Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Dåliga spelledare man minns

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av God45, Idag, 18.32
0 responses
3 visningar
0 gillar
God45
av God45
 
Skapad av Spider Jerusalem, Idag, 15.02
4 responses
91 visningar
5 gillar
0.113
av 0.113
 
Skapad av zonk, 03 August 2018, 10.37
9 responses
216 visningar
3 gillar
chrull
av chrull
 
Skapad av RasmusL, Idag, 00.51
53 responses
1.116 visningar
0 gillar
zonk
av zonk
 
Skapad av Platon, Idag, 14.26
2 responses
62 visningar
0 gillar
Bifur
av Bifur
 
Skapad av FireVisor, Idag, 15.15
1 response
27 visningar
1 gillar
God45
av God45
 
Skapad av anth, Idag, 07.36
3 responses
136 visningar
3 gillar
anth
av anth
 
Skapad av Xanxerxes, 26 May 2018, 14.28
4 responses
303 visningar
10 gillar
Xanxerxes  
Skapad av Spitfire, Igår, 13.18
3 responses
125 visningar
8 gillar
Robert Jonsson  
Skapad av Khan, 10 January 2018, 11.51
144 responses
5.583 visningar
14 gillar
Khan
av Khan
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • #31
    Precis i starten av min rollspelskarriär var det en äldre kompis som alltid var SL för oss och vi spelade alltid DoD. Han var en bra spelledare som alltid gav oss spännande äventyr.

    Men en gång ville han att han och jag skulle spela ensamma och han sålde in nekromantiker stenhårt. Jag visste inte vad det var men tyckte det lät coolt att kunna prata med döda och skapa zombies och sånt så jag rullade fram en nekromantiker.

    Sen ägnade han spelmötet åt att beskriva hur illa folk tyckte om mig, hur de spottade på gatan där jag gick och hur jag rent allmänt inte var välkommen någonstans.

    To this day undrar jag vad han fick ut av det hela.

    Kommentera


    • #32
      Ursprungligen skrivet av Minimoni Visa inlägg

      Det här kan vara det roligaste och mest omogna jag någonsin läst! Måste ha varit en grym dungeon, vad kallade SL den? ”The horrible death dungeon of the mastrubating troll army”?
      Jag tror han kallade den "Dungeon of group wanking gay trolls", han var VÄLDIGT noga med att trollen var homosexuella.

      Kommentera


      • #33
        Ursprungligen skrivet av Jocke Visa inlägg

        Det var en av de konstigaste strömningarna, att det ansågs ”bättre” att den vars rollperson inte var med gick ut ur rummet. Vi höll också på med de tokerierna i många år.
        Jag kan fortfarande känna att det finns sekvenser som spelas bäst individuellt, men försöker i möjligaste mån undvika det. Vet att det finns SL i min vänkrets som fortfarande ser en spänning i att spela ut allt på det sättet. Otroligt tröttsamt.

        Kommentera


        • #34
          Ursprungligen skrivet av Ape of Wrath Visa inlägg
          Sen ägnade han spelmötet åt att beskriva hur illa folk tyckte om mig, hur de spottade på gatan där jag gick och hur jag rent allmänt inte var välkommen någonstans.

          To this day undrar jag vad han fick ut av det hela.
          Kanske dags att konfrontera honom? Spontant tänker jag att om detta var tidigt i rollspelskarriären så kanske han var ute efter att spela ut stämningen kring en såpass mörk rollperson?

          Kommentera


          • #35
            Ursprungligen skrivet av IcarusDream Visa inlägg

            Jag tror han kallade den "Dungeon of group wanking gay trolls", han var VÄLDIGT noga med att trollen var homosexuella.
            Wow... Jag vet inte vad man ska säga annat än att skratta. Jag sitter här och fnittrar barnsligt när jag läser det du skrivit och min fru tror jag blivit knäpp.

            Visste ni vad er dungeon hette innan ni gjorde era karaktärer eller innan ni gav er in för att möta de hemska homo-trollen? Jag är nyfiken eftersom det du beskriver är bland det mest bissara jag någonsin hört när det gäller rollspel.

            Kommentera


            • #36
              Ursprungligen skrivet av Jocke Visa inlägg

              Det var en av de konstigaste strömningarna, att det ansågs ”bättre” att den vars rollperson inte var med gick ut ur rummet. Vi höll också på med de tokerierna i många år.
              Jag är ju en sådan där skum självlärd rollspelare som börjat spela utan att någonsin ha läst ett rollspel, och även vi körde stenhårt i början på att när att folk fick lämna rummet när gruppen var splittrad.
              Så här i efterhand kan jag inte förstå varför vi så länge tyckte det var en bra ide, jag minns flera spelmöten där jag som sl hade en spelare utanför rummet större delen av spelmötet, och det värsta var att de inte klaga, utan det var som iden att man skulle vänta utanför var en så självklar del av spelet, att tanken på att man kunde spela på ett annat sätt inte ens dök upp i våra huvuden.
              Jag fick övertala mina spelare om att vi skule prova att inte skicka ut folk. Men efter att ha testat det, var det ingen som utryckte någon vilja att gå tillbaka :)


              Kommentera


              • #37
                Ursprungligen skrivet av Lukas Visa inlägg

                Jag är ju en sådan där skum självlärd rollspelare som börjat spela utan att någonsin ha läst ett rollspel, och även vi körde stenhårt i början på att när att folk fick lämna rummet när gruppen var splittrad.
                Så här i efterhand kan jag inte förstå varför vi så länge tyckte det var en bra ide, jag minns flera spelmöten där jag som sl hade en spelare utanför rummet större delen av spelmötet, och det värsta var att de inte klaga, utan det var som iden att man skulle vänta utanför var en så självklar del av spelet, att tanken på att man kunde spela på ett annat sätt inte ens dök upp i våra huvuden.
                Jag fick övertala mina spelare om att vi skule prova att inte skicka ut folk. Men efter att ha testat det, var det ingen som utryckte någon vilja att gå tillbaka :)

                Men det stod väl egentligen aldrig i några regelböcker att man skulle be folk gå ut? Eller?

                Kommentera


                • #38
                  Ursprungligen skrivet av Henke Visa inlägg

                  Men det stod väl egentligen aldrig i några regelböcker att man skulle be folk gå ut? Eller?
                  Ursprungligen skrivet av Drakar och Demoner 1984, s 62

                  1. Om en rollperson blir medvetslös bör man genast skicka ut spelaren ur rummet. Annars kommer ju spelaren att få veta vad som händer, saker som hans rollperson inte får uppleva. Om han får vara kvar i rummet måste han vara helt tyst - hans rollperson kan ju inte göra något, och därför bör inte heller spelaren kunna vara med och påverka spelet.
                  2. Ibland delar en grupp äventyrare på sig. Man kanske skickar iväg en person för att rekognosera, eller man går skilda vägar för att göra olika saker, och mötas efteråt. Då bör man också dela på spelarna - skicka ut det ena gänget i ett annat rum. På så vis får spelarna bara information om det som deras rollpersoner är med om.
                  3. Det kan hända att någonting gäller en enda rollperson, till exempel att han ensam vaknar av ett buller på natten. Då bör inte SL säga det så att alla hör, utan skicka en lapp till den spelare det gäller - eller ta ut honom i ett annat rum och tala med honom där. Det är ju endast hans rollperson som vet vad som händer, och spelaren måste avgöra vad han talar om för de andra - eller om han föredrar att agera på egen hand.
                  Samma parti är cåppy-å-pejstat i Mutant 1984, s 64.

                  Däremot hittar jag inga liknade formuleringar i Mentzer, Judge Dredd, Pendragon eller Drakar och Demoner -82 från samma era - detta verkar alltså vara något som Äventyrsspel hittade på någon gång mellan 82 och 84 och som sedan blev normbildande i Sverige.

                  /rollspelsarkeologen (blir ej ledsen om någon annan visar att jag har fel genom att gräva djupare)
                  Last edited by Skarpskytten; 19 July 2018, 22.15.

                  Kommentera


                  • #39
                    Ursprungligen skrivet av Minimoni Visa inlägg

                    Wow... Jag vet inte vad man ska säga annat än att skratta. Jag sitter här och fnittrar barnsligt när jag läser det du skrivit och min fru tror jag blivit knäpp.

                    Visste ni vad er dungeon hette innan ni gjorde era karaktärer eller innan ni gav er in för att möta de hemska homo-trollen? Jag är nyfiken eftersom det du beskriver är bland det mest bissara jag någonsin hört när det gäller rollspel.
                    Han hade inte berättat vad äventyret hette, han sa bara att det var "Det bästa han någonsin skrivit".. nåt spelmöte senare hoppade jag och typ halva gruppen av.

                    Kommentera


                    • #40
                      Ursprungligen skrivet av Skarpskytten Visa inlägg



                      Samma parti är cåppy-å-pejstat i Mutant 1984, s 64.

                      Däremot hittar jag inga liknade formuleringar i Mentzer. Judge Dredd, Pendragon eller Drakar och Demoner -82 från samma era - detta verkar alltså vara något som Äventyrsspel hittade på någon gång mellan 82 och 84 och som sedan blev normbildande i Sverige.

                      /rollspelsarkeologen (blir ej ledsen om någon annan visar att jag har fel genom att gräva djupare)
                      Det här är den första synden i den svenska rollspelskulturen. Personen som skrev det där är rollspels Eva som blev frestad av ormen och smutsade ner oss alla med arvssynd.

                      Kommentera


                      • #41
                        Ursprungligen skrivet av Henke Visa inlägg

                        Men det stod väl egentligen aldrig i några regelböcker att man skulle be folk gå ut? Eller?
                        Säkert men när jag började spela rollspel hade jag eller mina spelare aldrig läst någon regelbok. vi hade bara hört talas om konceptet rollspel och tyckte det lät coolt så vi hittade på allt själv

                        Kommentera


                        • #42
                          Ursprungligen skrivet av Skarpskytten Visa inlägg



                          Samma parti är cåppy-å-pejstat i Mutant 1984, s 64.

                          Däremot hittar jag inga liknade formuleringar i Mentzer, Judge Dredd, Pendragon eller Drakar och Demoner -82 från samma era - detta verkar alltså vara något som Äventyrsspel hittade på någon gång mellan 82 och 84 och som sedan blev normbildande i Sverige.

                          /rollspelsarkeologen (blir ej ledsen om någon annan visar att jag har fel genom att gräva djupare)
                          Det här får mig att inse att jag är rätt okej med om SL under relativt korta sekvenser släpar med sig en enskild spelare och kör en solosekvens med denne, i motsatts till när en spelare måste lämna rummet medan gruppen fortsätter spela.

                          Annars föredrar jag absolut att alla är närvarande i rummet även om inte deras RP är närvarande och sedan får skilja på spelar- och rollpersonskunskap, jag upplever generellt att det blir bättre stämning och drama så. Men så är generellt mina spelare extremt bra på att separera det ena från det andra.

                          Kommentera


                          • #43
                            Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg

                            Det här är den första synden i den svenska rollspelskulturen. Personen som skrev det där är rollspels Eva som blev frestad av ormen och smutsade ner oss alla med arvssynd.
                            Alltså nu är jag ingen anhängare av att skicka ut folk och anser helt klart att summan av spelupplevelsen blir större när alla är med och hör vad som händer, men...

                            ...det sagt kan jag fortfarande se hur vissa enskilda rollspelsmoment kan vinna på att de som inte är med inte heller vet vad som hänt. Det kan finns en charm i att antingen förlita sig på sina medspelares återgivning eller i att fatta beslut utifrån vad man tror att övriga spelare gjort. Sedan ska så klart sådana moment hållas korta och bara användas vid speciella tillfällen.

                            Kommentera


                            • #44
                              * spelledare som hade ihjäl alla rollpersonerna när dem sov

                              * spelledare som förser tigarre och landstrykare med magiska vapen för att rollpersonerna har blivit för mäktiga

                              * spelledare som ägnar 5 timmar av en spelsession med att rita en karta

                              * spelledare som lever ut lite för mycket av sina egna sex- och drog-fantasier under spelledantet

                              Kommentera


                              • #45
                                Jag spelade paladin och skulle gå över en bro. Bron visa sig vara rutten och min karaktär ramlade ner i vattnet och drunknade. Han hade rustning på sig, det förstår ju vem som helst att han drunknar då. Automatiskt.

                                Kommentera

                                Arbetar …
                                X