Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

[DoD -91] Hynsolges frigörelse

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Henke, Idag, 11.51
0 responses
3 visningar
0 gillar
Henke
av Henke
 
Skapad av Banderad, Igår, 07.05
3 responses
96 visningar
0 gillar
Jocke
av Jocke
 
Skapad av Svarte Faraonen, 23 October 2018, 22.21
19 responses
427 visningar
7 gillar
Peter
av Peter
 
Skapad av Paco, 11 November 2018, 14.37
2 responses
83 visningar
0 gillar
Henke
av Henke
 
Skapad av Bolongo, 17 November 2018, 08.55
56 responses
2.587 visningar
0 gillar
Paco
av Paco
 
Skapad av anth, 18 November 2018, 10.53
26 responses
467 visningar
0 gillar
CapnZapp  
Skapad av Rangertheman, Igår, 22.29
23 responses
195 visningar
1 gillar
Rangertheman  
Skapad av Henke, 17 November 2018, 19.19
13 responses
170 visningar
0 gillar
Björn den gode  
Skapad av Lightshy, 19 November 2018, 20.06
16 responses
275 visningar
1 gillar
Lightshy  
Skapad av PalMer, 07 November 2018, 16.10
43 responses
2.206 visningar
0 gillar
jensofsweden  
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • [DoD -91] Hynsolges frigörelse

    Vi startade någon form av lösriktad kampanj för ett tag sen och jag tänkte skriva ner vår spelkrönika som jag skriver efter varje session här. Vi spelar ganska sporadiskt, så det kanske inte blir supermånga uppdateringar dock. Ovetandes om vilken riktning jag tänkt ta i kampanjen (jag hade något löst sikte riktat mot den Nidländska reningen, men den är så hopplöst dålig) valde jag att starta i något cliché-format scenario med Hynsolges inbördeskrig som utgångspunkt. Tänkte sen se varthän det leder, baserat på karaktärernas handlingar.
    Spelmöte 1, I begynnelsen fanns där mörker:
    Ovetandes om sina framtida stordåd har våra hjältar tagit sina första trevande steg i en mörk och dyster värld! Berättelsen tog sin början i en handelskaravan mellan Berendien och Hynsolge, ämnad att förse Hynsolges konung, Mefimor IV, med väl behövde vapen och resurser. Karavanen tog då även tillfället i akt att frakta lite resenärer till Hynsolge, resande som av en eller annan anledning hade som mål att vistas i det krigsdrabbade landet.
    Lysander av Trym, g(h)ycklaren, med sina trogna iller Lyssa var på flykt undan människor han skapat osämja hos. Stjäl inte från fel folk, ord som Lysander aldrig förstått innebörden av. Efter att ha flytt från Jorpagna till Berendien i hopp om att undkomma onda människor insåg han dock att han även där inte var tillräckligt trygg och valde således att dra mot Hynsolge, i hopp om att gyckla sig till tillräckligt många slantar för att fördriva tiden.
    Med på karavanen var också Egon Mudderverk, försvararen av Den Lysande Vägen. Kärleksfullt benämnd som "den flygande köttbullen" från hans tämligen imponerande akrobatiska konster, sin ringa storlek till trots. Egon, som efter över 80 år i ett munkkloster, får för första gången se den riktiga världens ljus! På missionärens uppdrag syntes Hynsolge en perfekt plats att sprida Etins lära, i hopp om att guden skulle skapa balans i inbördeskriget.
    Under karavanens resa, i utkanten av de alviska skogarna, tillkom även den förtrollande vackra Isorficlya och hennes talande katt, Azrael. Fåordad under resans gång, men dock väldigt intresserad av de andras konversationer, höll hon sig till sig själv större delen av resan; ivrigt noterande i sina papper. Ingen vet vad som noterades dock.
    Resan får dock ett abrupt slut, en aning i förtid, då karavanen blir överfallen av en större mängd soldater. De inhyrda legoknektarna försvarar tappert karavanen, men görs dock snabbt ner av den mycket mer manstarka battaljonen. Detta också till trots Egons tappra försök att frivilligt hjälpa till med försvaret, medelst en välriktad hoppspark i bröstkorgen på en attackerare, samt en rundspark riktad mot två andra. Efter insikten om angriparnas överlägsenhet försöker Egon ta sig därifrån, men snubblar olyckligtvis in i en legoknekt och får ett svärdsslag i ansiktet. Slaget är av den allvarliga sorten och Egon tappar medvetandet, läget ser dåligt ut för den tappre dvärgen.
    Under tiden har Lysander och Isorficlya tagit sig in en bit i den omgivande skogen för att gömma sig undan bataljen och övervakar händelesförloppet på avstånd. När striderna börjar lägga sig och soldaterna tycks ge sig av vågar de sig fram för att se i vilket tillstånd Egon befinner sig i. De lyfter upp honom på hästrygg och flyr in i skogen, för att undkomma soldaterna i närområdet. Olyckligtvis är de inte särskilt hemmastadda i skogspromenader och de går snabbt vilse. Situationen blir därtill knappast bättre av att Lysander aktiverar en mindre fälla, säkerligen intenderad för jakt av mindre villebråd, och skadar foten. Sargade, blodiga och smutsiga finner de ett vattendrag där de slår läger, för att överlägga situationen och pusta ut lite. Ovetandes sitter de där till ägaren av fällan, Abrahim Stormpil, spårar upp dem och ser den kritiska situationen. Abrahim, trots den kommunikativa barriären då han inte talar deras språk, plåstrar om, lägger förband och applicerar örter på det skadade sällskapet. Han ser även till att det finns råvaror att laga till en kvällsmat med, något som den tillfrisknade Egon sköter briljant. De slår sig sen till ro på platsen, och trots vissa missöden med vart stormskydd borde befinna sig (det är inte direkt ovanför lägerelden, bara så ni vet) får de flesta sig en god natts sömn.
    Dagen efter beger sig sällskapet, efter vissa kommunikativa missar, med Abrahim i täten mot närmsta samhälle. Förfärade upptäcker de när de kommer dit att byn är bränd till grunden, säkerligen ett resultat av inbördeskriget som härjar. Abrahim blir deprimerad av synen och Egon, som aldrig sett ondska och tragedier tidigare, får en ny beslutsamhet att göra världen till en bättre plats.
    Våra hjältar vänder om och börjar bege sig mot Fervidun, Hynsolges huvudstad i hopp om att undkomma krigets härjningar och få lite andrum. Och en bekväm säng.


  • #2
    Spelmöte 2, krigets offer:
    Väl framme vid fervidun, med tomma magar och trötta ben, stötte sällskapet på patrull direkt. Ett land drabbat av inbördeskrig har av förklarliga skäl vissa misstankar mot främlingar, speciellt en såpass brokig skara som här visades upp. De fördes in i ett förhörsrum och det ställdes obekväma frågor. Med ena foten i en fängelsehåla lämnar interrogatören rummet varpå Lysander får för sig att börja jonglera med saker i rummet. Ingen vet riktigt varför. Lysanders prestation är dock så bländande fantastisk att det börjar dra till sig uppmärksamhet från vakterna utanför. Vaktkaptenen, rörd av gycklarens framförande, låter sällskapet vistas i staden under deras utredning. Gladlynta beger de sig mot närmsta värdshus för en bit mat och lite husrum. Lysander, som känner sig rikare än någonsin, slår på stort och spenderar en angenäm summa pengar på vad som kan antas vara Ferviduns sista vinflaska. En vinflaska värdshusvärden vårdat i många år, med syfte att fira sin och hans frus bröllopsdag, men desperationen i staden gör sig tydlig när flaskan säljs. Egon spenderar en god tid med att diskutera religion med värden, som till Egons förtjusning tycks vilja konvertera till den lysande vägen. Under tiden vandrar Lysander i väg mot det lokala tvätteriet för att få sina hosor renade. Vad han inte tänkt på är vad han tänkt bära medan hans skrud tvagas, så han nöds låna något från tvätteriet; en gammal soldatuniform i fel storlek. Isorficlya beger sig efter middagen in på sitt rum för att dokumentera dagens händelser och människornas beteenden, medan Abrahim mest springer och gömmer sig. Staden är ingen bra miljö för stackars Abrahim. Efter en lång diskussion inser Egon att värdshusvärden behöver en nedbantad version av den heliga skriften, så han beger sig ut mot staden för att hitta en skribent. Ortsbefolkningen guidar honom mot en större byggnad i en liten finare del av staden och han traskar in där, ovetandes om vart han gick. De lärde i fervidun tillhör hynsolges lokala religion och de tycks tämligen förolämpade av dvärgens förfrågan om att skriva ner en helig skrift tillhörande en annan religion. Än en gång ifrågasätts hans motiv till att besöka staden och han anklagas för att vara spion till motståndsrörelsen. Tempelriddarna för bort honom till palatset, där han tvingas spendera kvällen i ett förhörsrum. Han anklagas för högförräderi och spioneri och ges erbjudandet att antingen tvångsrekryteras in i kungens armé, eller förlora huvudet i gryningen. Vår envise dvärg tackar nej till förslaget och hoppas något bättre dyker upp. Något bättre dyker sen inte upp, för när sällskapet börjar undra vart dvärgen tagit vägen beger de sig ut för att leta efter honom. Väl ute springer de in i samma tempelriddare som tagit Egon, och de är direkt misstänksamma. Speciellt då Lysander har soldatuniform på sig, ovetandes om att soldater inte tillåts i staden då stadens inre försvar är tempelriddarnas uppgift. Sällskapet eskorteras till ett förhörsrum, säger helt fel saker och hamnar i samma anklagan som mot dvärgen. De erbjuds samma sak och tackar motvilligt ja till rekryteringen innan de förs ner till fängelsehålorna för övernattning. De möts av synen av Egon i hålan och de börjar diskutera vad som sker. De är rätt överens om allvaret i situationen och Isorficlya skrider till aktion. Ovetandes för resten av sällskapet mästrar hon upp magisk energi och stryper vakten utanförs förmåga till eget handlande. Väl i hennes våld släpper hon ut sin frustration över händelsen och tvingar vakten att göra förnedrande saker, innan hon slutligen använder vakten för att släppa ut sällskapet. Efter ett tag snappar Lysander upp vad som sker och inser att han inte är den enda magikern närvarande. Relativt incidentslöst rymmer de från palatset och tar sig in i staden. Lysander, inte redo att släppa taget om sin gycklarskrud, leder sällskapet mot tvätteriet för att återfå kläderna. Tempelriddarna är dem häck i häl, men efter ett misslyckande från Egon och ytterligare en fantastisk akrobatkonst från Lysander (och en gnutta magi) lyckas sällskapet fly staden genom ett hål i muren. De springer djupt in i skogen, i hopp om säkerhet.

    Kommentera


    • #3
      Spelmöte 3, Jaktolyckor kan hända den bäste:
      Full panik in i skogen tycks vara ett vinnande koncept för den brokiga skaran framtida hjältar. Djupt inne, långt från den överhängande faran av konungens armé, sätts än en gång tilltron till Abrahims överlevnadskunskaper. Lyckan står honom dock inte bi och trots många timmars jagande återkommer Abrahim till lägret utan en enda munsbit. Istället kokar Egon en enormt läcker gryta medelst en bunt äpplen, ett fåtal bitar torkat kött och vatten. Den hemliga kryddan är kärlek.
      Trötta av alla händelser faller de till sömns och börjar dagen efter med misslyckanden. Ännu en gång fallerar Abrahims jaktlycka, Egons matlagning är hemsk och morgonhumörets klor sätter sitt grepp i gruppen. Trötta och griniga börjar de bege sig mot någon form av civilisation. Vilken som helst fungerar, bara de får vila. När de börjar närma sig utkanten på skogen hör de avlägsna röster och paranoian sätter igång. Gruppen kryper ihop och gömmer sig, försöker vara skyddade av löv och buskage tills fotstegen passerat. Under tiden får Abrahim spaning på en hjort en bit bort. Med brutet självförtroende från tidigare misslyckanden gör Abrahim det enda rätta; riskera hela gruppens säkerhet och bli upptäckta av den analkande kohorten soldater och borra in en pil i det enda vilda djuret Abrahim fått syn på på flera dagar. Lyckligtvis märker inte soldaterna av pilen som skjuts genom skogen, eller hjortens dödsskri och Abrahim en stund av lycka. Hjorten styckas och en festmåltid ute i skogen förbereds. Och ännu en festmåltid ute i skogen förbereds.
      Mätta och belåtna fortsätter de sin vandring mot civilisationen och kommer så småningom fram till ett litet bondesamhälle. Ett litet, nerbränt bondesamhälle. Inbördeskriget slutar aldrig visa sitt fula tryne och i ett hav av rök, blod och döda kroppar navigerar sig gruppen till den enda överlevaren; en gråtande flicka, gömd under sin säng.
      Efter en kort tid kommer flickans far tillbaka till gården, med en större samling bönder. Det visar sig att bönderna börjat tröttna på kriget och startat ett uppror, med mål att störta både adeln och kungen. De tar med sig äventyrarna till sitt läger där de blir uppdaterade på situationen och får en stunds lycka i kvällsfesten som sker i lägret. Lysander får en nyfunnen kärlek i det hynsolgiska dryckesspelet flaxdrix, där målet är att imitera varandras akrobatiska gester och skrika glåpord mot de som misslyckas. Morgonen därpå börjar ett mål ta fart för gruppen, att ta reda på vad som hänt med bondeupprorets ledare, Beros. För ett par veckor sedan hade han tydligen försvunnit spårlöst och ingen hade sett till honom sedan dess.
      De tar med sig Eskil, en av de mer pålitliga bönderna och Aab, en korkad drummel, efter en väldigt övertygande framläggning från Isorficlya om att det alltid är bra att ha med sig en korkad drummel och beger sig till platsen där Beros senast synts till.
      Platsen ifråga handlar om ytterligare ett litet bondesamhälle, där storbonden blir utfrågad om vad som hände för tre veckor sedan. Men efter att storbonden nekar kännedom läser Isorficlya bondens tankar och får reda på sanningen: Bonden har sålt Beros till adelsmännen, där han antagligen fortfarande befinner sig i fångenskap.
      De börjar således bege sig mot adelsmännens huvudstad, Orkovia.

      Kommentera


      • #4
        Spelmöte 4, Konungens återkomst:
        Ack du fagra Orkovia! Vilken bländande stad!
        Trötta efter senaste tidens många prövningar tar resenärerna in på närmaste värdshus. Planer börjar smidas för den stundande fritagningen och familiariis skickas ut på uppdrag att lokalisera den bortsprungne Beros. Trogna Lyssa och Azrael utför sitt jobb väl (kanske de enda i gruppen som gör det?) och stadens fängelsehålor lokaliseras. Vad äventyrarna dock inte tänker på är att det inte tillhör vardagen att se någon prata med sitt husdjur, varpå husdjuret svarar tillbaka. En viss uppståndelse råder inne på värdshuset och stackars Esker Torestrand tycker sig, efter att redan ha varit med om en exceptionellt dålig dag, att han sett tillräckligt och försöker ta sig hem för att gömma sig under sitt täcke. Om kriget börjat dra åt sig magiker är det bäst att stanna hemma, som ordspråket borde heta.
        Hem hinner han dock inte, för så fort han kommit ut ur värdshuset inser han att den märkliga gruppen börjat följa efter honom. Paniken börjar trycka på riktigt ordentligt när den mest märkligt klädda i gruppen hinner ifatt honom och börjar pladdra en massa och trycker en penningpung i handen på Esker. Esker försöker desperat att komma undan men så fort han hunnit ifrån gruppen kommer vakter och stannar honom. I desperat panik pekar han på gruppen och halvskriker något om att de är onda innan han slutligen lyckas kila hem, låsa dörrar och fönster och gömma sig under sitt täcke.
        Vakterna å andra sidan finner gruppen mäkta intressant. I sitt vanliga tycke går de ut för att nyttja sin maktställning och visa vem det är som bestämmer. De frågar ut gruppen men inser snart att det mest tycks handla om misslyckade själar som inte verkar ha någon annan stans att ta vägen. Alternativt mentalt utmanade som tappat bort sin ledsagare, svårt att säga vilket.

        Efter strapatsen beger sig våra äventyrare mot fängelsehålan för att frita Beros. Helt utan tillstymmelsen till plan, som sig bör. De finner sidoslussen in till hålorna och Isorficlya tar mental kontroll över vakten utanför. Med vakten i sin kontroll går hon in och låser upp Beros cell och släpper ut honom. Beros och vakten hinner precis ut på gatan igen när effekterna av besvärjelsen tar slut och vakten återfår sitt medvetande. "Inga vittnen!" utbrister Egon, voltar mot vakten och sätter en spark i bröstet på denne som faller till marken i andnöd. En spark riktas sedan mot huvudet i syfte att rendera vakten medvetslös, men olyckligtvis träffar gode Egon lite väl bra. Ett ljudligt kras hörs och vakten faller ihop. Nacken är bruten och Egon, som aldrig bragt en annan man om livet tidigare, faller ihop i förtvivlan. Tankarna om hans handlande tar sig till mörka platser och endast i den lysande vägen finner Egon kraften nog att hämta sig från denne förkastliga händelse.
        Med Beros, som presenterar sig som Veroth, fritagen tar äventyrarna sin tillflykt från staden. De tar sig ut och beger sig mot böndernas läger, samlingsplatsen som ämnar vara starten på Hynsolges nya tidsålder. Medlemmarna i revolutionen har under Veroths avsaknande mångdubblats och när han äntligen kommer tillbaka till fröet av revolution han sått möts han av en smärre armé. En armé stark nog att ta tillbaka landet från dess förtryckare.
        Strategier börjar smidas och lägret bubblar av revolutionär anda.
        Är månne kriget snart över?

        Kommentera

        Arbetar …
        X