Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Tatters of the King - utbyggnad av kapitel 8

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Måns, 06 October 2017, 15.56
71 responses
2.132 visningar
3 gillar
Gountor Elimbarke  
Skapad av Caligo, 16 October 2017, 13.47
3 responses
93 visningar
2 gillar
Caligo
av Caligo
 
Skapad av APM, 14 October 2017, 10.29
13 responses
290 visningar
0 gillar
Feuflux
av Feuflux
 
Skapad av Nässe, Igår, 20.36
3 responses
62 visningar
5 gillar
Rangertheman  
Skapad av Skarpskytten, 16 January 2017, 23.15
7 responses
266 visningar
4 gillar
Skarpskytten  
Skapad av Magnus Seter, 14 October 2017, 16.31
34 responses
1.168 visningar
1 gillar
Tant Ragnar  
Skapad av Förstefadern, Igår, 08.39
5 responses
206 visningar
7 gillar
Dunderklumpen  
Skapad av krank, 16 October 2017, 19.17
1 response
58 visningar
0 gillar
Khan
av Khan
 
Skapad av Järven, 12 October 2017, 12.49
8 responses
212 visningar
0 gillar
Förstefadern  
Skapad av Platon, 20 September 2017, 15.52
16 responses
552 visningar
1 gillar
Förstefadern  
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Tatters of the King - utbyggnad av kapitel 8

    SPOILERS för kampanjen Tatters of the King


    En sak som blir allt tydligare ju längre jag läser av min favoritkampanj Tatters of the King är att nästan allt egentligt krut lagts på den första delen. Den är ju en av de bästa tryckta äventyr jag överhuvudtaget läst, men jag kommer nog framöver att få vara betydligt mer specifik när jag lovprisar kampanjen som helhet.

    Alltså. Del 1 är komplex och lagom grötig - rollpersonerna får ett antal spår att följa, som leder till nya spår, som leder vidare etc. Det är en bra struktur, och intressant, och välgjord.

    Men. När jag läste del 2, alltså den delen som handlar om Goatswood, fick jag en smärre chock. Jag hade skummat den tidigare, men vid en nära läsning så är strukturen alltså:

    Rättegång -> expositionsdump från Gresty -> resa till Goatswood -> expositionsdump från Hillary -> actionscen -> klart.

    Men okej, tänkte jag. Jag hade lite ont om tid, så jag bara läste in mig på den och körde - det fick bli lite linjärt och tråkigt. Jag ska spelleda resan till goatswood och händelserna där på tisdag nästa vecka.

    Därefter bär det alltså iväg till Milano. Men... det kapitlet är ju astråkigt. Och har typ samma struktur som det om Goatswood:

    Resa till Milano -> expositionsdump av Villiers -> actionscen -> resa vidare

    Nu funderar jag på hur Milano skulle kunna göras roligare. Det här är alltså komponenterna som är inblandade, utifrån boken:
    • I Rom finns en organisation, Det Gula Tecknets Brödraskap, som bara beskrivs i förbigående - de sätter upp Pjäsen årligen, och de grundar sin teologi på idén att den kristna treenigheten i själva verket handlar om Hastur.
    • I Milano finns en offshoot av den organisationen, grundad av Villiers och Quarrie och ett par andra.
    • Rollpersonerna har tre-ish ingångar när de först anländer till Milano:
      • I det första brevet från Quarrie till Hillary: skriv till "Thomas Cook & Son
        at 7 Via Manzoni".
      • I det andra brevet från Quarrie till Hillary: De har dealat med "universitetet" och "armén" i Milano.
      • I det andra brevet ombeds Hillary också att uppsöka Villiers, hos Guiseppe Colombo, och hans adress ges.
    • Villiers har använt byakheer för att mörda folk kring sin ateljé.
    • I Milano får rollpersonerna en guide/översättare som är övertygad fascist.
    • Quarrie, Roberto Anzalone, en student till Anzalone samt en major från armén har rest till Nepal, där de tänkt nå kungariket Mustang där de tror att Drakmar finns.
    • På universitetet kan Paulo Bacci, kollega till Roberto Anzalone, berätta dels allmänt om Drakmar (expositionsdump!) och dels att expeditionen såvitt han vet ska till Tibet, inte Nepal.
    Målet med hela Milanodelen är, vad jag kan se, att rollpersonerna får veta att de nu ska jaga efter en expedition som rest till Bombay för att sedan åka vidare mot Nepal.

    Lite inledande tankar:
    • Det känns som att fascist-armévinkeln är lite väl underutvecklad. Vi har en major med på expeditionen och vi har en guide som är övertygad fascist. Kanske kan man bygga något där? Kanske kan rollpersonerna få ut något slags information genom att få sin guide att sätta dem i kontakt med personer han känner i armén, om de låtsas vara övertygade fascister själva? Eller något i den stilen?
    • Det känns som att det borde kunna göras svårare att hitta Villiers. Han borde öht kunna göras mera mystisk. Inte bara stå på första bästa ställe och dumpa expedition för att sedan anfalla. Jag tänker mig att man skulle kunna blanda in t.ex. en liten lokal utställning av honom. Göra något mer av de mystiska försvinnandena kring ateljén - kanske en stor nyhetsgrej, kanske sätts det upp "hjälp min vän är försvunnen"-posters?
    • Jag tycker heller inte så bra om expositionsdumpen. Jag tänker att rollpersonerna helst först ska ges intrycket att expeditionen åkt till Tibet - som i den officiella historien - och sedan, när de följer upp lite, hittar tecken på att de i själva verket ska till Nepal.
    • Jag skulle vilja göra lite mer av Det Gula Tecknets Brödraskap. Kanske rentav något om skillnaden mellan den lokala delen och den större i Rom. Kanske har någon åkt från den i rom ut till Milano och inte gillat den lokala gruppens version av teologin.
    Jag behöver nog fundera mer på det här.

    Ni som spellett den här kampanjen, hur har ni löst Milano? Har ni spelat den "as written" eller hittat något sätt att krydda/utöka den?

  • #2
    Jag har kommit en bit på vägen.

    Bilaga

    Just nu, alltså:
    • Villiers är mer svårfångad. Han är inte på Cololbos kontor när rollpersonerna kommer dit. Jag har inte bestämt mig för var någonstans han kan hittas ännu, men det kommer.
    • Jag har gjort om Thomas Cook & Son, som nämns i Quarries första brev till Hillary, från en återvändsgränd till en väg in i äventyret. Därifrån kan man nu hitta Quarries bostad i Milano, som jag i sin tur tänker mig kan leda till namnet Anzalone och till en övergiven teater.
    • Den övergivna teatern i Milanos utkanter tänker jag mig har använts av Det gula tecknets brödraskap för ritualer och uppsättningar av Pjäsen. Där kan man hitta scenanteckningar samt kläder (kåpor, masker) som påminner om de rollpersonerna såg i Carcosa. Scenanteckningarna kan antyda Brödraskapets teologi, med treenigheten och hastur.
    • Jag har lagt in en utställning som Villiers har på ett litet galleri. Jag vet ännu inte vad jag ska göra med utställningen, men tänker mig att den kan vara ett sätt att hitta konstnären. Jag tänker mig också att han målat dels Carcosa och dels ytterligare tecken på Brödraskapets teologi - samt kanske en och annan av Drakmar och Leng.
    • Om rollpersonerna frågar runt efter Villiers så tänker jag mig att de kan få nys om hans ateljé (och, nu när jag tänker efter, hans utställning). De kommer inte in i ateljén utan Villiers (eller en nyckel), men väl där kan de få se affisher om folk som försvunnit mystiskt etc.
    • I en rubrik i äventyret nämns en "bokhandel", men i texten beskrivs bara ett kontor för grossisten Colombo. Jag undrar om det ändrades i sista stund eller om jag missar något i min läsning. Oavsett vilket så har jag tänkt att det finns en bokhandel, distinkt från kontoret, dit man kan skugga Colombo och kanske spionera på något möte.
    • När rollpersonerna fått tag i namnet Anzalone (från Quarries korrespondens - jag ska bestämma något mer sätt att få den informationen. All viktig info ska kunna fås på två sätt tänkte jag) så kan de göra sökningar i lokala nyhetsarkiv och hitta en artikel om resan. I tidningsurklippet i boken är det nämligen bara Anzalone som nämns. Kanske kan de också hitta klippet om de specifikt söker efter resor till Tibet, om de fått den informationen.
    • Artikeln kan peka dem till Tibet som resmål, och till Bombay som mellanlandning. Den kan också peka dem mot universitetet.
    • Universitetet nämns i förbigående i ett av Quarries brev till Hillary. Genom att göra efterforskningar kring Anzalone där så kan de hitta hans kollega Paulo Bacci, som kan ge dem namnet på Quarrie, Carlo och Anzalone, samt att de också åkte med någon från militären. Om man har med sig namnet Drakmar så kan man här också få lite mytologi kring stället samt några platser där folk tror att det ligger.
    • Via militären kan man teoretiskt sett få fram namnet på major Delnegro, men det kräver att man får deras förtroende. Det skulle man kunna få genom att Tuminardo lägger in ett gott ord, vilket han bara gör om han tror att rollpersonerna är övertygade fascister.
    Kvar är:
    • Hur rollpersonerna når Villiers, utan att det blir för lätt.
    • Hur rollpersonerna kan få information om resan, utom via tidningsurklippet.
    • Hur rollpersonerna kan få information om Drakmar, utom via Villiers.
    • Hur rollpersonerna kan få namnet Anzalone, utom via Quarries bostad.
    Jag har också läst om att det stora planetariumet i Milano invigdes 20:e Maj 1930. Det betyder, tänker jag, att det kan ha varit under uppbyggnad i december-januari. Och you know, planetarium-stjärnor-aldebaran-hastur. Jag ska suga på den karamellen lite; just nu vet jag inte hur det skulle kunna passa in.


    Men ja, jag tycker att jag gjort hyfsad progress med att förvandla ett helt linjärt skeende (Colombos kontor -> Villiers -> exposition -> Byakhee -> resa vidare) till något lite mer komplext som kan sträcka sig ut över åtminstone ett par spelmöten.

    Kommentera


    • #3
      Jag ids inte posta en ny bild, men ett par grejer:
      • Jag kom på att det i äventyret finns en lapp i Villiers ateljé som nämner Drakmar och Tibet. Win! Jag börjar få känslan av att det egentligen inte ens är nödvändigt att konfrontera Villiers alls. Det är en bra känsla.
      • Jag tänker mig att man i bokhandeln, dit man kan skugga Colombo, kan hitta spår som leder till Nepal (men inte specifikt Drakmar) och till Bombay som mellanlandningsställe. Därmed finns två vägar till Bombay!
      • Paulo Bacci kan givetvis ge rollpersonerna namnet Anzalone om de inte redan har det. Därmed kan de få namnet antingen genom att gå direkt till Universitetet (som ju nämns i ett brev, och därmed funkar som "startpunkt") eller genom Quarries rum. Yay!
      Så: jag vet nu två ställen där rp kan få veta om resan (tidningsurklipp, universitetet). Jag vet att rp kan få namnet Drakmar från Villiers ateljé. Jag vet att de kan få namnet Anzalone från två ställen.

      Kvar:
      • Hur rollpersonerna kan nå Villiers. De måste inte längre kunna göra det alls; all information (typ) finns redan annorstädes. Det vore ju lite intressant om han bara fortsatte vara en skuggflik figur som de bara såg effekterna av. Kanske dyker han upp som självmördar eller bara död av sjukdom senare...
      • Hur rollpersonerna kan få namnet Drakmar från minst ett ställe till.
      • Hur rollpersonerna kan få Drakmars ungefärliga plats utan att kolla på universitetet.
      Jag har fortfarande inget sätt att få in planetariet.

      Nu tänker jag medan jag skriver... Om jag ska få in det så behöver jag ju något som leder dit. Kanske något från bokhandeln, kanske något från Quarries rum. Kanske kan man gå via en mellanhand också; arkitekten till observatoriet kanske är kultist och med i Brödraskapet. Han eller hon skulle kunna få vara från Rom också, och upprörd över de förändringar Quarrie och Anzalone gjort i den lokala kultens teologi. Där skulle rp kunna få en beskrivning av det här med treenigheten, och hur den kristna mytologin sägs bygga på "något äldre". Kanske mördas arkitekten efter att ha snackat med RP, av en arg Villiers som tycker att hen förrått honom.

      Helst skulle jag då också vilja få in något om Drakmar där. Kanske känner arkitekten till diskussionerna om det falska målet för expeditionen, och har hört namnet Drakmar i det sammanhanget? Det skulle nog funka finfint, det.

      Se där. En pusselbit till...

      Kommentera


      • #4
        Uppdaterat flödesschema. Jag börjar faktiskt bli riktigt nöjd, här.




        Bilaga
        (Jag ser att det finns ett ställe där linjer korsar varandra men jag orkar inte försöka trassla upp det just nu)

        Det enda som är kvar är nu den eviga frågan om hur (och om) rollpersonerna ska få tag på Villiers. Jag skulle vilja ha det som en möjlighet, men inte något som måste hända.

        Det jag tänkt hittills är typ:
        • Villiers är en konstnär, så folk har sett hans grejer. Man kan fråga i konstnärskretsar och få en uppfattning om honom som begåvad, social, egensinnig, hostande.
        • Morden. En av Carlo Schippones kurskamrater har varit hos Villiers och frågat efter Carlo. Och blivit mördad för besväret. Han är rapporterad som försvunnen. Spår på hans rum visar mest just kamratskapen med Carlo. Carlos rum är städat och utrensat, medan kamratens är mer vardagligt övergivet.
        • Villiers ser konst i sin "ängels" verk (Byakheen han kallar på). Så när han fått någon mördad så målar han på väggar och golv, och skapar "mer dramatik" i "verket" - imålade skuggor, änglasymboler, det gula tecknet, ditmålade blodfläckar i tjock svart oljefärg. Det har han också gjort hemma hos Quarrie, dit han lurade ett av offren. Han hade nyckel. Kanske har han observerats av Quarries hyresvärd.
        • Colombo kan tänkas skvallra till Villiers om att rollpersonerna håller på och rotar runt. Kanske kan Villiers be dem möta honom, genom att skicka brev till deras hotell?
        Last edited by krank; 01 October 2017, 12.17.

        Kommentera

        Arbetar …
        X