Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Är alla äventyrare medelklass?

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Vicotnik, 29 July 2018, 00.00
36 responses
651 visningar
3 gillar
Rymdhamster  
Skapad av RedMoon, 11 August 2018, 16.15
4 responses
93 visningar
1 gillar
RedMoon
av RedMoon
 
Skapad av Spitfire, Idag, 13.18
2 responses
27 visningar
2 gillar
zonk
av zonk
 
Skapad av Platon, Igår, 21.25
4 responses
126 visningar
0 gillar
Rangertheman  
Skapad av skraku, 12 August 2018, 14.01
23 responses
775 visningar
1 gillar
LordXaras  
Skapad av Khan, 10 January 2018, 11.51
143 responses
5.461 visningar
14 gillar
shirian
av shirian
 
Skapad av Paco, Igår, 20.55
1 response
106 visningar
1 gillar
Arfert
av Arfert
 
Skapad av krank, 06 August 2018, 10.51
3 responses
150 visningar
0 gillar
Krille
av Krille
 
Skapad av Äventyr, 16 January 2018, 22.32
23 responses
1.589 visningar
7 gillar
Grisodlar'n  
Skapad av krank, Igår, 13.38
0 responses
21 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • #31
    Jag tycker att upplägget i Mutant: Undergångens arvtagare är perfekt. Det är visserligen inte stenhårt uttalat, men det finns gott om "äventyrare" i settingen, zonrotare, robotjägare, prylfixare m.m. Att ge sig ut och trotsa zonens fasor är liksom en inbyggd del i settingens ekonomi. Du hittar lite fynd och säljer dem på Schackara, festar runt på lite joshak och drar sedan till zons igen. Det finns intressegrupper och som spelet kan kroka in i, det finns en övergripande (och till viss del) fyndstyrd maktkamp som genomsyrar samhället.

    Således finns det äventyrare som är framgångsrika, det finns äventyrare som är helt utblottade, tokjosstinna och rötskadade. Men, de är inte rotlösa. De fungerar inte i ett parallellt samhälle. De är en del av ett sammanhang. För mig krävs det för att det ska bli intressant.

    Jag säger inte på något sätt att detta är det enda eller bästa sättet, men det är enda sättet för mig. Visst kan jag spela en rotlös gravplundrare utan socialt sammanhang men det gör inget för mig. Så jag föredrar ett annat upplägg.

    Kommentera


    • #32
      Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
      Låter som en bugg.
      Det är inte en bug, det är en feature - både i rollspel och IRL.

      Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
      Ska det verkligen vara så lönsamt att ha ihjäl monster?
      Det är inte lönsamt att ha ihjäl monster. Däremot är det lönsammare att äventyra än att vara hemma och sköta bondgården. Men i äventyrarens arbetsbeskrivning står "döda monster eller dö själv".

      Och så är det också IRL.

      Jag känner en person som är utbildad IT-tekniker. Han kan när som helst få jobb i Sverige med 40000 kr i månadslön.
      Han jobbar som målare på en oljeplattform 2 veckor i månaden och drar in 60000 kr/mån efter skatt.

      Legoknektar/livvakter drar in minst 50000 kr/mån.

      o.s.v.

      Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
      Vad händer om man vänder på steken - RP börjar rika och måste sen slösa sina surt förvärvade slantar för att rädda prinsessan, och är sen utfattiga i äventyrets slut (men har kanske lärt sig något...?)?
      Jag kan tänka mig ett rollspel där man spelar en väldigt rik person blir huvudlöst förälskad i en väldigt fattig person som kanske blir kidnappad.
      Jag kan tänka mig att det blir riktigt bra om den rike blir av med hela sin förmögenhet, bara denne får leva med sin älskade.
      Se Edward VIII och Wallis Simpson

      Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
      Är rollspel verkligen så materialistiskt att det bara handlar om att samla på sig saker?
      För mig handlar rollspel om att rollpersonen ska utvecklas. Att samla på sig XP, pengar och saker är ett enkelt sätt att mäta utvecklingen. Om det är ett bra sätt är en helt annan fråga. Däremot tycker väldigt många IRL att "mest saker när man dör vinner". Flera personer jag känner har den inställningen.

      Kommentera


      • #33
        Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
        Fast i filmer är det oftast anti-hjälten som låter sig motiveras av enbart pengar. En bra historia kräver en annan motor.
        ?????
        Vi har tydligen helt olika syn på vad en "bra historia" är för något.
        Men det kan bero på att väldigt många av mina rollpersoner skulle kunna beskrivas som just anti-hjältar.

        Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
        Så att vara äventyrare är bara ett jobb som vilket annat som helst? :) Det låter ju definitivt som medelklass. :D Man hyr ut sina tjänster.
        Hur definierar du medelklass?
        Kallar du en VD för ett börsföretag som tjänar 10 miljoner kr om året för medelklass?
        Det är nämligen vad äventyrare tjänar i förhållande till just medelklassen.

        Kommentera


        • #34
          Ursprungligen skrivet av afUttermark Visa inlägg
          Är spelarkaraktärerna de enda äventyrarna eller är världen nerlusad av krigare, munkar tjuvar och trollkarlar, som ränner runt i skog och mark gravplundrar och snor släktklenoder.
          Äventyrare är extremt ovanliga, men äventyrare dras till samma "äventyrarplatser" och brukar därför möta andra äventyrare.

          En hemlig agent är extremt ovanligt, ändå tenderar James Bond att stöta på andra hemliga agenter.

          En börs-VD är extremt ovanlig, ändå tenderar börs-VD:ar att umgås med varandra.

          En adelsman är extremt ovanlig, ändå tenderar adel att umgås med varandra.

          o.s.v.

          Kommentera


          • #35
            Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg
            Ett sätt är stt ge XP för bortslösade pengar. Spenderar du dem på något vettigt får du ju redan något. XP får du för att få upp saker till ytan, sälja dem och sedan slösa pengarna på en jättefest, skänka dem till kyrkan, låta bygga en enorm staty av dig själv eller något liknande. Då börjar karaktärerna nästan varje äventyr luspanka.
            Jupp. Jag brukar kalla den "Conan"-regeln eftersom det var så Conan levde (nu talar jag INTE om något Conan-rollspel, utan om karaktären Conan skapad av REH på 1930-talet).

            Lustigt nog tycker flera rollspelare inte om den här regeln - fastän är ett perfekt incitament för rollpersonerna att gå ut och äventyra igen.

            Kommentera


            • #36
              Ursprungligen skrivet av anth Visa inlägg

              Äventyrare är extremt ovanliga, men äventyrare dras till samma "äventyrarplatser" och brukar därför möta andra äventyrare.
              Är äventyrare extremt ovanliga i en rollspelsvärld? Det är relativt såklart, men med allt knepigt som finns och händer i fantasivärldar så tror jag inte att legosvärd och legoproblemlösare är så extremt ovanligt.

              Kommentera


              • #37
                Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
                Är fantasyvärldar bara en spegling av den värld spelarna själva lever i?

                Underklass --> För få möjligheter till äventyr, för få resurser.
                Överklass --> För många möjligheter till äventyr, eller för mycket ansvar?

                Hade ju varit ett intressant scenario om samtliga karaktärer i spelet är småbarnsföräldrar som lämnar sin barn åt barnvakten för att gå ner i en hemlig grotta och döda monster och leta skatter.

                Fungerar bara rollspel som eskapism om karaktärerna saknar ansvar? Är äventyr motsatsen till ansvar?

                Äventyrare är nästan alltid rotlösa eller tagna ur sitt sammanhang, men det hade kanske varit intressant att undersöka andra sidan av spektrumet, med rollkaraktärer med extremt djupa rötter, som t.ex. skotsk adel som levt på ägorna i hundratals år, och en del av spelet går ut på att luska fram sin egna släkts historia och hur den påverkar konflikterna som sker idag.
                Testa Oktoberlandet! Där är rollpersonen alltid rotad i ett benhårt klassamhälle, men är samtidigt ute på äventyr.

                Hälsar

                Christian

                Kommentera


                • #38
                  Ursprungligen skrivet av Måns Visa inlägg

                  Äventyrare är även termen som konsekvent används i DoD och alla dess arvtagare, så jag påstår att din inskränkta definition inte stämmer, varför jag efterfrågade en tydligare definition. Vilket du hade sett om du läst hela inlägget istället för att hävda tolkningsföreträde...

                  Edit: Dessutom är det uppenbart att trådskaparen har en bredare definition. Men du kanske inte läste det inlägget heller?
                  MODERERANDE INLÄGG:

                  Well that escalated quickly.

                  Softa, gänget!

                  /Magnus

                  Kommentera


                  • #39
                    Ursprungligen skrivet av anth Visa inlägg

                    Jupp. Jag brukar kalla den "Conan"-regeln eftersom det var så Conan levde (nu talar jag INTE om något Conan-rollspel, utan om karaktären Conan skapad av REH på 1930-talet).

                    Lustigt nog tycker flera rollspelare inte om den här regeln - fastän är ett perfekt incitament för rollpersonerna att gå ut och äventyra igen.
                    Jag har för mig att Mongooses Conan-rollspel med d20-motorn hade en regel för att få samma effekt: om du inte uttryckligen sparade ihop till något specifikt, så kostar varje veckas downtime hälften av din förmögenhet i att festa loss eller vad nu din rollperson gör när hen inte riskerar livet på äventyr.

                    Kommentera


                    • #40
                      En annan fråga är ju, hur ofta tar äventyrare och pensionerar sig för att med hjälp av sina nyfunna rikedomar ge sig själva och sin familj ett stabilt och säkert liv?

                      Kommentera


                      • #41
                        Ursprungligen skrivet av Ram Visa inlägg

                        Är äventyrare extremt ovanliga i en rollspelsvärld? Det är relativt såklart, men med allt knepigt som finns och händer i fantasivärldar så tror jag inte att legosvärd och legoproblemlösare är så extremt ovanligt.
                        Jag skulle säga att om du gör en värld där det är tänkt att "äventyrare" ska vara en grej, så är det en bra idé att se till att det finns ett stöd i världsbeskrivningen för detta - och helst utifrån flera håll. För att gå utanför den traditionella fantasy-mallen en stund så är Shadowrun ett bra exempel: det finns tillräckligt mycket folk som dels är högkompetenta inom infiltration och strid och dels inte passar in i samhällsmallen för att dessa ska utgöra en subkultur av "Shadowrunners", och det finns tillräckligt med folk som vill ha saker gjorda utan att gå via normala kanaler för att hålla dessa med jobb. När FASA en gång skapade Shadowrun-världen så var det utgångspunkten, och världen byggdes runt detta.

                        Nu är Shadowrunners förvisso vansinnigt ovanliga - de flesta klarar sig bra i sin corp-styrda tillvaro, och/eller har inte resurserna/kompetensen att bli en 'runner. Men de är tillräckligt många för att de ska finnas som vedertaget koncept.

                        Kommentera


                        • #42
                          Ursprungligen skrivet av Ram Visa inlägg
                          Är äventyrare extremt ovanliga i en rollspelsvärld? Det är relativt såklart, men med allt knepigt som finns och händer i fantasivärldar så tror jag inte att legosvärd och legoproblemlösare är så extremt ovanligt.
                          Relativt är ordet, men jag håller med. Jag ser äventyrare som ett rätt vanligt förekommande yrkedär majoriteten dock håller sig på en rätt låg nivå, typ skydda byar från goblins och jaga de mindre monstren som dyker upp då och då.

                          Typ att det nästan alltid finns något äventyrargäng i krokarna man kan be om hjälp.
                          Last edited by Rymdhamster; 04 March 2018, 20.04.

                          Kommentera

                          Arbetar …
                          X