Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Är alla äventyrare medelklass?

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Khan, 10 January 2018, 11.51
143 responses
5.432 visningar
14 gillar
shirian
av shirian
 
Skapad av skraku, 12 August 2018, 14.01
20 responses
681 visningar
1 gillar
skraku
av skraku
 
Skapad av Paco, Igår, 20.55
1 response
75 visningar
1 gillar
Arfert
av Arfert
 
Skapad av krank, 06 August 2018, 10.51
3 responses
141 visningar
0 gillar
Krille
av Krille
 
Skapad av Platon, Igår, 21.25
1 response
59 visningar
0 gillar
Henke
av Henke
 
Skapad av Äventyr, 16 January 2018, 22.32
23 responses
1.571 visningar
7 gillar
Grisodlar'n  
Skapad av krank, Igår, 13.38
0 responses
18 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av krank, Igår, 13.37
0 responses
21 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av Ydram, 13 April 2017, 22.26
6 responses
667 visningar
7 gillar
skraku
av skraku
 
Skapad av Mattifier, 30 March 2018, 16.35
24 responses
925 visningar
6 gillar
Mattifier  
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Är alla äventyrare medelklass?

    Är fantasyvärldar bara en spegling av den värld spelarna själva lever i?

    Underklass --> För få möjligheter till äventyr, för få resurser.
    Överklass --> För många möjligheter till äventyr, eller för mycket ansvar?

    Hade ju varit ett intressant scenario om samtliga karaktärer i spelet är småbarnsföräldrar som lämnar sin barn åt barnvakten för att gå ner i en hemlig grotta och döda monster och leta skatter.

    Fungerar bara rollspel som eskapism om karaktärerna saknar ansvar? Är äventyr motsatsen till ansvar?

    Äventyrare är nästan alltid rotlösa eller tagna ur sitt sammanhang, men det hade kanske varit intressant att undersöka andra sidan av spektrumet, med rollkaraktärer med extremt djupa rötter, som t.ex. skotsk adel som levt på ägorna i hundratals år, och en del av spelet går ut på att luska fram sin egna släkts historia och hur den påverkar konflikterna som sker idag.
    Last edited by stenhöna; 03 March 2018, 00.30.

  • #2

    Äventyrare kan typiskt komma från alla möjliga samhällsklasser, men när de väl blivit äventyrare så står de oftast utanför det normala sociala systemet i en typisk fantasyvärld.
    Det är nog minst lika vanligt att de är före detta underklass som medelklass dock - underklassen har mer att vinna och mindre att förlora på att ge sig ut på äventyr.

    Man kan naturligtvis spela rollpersoner som har en fast plats i samhället - men en stor mängd äventyrsvarianter blir svåra att spela då eftersom rollpersonerna inte kan ge sig ut på äventyr hur som helst.

    Äventyrare är nästan per definition personer utan fast koppling till någon plats eller person, för annars skulle de inte vara äventyrare utan bönder/hantverkare/soldater/adelsmän/dränger/etc.




    Kommentera


    • #3
      Jag har alltid upplevt, och haft det, som att äventyrare kommer från positioner av skrikande finansiell desperation. Om du är en utbildad trollkarl som måste göra det här jobbet så är det för att du har för lite pengar för att avsluta din utbildning, är svartlistad och inte kan få ett vettigt jobb eller för att du olagligt lärt dig från demoniska häxor eller något. Är du en riddare är du antingen av "hedge" varianten eller så kommer du från ett uråldrigt hus vars enda ägodelar nu är vapnen du bär och din titel. Andra krigare är de som blivit för trasiga och blodiga på slagfälten för att någonsin kunna återvända hem. Är du en tjuv så är du kommen rakt från slummen och du var antagligen en mördare, tjuv eller prostituerad innan du blev desperat nog att försöka äventyra. Är du en präst är du en absolut fanatiker, med blod och åska i ögonen, redo att kasta bort ditt liv för din guds ära.

      Andra kan gömma sig i sina städer och stugor. De kan låtsas som om världen inte är chaos, död och vansinne. De kan låtsas att civilisationen kommer erövra trollskogarna och grottorna och driva bort mörkret och monstren som ständigt trycker närmre. För de är rika eller har i alla fall pengar nog att klara sig. Du är en av de vars föräldrar inte hade råd med en hemgift, som inte kommer ärva något och som inte har möjlighet att lyfta dig själv ur det ekonomiska helvetet du är född in i.... Förutom som en äventyrare!

      Är det konstigt att när äventyrare tar sig an mänskliga fiender så är det nästan alltid galna adelsmän, onda präster eller andra organiserade hot med hemvistelse i överklassen? Eller andra fattiga människor lika desperata som äventyrarna, som banditer eller andra äventyrare? Jag säger nej.

      Kommentera


      • #4
        Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
        Är äventyr motsatsen till ansvar?
        Inte nödvändigtvis. Många low-fantasy grottkrälare är ju uppenbart störda adrenalin-junies som hellre riskerar liv och lem än har en av samhället respekterad födkrok och bildar familj. Men sedan har vi ju äventyrarna som äventyrar av plikt, där själva äventyrandet snarare är det yttersta ansvaret mot världen. Här är ju ringsällskapet i Ringens herre det tydligaste exemplet, de gör det de gör inte för att de vill det, och inte för att de får betalt, utan av plikt mot sina folk och mot Midgård. Jag har själv kört flera "rädda-världen-kampanjer" där spelgruppens äventyr var lika med att ta ett djupt personligt ansvar för världens fortbestånd.

        För övrigt blir din tanke väldigt rolig i ett Pendragonsammanhang. För där är alla rollfigurer riddare, och tillhör de två översta promillen av Arthur-britanniens människor. Alltså överklass. Men, det finns tre sorters riddare. Hushållsriddarna, riddarunderklassen som bara knegar på och inte kan äventyra. Och högst upp har vi högadeln, grevar, baroner, som har så mycket ansvar att de inte kan äventyra. Och däremellan har vi den jordägande riddarmedelklassen, som är ekonomisk oberoende men bara har ansvar för en eller ett par herrgårdar. Där hittar vi rollfigurerna.
        Last edited by Skarpskytten; 03 March 2018, 09.56.

        Kommentera


        • #5
          Bara i Drakar och Demoner 91: där var man alltid medelklass... Annars är, som redan påpekats, det vanliga att man står utanför den sociala hierarkin (Warhammer, OSR) eller att det saknas lokala institutioner för det är egentligen vilda västern (D&D). Så äventyrare är snarare Simmels främling än tillhör en klass.

          Men det finns spel där man är rotade. The One Ring, Pendragon, Ars Magica, Hidden Kingdom, är de jag kommer på på rak arm.

          Kommentera


          • #6
            För mig handlar detta bara om hur köpescenarion ser ut. De måste skrivas för att kunna lyfta in vilken grupp som helst och det gör RPna rotlösa (och det är inget dåligt, scenarion som förankrar RPna i ett sammanhang blir omedelbart mycket mindre intressanta för de flesta grupper då de oftast kräver att man gör nya RP).

            Går man till egenskrivna grejer tror jag ofta det ser annorlunda ut.

            Kommentera


            • #7
              Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
              Är fantasyvärldar bara en spegling av den värld spelarna själva lever i?
              Ja, jag skulle säga det. Om en människa inte får tillräckligt mycket info om en annan kultur tenderar hon att använda sin egen kultur för att fylla de tomrum hon inte känner till.
              Eftersom de flesta spelskapare och spelare är vit medelklass tenderar de flesta rollspel att bli en spegling av just dagens vita medelklass.

              Jag har träffat flera rollspelare som hävdat att de är jättebra på att gestalta roller från andra kulturer. Ja de är jättebra på att gestalta roller, men dessa roller har sällan något med den kultur man försöker gestalta, utan är i grunden en fantasi som utgår från spelarens egen kultur.

              Låt mig ta ett exempel: Japan/Kina.
              När jag var yngre älskade jag att spela rollspel i pseudo-orientaliska världar där man var ninja, samurai eller kung fu-monk (bara ordet "kung fu monk"...).
              Nu är jag äldre och är fortfarande intresserad av Östasien. Men jag kan säga att ju mer jag lär mig ju mindre förstår jag.
              Det finns ingen som kan gestalta en japan eller kines korrekt i rollspel om man själv inte levt i Japan eller i Kina i något år. Hur tror ni då man kan rollspela när de flesta rollspel max ger en halv sida text om hur rollerna är tänka att rollspelas?

              Givetvis gäller även det motsatta: en japan eller kines klarar inte av att rollspela en svensk - för de har ingen kunskap om vår kultur.
              Som exempel kan nämnas tre saker ur anime som på ett eller annat sätt utspelar i någon form av pseudoeuropa.
              En pseudo-romersk prinsessa som heter Piña Co Lada (GATE)
              Den platinablonda tjejen Julie Sigtuna från byn Gimlé i landet Skandinavien (Absolute Duo)
              Det heliga svärdet Gjallarhorn (Death March)
              - så ni behöver inte skämmas för kulturell appropriering nästa gång ni skapar en asiatisk rollperson som heter Tjing Tjong.

              Om vi har sådana problem med människor som lever på andra sidan jorden hur tror du då det är med att gestalta fantasyraser som alver och dvärgar som inte existerar?
              En alv är i grunden bara en mänsklig trädkramare/skogsmulle med långa öron.
              En dvärg är i grunden bara en småväxt skotte som har stort skägg som jobbar i en kolgruva och som aldrig skulle hoppa över en kväll på puben.

              Ett utmärkt exempel är rollspelet Conan (oavsett rollspelsversion, jag har tre olika Conan-rollspel i bokhyllan).
              Rollspelet Conan kan aldrig bli rollspelet Conan förrän samtliga spelare läst REHs Conan-noveller.
              Ja man kan rollspela och det blir rollspel - men glöm att det blir Conan eftersom spelarna saknar kunskap om vad Conan är för något.

              Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
              Hade ju varit ett intressant scenario om samtliga karaktärer i spelet är småbarnsföräldrar som lämnar sin barn åt barnvakten för att gå ner i en hemlig grotta och döda monster och leta skatter.
              Hade varit mer intressant att rollspela tvisten med myndigheterna när de blir av med vårdnaden av sina barn efter att de kommit tillbaka.

              Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
              Fungerar bara rollspel som eskapism om karaktärerna saknar ansvar? Är äventyr motsatsen till ansvar?
              Jag skulle vilja byta ut ansvar mot försörjning för att göra det tydligare.
              Skulle du, stenhöna, kunna åka iväg i morgon på en sex månaders expedition till Antarktis?
              Hur lång tid skulle du behöva för att förbereda dig IRL för att genomföra en sådan expedition?
              Vilka saker i ditt liv skulle behöva ändras för att du skulle kunna ge dig av inom en vecka?

              Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
              Äventyrare är nästan alltid rotlösa eller tagna ur sitt sammanhang
              Ja, för att äventyrande i sig självt är en ganska extrem sysselsättning och man måste i praktiken ha en ganska extrem personlighet för att bli äventyrare.
              Hur många "äventyrare" och "upptäcksresande" har det t.ex. funnits i Sveriges historia?
              Wikipedia listar mindre än 100 namn genom vår historia:
              Svenska äventyrare
              Svenska upptäcksresande
              Jag vet, äventyrare enligt wikipedia är inte riktigt samma sak som äventyrare i rollspel - men poängen är att äventyrare är extremt ovanliga och har ofta extrema personligheter i bägge fallen.

              Ursprungligen skrivet av stenhöna Visa inlägg
              t.ex. skotsk adel som levt på ägorna i hundratals år, och en del av spelet går ut på att luska fram sin egna släkts historia och hur den påverkar konflikterna som sker idag.
              Så som du beskriver är jag inte intresserad:
              Det du beskriver är research (undersökning i syfte att frambringa svåråtkomliga fakta) - vilket i princip är motsatsen till vad jag vill ha i rollspel.
              Nu kanske någon säger att CoC är research och att jag tycker om CoC.
              Ja, det är delvis rätt.
              Men i CoC är research-biten bara en mindre del (tidsmässigt). Man slår ett slag i Library Use och får en handout av spelledaren som är en kvarts sida text som tar några minuter att läsa igenom.
              Jag skulle säga att reserach-biten i CoC tar upp max 10 % av speltiden.
              Men så som du formulerar dig låter det som du vill ha ett rollspel där research skulle ta upp betydligt mer mer än 50 % - då säger jag nej tack.

              Kommentera


              • #8
                Låt oss för övrigt ta den mest arketypiska gruppen äventyrare i fantasylitteraturen:

                Gandalf: eknomiskt oberoende (?) halvgud
                Bilbo: ekonomiskt oberoende jordägande
                Sam: arbetarklass
                Merry: ekonomiskt oberoende jordägande
                Pippin: ekonomiskt oberoende jordägande
                Aragorn: ekonomiskt oberoende tronarvinge
                Boromir: ekonomiskt oberoende tronarvinge
                Legolas: ekonomiskt oberoende tronarvinge
                Gimili: ekonomiskt oberoende industriägare

                Så vi har en halvgud, tre prinsar, tre ekonomiskt oberoende överklasspersoner [jag kan acceptera Merry och Pippin som övre medelklass] och en knegare. I marxistiska termer äger sju produktionsmedel och en inte, Gandalf går väl inte riktigt att passa in i mallen (?). Och modern, riktigt medelklass äger ju inte några produktionsmedel. Däremot har ju historiskt sett många ur "medelklassen" (ordet blir anakronistiskt före 1800-talet) däremot ägt produktionsmedel.

                Kommentera


                • #9
                  Ursprungligen skrivet av Skarpskytten Visa inlägg
                  Låt oss för övrigt ta den mest arketypiska gruppen äventyrare i fantasylitteraturen:

                  Gandalf: eknomiskt oberoende (?) halvgud
                  Bilbo: ekonomiskt oberoende jordägande
                  Sam: arbetarklass
                  Merry: ekonomiskt oberoende jordägande
                  Pippin: ekonomiskt oberoende jordägande
                  Aragorn: ekonomiskt oberoende tronarvinge
                  Boromir: ekonomiskt oberoende tronarvinge
                  Legolas: ekonomiskt oberoende tronarvinge
                  Gimili: ekonomiskt oberoende industriägare

                  Så vi har en halvgud, tre prinsar, tre ekonomiskt oberoende överklasspersoner [jag kan acceptera Merry och Pippin som övre medelklass] och en knegare. I marxistiska termer äger sju produktionsmedel och en inte, Gandalf går väl inte riktigt att passa in i mallen (?). Och modern, riktigt medelklass äger ju inte några produktionsmedel. Däremot har ju historiskt sett många ur "medelklassen" (ordet blir anakronistiskt före 1800-talet) däremot ägt produktionsmedel.
                  Vi kan väl även lägga till att Sam är arbetarklass, men faktiskt arbetar åt en av de andra äventyrarna, Frodo som är ekonomiskt oberoende.
                  Kort sagt har Sam inga problem, trots att han är arbetarklass, så länge han äventyrar med Frodo.

                  Kommentera


                  • #10
                    Ursprungligen skrivet av anth Visa inlägg

                    Vi kan väl även lägga till att Sam är arbetarklass, men faktiskt arbetar åt en av de andra äventyrarna, Frodo som är ekonomiskt oberoende.
                    Kort sagt har Sam inga problem, trots att han är arbetarklass, så länge han äventyrar med Frodo.
                    Fast att åtskilliga i sällskapet är ekonomiskt oberoende är rätt irrelevant då de ändå inte har tillgång till eller nytta av sina pengar medan de är ute och reser, utan de är i mångt och mycket beroende av att få hjälp och stöd av folk de möter på resan.

                    Sedan kan man ju diskutera om ringsällskapet skall räknas som äventyrare. För de allra flesta av dem (Gandalf och Aragorn undantagna) så är det bara en engångsgrej - en resa de ger sig ut på för att de är så illa tvungna.
                    Så fort uppdraget är slutfört så är det slut på äventyrandet för samtliga.

                    Kommentera


                    • #11
                      Spelar ni andra ut klassförakt i rollspel? För att trollkarlarna och prästerna som är akademiker ser ner på svartkonstnärer som föds med sin magi och häxor som slutit pakter för att få sin magi. Många, många slagsmål har börjat efter någon anklagat en häxa eller häxmästare för att bara vara en magisk hora. På samma sätt brukar barderna och tjuvarna tyst bilda en pakt så att när något försvinner och de oundvikligen får skulden så har de varandras ryggar.

                      Vi körde en hel kampanj som kommunister som försökte få till en revolution i Forgotten Realms världen. Vi ville se den sista kungen strypt med tarmarna från den sista prästen och alla de grejerna. Vi lyckades vid ett tillfälle släppa loss en röd drake i ett tronrum medan vi skrek "Eat the rich!" det var ganska trevligt.

                      Kommentera


                      • #12
                        Jag har spelat/spellett noll rollpersoner som skickar hem lootet från rövarnästet/orchgrottan/etc hem till sin fattiga familj. Det är bara en massa själviska as som vill köpa ett bättre svärd.

                        Kommentera


                        • #13
                          Kul med intressanta svar. :D

                          Kommentera


                          • #14
                            Fattigdom är en utmärkt utgångspunkt för äventyr. Knölpåkar kan man hita gratis ute i skogen. Allt annat är bara bonus.

                            Däremot är fattigdom inte en särskilt bra motivering till äventyr eftersom en äventyrare ganska snart skrapar ihop en livstidslön för en bonde.

                            Däremot kan effekterna av fattigdom vara en bra grund, så som att man vill störta den länsherre som hållit ens familj och släkt i fattigdomens bojor.

                            Släkt och vänner är för övrigt en alldeles för underutnyttjad resurs av både spelare och Sl. Och då menar jag inte som offer utan som kontakter och resurser. Dels för information, men också för prylar. Tillgängligheten på prylar borde i större grad bero på släkternas sysselsättning.

                            Ryktbarhet borde inte bara berå på rollpersonens handlingar, utan på hela släktens välgång.

                            Kommentera


                            • #15
                              Ursprungligen skrivet av Rymdhamster Visa inlägg
                              Däremot är fattigdom inte en särskilt bra motivering till äventyr eftersom en äventyrare ganska snart skrapar ihop en livstidslön för en bonde.
                              Låter som en bugg. Ska det verkligen vara så lönsamt att ha ihjäl monster? Vad händer om man vänder på steken - RP börjar rika och måste sen slösa sina surt förvärvade slantar för att rädda prinsessan, och är sen utfattiga i äventyrets slut (men har kanske lärt sig något...?)? Är rollspel verkligen så materialistiskt att det bara handlar om att samla på sig saker?

                              Kommentera

                              Arbetar …
                              X