Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Är alla äventyrare medelklass?

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Brynjard, 18 August 2018, 13.19
22 responses
478 visningar
0 gillar
Nässe
av Nässe
 
Skapad av krank, 13 August 2018, 13.37
2 responses
82 visningar
0 gillar
Khan
av Khan
 
Skapad av RasmusL, 15 August 2018, 00.51
94 responses
3.029 visningar
1 gillar
Lupus Maximus  
Skapad av Vicotnik, 29 July 2018, 00.00
60 responses
899 visningar
3 gillar
Lupus Maximus  
Skapad av Björn Wärmedal, 16 August 2018, 16.46
25 responses
501 visningar
2 gillar
Lupus Maximus  
Skapad av Mr&MrsTrolls, Igår, 13.46
2 responses
47 visningar
0 gillar
Mr&MrsTrolls  
Skapad av Björn Wärmedal, 18 August 2018, 15.38
4 responses
66 visningar
5 gillar
IcarusDream  
Skapad av Tant Ragnar, 18 August 2018, 16.30
9 responses
301 visningar
24 gillar
Magnus Seter  
Skapad av shirian, 18 August 2018, 15.19
4 responses
137 visningar
5 gillar
anth
av anth
 
Skapad av lilonjo, 07 May 2018, 02.12
24 responses
1.088 visningar
3 gillar
Svarte Faraonen  
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • #16
    Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg

    Låter som en bugg. Ska det verkligen vara så lönsamt att ha ihjäl monster? Vad händer om man vänder på steken - RP börjar rika och måste sen slösa sina surt förvärvade slantar för att rädda prinsessan, och är sen utfattiga i äventyrets slut (men har kanske lärt sig något...?)?
    Man lär sig att det inte är värt besväret att rädda några prinsessor, så fortsättningsvis får de klara sig bäst de kan.

    Om det inte är lönsamt att ha ihjäl monster varför skulle man då hålla på med en sådan uppenbart livsfarlig aktivitet?
    För att skydda sitt hem kanske, men om monster skulle hota hemmet på en regelbunden basis rekommenderas en flytt.

    Kommentera


    • #17
      Fast i filmer är det oftast anti-hjälten som låter sig motiveras av enbart pengar. En bra historia kräver en annan motor. Jämför med Luke och Han-Solo i Star Wars, t.ex. Luke vill rädda prinsessan för att hjälpa rebellerna, medan Han-Solo (i början) måste mutas till att hjälpa till.

      Så att vara äventyrare är bara ett jobb som vilket annat som helst? :) Det låter ju definitivt som medelklass. :D Man hyr ut sina tjänster.

      Kommentera


      • #18
        Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg

        Låter som en bugg. Ska det verkligen vara så lönsamt att ha ihjäl monster? Vad händer om man vänder på steken - RP börjar rika och måste sen slösa sina surt förvärvade slantar för att rädda prinsessan, och är sen utfattiga i äventyrets slut (men har kanske lärt sig något...?)? Är rollspel verkligen så materialistiskt att det bara handlar om att samla på sig saker?
        Att folk ville dra in moral och skit i fantasy rollspel var vad som förstörde dem. Det är en fullständigt nihilistisk och materialistisk genre när den är som bäst.

        Kommentera


        • #19
          Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
          Fast i filmer är det oftast anti-hjälten som låter sig motiveras av enbart pengar. En bra historia kräver en annan motor. Jämför med Luke och Han-Solo i Star Wars, t.ex. Luke vill rädda prinsessan för att hjälpa rebellerna, medan Han-Solo (i början) måste mutas till att hjälpa till.

          Så att vara äventyrare är bara ett jobb som vilket annat som helst? :) Det låter ju definitivt som medelklass. :D Man hyr ut sina tjänster.
          Man är en hjälte som äventyrare för att man är bäst på att döda folk. Det är som att vara Clint Eastwood i western filmerna. Voldemort är definitivt ett acceptabelt karaktärs koncept för en äventyrare.

          Kommentera


          • #20

            Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
            Vad händer om man vänder på steken - RP börjar rika och måste sen slösa sina surt förvärvade slantar för att rädda prinsessan, och är sen utfattiga i äventyrets slut (men har kanske lärt sig något...?)? Är rollspel verkligen så materialistiskt att det bara handlar om att samla på sig saker?
            Jag skrev att fattigdom var en dålig motivation. Att "vända på det" gör fortfarande inte fattigdom till en bra motiviation. Allt du har gjort är att införa en annan motivation (att rädda prinsessan i ditt fall; en väldigt klichéartat trope). Dvs exakt det jag föreslog.

            Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
            Fast i filmer är det oftast anti-hjälten som låter sig motiveras av enbart pengar.
            Det är alltid antihjältarna som är de intressantaste karaktärerna.

            Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
            Så att vara äventyrare är bara ett jobb som vilket annat som helst? :) Det låter ju definitivt som medelklass. :D Man hyr ut sina tjänster.
            Och att ta på sig sjukt farliga arbetsuppgifter för en oproportionerlig liten belöning är ju väldigt mycket underklass. Medelklass skulle aldrig acceptera så usla villkor.

            Kommentera


            • #21
              Definitionen av äventyrare behöver nog problematiseras om diskussionen ska vara fruktbar :) Jag kan tycka att deafultäventyraren, den som på metanivå drivs av sin spelares vilja att "klara äventyret och få XP" och vars ingame-motivation bäst kan liknas vid girighet, eller påklistrad övertygelse, är för mig en helt meningslös grund. Om min RP inte har en egen plats i världen så spelar det ingen roll om hen är medel-, under- eller överklass. RP:n figurerar ändå i en parallell ekonomi som inte följer samhällets normer och saknar därmed viktiga mänskliga aspekter. Eller, det är ju inte en parallell ekonomi utan en helt parallell värld.

              För oss som har fötterna mer i drama och simulationism är frågan helt bakvänd. Nej, självklart är inte alla äventyrare medelklass. Inte ens alla RP är "äventyrare" till att börja med, liksom! :)

              Edit:

              men det hade kanske varit intressant att undersöka andra sidan av spektrumet, med rollkaraktärer med extremt djupa rötter, som t.ex. skotsk adel som levt på ägorna i hundratals år, och en del av spelet går ut på att luska fram sin egna släkts historia och hur den påverkar konflikterna som sker idag.
              Det ligger betydligt närmre hur jag spelar.
              Last edited by Måns; 04 March 2018, 00.37.

              Kommentera


              • #22
                Ursprungligen skrivet av Måns Visa inlägg
                Definitionen av äventyrare behöver nog problematiseras om diskussionen ska vara fruktbar :) Jag kan tycka att deafultäventyraren, den som på metanivå drivs av sin spelares vilja att "klara äventyret och få XP" och vars ingame-motivation bäst kan liknas vid girighet, eller påklistrad övertygelse, är för mig en helt meningslös grund. Om min RP inte har en egen plats i världen så spelar det ingen roll om hen är medel-, under- eller överklass. RP:n figurerar ändå i en parallell ekonomi som inte följer samhällets normer och saknar därmed viktiga mänskliga aspekter. Eller, det är ju inte en parallell ekonomi utan en helt parallell värld.

                För oss som har fötterna mer i drama och simulationism är frågan helt bakvänd. Nej, självklart är inte alla äventyrare medelklass. Inte ens alla RP är "äventyrare" till att börja med, liksom! :)

                Edit:



                Det ligger betydligt närmre hur jag spelar.
                Jag tycker att många av problemen du tar upp här blir orelevanta eftersom tråden handlar om äventyrare och inte rollpersoner. Fantasy äventyrare är en specifik trope, sprungen ur Sword & Sorcery litteraturen och muterad av D&D.

                Kommentera


                • #23
                  Är spelarkaraktärerna de enda äventyrarna eller är världen nerlusad av krigare, munkar tjuvar och trollkarlar, som ränner runt i skog och mark gravplundrar och snor släktklenoder.
                  Någongång skulle man spela tolv arga dvärgar som reste land och rike runt och tog tillbaka alla dvärgartefakter som "Äventyrarna" snott.

                  Kommentera


                  • #24
                    Ursprungligen skrivet av afUttermark Visa inlägg
                    Är spelarkaraktärerna de enda äventyrarna eller är världen nerlusad av krigare, munkar tjuvar och trollkarlar, som ränner runt i skog och mark gravplundrar och snor släktklenoder.
                    Någongång skulle man spela tolv arga dvärgar som reste land och rike runt och tog tillbaka alla dvärgartefakter som "Äventyrarna" snott.
                    Jo, man får ju välja sina mål för gravplundringen.

                    Det är skillnad på att rensa ut urgamla gravvalv i en bortglömd stad som numera bebos endast av överintelligenta muterade ödlor, och att bryta sig in i den kungliga begravningskryptan under det Stora Templet mitt i huvudstaden.


                    Kommentera


                    • #25
                      Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg

                      Jag tycker att många av problemen du tar upp här blir orelevanta eftersom tråden handlar om äventyrare och inte rollpersoner. Fantasy äventyrare är en specifik trope, sprungen ur Sword & Sorcery litteraturen och muterad av D&D.
                      Äventyrare är även termen som konsekvent används i DoD och alla dess arvtagare, så jag påstår att din inskränkta definition inte stämmer, varför jag efterfrågade en tydligare definition. Vilket du hade sett om du läst hela inlägget istället för att hävda tolkningsföreträde...

                      Edit: Dessutom är det uppenbart att trådskaparen har en bredare definition. Men du kanske inte läste det inlägget heller?
                      Last edited by Måns; 04 March 2018, 10.45.

                      Kommentera


                      • #26
                        För mig är äventyrarens roll något som kommer ur världen den spelas i. I en klassisk rollspelsvärld så finns det stora mängder udda problem som någon,anser behöver undersökas eller lösas medan samhället inte tillhandahåller en funktion för att hantera de problemen. Därmed uppstår äventyraryrket. I de världarna är inte ekonomi en vidare relevant faktor då äventyrandet är ett kall och ekonomin egentligen bara sätter hur stora och svåra problem sagda äventyrare kan ge sig på. En äventyrare slutar inte äventyra för att denne blir rik. De köper bättre utrustning och utbildning och tar sig an större och tuffare utmaningar.

                        Sedan finns det andra världar, scenarion och fokus såklart och vad som är kul är upp till var och en. :)

                        Kommentera


                        • #27
                          Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg
                          Jag tycker att många av problemen du tar upp här blir orelevanta eftersom tråden handlar om äventyrare och inte rollpersoner. Fantasy äventyrare är en specifik trope, sprungen ur Sword & Sorcery litteraturen och muterad av D&D.
                          Vi kanske inte behöver problematisera fantasyäventyraren, men vi kan försöka definiera den (det är ju en troupe) och därmed försöka förstå den bättre och se hur den eventuellt skulle kunna utvecklas.

                          Jag har tidigare skrivit i tråden att de flesta fantasyvärldar är en spegling av vit medelklasskultur och jag håller fast vid det. Men vad är då en fantasyäventyrare en spegling av i vår kultur?
                          Det är en spegling av Stålmannen (eller kanske mer Läderlappen och Gröna pilen, som är lite "mänskligare"). En fantasyäventyrare är "larger than life". Det är en James Bond eller Mata Hari. Det är en person som gör saker som vanliga människor inte skulle få för sig att göra.

                          Det är därför jag tycker om drivkrafterna i Trail of Cthulhu. De förklarar varför rollpersonerna börjar "äventyra". De förklarar varför äventyrarna inte beter sig som vanliga människor. Vad som skiljer äventyrarna från vanliga människor.
                          Trail utspelas i "vår" värld och inte en fantasyvärld och drivkrafterna måste antagligen ändras lite för att passa fantasyäventyrare.
                          DnD5 har gjort ett bra försök med sin Background och ett ännu bättre i Xanathars Guide som ger en förklaring till varför äventyrarna faktiskt blev äventyrare.

                          Vad skulle hända om man spelade fantasy mer "down to earth", mer diskbänksrealistiskt?
                          Någon kanske säger "grisodlar-fantasy" - men det är fel.
                          Ja, det stämmer att grisodlarfantsy börjar som diskbänksrealism, men både i ODnD-OSR och i DoD-BRP blir man bättre (om man överlever) och blir snart någon som inte alls kan kallas diskbänksrealistisk längre.

                          Går det att spela fantasy som diskbänksrealism? Ja, men jag personligen tycker att diskbänksrealism är aptråkigt oavsett om det är fantasy eller ej. Jag spelar rollspel för att slippa diskbänksrealismen IRL.

                          Går det att spela fantasy med inre utveckling istället för yttre (där fokus mer ligger på att utveckla rollpersonens personlighet än att rollpersonen ska bli bättre)? Självklart! Men det är inte riktigt min kopp thé.

                          Kommentera


                          • #28
                            Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg
                            Spelar ni andra ut klassförakt i rollspel? För att trollkarlarna och prästerna som är akademiker ser ner på svartkonstnärer som föds med sin magi och häxor som slutit pakter för att få sin magi. Många, många slagsmål har börjat efter någon anklagat en häxa eller häxmästare för att bara vara en magisk hora. På samma sätt brukar barderna och tjuvarna tyst bilda en pakt så att när något försvinner och de oundvikligen får skulden så har de varandras ryggar.
                            Ja, men inte riktigt så som du beskrivit det.

                            Jag har spelat i kampanjer där vissa raser, som drow, har ett stigma och där en rollperson varit en drow.
                            Jag har spelat i kampanjer där magiker anses vara i maskopi med djävulen och därför borde brännas på bål.
                            Jag har spelat i kampanjer där paladinen är en finare adelsman och tjuven är föräldralöst gatubarn - och det uppstår spänningar p.g.a. deras olika världsyn.

                            Kommentera


                            • #29
                              Ursprungligen skrivet av Rymdhamster Visa inlägg
                              Fattigdom är en utmärkt utgångspunkt för äventyr.
                              Jag tycker att "påtvingad fattigdom" är ännu bättre:

                              - Rollpersonerna land blir invaderat av fiendestyrkor och rollpersonerna måste fly med endast det de orkar bära.
                              - En skogsbrand (eller kanske en röd drake) bränner ner rollpersonernas by.
                              - Rollpersonerna blir tillfångatagna, sålda som slavar, men lyckas fly - men har ingen direkt möjlighet att ta sig hem igen.
                              - Länsherren hyser agg mot dem och förklarar dem laglösa.

                              Förutom påtivngad fattigdom är saker som hämnd, återupprättat rykte och liknande involverat i ovanstående.

                              Kommentera


                              • #30
                                Ursprungligen skrivet av anth Visa inlägg

                                Jag tycker att "påtvingad fattigdom" är ännu bättre:

                                - Rollpersonerna land blir invaderat av fiendestyrkor och rollpersonerna måste fly med endast det de orkar bära.
                                - En skogsbrand (eller kanske en röd drake) bränner ner rollpersonernas by.
                                - Rollpersonerna blir tillfångatagna, sålda som slavar, men lyckas fly - men har ingen direkt möjlighet att ta sig hem igen.
                                - Länsherren hyser agg mot dem och förklarar dem laglösa.

                                Förutom påtivngad fattigdom är saker som hämnd, återupprättat rykte och liknande involverat i ovanstående.
                                Ett sätt är stt ge XP för bortslösade pengar. Spenderar du dem på något vettigt får du ju redan något. XP får du för att få upp saker till ytan, sälja dem och sedan slösa pengarna på en jättefest, skänka dem till kyrkan, låta bygga en enorm staty av dig själv eller något liknande. Då börjar karaktärerna nästan varje äventyr luspanka.

                                Kommentera

                                Arbetar …
                                X