Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Dåliga spelledare man minns

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av wilper, Igår, 21.44
2 responses
58 visningar
2 gillar
wilper
av wilper
 
Skapad av Anchorman, Igår, 16.11
19 responses
346 visningar
1 gillar
Arfert
av Arfert
 
Skapad av Björn Wärmedal, Igår, 18.49
8 responses
130 visningar
0 gillar
Rymdhamster  
Skapad av Björn Wärmedal, Igår, 16.46
2 responses
82 visningar
2 gillar
Björn Wärmedal  
Skapad av Platon, 15 August 2018, 14.26
8 responses
219 visningar
0 gillar
skraku
av skraku
 
Skapad av God45, 15 August 2018, 18.32
11 responses
313 visningar
3 gillar
God45
av God45
 
Skapad av Spider Jerusalem, 15 August 2018, 15.02
6 responses
210 visningar
7 gillar
Dante
av Dante
 
Skapad av RasmusL, 15 August 2018, 00.51
88 responses
2.305 visningar
1 gillar
anth
av anth
 
Skapad av Grisodlar'n, 05 August 2018, 14.20
5 responses
258 visningar
0 gillar
Grisodlar'n  
Skapad av wilper, 03 May 2017, 13.56
197 responses
5.466 visningar
11 gillar
ceruleanfive  
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • #16
    Fantastiska historier ni kommer med. Jag känner mig förskonad från galenskaper och dåliga spelledare, det värsta jag kan beskriva är oengagemang eller medioker inläsning på äventyret. Till och med på konvent har jag som sämst haft "meh" som lägsta nivå när jag rollspelat. Hoppas bara folk har samma tankar om mig, med tanke på hur många gånger jag spellett på konvent...

    Kommentera


    • #17
      Hade en SL som älskade att förnedra spelare genom att håna och förlöjliga alla val och åsikter han ansåg ologiska. Att rollspela någonting över huvud taget, annat än cynisk realist var meningslöst och ofta hjälpte inte ens det eftersom han i de lägen han hade fel föll tillbaka på en sorts dunning kruger logik "Jag är den mest intelligenta personen kring bordet, jag förstår inte hur problemet skall lösas, alltså är det ett omöjligt problem".
      Han hade också en kompis som var med ibland, killens enda motivation var att förstöra för alla andra och SL hejjade glatt på honom och kallade oss andra för " djävla CPn utan humor" när vi vart less.
      Som spelare var han inte bättre utan skrek att SL var en idiot och att äventyren var helt ologiska.

      Varflr spelade vi med honom? Han var väldigt kreativ, bra på att berätta och med en bitvis skarp humor. Men när jag hittade en annan grupp så drog jag som en avlöning.

      Kommentera


      • #18
        Ursprungligen skrivet av Vimes Visa inlägg

        Nej, men gudars vilket klassiskt inlägg du kommer med! Kan inte länkas till för många gånger.
        Haha, jag vet inte, verkar som att länken gick sönder med beskrivningen:

        SQL Error:
        The table 'ubbt_TOPIC_VIEWS' is full
        xD

        Kanske har det länkats till för många gånger :P
        Last edited by RasmusL; 17 July 2018, 23.30.

        Kommentera


        • #19
          Har lyckligtvis inget värre att komma med än honom som spelledde Call of Cthulu och tog varje tillfälle han fick att förstöra för oss när vi glömde att säga någon detalj, i stil med att vi lämnade folksamlingen innan vi började prata om hemliga saker. Således stod en brandchef (som vi precis pratat med) och en journalist (som SL nämnde för första gången) och hörde när vi funderade över om den mysko kulten, trollkarlen och de verklighetstrogna mardrömmarna hade något med branden i min lägenhet att göra.

          Kommentera


          • #20
            Till denna SLs försvar så var han några år yngre än oss (och vi var väl typ... 15-16?) och hade aldrig SLat förut, men ville väldigt gärna. Jag och min kompis frågar om vi ska göra några särskilda karaktärer för hans äventyr. Blir det mycket slåss? Blir det mycket smyga? Etc.

            Han säger nä, gör vad ni vill.

            Jag gör en bard (som är medelusel på att slåss) och min kompis gör en tjuv (som är okey-usel på att slåss). Äventyret består i att vi vandrar ute på landsbygden, når en liten by (med pallisad) och går förbi en taverna där någon har satt upp en wanted skylt för ett stort och ovanligt elakt monster! Vi går in på tavernan, och folk pratar om hur svårt de har för att monstret har dödat deras boskap, etc.

            Vi tycker det låter hemskt och vi ska knalla dit för att hjälpa folk tänkte vi och gick ut på vägen igen.

            SL blev nog distraherad från sitt monster (som var någon trehövdad jättehund) och bestämde sig för att åtta stycken vättar med bågar skulle överfalla oss. Alla åtta skulle skjuta innan vi fick agera (för vi blev överfallna) och vi pepprades ihjäl med pilar utanför taverna-dörren.

            Hur vättarna kom in i byn eller varför de väntade på just oss förblir oklart. Att göra karaktärerna tog lite drygt 90 minuter, "äventyret" tog 20.

            Kommentera


            • #21
              Ursprungligen skrivet av Mundo Visa inlägg
              Hur vättarna kom in i byn eller varför de väntade på just oss förblir oklart. Att göra karaktärerna tog lite drygt 90 minuter, "äventyret" tog 20.
              Det här får mig att tänka på några gamla vänner som spelade Rolemaster. Spelet är väl inte direkt känt för att vara snabbt och enkelt och det tog definitivt lång tid att slå fram en rollperson. Vid första striden så fumlar den nybakade riddaren och sätter ditt tvåhandssvärd i ryggen på sig själv. Ridå!

              Kommentera


              • #22
                På ett Lincon för länge sedan skulle jag och min grupp spela AD&D, vilket var helt nytt för oss som unga och gröna bara spelat diverse svenska spel vid det laget.

                Jag får en rollperson som har värdet 18 i att anfalla med svärd. Det lät ju högt och bra, tyckte jag, van som jag var vid EDD. Men spelledaren insisterade på att i AD&D det bra att slå högt. Så långt så väl - men för att träffa måste man alltså slå ÖVER sitt färdighetsvärde. De flesta av oss låg på 16-18 och vi mötte motståndare som hade liknande värden. Striderna blev ofattbart långa, eftersom nästan aldrig någon träffade. Och jag som var krigare hade ungefär hälften av chansen att träffa jämfört med de icke-stridiga rollpersonerna. Vi lyckades inte övertyga vår SL om att något var orimligt. Han var inte den mest verbala och resonabla typen.

                Hursomhelst. äventyret bygger upp mot en stor final. Vi slår oss (sakta) fram mot slutuppgörelsen mot en mäktig svartkonstnär, och vi möter honom mitt i natten, i en stonehengeliknande plats. Helt klart uttänkt för ödesmättande stämning. Den mäktiga, uråldriga makigern, under skenet av blixtar från den åsktunga himlen, vänder sig mot oss och tilltalar oss med tordönstämma: "Hörrni, störtlöjligt och jävligt onödigt det där".

                Kommentera


                • #23
                  Jag hade samma SL som kranky:

                  Ursprungligen skrivet av krank Visa inlägg
                  Sedan har vi Gothcon 2013, då jag hade en... spelledare i Coriolis. Jag har fått för mig att Fria Ligan sagt att de efter den incidenten börjat se till att de har lite kvalitetskontroll på sina spelledare, för den där karln var nog det sämsta jag varit med om i spelledarväg. Rälsande, stridskåt, totalt i avasknad av fingertoppskänsla och kommunikationsförmåga, superduper-sexistisk och slemmig och äcklig och omogen.
                  Hemsk!

                  Annars är det inte hemska spelledarna något som jag haft mycket av. De har alla varit bra på något, men haft dåliga sidor. Till exempel spelledaren som utestängt en från hela spelmötet: första fem minuterna i ett DoD-äventyr startar jag ensam, blir slagen medvetslös, får sitta ute i en timme. Då vaknar jag upp i en brunn som är tom på vatten, försöker klättra upp, men fumlar och faller och blir förstås medvetslös. Får gå ut igen och sitta där i fyra timmar tills spelmötet avrundas. De andra hade dock tydligen jättekul, men ja... Inte jag.

                  Kommentera


                  • #24
                    Ursprungligen skrivet av Robert Jonsson Visa inlägg
                    Jag hade samma SL som kranky:



                    Hemsk!

                    Annars är det inte hemska spelledarna något som jag haft mycket av. De har alla varit bra på något, men haft dåliga sidor. Till exempel spelledaren som utestängt en från hela spelmötet: första fem minuterna i ett DoD-äventyr startar jag ensam, blir slagen medvetslös, får sitta ute i en timme. Då vaknar jag upp i en brunn som är tom på vatten, försöker klättra upp, men fumlar och faller och blir förstås medvetslös. Får gå ut igen och sitta där i fyra timmar tills spelmötet avrundas. De andra hade dock tydligen jättekul, men ja... Inte jag.
                    Nej, rollspel på verandan är verkligen inte jättekul :)

                    Kommentera


                    • #25
                      Hade en SL som byggde upp ett scenario där RP inte kunde påverka händelserna, oavsett hur de försökte:

                      Vi skulle praktiskt taget gå från punkt 1 till 2 till 3 osv och få information om invånarna i en by för att kunna förhindra ett mord.

                      Det var en väldigt rälsad tutorial-känsla över det hela, men vi var okej med det eftersom det var precis i början av vad vi trodde skulle bli en lång kampanj.

                      När vi väl hade fått all info och snackat med alla fick vi välja en person att skydda och vi tyckte att byns fiskare såg ut att ligga pyrt till.

                      Det visade sig att hela byn låg minst lika pyrt till, och att alla blev mördade under samma natt. Inga spår efter mördaren, bara alldeles för grafiska beskrivningar av tarmar som dekorerade takbjälkar och av skallar som stampats på mycket mer än vad en skalle behöver stampas på för att gå sönder.

                      Fiskaren dog också, trots våra alldeles för ambitiösa försök att skydda honom.

                      Sen var äventyret slut!

                      Enligt SL hade vi spelare förlorat i hans äventyr.

                      SL hade rätt.

                      Jag förlorade cirka 11 timmar och min aptit.

                      Kommentera


                      • #26
                        Jag hade en omogen SL som tolkade varje misslyckat Search-slag såhär. "Du letar efter diamenten, men.. du hittar en hink, du dricker upp allt i hinken... när du druckit upp allt inser du att det är BAJS! DU DRACK BAJS!!! JHAHAHAHHAHAHAHAH" sen skrattade han några minuter. Och.. ja, vid ett vanligt spelmöte blir det ju mycket söka-slag.

                        Samma SL hade även en dungeon där det i varje rum satt en grupp "grupprunkande homotroll" (ja, han påpekade varje rum att det var HOMO-troll...).

                        Kommentera


                        • #27
                          Ursprungligen skrivet av Tzeraph Visa inlägg

                          Nej, rollspel på verandan är verkligen inte jättekul :)
                          Det var en av de konstigaste strömningarna, att det ansågs ”bättre” att den vars rollperson inte var med gick ut ur rummet. Vi höll också på med de tokerierna i många år.

                          Kommentera


                          • #28
                            Ursprungligen skrivet av Jocke Visa inlägg

                            Det var en av de konstigaste strömningarna, att det ansågs ”bättre” att den vars rollperson inte var med gick ut ur rummet. Vi höll också på med de tokerierna i många år.
                            Vi gjorde det rätt ofta i början, vi också, men eftersom vi så gott som alltid spelade i vår föreningslokal passade folk på att spela andra saker i pauserna. Warhammer, Magic, eller annat. Ibland började vi skapa RP till andra spel bara för att hålla oss underhållna. Det var aldrig kul att behöva gå ut, men det var å andra sidan sällan tråkigt att vänta in. På den gamla goda tiden, vill säga.

                            Kommentera


                            • #29
                              Ursprungligen skrivet av IcarusDream Visa inlägg
                              Jag hade en omogen SL som tolkade varje misslyckat Search-slag såhär. "Du letar efter diamenten, men.. du hittar en hink, du dricker upp allt i hinken... när du druckit upp allt inser du att det är BAJS! DU DRACK BAJS!!! JHAHAHAHHAHAHAHAH" sen skrattade han några minuter. Och.. ja, vid ett vanligt spelmöte blir det ju mycket söka-slag.

                              Samma SL hade även en dungeon där det i varje rum satt en grupp "grupprunkande homotroll" (ja, han påpekade varje rum att det var HOMO-troll...).
                              Det här kan vara det roligaste och mest omogna jag någonsin läst! Måste ha varit en grym dungeon, vad kallade SL den? ”The horrible death dungeon of the mastrubating troll army”?

                              Jag kan personligen säga att jag aldrig varit med om liknande spelledare som någon av er berättar om, i alla fall inte lika hemska eller i efterhand underhållande. Den sämsta upplevelsen jag haft som spelare var då en vän som faktiskt brukade vara en riktigt bra SL, skulle skapa en ”WH Fantasy-kampanj”. Spelgruppen var stor, vi var nog fem eller sex spelare och SL ville att vi alla utförligt skulle skriva ned karaktärens historia, släktband, hur vi som grupp hade kommit att äventyra tillsammans osv. Vi fick även skapa våra familjemedlemmar och vänner utifrån några regler som SL skapat just för den här kampanjen.

                              Det tog säkert 20h att bara skapa förutsättningarna för att börja kampanjen och så långt allt väl om kampanjen hade levererat något. Tråkigt nog börjar kampanjen med att vi alla blir inbjudna till en mäktig adelsman som tydligen tillhör alla RPs släktträd på något sätt. När våra RP väl anländer till adelsmannen så visar det sig att han är vampyr och helt sonika dödar alla RP på 15 minuter...

                              Det var inte en underbar kampanj om man säger så...
                              Last edited by Minimoni; 19 July 2018, 14.49.

                              Kommentera


                              • #30
                                Ursprungligen skrivet av Minimoni Visa inlägg

                                Det här kan vara det roligaste och mest omogna jag någonsin läst! Måste ha varit en grym dungeon, vad kallade SL den? ”The horrible death dungeon of the mastrubating troll army”?

                                Jag kan personligen säga att jag aldrig varit med om liknande spelledare som någon av er berättar om, i alla fall inte lika hemska eller i efterhand underhållande. Den sämsta upplevelsen jag haft som spelare var då en vän som faktiskt brukade vara en riktigt bra SL, skulle skapa en ”WH Fantasy-kampanj”. Spelgruppen var stor, vi var nog fem eller sex spelare och SL ville att vi alla utförligt skulle skriva ned karaktärens historia, släktband, hur vi som grupp hade kommit att äventyra tillsammans osv. Vi fick även skapa våra familjemedlemmar och vänner utifrån några regler som SL skapat just för den här kampanjen.

                                Det tog säkert 20h att bara skapa förutsättningarna för att börja kampanjen och så långt allt väl om kampanjen hade levererat något. Tråkigt nog börjar kampanjen med att vi alla blir inbjudna till en mäktig adelsman som tydligen tillhör alla RPs släktträd på något sätt. När våra RP väl anländer till adelsmannen så visar det sig att han är vampyr och helt sonika dödar alla RP på 15 minuter...

                                Det var inte en underbar kampanj om man säger så...
                                Men det är maximalt WFRP! ^_^

                                Jag började en WFRP kampanj med att en bro rasade. En karaktär han inte av den och sedan valde gruppen att rädda åsnan istället för honom. Han föll ner, bröt rygge och blev förlamad för livet! 🤣

                                Men WFRP är inte ett rollspel, det är ett skämt och du spelleder det bra genom att spelleda det dåligt :)

                                Kommentera

                                Arbetar …
                                X