Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

52

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Evokee, Igår, 22.47
1 response
49 visningar
0 gillar
Rangertheman  
Skapad av Marrik den allvetande, Igår, 20.57
1 response
19 visningar
0 gillar
RedMoon
av RedMoon
 
Skapad av Acenchious, Igår, 22.17
2 responses
30 visningar
0 gillar
Acenchious  
Skapad av Hans E Magnusson, 18 November 2017, 08.07
18 responses
389 visningar
0 gillar
Rangertheman  
Skapad av krank, Igår, 22.23
0 responses
7 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av krank, Igår, 22.22
0 responses
8 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av Evokee, 19 November 2017, 21.58
32 responses
568 visningar
0 gillar
vandraren  
Skapad av Bifur, 19 November 2017, 11.04
55 responses
1.030 visningar
0 gillar
vandraren  
Skapad av Björn Wärmedal, 29 October 2017, 22.03
1 response
42 visningar
2 gillar
Björn Wärmedal  
Skapad av LJSLarsson, 14 November 2017, 13.48
15 responses
239 visningar
5 gillar
LJSLarsson  
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • #31
    Ursprungligen skrivet av wilper Visa inlägg
    Peregrine Winter - Ruter/Mynt
    I kaoset efter DMHs fall drev ett tåg flyktingar genom byn. Det var inte mycket till by, en brunn, tjugo familjer med starka släktband sinsemellan, hus av torv och sten, några hundra får, härjade odlingar omgärdade av låga stenmurar till skydd mot vinden och fåren och, det var stort sett det.

    När tåget drog vidare blev en flyktingarna kvar. Byborna trodde honom först vara helt värdelös, och att han bara skulle bli en börda, men det visade sig att Perrin kunde göra nytta ändå. Med hjälp av sin pappersmagi kan han förutse vilka priser som osten kan säljas till i dalen, vilka tyger som kommer att gå åt mest på marknaden, saker byborna hade en vag känsla för tidigare, men nu fick bekräftat för sig. Perrin har gjort några ändringar på redskapen som används för trådframställning, samlat byns resurser för att köpa en vävstol som gör att en vävare på en vecka gör det som skulle tagit en månad med de gamla.

    Han har verkligen ingen hand med fåren, och han för för gammal för att göra riktig nytta på fälten, men livet i byn har verkligen blivit bättre sedan han kom. Lite enklare, lite rikare, hans förbättringar har hjälpt dem alla.

    Samtidigt lever Perrin i fruktan. Här i bergen finns det ingen som känner honom vid hans rätta namn, högvördige gillesmästare Peregrine Winter, eller som den namnlöse svartklädde tortyrmästare som tvingade ur tillfångatagna spionder deras hemligheter. Byn har inte många besökare. Men förr eller senare kanske någon känner igen honom, skägget och ylledräkten till trots.



    Du skriver sådant guld! Det här är en perfekt Ruter 2 eller 3.

    Kommentera


    • #32
      Spader 4:

      Den Blodsvarta rustningen var en av den mörka herrens artifakter och tortyrredskap. Rustningen försätter bäraren i fruktansvärd smärta från de många magiska nålar som kopplar rustningen till bäraren och förslavara bäraren till Den Mörka Herrens vilja. Men med Den Mörka Herren död finns det ingen som kontrollerar rustningen bärare. Men rustningen går inte att ta loss. Utan den mörka herren har den låst sig och håller offret i den vid liv, gör bäraren nästan ostoppbar och driver denna till vansinne med de eviga plågorna.

      Han eller hon har inte längre ett namn, smärtan har ätit allts om en gång var personen som stoppades i rustningen. Bäraren leder nu en arme av vansinniga män och kvinnor, torterade bortom punkten för rationella tankar. De kommer till en stad och mördar, äter och korsfäster alla som är för svaga för att överleva och torterar resten med magi till att följa bäraren och fortsätta cykeln.

      För varje dag som går blir bärarens sinne skarpare och klarare. Inte nådigare eller mer friskt, bara klarare och skarpare som vansinne slipat tills det har en egg.

      För att stoppa Den Blodsvarta Rustningen måste en grupp äventyrare förutste var de kommer slå till näst och sedan kämpa sig genom en hord av nu galna men nyligen helt oskyldiga människor och sedan döda ett nästan odödligt tortyr offer.
      Last edited by God45; 14 June 2017, 09.48.

      Kommentera


      • #33
        s/Blod Svarta/Blodsvarta/

        Kommentera


        • #34
          Ursprungligen skrivet av 2097 Visa inlägg
          s/Blod Svarta/Blodsvarta/
          Det är den närmsta översättningen från avviska utan att slakta poesin i namnet.

          (Eller så är jag en jag är en dyslektiker och bryr mig inte :p )

          Kommentera


          • #35
            Jag brukar digga din stavstil men tänkte speciellt eftersom det är i namnet

            Kommentera


            • #36
              Ursprungligen skrivet av 2097 Visa inlägg
              Jag brukar digga din stavstil men tänkte speciellt eftersom det är i namnet
              Jag har ändrat det nu. Ville mest skämta lite, men det funkade dåligt i text. Ledsen :(

              Kommentera


              • #37
                OT: Ofta är det ösigt och fartigt att läsa dyslektikers texter eftersom dom skriver på ett sätt som man tänker eller pratar istället för att vara fast i skrivregler. Kändaste exemplet är väl Elmore Leonard som bl.a. skrivit Jackie Brown–filmen

                Kommentera


                • #38
                  Spader 7: Isfasan/Hrimgandr

                  Långt innan han blev Den Mörke Herren ledde han en expedition till de iskalla vidderna, och där brände han Isgudens tempel, och slaktade alla isgudens heliga djur och alla hans druider. Förutom en. En ung akolyt slogs i kedjor av järn och drogs ner från vidderna, och med sig hade han det fåtal av isgudens heliga texter han kunde bära och ett dussin ägg. De flesta av dessa ägg dog på vägen (och de slavar som hade satts att vaka över dem avrättades), men ett enda ägg kläcktes och ur detta ägg kravlade Isfasan.

                  Isfasan är en gigantisk Isorm som har blivit en av symbolerna för DMHs terrorvälde. Det var DMHs vana att vid gladiatorspel driva in Isfasan på arenan, kravlande på sina hundratals ben, blödande ifrån pikstick och galen av smärta. Allt annat på arenan var dödsdömt, då en Isorm är stor som en lada, tung som en uråldrig lindorm och kan spruta ett frätande gift. Detta var ödet för dem som DMH hatade mest; motståndsledare, kättare och subversiva.
                  Jobbet att åter igen sätta på munkorgen och göra Isormen hanterbar föll på den namnlöse akolyten, som nu har blivit gammal, böjd och gråskäggig, tyngd av sina sorger och längtan efter de frusna slätterna.

                  När DMH föll flydde Akolyten och Hrimgandr till en avlägsen glaciär, högt uppe i Seraks berg där de lever isolerat och undangömt. Folkets hat brinner dock starkt, det är många som har förlorat nära och kära till Isfasans käftar och gift.

                  Kommentera

                  Arbetar …
                  X