Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

[Monsterhearts] The Harrowing Tales of Harrowgate High

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av God45, Idag, 09.25
23 responses
385 visningar
0 gillar
Leon
av Leon
 
Skapad av Per, Igår, 21.45
47 responses
1.010 visningar
3 gillar
Anarchclown  
Skapad av krank, Idag, 16.13
1 response
5 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av stenhöna, Idag, 01.44
9 responses
109 visningar
0 gillar
Quadrante  
Skapad av DEX LEGENDARIUM™, Idag, 15.49
0 responses
35 visningar
1 gillar
DEX LEGENDARIUM™  
Skapad av Nässe, 22 March 2019, 23.19
13 responses
335 visningar
0 gillar
MattiasLejbrink  
Skapad av stenhöna, 22 March 2019, 23.42
7 responses
190 visningar
0 gillar
stenhöna  
Skapad av Drafur, Igår, 17.06
3 responses
125 visningar
0 gillar
Kaigon
av Kaigon
 
Skapad av Leumas, Igår, 00.55
6 responses
194 visningar
4 gillar
Brior
av Brior
 
Skapad av Henke, 22 March 2019, 17.47
10 responses
302 visningar
4 gillar
Opoopo
av Opoopo
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • [Monsterhearts] The Harrowing Tales of Harrowgate High

    Vi spelar Monsterhearts! Jag får för ovanlighetens skull vara med och spela :) Spelledaren är en kändis från mina tidigare krönikor, hon spelade Ellen här, Dusk här och Sorg här.

    Vi började i våras men fick svårt att hitta tid tillsammans under sommaren så det blev ett långt uppehåll fram till en planerad avslutning i september. Men "avslutningen" var så rolig att vi bestämde oss för att köra vidare! Jag kom mig aldrig för att skriva någon krönika innan, så första avsnitten blir tyvärr lite vaga. Jag skriver den ändå eftersom jag har för ambition att fortsätta nedteckna framtida spelmöten :)

    Platsen är Harrowgate, en liten ort i kanten på den stora skogen någonstans i norra USA. Tiden är när ungdomar hade mobiltelefoner men det fortfarande bara gick att ringa och sms:a med dem. Vi delar in äventyren i böcker som vore det en YA-serie. Välkomna till...
    = The Harrowing Tales of Harrowgate High =
    - Book 1: The Case of Richard Spencer -

    Våra huvudpersoner:

    Jordan Jones – The Witch. Lite new age-stil, lite wicca-stil, lite ursprungsfolksinspiration i utseendet. Han hänger med några få kompisar, bla a wannabe-häxan Alice, och är för cool för att umgås med resten av klassen. Har lärt sig av Gwen, den kluriga gumman som bor i skogsbrynet som en äkta häxa. Känd som "fixare" i klassen, med både partydroger och prestationshöjande i repertoaren. Bor med sina medelklass-fosterföräldrar som tycker han är lite sjavig men lämnar honom ifred – han kan i praktiken komma och gå som han vill eftersom han bor i på loftet i garaget. Vi har inte sagt något specifikt om vad som hände med hans biologiska föräldrar, men däremot att Gwen i hemlighet är hans mormor.
    (Spelaren spelade Kvicksilver här.)

    Lucelle Delacroix – The Vampire. Klassens diva tillika ständig ledare för alla festkommittéer. Hen flyttade hit med sin "mor" (Marcelle, vampyren som omfamnade hen) och började i high school för andra gången. Klarar solljus ganska bra, men kan inte gå in i någons hem oinbjuden och har svårt att kontrollera sig runt blod. Dricker för det mesta blod från påsar som Marcelle fixar via sitt jobb i läkemedelsindustrin.
    (Spelaren spelade Maestro här, Lah här och Dawson här.)

    Peregrine "Peggy" Irons – The Fae. Hon är till hälften älva, då hennes far blev bannlyst från fé-världen och hade ihop det med en dödlig (jag tror dock hans brott var något annat). Mamman är nu död och pappan är en försupen spillra av sitt forna jag som lever på öl och röda M&Ms (som älva är det viktigare för honom att maten är färgglad än att den är näringsriktig). Peggy själv är stökig, har svårt i skolan och leder ett punkband. Hon vet nästan ingenting om älvorna och är osäker på om något av det pappan yrar om ens är sant; hon har inga särskilda förmågor (vad hon vet).
    (Spelas av mig, så jag varnar i förväg att krönikan kanske kommer fokusera lite mer på Peggy.)

    Wolfgang Grimm – The Werewolf. Han är en utbytesstudent från Tyskland som rest till Amerika i hopp om att hitta andra varulvar. Han är ingen klassisk lykantrop, utan föddes som varg och förvandlades till människa av en häxa för att uppfylla någons önskan om att få ett barn. Han har fortfarande lite svårt för en del människo-saker och trivs bättre i varghamn. Han förvandlas dock vid fullmåne vare sig det passar eller inte.
    (Spelaren spelade Synd här.)


    Under history-fasen kom följande fram:
    - Wolfgang har räddat Lucelle ur en bilkrasch för inte så länge sedan, och förstod då att Lucelle måste vara vampyr. Lucelle vet inte att Wolfgang vet.
    - Jordan är lite förtjust i Peggy, men har inte tagit något initiativ än. Hon har inte märkt det.



    Första scenen börjar i klassrummet, där folk droppar in inför engelskan eller något. Lucelle hänger i korridoren med sin posse, som består mest av förstaårsstudenter (huvudpersonerna går andra året). Jordan sitter längst bak i klassrummet med Alice. Wolfgang sitter framme på hörnet, bredvid populäraste snyggingen Sarah, och har därmed ingen att prata med.

    Dagens drama för Peggy är att hennes gitarrist Jake har hoppat av från bandet, Screech Owl at the Mountaintop. Han sitter bredvid Peggy i klassrummet, så det är frostigt. På andra sidan honom sitter Carl, som inte är med i bandet själv men är ihop med Amanda i parallellklassen som spelar trummor. Och Lucelle som är med i Homecoming-kommittén hade precis lovat att de skulle få spela på festen om mindre än två veckor!

    Första stora överraskningen blir inför lunchen när Sarah frågar Wolfgang om han vill gå och äta med henne. Har hon sett igenom hans awkward manér och sett hur vältränad han är, eller vill hon bara spela ett spratt? Hon är trevlig och kanske till och med flörtig under lunchen, men Wolfgang märker det knappt så nervös han är.

    Peggy möter upp med Bret (basisten, tillika med i brottarlaget med Wolfgang) och Amanda och lyckas smyga sig till att kopiera upp "Gitarrist sökes"-lappar. De hinner inte sätta upp alla innan klockan ringer in, men Peggy skiter i lektionen och fortsätter. Som tur är för henne avbryts lektionen innan läraren tar närvaro: hela skolan kallas till aulan för en specialsamling.

    I aulan står Sheriff Brown och berättar att en pojke från skolan har hittats mördad under mystiska och otäcka omständigheter. Hon uppmanar alla som sett något att komma till henne genast, och de kommer också ha enskilda förhör med alla studenter dagen därpå.

    Wolfgang blir väldigt stressad och ledsen. Killen som dött var Richard, som gick i parallellklassen. Han var med i brottarlaget och var en av få personer som Wolfgang lyckats bli vän med sedan han kom hit. Dessutom blir Wolfgang rädd. Han har ju inte vargmördat någon men folk kommer säkert misstänka honom ändå – han är ju både utlänning och varulv! Han smiter iväg, springer ut i skogen och förvandlar sig till varg för att slappna av.

    Innan skolan är över hinner Peggy pratat med Jordan om att spela gitarr i bandet. Jordan kan nämligen spela gitarr, och är glad över att få en ursäkt att hänga mer med Peggy. Han försöker vara cool och vill liksom inte säga att han ska gå med i bandet bara sådär, men han lovar i alla fall att spela med dem på Homecoming-konserten.



    Senare efter skolan går Jordan och Alice ut i skogen för att leta efter någon svamp eller blomma som behövs till deras nästa häxritual. Jordan vet att Alice inte är någon riktig häxa som han själv, men har ännu inte avslöjat för henne att han kan trolla på riktigt. Peggy är också ute och går i skogen, och får syn på dem. Hon försöker spela något sorts spratt och hoppa fram och skrämma dem. Det går inget bra och de tycker bara hon är barnslig.

    Peggy fortsätter hemåt och får syn på en ovanligt stor varg. Det är Wolfgang, som låtsas att han är en vanlig varg och håller avståndet, men Peggy blir misstänksam. Finns det såna monstervargar i Harrowgate? Sade inte ryktet att Richard hade blivit sliten i stycken?

    Samma kväll gör Lucelle upp en plan. Mordet på en skolkamrat kan inte bara gå obemärkt förbi. Hen frågar sin "mamma" Marcelle om tillåtelse att bjudan hem klassen till helgen för en minnesstund för Richard och en vaka, dvs ett pyjamasparty. Det faller sig så att Marcelle kommer vara iväg på en affärsresa, så det går bra så länge Lucelle lovar att ta hand om lägenheten och att absolut inte gå in i hennes arbetsrum.

    Wolfgang sitter hemma och pratar med Helmut, den gamle bonden med tyskt påbrå som han bor hos. De pratar om mordet på Richard, och ryktena om att det skulle vara någon sorts monster. Wolfgang försöker fiska efter om Helmut vet något om varulvar. Helmut pratar om att det finns allt diverse trolltyg och tomtar i skogen, och dem gäller det att hålla sig väl med, men han verkar inte veta något om just varulvar.

    Jordan hälsar på Gwen (häxan som han inte vet också är hans mormor) som bor i en stuga ute i skogen. Det är hon som lärt honom om magi, och Jordan passar på under besöket att fråga henne om hon känner till några monster i närheten. Gwen har inget som passar direkt in på vad de vet om Richards mördare, men hon berättar att älvfolket alltid har funnits i området. De pratar lite om älvor och hon varnar Jordan att vara försiktig med att ge löften till älvor. Eftersom Peggy har berättat om monstervargen hon såg så frågar Jordan också om varulvar, och Gwen säger att det inte finns någon lokal stam vad hon vet men det har nog funnits några längre norrut. Gwen varnar också om att hon förstått att det finns en vampyr i stan. Jag tror Jordan gissade att Peggy var älva och Lucelle vampyr, men jag minns inte hur han kom på det isf.

    Peggy kommer hem till sin pappa, som är full och grinig som vanligt. Hon berättar om vad som hänt och försöker fråga om han vet något. Han har trots allt pratat om monster och skogsväsen tidigare. Han blir irriterad på henne och grälet eskalerar till att han slår henne i ansiktet. Hon springer gråtande ut i skogen i mörkret.

    Väl där slår hon för att stirra ner i avgrunden. När hon sitter ensam och frusen och gråter på en sten i mörkret och tittar upp mot stjärnorna så är det som att hon får en vision. Hon ser Richard, killen hon egentligen inte kände, och får se brottstycken av hur han dog. Han är omringad eller omsluten av något monstruöst. Där är en välklädd äldre herre. Sedan en stor mörk massa av käftar, klor och tänder, som sliter Richard i stycken. Peggy vaknar till, tillbaka i skogen. Slumrade hon till? Det var så verkligt.

    Lucelle avslutar dagen med att koppla av med ett skönt bad. Hen slumrar till i badet och driver iväg -- hens spelare slår för stirra ner i avgrunden. Hen får också en vision: en plats där hemska saker händer. Det är en gammal övergiven fabrik av något slag som ligger i utkanten av samhället, i ett gammalt industriområde. Hen känner till den men har aldrig varit där.

    Efter att ha varit hos Gwen möter Jordan upp med Alice för en liten seans av något slag. Alice kan ju ingen riktig magi, och vet inte riktigt vad som ska hända, men Jordan slår för att stirra ner i avgrunden. Han får en vision, och ser ett gammalt hus. Fina, gamla möbler, kanske en herrgård av något slag – han ser aldrig huset utifrån, utan vandrar bara omkring inuti med en olycksbådande känsla. Han avslöjar det inte för Alice, utan låtsas som att det inte fungerade.



    Dagen därpå ligger en spänd stämning över hela skolan. En och en kallas eleverna in till ett litet rum där Sheriff Brown frågar ut dem. Med sig i rummet har hon också en svartklädd agent med solglasögon. Ingen känner igen honom – han är nog inte från stan. Han säger ingenting, bara lyssnar och antecknar, och sheriffen presenterar honom inte. (Här tänkte jag som spelare direkt att shit, nu är Men in Black här :D Vi spelare visste dock ingenting och åtminstone jag spelade Peggy som att hon hade väldigt lite inblick i hur vuxenvärlden funkar ovanför borgmästaren och sheriffen i Harrowgate. Jag tänker kalla honom "agenten" eftersom, spoiler alert, han visade sig vara en FBI-agent :P )

    Peggy är i dåligt skick redan innan förhöret: blåtira, har sovit dåligt, och plågas av synerna från igår. Medan de väntar i korridoren drar hon till sig bandet (Bret och Amanda) och berättar om vargen hon såg igår. Jordan står i närheten och försöker tjuvlyssna. Vi har en custom move för att tjuvlyssna, där 7–9 innebär ett val mellan att bli påkommen eller att bara höra brottstycken av samtalet. Jordan valde det senare.

    Under förhören blir alla blir frågade om de märkt något konstigt i samhället, och våra huvudpersoner har ju något att dölja även om de är oskyldiga. Det blir lite slag mot keep your cool, och Lucelle som är först in klarar sig genom att sälja ut Jordans knarkaffärer. Sheriffen tackar för det men verkar inte tro att det har någon bäring på mordfallet.

    Wolfgang blir nervös under förhöret och ger lite allmänt konstiga svar. De säger att de kommer fortsätta hålla honom under uppsikt, och han känner de brännande blickarna från både sheriffen och agenten i ryggen när han går ut.

    Jordan har ju listat ut att Peggy är magisk på något sätt, men han väljer att inte sälja ut henne när de ber honom berätta om han sett något underligt. Han klarar sig igenom korsförhöret utan att avslöja något men får en condition: terrified efter pärsen.

    Peggy sitter i klassrummet och ritar i ett block, och när Jordan kommer in sneglar han över hennes skyddande hand för att se vad det blir. Det är Richard, som han såg ut på golvet i det fina huset, i processen att slitas sönder av de mörka käftarna. Peggy ser att Jordan tjuvkikar, och mimar åt honom att inte berätta för någon.

    Lucelle går under dagen ut med inbjudan till hela klassen: en fest och minnesstund till Richards minne, nu på lördag, alla är välkomna. Idag är det onsdag eller något; det är ett par dar kvar till helgen i alla fall.

    Någonstans mellan förhören så får Lucelle tillfälle att tjuvlyssna på agenten när han pratar i telefon. Hen hör bara brottstycken men luskar ut att han är från FBI. Han har sina misstankar mot någon – Lucelle hör inte vem – och verkar överlägga huruvida han borde ta hit fler agenter. Lucelle bestämmer sig för att skugga honom efter skolan.

    Peggy bryter ihop under sitt förhör och berättar om sin vision. När hon är klar väntar hon sig att de vuxna ska skaka på huvudet åt henne, men istället börjar agenten ställa följdfrågor. Hur såg varelserna som åt honom ut? När fick du visionen? Peggy tar detta som bekräftelse på att det är på riktigt, och försöker få honom att berätta vad det är som händer med henne. Han ger henne ingenting, och hon blir sur. Hon går ut från förhöret besatt av tanken att det är något konstigt som händer här, och det är på riktigt, men de vuxna håller allt hemligt för oss.

    Innan dagen är över passar Lucelle på att ta Jordan åt sidan en stund. Hen berättar i förtäckta ordalag om sin blodtörst, och Jordan tolkar det som någon sorts missbruk. Men Lucelle vill inte ha en fix, utan frågar om Jordan kan fixa något som kan dämpa hungern och begäret. Jordan säger ja. När de ändå pratar beställer Lucelle också något roligt att bjuda på till festen. Jordan fattar vinken, han har fixat party-droger tidigare. (Det kommer dock bli första gången de tas på en fest där han är med själv, vilket är lite nervöst.) Som betalning vill Jordan ha något fint och personligt, så han får Lucelles scarf. (En sympathetic token såklart.)



    Det är onsdag och därmed rep med Screech Owl at the Mountaintop, i Amandas garage. Det var något med att Jordan egentligen skulle träffa Alice tror jag, men han går på repet. Det blir dock inget spelande, för Peggy har bestämt sig för att de måste ta saken i egna händer och lösa Richards mord. Hon berättar om sin vision och om förhöret. Hon är nu säker på att det inte var jättevargen. Jordan berättar om det mystiska huset han såg, och de tolkar det som en ledtråd till mordet. Hela bandet drar ut för att försöka hitta ett hus som kan se ut så inuti. Ingen av dem känner till någon gammaldags herrgård men de smyger runt i de lite rikare kvarteren och försöker spana in genom fönsterrutor. De hittar ingenting.

    Det går lite bättre för Lucelle, som skuggar agenten tillbaks till hotellet där han bor. Han må vara tränad för dylikt, men hen är trots allt vampyr så det är inga större problem att undgå upptäckt. Hen sätter sig i lobbyn stilfullt insvept i en scarf och ett par solglasögon. Men det visar sig att hen har blivit förföljd själv! Ganska snart kommer Wolfgang och slår sig ner. Han försöker vara hemlig men är värdelös på det. De pratar en lång stund och Wolfgang avslöjar att han är en varulv. De känner båda att de riskerar att bli ditsatta för mordet på Richard, så Lucelle får gå med på att de ska samarbeta för att ta reda på vem det egentligen var.


    Härifrån fram till pyjamaspartyt är tidslinjen lite vag för mig. Det känns som att det kanske fattas nån dag, men vi kan också ha hoppat i tiden för att vi var taggade på festen.



    Någon dag senare möter Lucelle och Wolfgang upp för att följa sin nästa ledtråd: den nedgångna fabriken som Lucelle såg i sin vision. De traskar dit efter skolan. De börjar med att ta ett varv runt byggnaden och försöka kika in genom igenbommade rutor. När Lucelle rundar ett hörn faller ljuset genom träden på byggnaden precis som i hens vision, och hen slås som av minnen från delar av synen hen inte såg förra gången. Inuti är fabriken inredd som en gammal herrgård; där finns antika möbler, dammiga men välbehållna. En olustig känsla vilar över trappan till källaren. Där nere finns ett rum med prydligt uppradade likkistor.

    Wolfgang prövar dörren och upptäcker att den är upplåst. Lucelle märker att hen inte kan gå in – det är alltså någons hem. Wolfgang förvandlar sig till varg – skarpare sinnen – och smyger in för att leta runt lite. Han hittar mest damm och skuggor, i alla fall där uppe. Nere i källaren ser han kistorna och känner lukten av vampyrer. Det är för läskigt för att fortsätta ensam, så han springer upp igen. Liksom varje gång Wolfgang förvandlar sig så får vi en liten scen där någon annan måste påminna honom att klä på sig igen efteråt.



    Lördag. Dagen för Lucelles pyjamaspart– jag menar minnesstund för Richard. Hens posse kommer komma tidigare för att hjälpa till att ställa iordning, men ännu tidigare än så kommer Wolfgang. Han dyker upp i vargform på brandstegen utanför fönstret. Lucelle bor i en flådig tvåplanslägenhet högst upp i ett tiovåningshus. Hen släpper motvilligt in den stora vargen, som förvandlar sig till människa – naken, som vanligt. Wolfgang får låna lite kläder och de pratar om planen för fortsatt mysterielösande. Det var trots allt vampyrer som låg och sov i det gamla huset, så Wolfgang misstänker Lucelle och Marcelle. När Lucelle säger att Marcelle är bortrest och att de absolut inte får gå in i hennes arbetsrum så dröjer det inte länge innan Wolfgang övertygat Lucelle att de måste de absolut göra. Lucelle vill tro gott om Marcelle, men känner ändå att hen behöver smyga in och kolla efter så att där inte finns något misstänkt.

    Arbetsrummet ser ut som ett vanligt arbetsrum för en projektledare på ett läkemedelsföretag, med ett undantag: på skrivbordet står, täckt av en röd sammetsduk, en stilren men vackert utformad silverspegel. När Lucelle står och funderar på vad den är till för så hör hen plötsligt en nysning och ett brak. Wolfgang öppnat nån burk med ett pulver han hittade i bokhyllan, och har nu vält ner en massa böcker och prylar. Lucelle blir såklart sur och de börjar städa. Wolfgang märker att han inte har något luktsinne kvar efter pulvret – mycket obehagligt!

    Mitt när de håller på så ringer det på dörren. Det är Annie, Hanna och Josie; de står ute i trapphuset med kassar fulla av snacks och dricka. Lucelle och Wolfgang skynder sig att städa upp och stänga om arbetsrummet. Gänget blir förvånade att se Wolfgang där. Ingen av dem anmärker på att han är klädd i Lucelles kläder, men de känner hen väl nog för att veta. Wolfgang försöker vara behjälplig när de börjar ställa iordning men hamnar mest ivägen.



    Vi klipper till Jordan och Alice som sminkar sig och förbereder sig tillsammans. Jordan vill hjälpa sin kompis känna sig fin och slår för manipulate an NPC för att lista ut något han kan göra för henne. Han förstår att hon tycker mycket om den där snygga scarfen han haft de senaste dagarna. Jordan frågar om hon vill låna den till sin fest-outfit och hon blir glad. (Aningen tveksamt från Jordans spelares sida, eftersom scarfen kan komma till nytta om Jordan behöver förhäxa Lucelle!)

    När gästerna väl börjar droppa in hos Lucelle är Peggy en av de första. Lucelle går för att hälsa och vi får ett sånt där ögonblick när hon rundar hörnet precis som Peggy tar av sig sin mössa och skakar ut sitt kastanjebruna hår i solstrålarna som kommer in genom hallfönstret... Hon har inte mycket till finkläder men det är någon sorts överjordisk skönhet som Lucelle inte lagt märke till förut. (Peggy slog för turn someone on och Lucelle fick condition: betagenav Peggy.)
    "Peggy! Har du gjort något med håret?"
    "Nej, vad då? Ser det konst–"
    "Men du fullkomligt lyser idag! Här, kom in! Hanna, ge henne ett glas av bålen!"

    Som halv-älva har Peggy ganska låg alkoholtolerans, så hon tar ett glas men går mest runt med det utan att dricka. Hon får en tur av lägenheten, och blir otroligt imponerad av hur lyxigt Lucelle bor. Lucelles rum är ju större än Peggys vardagsrum. Lucelle har ett eget badrum från sitt sovrum! Och de har en stor takterass med jacuzzi! Peggy beklagar att hon inte tog med badkläder, men Lucelle hjälper henne gärna och hon får låna något riktigt fint. Medan Peggy är inne i badrummet har Wolfgang och Lucelle en kort viskad konversation där Wolfgang visar att han fortfarande tvivlar på att Marcelle har rent mjöl i påsen. De hinner inte komma fram till något innan Peggy kommer ut och Lucelle blir betagen av henne igen.

    Rummet är på andra våningen, och trappan ned kommer ut i ett stort vardagsrum där ena väggen har stora glasdörrar ut mot terassen. Precis när de är på väg ner till jacuzzin kommer Jordan. Wolfgang, som redan druckit en del, hälsar livligt. "Hallå, Jordan! Kom och byt om och var med och bada!" När Jordan får se Peggy komma nerför trappan i baddräkt, pratandes och skrattandes med Lucelle, blir det ett till slag för turn someone on. Jordan får också en condition: svartsjuk.

    Jordan ropar till sig Lucelle, fast i ett annat ärende. Jordan har ju med sig både ny medicin och party-svamparna som Lucelle ville bjuda på. Då både Peggy, Wolfgang och random klasskamrater är inom hörhåll så blir det ett litet lustigt samtal om "choklad", speciellt när Jordan ska förklara att där i lådan finns både "chokladen" och ett mindre paket med "chokladen" som är bara till Lucelle... Wolfgang är taggad på choklad, och Lucelle lovar att hen ska ställa fram den lite senare.

    Vid det här laget har alla gäster kommit, och Lucelle ska strax hålla sitt välkomsttal. Hen smiter snabbt ut i köket för att ta sin "choklad". Jordan får här slå ett custom move för att retroaktivt se hur bra det gick att tillverka häxbrygden. Han slår halvbra och 7–9-resultatet är "oväntade sidoeffekter".

    Lucelle ställer sig halvvägs upp i trappan och klingar i glaset. Hen hälsar alla välkomna och säger något sentimentalt om Richard. Han skulle inte ha velat att de var deppiga å hans vägnar. Han skulle ha velat... Lucelle kommer av sig och stirrar ut genom glasdörrarna, där hen fått syn på en kanin – på tionde våningen?! Hen lyckas hitta tillbaka till sitt tal och avsluta det med en skål, och vid det laget är kaninen borta. Mycket märkligt.

    Snart därefter hamnar hela gänget vid jacuzzin. Peggy, Wolfgang, Hanna och Josie sitter i medan Lucelle, Jordan och Alice sitter uppe på kanten med fötterna i. Jordan har med sig en flaska hemgjort vin. Han bjuder Peggy, som tar en klunk och sedan skickar vidare varvet runt. När den kommer tillbaka till Jordan är den nästan slut. Jordan märker att Alice är redo att röra sig vidare från det här sällskapet.

    Josie tar till orda och frågar när Peggy och Lucelle blev så nära. Tonen är anklagande. Peggy låter sig inte bekommas – vadå, gör det dig nånting? Josie och Hanna är överens om att ja, de har minsann känt Lucelle länge och har förtjänat att vara hennes närmaste kompisar. Längre än så hinner de inte innan Lucelle själv bryter in: "Såja, bråka inte nu! Det finns tillräckligt av mig till alla– Ah! Vad var det?" Lucelle har fått syn på en lax som hoppar i jacuzzin, och drar upp fötterna. Ingen annan märker något, och alla tror att Lucelle är full eller något. Alla utom Jordan, som fattar att han tabbat sig och fått till en dålig sats av "chokladen". (Han fick slå ett custom move när Lucelle tog den för att retroaktivt avgöra om den funkade, och slog 7–9: oväntade bieffekter.)

    Lucelle märker att Jordan vet nåt hen inte vet, och drar med sig honom iväg för att snacka. Det kommer snabbt fram att det kan vara bieffekter från Jordans medicin, och Lucelle är inte nöjd. Hen vill ha tillbaka sin betalning, dvs scarfen, nu med en gång. Jordan lyckas köpa sig lite tid (så han slipper återkräva den från Alice här och nu) men i gengäld ska Lucelle få partydrogerna gratis. (Minns inte detaljerna, har för mig att det var lite förvirrat, men innan detta tror jag scarfen räknades som betalning för medicinen och partysvamparna skulle betalas separat senare, eller något sådant.)



    Mitt i alltihop dras allas uppmärksamhet till Annie (en i Lucelles posse). Hon kommer gående nerför trappan helt väck, som en zombie. Hon går mot hallen. Alla fyra huvudpersoner lämnar jacuzzin och där Annie verkar vara på väg ut. De försöker få kontakt med henne men hon bara går och stirrar rakt framåt. Peggy grabbar tag i henne och ser henne djupt i ögonen. Annie fångas av hennes älvblick och stannar upp (jag slog för Mesmerizing som jag tagit från The Serpentine). Jordan börjar snacka om att han kan kasta en förtrollning, och Lucelle blir nervös över att det pratas så högt om magi och sånt. Hon drar med sig hela gänget in i biblioteket där de stänger om sig.

    Jordan ber sina förvirrade klasskompisar hålla fast Annie medan han stirrar henne i ögonen och börjar tala i tungor. Han faller i trance och ser världen genom hennes ögon, och allt Annie upplever är en röst, rösten från spegeln, som hon måste lyda och som säger åt henne vart hon ska gå. (Under tiden klargör de andra att nej, ingen av dem visste att de hade en häxa i klassen!)

    När förtrollningen bryts och Jordan berättar vad han såg så förstår Wolfgang och Lucelle genast vilken spegel det rör sig om. Lucelle har också sina misstankar om Annies tillstånd – hen är själv vampyr med förmågan att hypnotisera människor. Hen försöker använda sin egen vampyrhypnos för att återställa Annie, och träffar slaget! En förvirrad Annie släpps ut ur biblioteket och återgår till festen.

    Nu är dock katten ute ur påsen, den ena frågan leder till den andra och snart har alla avslöjat åtminstone lite om sina egna krafter – Lucelle är vampyr, Wolfgang är varulv, Jordan "kan lite magi" och Peggys pappa är konstig och kanske någon sorts skogsväsen (Peggy vet typ inte mer än så själv). Peggy får dem alla att svära varandra att inte avslöja detta för någon utanför rummet.

    Ingen av de andra tre litar på vampyrer, och Marcelle blir genast huvudmisstänkt för mordet på Richard, till Lucelles förtret. Stämningen blir hätsk, och Lucelle stormar ut ur rummet. Jordan sticker också, och smyger in i Marcelles sovrum där han plockar ett hårband (sympathetic token) för att kunna komma åt Marcelle med sin trollkonst.

    Lucelle ser genast att Annie varit i arbetsrummet: dörren står på glänt och spegeln är avtäckt. Hen bestämmer sig för att ringa Marcelles mobil. Samtidigt kastar Jordan sin trollformel och ser nu världen genom Marcelles ögon. Hon sitter på ett viktigt möte, det ser ut som att det skulle kunna vara ett styrelsemöte i företaget... men alla i rummet är vampyrer. De diskuterar något sorts projekt med kodnamnet "Grottan". Marcelles mobil ringer men hon svarar inte. Lucelle tar med sig spegeln.

    De återsamlas nere i biblioteket, där Jordans nyheter från vampyr-mötet inte direkt får någon att lita mer på vampyrerna. Lucelle börjar själv tvivla på Marcelle men bedyrar att hen själv inte har något fuffens för sig. För att bevisa detta kastar hen spegeln i golvet så den krossas! De andra har lite reservationer, t ex kommer de inte vilja lämna Lucelle ensam resten av festen, men i stort lyckas manövern vinna över de andra tre huvudpersonerna.

    De fyra har ju tidigare parvis försökt lösa Richards fall, och nu lägger de ihop sina ledtrådar. De är överens om att nästa steg är att undersöka det underliga huset som ser ut som en fabrik. Där bor det ju vampyrer som definitivt är skumma – Annie verkar ju ha blivit hypnotiserad till att gå dit. Det blir lite diskussion om att dela upp sig, för de vill egentligen undersöka huset med en gång, men de vågar inte lämna Lucelle obevakad och hen vill inte överge sin fest eller köra hem alla. De går ut till gästerna igen, som alla har stått och undrat vad de fem gjort inne i biblioteket hela tiden. Lucelle avstyr uppmärksamheten genom att ställa fram "chokladen" (dvs party-svamparna).

    Här märks det lite grann att vi hade ett halvt spelmöte kvar och gärna ville avsluta den här "boken", så vi bestämde att inget mer av intresse hände den natten eller morgonen. De andra gästerna hade säkert roligt, de flesta sov över på madrasser som breddes ut i vardagsrummet, men våra huvudpersoner var spända inför söndagens äventyr. Det fanns också en annan tråd där Lucelle och Wolfgang hade fått reda på att FBI-agenten hade ett möte idag — de tjuvlyssnade vid hotellet eller något och hade funderat på att försöka skugga honom till mötet — men vi bestämde oss som grupp för att ignorera det och låta det bara vara ett sidospår.



    Söndag förmiddag. Efter att de sista dödliga gästerna gått hem packar våra fyra huvudpersoner ihop sina saker och beger sig mot den mystiska byggnaden i industriområdet. När de kommer dit blir de genast tvungna att dela upp sig: Lucelle kan ju inte gå in i huset oinbjuden, och Peggy och Jordan vill fortfarande inte lämna hen obevakad. Wolfgang och Jordan smyger in, Wolfgang i sin vargform.

    Wolfgang leder Jordan mot trappan ner till källaren när de hör en röst som hälsar på dem. Det vänder sig om och där står den välklädde äldre herren som Peggy såg i sin vision! Han presenterar sig som butlern i huset. De frågar om han vet att det bor vampyrer i källaren. Det vet han. Jordan har en förhäxning han kan lägga som gör det svårare för offret att ljuga, men för det krävs antingen en sympathetic token eller tid att stirra demonen i ögonen och tala i tungor. Han viskar åt Wolfgang att förvandla sig till människa för att gå fram och hålla fast butlern medan Jordan gör sitt. Men när Wolfgang tar tag i honom förvandlas butlern till sin demonform: hela ansiktet öppnas upp till en stor käft med tänder och törnen, och han växer till en omänsklig, förvriden, slingrande varelse!

    Peggy och Lucelle hör att det är något på gång, men Lucelle kan fortfarande inte gå in. Peggy rör sig försiktigt inåt för att försöka se vad som händer.

    Wolfgang har ingen chans mot demonen. Den biter honom med sina hemska käftar och kastar honom åt sidan med en taggig tentakel-arm (3 skada och han tuppar av). Peggy kommer in i rummet just i tid för att se detta och rusar fram för att hjälpa och skydda den sårade Wolfgang.

    Jordan utnyttjar de sekunder Wolfgang köpt dem innan han gick ner. Han rycker åt sig butlerns torkhandduk eller något som hamnat på golvet efter förvandlingen, och använder den som en sympathetic token för att kasta en förhäxning. Han lyckas väva sina trollformler till en snara och binda demonen! Den tvingas tillbaka till sin människoform och är nu helt oförmögen att skada något levande.

    Jordan och Peggy binder fast den gamle mannen vid en stol, och Jordan kastar ännu en trollformel genom att möta hans blick och tala i tungor. Den här driver sitt offer till att tala sanning: varje lögn gör fysiskt ont att uttala. Demonen erkänner sig besegrad och de får honom att bjuda in Lucelle i hemmet så att hen får vara med under förhöret. Jordan snor också butlerns fluga, för att ha en till token om något skulle gå snett. Peggy försöker improvisera fram ett bandage till Wolfgangs sår.



    Demonens historia är inte så krånglig: han arbetar för vampyrfamiljen som bor här och ser efter huset när de sover. Det var de som hypnotiserade Annie genom spegeln. Ungdomarna frågar om Richard – låg vampyrerna låg bakom mordet också? Nej, Richard hade bara haft oturen att se butlern i hans demonform när han var ute och rörde sig, så han röjde undan honom och tog chansen att få äta människa – det får han inte så ofta.

    Våra huvudpersoner överlägger snabbt. Wolfgang är illa däran så de skulle behöva ringa en ambulans, men hur ska de förklara hans sår? Dessutom har de inte tagit hand om vampyrerna än. Butlern låter nästan lite överlägsen där han sitter – han vet att ungdomarna inte kan göra så mycket för att skada honom egentligen, och så snart det blir natt kommer hans vampyrherrar att vakna och ta itu med situationen.

    Lucelle bestämmer sig för att bita i det sura äpplet och ringa sin mamma och be om hjälp. Hen förklarar situationen, dock utan att avslöja sina vänners hemligheter. Marcelle frågar lite mer om demonens historia, och funderar en stund. Sedan suckar hon och säger "okej, jag kan ta hand om detta. Det du behöver göra är att ta dig så långt bort från huset så fort som möjligt."

    Samtidigt har Peggy ringt ambulansen med någon halvt osammanhängande historia om en kompis som blivit attackerad av en björn eller varg eller något. När ambulansen väl kommer så har dock Peggy och Jordan stuckit till fots, och Lucelle sitter utanför huset och väntar med Wolfgang. Hen hypnotiserar ambulanssköterskan till att inte ställa några frågor och bokföra det som en björnattack. Hen slår 7–9 på hypnosslaget och väljer their sanity is unhinged. Den stackars sköterskan kommer få frågor av sin chef senare, och konfronteras med uppifter om situationen som inte alls var som han minns den. Kanske blir han av med jobbet. Men det är senare, för nu så kommer Wolfgang till akuten och blir omhändertagen. Slutet gott, allting gott!

    På väg in mot stan möter ambulansen också ett gäng svarta bilar. Som Lucelle skulle få förklarat av Marcelle senare så finns det en statlig myndighet som tar hand om övernaturliga hot. Den är hemlig, så bland de som känner till den kallas den bara Myndigheten. (Off kallar jag den Myndigheten för samhällsskydd och beredskap :P) FBI-agenten hade såklart varit i kontakt med dem, så de kom snabbt efter Marcelles anonyma tips. Morgonen därpå stod det i lokaltidningen om hur oförsiktiga ungdomar hade startat en brand i den gamla fabriken och hela byggnaden hade förstörts. Marcelle var väldigt tydlig till Lucelle: om du stöter på Myndigheten igen, håll dig på avstånd.

    Vi har en liten epilog när Marcelle kommer hem till Lucelle och knyter ihop ytterligare en lös tråd genom att berätta om spegeln: den var magiskt bunden till en likadan hos vampyrklanen i det mystiska huset. Marcelle hade haft affärer med dem men var inte inblandad i mordet på Richard.



    Detta var slutet på första boken! Vid tillfället var vi osäkra på om vi skulle spela vidare, så vi jobbade mot ett avslut tillsammans. När vi väl kom dit så bestämde vi oss för att fortsätta i alla fall, så kom tillbaka nästa gång för...
    = The Harrowing Tales of Harrowgate High =
    - Book 2: The Call of the Wild -
    Last edited by Pilzeman; 31 December 2018, 14.24.
Arbetar …
X