Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

[DoD -91] Hynsolges frigörelse

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av God45, Idag, 18.32
0 responses
3 visningar
0 gillar
God45
av God45
 
Skapad av Spider Jerusalem, Idag, 15.02
4 responses
91 visningar
5 gillar
0.113
av 0.113
 
Skapad av zonk, 03 August 2018, 10.37
9 responses
217 visningar
3 gillar
chrull
av chrull
 
Skapad av RasmusL, Idag, 00.51
53 responses
1.118 visningar
0 gillar
zonk
av zonk
 
Skapad av Platon, Idag, 14.26
2 responses
62 visningar
0 gillar
Bifur
av Bifur
 
Skapad av FireVisor, Idag, 15.15
1 response
27 visningar
1 gillar
God45
av God45
 
Skapad av anth, Idag, 07.36
3 responses
136 visningar
3 gillar
anth
av anth
 
Skapad av Xanxerxes, 26 May 2018, 14.28
4 responses
303 visningar
10 gillar
Xanxerxes  
Skapad av Spitfire, Igår, 13.18
3 responses
125 visningar
8 gillar
Robert Jonsson  
Skapad av Khan, 10 January 2018, 11.51
144 responses
5.583 visningar
14 gillar
Khan
av Khan
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • [DoD -91] Hynsolges frigörelse

    Vi startade någon form av lösriktad kampanj för ett tag sen och jag tänkte skriva ner vår spelkrönika som jag skriver efter varje session här. Vi spelar ganska sporadiskt, så det kanske inte blir supermånga uppdateringar dock. Ovetandes om vilken riktning jag tänkt ta i kampanjen (jag hade något löst sikte riktat mot den Nidländska reningen, men den är så hopplöst dålig) valde jag att starta i något cliché-format scenario med Hynsolges inbördeskrig som utgångspunkt. Tänkte sen se varthän det leder, baserat på karaktärernas handlingar.
    Spelmöte 1, I begynnelsen fanns där mörker:
    Ovetandes om sina framtida stordåd har våra hjältar tagit sina första trevande steg i en mörk och dyster värld! Berättelsen tog sin början i en handelskaravan mellan Berendien och Hynsolge, ämnad att förse Hynsolges konung, Mefimor IV, med väl behövde vapen och resurser. Karavanen tog då även tillfället i akt att frakta lite resenärer till Hynsolge, resande som av en eller annan anledning hade som mål att vistas i det krigsdrabbade landet.
    Lysander av Trym, g(h)ycklaren, med sina trogna iller Lyssa var på flykt undan människor han skapat osämja hos. Stjäl inte från fel folk, ord som Lysander aldrig förstått innebörden av. Efter att ha flytt från Jorpagna till Berendien i hopp om att undkomma onda människor insåg han dock att han även där inte var tillräckligt trygg och valde således att dra mot Hynsolge, i hopp om att gyckla sig till tillräckligt många slantar för att fördriva tiden.
    Med på karavanen var också Egon Mudderverk, försvararen av Den Lysande Vägen. Kärleksfullt benämnd som "den flygande köttbullen" från hans tämligen imponerande akrobatiska konster, sin ringa storlek till trots. Egon, som efter över 80 år i ett munkkloster, får för första gången se den riktiga världens ljus! På missionärens uppdrag syntes Hynsolge en perfekt plats att sprida Etins lära, i hopp om att guden skulle skapa balans i inbördeskriget.
    Under karavanens resa, i utkanten av de alviska skogarna, tillkom även den förtrollande vackra Isorficlya och hennes talande katt, Azrael. Fåordad under resans gång, men dock väldigt intresserad av de andras konversationer, höll hon sig till sig själv större delen av resan; ivrigt noterande i sina papper. Ingen vet vad som noterades dock.
    Resan får dock ett abrupt slut, en aning i förtid, då karavanen blir överfallen av en större mängd soldater. De inhyrda legoknektarna försvarar tappert karavanen, men görs dock snabbt ner av den mycket mer manstarka battaljonen. Detta också till trots Egons tappra försök att frivilligt hjälpa till med försvaret, medelst en välriktad hoppspark i bröstkorgen på en attackerare, samt en rundspark riktad mot två andra. Efter insikten om angriparnas överlägsenhet försöker Egon ta sig därifrån, men snubblar olyckligtvis in i en legoknekt och får ett svärdsslag i ansiktet. Slaget är av den allvarliga sorten och Egon tappar medvetandet, läget ser dåligt ut för den tappre dvärgen.
    Under tiden har Lysander och Isorficlya tagit sig in en bit i den omgivande skogen för att gömma sig undan bataljen och övervakar händelesförloppet på avstånd. När striderna börjar lägga sig och soldaterna tycks ge sig av vågar de sig fram för att se i vilket tillstånd Egon befinner sig i. De lyfter upp honom på hästrygg och flyr in i skogen, för att undkomma soldaterna i närområdet. Olyckligtvis är de inte särskilt hemmastadda i skogspromenader och de går snabbt vilse. Situationen blir därtill knappast bättre av att Lysander aktiverar en mindre fälla, säkerligen intenderad för jakt av mindre villebråd, och skadar foten. Sargade, blodiga och smutsiga finner de ett vattendrag där de slår läger, för att överlägga situationen och pusta ut lite. Ovetandes sitter de där till ägaren av fällan, Abrahim Stormpil, spårar upp dem och ser den kritiska situationen. Abrahim, trots den kommunikativa barriären då han inte talar deras språk, plåstrar om, lägger förband och applicerar örter på det skadade sällskapet. Han ser även till att det finns råvaror att laga till en kvällsmat med, något som den tillfrisknade Egon sköter briljant. De slår sig sen till ro på platsen, och trots vissa missöden med vart stormskydd borde befinna sig (det är inte direkt ovanför lägerelden, bara så ni vet) får de flesta sig en god natts sömn.
    Dagen efter beger sig sällskapet, efter vissa kommunikativa missar, med Abrahim i täten mot närmsta samhälle. Förfärade upptäcker de när de kommer dit att byn är bränd till grunden, säkerligen ett resultat av inbördeskriget som härjar. Abrahim blir deprimerad av synen och Egon, som aldrig sett ondska och tragedier tidigare, får en ny beslutsamhet att göra världen till en bättre plats.
    Våra hjältar vänder om och börjar bege sig mot Fervidun, Hynsolges huvudstad i hopp om att undkomma krigets härjningar och få lite andrum. Och en bekväm säng.


  • #2
    Spelmöte 2, krigets offer:
    Väl framme vid fervidun, med tomma magar och trötta ben, stötte sällskapet på patrull direkt. Ett land drabbat av inbördeskrig har av förklarliga skäl vissa misstankar mot främlingar, speciellt en såpass brokig skara som här visades upp. De fördes in i ett förhörsrum och det ställdes obekväma frågor. Med ena foten i en fängelsehåla lämnar interrogatören rummet varpå Lysander får för sig att börja jonglera med saker i rummet. Ingen vet riktigt varför. Lysanders prestation är dock så bländande fantastisk att det börjar dra till sig uppmärksamhet från vakterna utanför. Vaktkaptenen, rörd av gycklarens framförande, låter sällskapet vistas i staden under deras utredning. Gladlynta beger de sig mot närmsta värdshus för en bit mat och lite husrum. Lysander, som känner sig rikare än någonsin, slår på stort och spenderar en angenäm summa pengar på vad som kan antas vara Ferviduns sista vinflaska. En vinflaska värdshusvärden vårdat i många år, med syfte att fira sin och hans frus bröllopsdag, men desperationen i staden gör sig tydlig när flaskan säljs. Egon spenderar en god tid med att diskutera religion med värden, som till Egons förtjusning tycks vilja konvertera till den lysande vägen. Under tiden vandrar Lysander i väg mot det lokala tvätteriet för att få sina hosor renade. Vad han inte tänkt på är vad han tänkt bära medan hans skrud tvagas, så han nöds låna något från tvätteriet; en gammal soldatuniform i fel storlek. Isorficlya beger sig efter middagen in på sitt rum för att dokumentera dagens händelser och människornas beteenden, medan Abrahim mest springer och gömmer sig. Staden är ingen bra miljö för stackars Abrahim. Efter en lång diskussion inser Egon att värdshusvärden behöver en nedbantad version av den heliga skriften, så han beger sig ut mot staden för att hitta en skribent. Ortsbefolkningen guidar honom mot en större byggnad i en liten finare del av staden och han traskar in där, ovetandes om vart han gick. De lärde i fervidun tillhör hynsolges lokala religion och de tycks tämligen förolämpade av dvärgens förfrågan om att skriva ner en helig skrift tillhörande en annan religion. Än en gång ifrågasätts hans motiv till att besöka staden och han anklagas för att vara spion till motståndsrörelsen. Tempelriddarna för bort honom till palatset, där han tvingas spendera kvällen i ett förhörsrum. Han anklagas för högförräderi och spioneri och ges erbjudandet att antingen tvångsrekryteras in i kungens armé, eller förlora huvudet i gryningen. Vår envise dvärg tackar nej till förslaget och hoppas något bättre dyker upp. Något bättre dyker sen inte upp, för när sällskapet börjar undra vart dvärgen tagit vägen beger de sig ut för att leta efter honom. Väl ute springer de in i samma tempelriddare som tagit Egon, och de är direkt misstänksamma. Speciellt då Lysander har soldatuniform på sig, ovetandes om att soldater inte tillåts i staden då stadens inre försvar är tempelriddarnas uppgift. Sällskapet eskorteras till ett förhörsrum, säger helt fel saker och hamnar i samma anklagan som mot dvärgen. De erbjuds samma sak och tackar motvilligt ja till rekryteringen innan de förs ner till fängelsehålorna för övernattning. De möts av synen av Egon i hålan och de börjar diskutera vad som sker. De är rätt överens om allvaret i situationen och Isorficlya skrider till aktion. Ovetandes för resten av sällskapet mästrar hon upp magisk energi och stryper vakten utanförs förmåga till eget handlande. Väl i hennes våld släpper hon ut sin frustration över händelsen och tvingar vakten att göra förnedrande saker, innan hon slutligen använder vakten för att släppa ut sällskapet. Efter ett tag snappar Lysander upp vad som sker och inser att han inte är den enda magikern närvarande. Relativt incidentslöst rymmer de från palatset och tar sig in i staden. Lysander, inte redo att släppa taget om sin gycklarskrud, leder sällskapet mot tvätteriet för att återfå kläderna. Tempelriddarna är dem häck i häl, men efter ett misslyckande från Egon och ytterligare en fantastisk akrobatkonst från Lysander (och en gnutta magi) lyckas sällskapet fly staden genom ett hål i muren. De springer djupt in i skogen, i hopp om säkerhet.

    Kommentera

    Arbetar …
    X