Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

MUA / Vid regnbågens slut. Hur göra en intressant slutuppgörelse?

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av anth, Idag, 17.28
7 responses
146 visningar
1 gillar
krank
av krank
 
Skapad av Rektifier, Igår, 20.14
14 responses
240 visningar
0 gillar
Rymdhamster  
Skapad av Henke, Idag, 21.04
1 response
42 visningar
0 gillar
Rymdhamster  
Skapad av Rektifier, Igår, 20.04
3 responses
48 visningar
4 gillar
Rangertheman  
Skapad av Moondoz, 20 July 2018, 13.19
11 responses
157 visningar
5 gillar
Rangertheman  
Skapad av Ape of Wrath, Igår, 20.59
3 responses
99 visningar
3 gillar
Ape of Wrath  
Skapad av Tzeraph, 18 July 2018, 20.22
15 responses
316 visningar
0 gillar
Björn den gode  
Skapad av CSPTT, Idag, 10.49
0 responses
27 visningar
0 gillar
CSPTT
av CSPTT
 
Skapad av MetaLarsson, 23 July 2017, 10.30
21 responses
590 visningar
0 gillar
Rickard
av Rickard
 
Skapad av krank, 16 July 2018, 10.45
23 responses
451 visningar
0 gillar
Feuflux
av Feuflux
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • MUA / Vid regnbågens slut. Hur göra en intressant slutuppgörelse?

    Jag ska spelleda slutet på äventyret Vid regnbågens slut till Mutant: Undergångens Arvtagare. Tidigare delar av äventyret har jag kört i stort sett som det är skrivet men slutdelen med zonfärden och de två rivalisernade zonsekterna lämnar mig kall.

    Situationen är som följer (Spoilers nedan, uppenbarligen):
    En bit in i Musközonen (beskrivs som stenöken, dvs aptråkigt) bor två stammar/sekter som är hatar varandra men inte ligger i öppet krig.
    Asketerna är hårdföra renlevnadskrigartyper som bor i ett strandat kryssningsfartyg, och utövar slavhandel i smyg.
    Regnbågsstammen är drogromantiska vällustingar som bor i ett halvrasat varuhus och utövar slavhandel i smyg.

    Rollfigurerna försöker finna (och rädda) en psimutant som blivit kidnappad av regnbågsstammen. De har kommit i kontakt med asketerna som försöker övertala dem (rollfigurerna alltså) att angripa regnbågsstammen med baktanken att det blir enklare att ta över deras bas då. Basen finns nödtorftigt beskriven med en översiktskarta och översiktliga stats på stammen som just nu råkar ta det lugnt i efterdyningarna av en större drogorgie.

    Problemet är att jag inte kommer på något sätt att framställa situationen på ett intressant sätt för spelarna. Det är upplagt för regelrätt strid men strid är ju tråkigt (och det här är inte en D20 -balanserad encounter, vi talar fyra hyfsat gröna äventyrare mot 20-30 trädgårdsredskapsbeväpnade zonjunkies).

    Rollfigurernas mål är alltså att rädda kidnappningsoffret, eller åtminstone få tag på ett föremål hon har i sin ägo. De kommer troligtvis inte utföra frontalangrepp, men risken finns att de försöker smyga in (vilket de är sällsynt illa rustade att göra), eller förhandla. Det senare skulle kunna fungera men deras bäste diplomat är rätt rasistisk och hela stammen är mutanter.

    Hur gör jag situationen intressant?

  • #2
    Släng in ett tredje hot! En svärm med gassländor, en kejsartromb, en flock levergökar... Eller varför inte låta Linus Drake dundra in med en full exploratorstyrka?

    Kommentera


    • #3
      Utifrån Måns tankar om tredje hot: Järnringen´s entré i finalen kanske kan komma lite tidigare?

      Annars kanske man kan skapa en strategisk metanivå av slutstriden där Asketerna gör en gemensam attack på Regnbågsstammen (en slags omvänd motsvarighet till när RP försvarar Björnstiernas bunkergods i PDIK) ? Låt kanske RP med diplomati ta hjälp av andra grupperingar i zonen? (Överstens gäng, de muterade djuren vid bron etc).

      Kommentera


      • #4
        Tack för idéerna båda två!
        Spelarna valde smygande, till att börja med. De tog sig runt basen, bedövade två vakter och desarmerade en fälla utan att märkas. Som nästa steg skulle en av dem göra oväsen på andra sidan byggnaden så övriga kunde ta sig in obemärkt. Han tolkade "göra oväsen" som att det var dags att börja skjuta på vakterna, och de övriga tolkade "obemärkt" som att det var dags för en handgranat.
        Reträtt, omgruppering, ligga lågt.
        Diskussioner. "Äh vi skiter i det och drar tillbaka till Hindenburg".
        Då slängde jag in rovtranorna. Gruppen valde att springa mot basen och ropa på hjälp, vilket faktiskt fungerade. När odjuren var bortdrivna vidtog mer förhandlingar och schackrande som ledde till att de fick loss fången de var ute efter.

        Så; smygande, pangpang och diplomati. Jösses.

        Kommentera

        Arbetar …
        X