Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

[Den yttersta domen] Den Kapakätna i Apeldalen

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Herr Grönstedt, Idag, 12.27
1 response
20 visningar
1 gillar
DeBracy
av DeBracy
 
Skapad av Krille, 21 June 2018, 00.40
3 responses
220 visningar
13 gillar
Dunderklumpen  
Skapad av Mr&MrsTrolls, Idag, 12.42
0 responses
16 visningar
1 gillar
Mr&MrsTrolls  
Skapad av LJSLarsson, Igår, 09.39
14 responses
362 visningar
7 gillar
Bifur
av Bifur
 
Skapad av Khan, 10 January 2018, 11.51
122 responses
4.492 visningar
13 gillar
Rymdhamster  
Skapad av krank, 18 June 2018, 17.00
14 responses
90 visningar
0 gillar
Bolongo
av Bolongo
 
Skapad av Wolfbane, Igår, 22.26
6 responses
79 visningar
0 gillar
Paal
av Paal
 
Skapad av God45, 27 March 2018, 22.04
50 responses
2.914 visningar
12 gillar
God45
av God45
 
Skapad av ceruleanfive, 19 April 2017, 16.51
117 responses
2.782 visningar
9 gillar
Rangertheman  
Skapad av Skarpskytten, 14 June 2017, 08.54
39 responses
1.135 visningar
6 gillar
zonk
av zonk
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • [Den yttersta domen] Den Kapakätna i Apeldalen

    Under sensommar/höst kommer vi att spela en kampanj för att testa Den yttersta domens kampanjregler i dess nuvarande form (och förmodligen spika dem). Jag spelleder wilper, Korpa och oforumiten M. I torsdags träffades vi och skapade vår kampanj, som kommer att handla om striderna kring den Kapakätna i Apeldalen. För att inte göra det oläsbart drar jag inte hela settingbeskrivningen, men förhoppningsvis nog mycket för att kunna hänga med. Fråga gärna, om det är något som är oklart!

    Bakgrund: Apokryfa och de Sex profeternas kyrka
    Vår berättelse utspelar sig på Apokryfa, en O'Neill-cylinder i omlopp kring den jovianska månen Europa. Denna station huserar 3,6 miljoner själar och är de Sex profternas kyrkas högborg. Denna kyrkostat utgörs av arkologierna kring Jupiter och hela samhället är organiserat genom dess församlingar. Du är inte medborgare, utan medlem av en församling, vilken ordnar mat, husrum, äktenskap, rättvisa, vård och arbete åt dig. Denna församling får sina privilegier tilldelade sig av den kardinal eller ayatollah som de är svurna till, vilken i sin tur är svuren till en storayatollah; och så vidare ända upp till de sex Matriarkerna.

    Kyrkan baserar sig på profeten Balians läror: den erkänner som de sex profeterna Noak, Zoroaster, Gautama Buddha, Jesus ben-Yusuf, Muhammed och Balian. En balianist, i kyrkans ögon, är den som erkänner 1) de sex profeterna, 2) Balians nollte budord, vilket fördomer tänkande maskiner och genmodifikation, samt 3) kapakmöglet som ett sakrament och de visioner som det frambringar som heliga. Matriarkernas råd exkommunicerar ytterst sällan sekter, men ignorerar också konflikterna och inkvisitionerna som sekterna riktar mot varandra.

    Den konflikt inom kyrkan som skär igenom vår kampanj är den mellan Matriarkernas råd, som är kyrkans religiösa ledarskap valda av församlingarna, och Kurian, som är kyrkostatens civiladministration vars uppdrag är att verkställa Matriarkernas beslut och möjliggöra församlingarnas överlevnad. Denna splittring handlar främst om det nollte budordet: Matriarkerna befallt att högsta prioritet ska vara import av kapak från Jorden; Kurian är emellertid motståndare till det nollte budordet, då de fruktar att förbudet mot tänkande maskiner och genmodifikation kommer att leda till att arkologierna kollapsar och hungersnöd.

    Situationen: Den Kapakätna i Apeldalen
    Spelarna valde vilken av de fem oroshärdarna på Apokryfa vi skulle spela om (se det här inlägget för exempel): Den Kapakätna i Apeldalen. Denna uppenbarelse var en gång en människa, men den har nu blivit övervuxen av kapaken och tagit över ett halvdussin kroppar. Det är första gången som levande kapak har påträffats utanför Jorden och det talas om att en ny zon är på väg att växa fram. Sedan tre månader har Kurians styrkor belägrat Apeldalen, med sin bas i den närliggande bosättningen Nya Galileen. De önskar avlägsna den Kapakätna innan denne orsakar Apokryfas kollaps. Redan är kommunikationerna störda i hela stationen. De hängivna ser Apokryfa som ett pris värt att betala. Matriarkerna har ännu inte uttalat sig om den Kapakätna.

    Detta Apokryfa är byggt i lager och våra bosättningar består till majoriteten av korridorer och rum staplade på varandra. Det brukade vara så att man behövde klättra ganska högt upp innan man kom till den öppna luften, men sedan striderna finns nu exploderade och igenrasade korridorer, vari man nu kan se solen och blicka ut över de väldiga bosättningarna.

    Inuti Apeldalen finns ungefär 15 000 personer, trogna den Kapakätna. Fronten som försvarar Apeldalen består av fyra väpnade ordnar, med en kärnstyrka på ~300 soldater. På grund av problemen att strida i denna labyrintiska arkitektur kan dock dessa förhållandevis få trupper tills vidare hålla Kurians övermakt stången.

    Befolkningen i Nya Galileen är i grund positiva till den Kapakätna och missnöjda med Kurians närvaro i deras bosättning. De samarbetar inte med Kurians styrkor och bidrar aktivt till att smuggla in förnödenheter och pilgrimer till Apeldalen.

    Rollpersoner
    Berättelsen kommer att till en början huvudsakligen utspela sig i Nya Galileen, utanför Apeldalen. Rollpersonernas Vägar ger deras bakgrund och deras Sanningar är de övertygelser och personlighetsdrag som deras berättelse kommer att handla om. Vad Sanningarna exakt kommer att innebära kommer vi att spela oss fram till under de första spelmötena. För att knyta samman rollpersonerna har de alla en Sanning som beskriver deras syn på den Kapakätna. Våra tre rollpersoner är:

    Roshan al-Mahdi (spelad av Korpa)
    Vägar: Zonkibbutznik, Härdad veteran, Förman
    Sanningar: Kapakdrömmare, Vill rädda Baraka, Rädd för den Kapakätna, Individualist.
    Ursprungligen uppvuxen i Jerusalemzonen, men har sedan två år tillbaka migrerat till Apokryfa. Där blev hon välkomnad av församlingen i Nya Galileen, då hon är kapakdrömmare. Nu arbetar hon åt Kurian, med att hjälpa dem med allt de behöver för att fungera, då hon fruktar den Kapakätna; hon vet vad det innebär att vara del av en Zon. Hon är nära att bli utesluten ur stadens församling, den Gråtande ghulens asfåglar, men då hon är älskare med kardinal Mattitayos är hon säker för stunden.

    Adilett Nadir (spelad av wilper)
    Vägar: Sheriff, Obefläckad, Missionär.
    Sanningar: Missionär, Ser Roshan som ett hot, Apostel, Rättsskipare.
    Få personer har träffat den Kapakätna i person; färre har blivit märkta som dess apostel. Adilett är en av dessa få. När belägringen uppstod och vägarna in stängdes blev Adilett kvar på utsidan. Nu arbetar denna missionär för att omvända befolkningen i Nya Galileen, smuggla in personer till Apeldalen och ge rättvisa till dem som söker det.

    Baraka Straten (spelad av M)
    Vägar: Rådsledamot, Skrovklättrare, Zonflykting
    Sanningar: Församlingens tjänare, TJänare till Adilett, Kapakdyrkare, Maskindyrkar
    Idealism är en öm och vacker sak. Baraka är dess levande uttryck. Han är uppvuxen i Apeldalen, men flydde den då den Kapakätna främträdde och är nu rådsrepresentant för den Gråtande ghulens asfågel. Nu är han dock intagen av den Kapakätna och ser denne som den sjunde profeten. Som skrovklättrare är han djupt insyltad i smugglingen till Apeldalen och hjälper Adilett med denna. Som skrovklättrare ser han dock värdet av att bevara maskiner är i princip motståndare till det nollte budordet. Samtidigt tjänar han lydigt sin församling, som stödjer det nollte budordet och i alla fall inte officiellt stödjer den Kapakätna.
    Baraka är sliten mellan lojaliteter och förväntningar och hans berättelse kommer nog att innebära ett smärtsamt uppvaknande

    Frågor
    De frågor som vi än så länge har skrivit att vi är intresserade av att besvara är:
    1. Hur kommer blockaden att brytas?
    2. Vad händer med den Kapakätna?
    3. Hur skipar Adilett rättvisa?
    4. Vad kommer Nya Galileen att tolerera från Kurian?
    5. Hur går smugglingen till?
    6. Hur kommer staden att förändras?
    7. Vem är kardinalen?
    Några är mer allmänna och kommer inte besvaras förrän i tredje akten, medan andra handlar om detaljer som vi kan hinna beta av under det första spelmötet.

    Nästa fredag spelar vi det första spelmötet. Berättelsen kommer att inledas med en Gnista, vilken vi har slumpat fram: Någon tar lagen i egna händer. Exakt vad som har skett och vilken startsituation vi skapar ifrån detta tar vi reda på nästa gång. Då börjar vår berättelse.

  • #2
    Spelmöte 1: Någon tar lagen i egna händer

    Vi har nu inlett vår berättelse. Vi samlades en söndag för att spela ett långt spelmöte och verkligen få grotta ner oss i berättelse. Detta blev det första spelmötet, vars syfte är att låta oss bekanta oss med våra figurer och ta reda på vad deras Sanningar innebär.

    I slutet av det förra spelmötet slumpade vi fram vår Gnista: Någon tar lagen i egna händer. Vi inledde spelmötet med att diskutera vem som skulle kunna tänkas ta lagen i egna händer och landade på Ifen, taxiark (befälhavare) över kyrians styrkor. Hans trupper hade arresterat smugglarna Klowi och Elysiumpa i natten och fört dem till sin förläggning. Vi kombinerade gnistan med frågan "Vad kommer Nya Galileen att tolerera från kurian?" och kokade ihop en startsituation: befolkningen är indignerade och undrar huruvida detta ens är tillåtet.

    Denna startsituation lade stämningen för resten av spelmötet och dess efterverkningar är inte lösta riktigt ännu.

    Scen 1 - På ett mötesforum

    Spelmötet öppnas på ett av mötestorgen. Baraka och Adilett befinner sig bägge där, tillsammans med hundratals andra. Torget är vackert utsmyckat med konstfärdiga bord och väggarna är täckta av fresker målade av församlingarna. I mitten av torget är en upphöjnad, dit talare går, som omges av bänkar, stolar och kuddar.

    Stämningen är spänd. Baraka, som rådsledamot, blir uppvaktad av den frispråkige Narcisse, som frågar vad han tänker göra åt saken. Rådet har ännu i sammaträtt. men Baraka tänker inte låta denna detalj hindra honom. Han behöver rädda smugglingen till Apeldalen, både för att skydda den Kapakätna och för att skydda sitt eget skinn. Han föreslår att de ska marschera i samlad tropp för att kräva de infångades frihet. När Adilett, den kapakätnas apostel, verkar ge sitt medhåll, stärks han i sin övertygelse och säger åt vakten att förbereda sig.

    Baraka går efter sin Sanning Kapakdyrkare, hellre än Församlingens tjänare, då han tar saken i egna händer för att hjälpa den Kapakätna hellre än invänta rådets beslut.

    Scen 2 - På taxiarkens kontor

    Roshan befinner sig inne i kurians förläggning, där hon bor. Taxiark Ifen kallar henne till sitt kontor. Han ber henne att hjälpa till med förhören av Elysiumpa och Klowi och hon går med på det. Scenen är utan konflikter, men introducerar dessa figurer.

    Scen 3 - I Narcisse och Nadias hem

    Adilett söker upp Narcisse och hans svägerska Nadia, som är del av vakten. De är i färd att beväpna sig för att kunna staga upp kraven på frigivelse på en ansenlig mängd bajonetter. Adilett menar att det vore fördelaktigt att undvika att eskalera situationen och att en förhandling vore bra. Därför övertygar hen Narcisse om att istället ge sig ut och ta kontroll över någonting som kurian vill ha, för att kunna köpslå - Adilett vinner konflikten och de ger sig ut.

    Wilhelm ger ett kort till spelledaren (mig) för att etablera att de lyckas lura in en grupp soldater i en korridor, stänga dörrarna och syret och därefter infånga dem. Församlingen har därmed som gisslan tretton soldater och löjtnant Jocasta, som är en gammal stridskamrat till taxiark Ifen.

    Scen 4 - I fängelset

    Roshan tas för att förhöra Elysiumpa. Fångarna hålls i en verkstad som nu har gjorts om till fängelse. Då hon kommer in plågar vakten Elysiumpa genom tortyrkragen de har fäst runt hans hals. Roshan tar kontrollen till denna, slår av den och lägger bort den. Sedan försöker hon få Elysiumpa att bekänna, för att bespara honom den smärta som väntar. Han vägrar, men hon fortsätter - till dess att Elysiumpa mimar till henne att Baraka är inblandad. Då tar hennes önskan att rädda Baraka över (en av hennes Sanningar) och hon ljuger för vakten och säger att han inte vet någonting mer, men förmanar Elysiumpa att sluta smuggla.

    Scen 5 - På trapporna utanför förläggningen

    Innan rådet har kunnat sammanträda har befolkningen fyllt alla korridorer och torg utanför kurians förläggning. Kapakröken ligger tjock och enar de troendes sinnen - deras hjärtan slår som ett och alla uppfylls av en längtan efter rättvisa. Baraka har kastas fram som en ledare och ställer sig ensam inför portarna till förläggningen. Adilett står vid foten av trappan dit och försöker vägleda församlingens tankar.

    Ut från förläggningen kommer taxiark Ifen med två livvakter, alla klädda i stridsrustningar som gör att de står nästan tre meter höga. Inför dessa jättar står Baraka själv och kastar fram sina krav på att de ska frige Klowi och Elysiumpa i en retoriskt vacker framställning. Taxiarken försöker övertyga honom att vänta, så att de kan diskutera detta med rådet, men Baraka vägrar blidkas - bakom honom står tusenden, obevekliga i sin önskan efter rättvisa.

    Baraka vinner konflikten och kurian släpper Elysiumpa och Klowi fria. Adilett och Baraka gör sig en fiende i taxiark Ifen. Hos församlingen vinner Baraka stor ära, men hans initiativ uppskattas inte av rådet.

    Scen 6 - Återigen på mötesforumet

    Roshan fortsätter följa sin Sanning att vilja rädda Barak och söker upp honom under den uppsluppna feststämningen på torget. Roshan försöker innerligt att få Baraka att ge upp smugglingen till Apeldalen. Det är bara en tidsfråga innan Kurian kan knyta honom till ett brott och hon kan inte hjälpa dem hur länge som helst. Baraka vill dock inte och vinner konflikten. Roshan lovar att inte förråda Baraka till Kurian.

    Scen 7 - I vakthuset, bland de infångade kuria-soldaterna

    Adilett har en plan för de infångade soldaterna: om hen kan omvända dem till att följa den Kapakätna vore de en mäktig resurs. Hon besöker därför vakthuset där de hålls infångade av Narcisse, Nadia och deras kamrater, som är i färd att fira sin seger. När Adilett anländer nyktrar de till. Istället för att säga sitt ärende börjar istället Adilett att fråga Narcisse om vad han tycket om segern och vad man borde göra med de infångade. Han är obekväm att bli förhörd av aposteln på detta viset och när han försöker be om hjälp ges han ingen. Då han inte kan trycka dit aposteln riktar han sin vrede åt ett annat håll: mot fångarna. När Adilett frågar vad han anser att man borde göra med dem, svarar han ilsket: "Sänd dem till Gud! Lucifer känner de som skall äntra Paradiset."

    Adilett försöker få honom att istället visa nåd, men det är för sent. Det går till en Konflikt, som Adilett förlorar. Narcisse suger ut allt syre ut fångcellerna - och Adilett försöker inte få honom att ändra sig, utan finner sig i vad som måste vara Guds plan. Hen väntar tills dess att ångestropen har tystnat och fjorton soldater ligger döda.

    Scen 8 - I rådskammaren, i den stora moskén

    Rådet, lett av kardinal Mattitayos, är samlat för att reda ut gårdagens händelser. Även Adilett är kallad, då hen spelade en stor roll i detta. Mötesformalian slopas snabbt och de övriga ledamöterna kastar sig över sitt verkliga syfte: att skälla ut Baraka för att han kringgick rådet och tog en onödig konfrontation med Kurian. Han försvarar sig inte det minsta, utan kryper istället av skam (här följer han sin Sanning Församlingens tjänare): han inser att han har agerat i den Kapakätnas intresse, snarare än församlingens.

    När Baraka avslöjar att de har infångat fjorton av Kurians soldater blir rådet ännu mer förskräckta och kräver att de ska friges. Då Adilett avslöjar att det inte längre är möjligt blir ledamoten Nishat så frustrerad att han är nära att kalla sina tjänare att skära ut Adiletts tunga, innan kardinalen hejdar det hela.

    För att sona sin överträdelse ges Baraka en chans att bevisa sig: undanröj alla bevis att soldaterna någonsin har varit infångade. Han protesterar inte.

    Scen 9 - I kardinalens kammare

    Roshan hämtas till sin älskare kardinalens kammare, av hans tjänare. Där inne välkomnar han henne varmt och de faller i varandras armar. Han avböjer dock hennes avancemang till en början och frågar henne varför hon insisterar på att fortsätta arbeta för Kurian. Han säger inte att krav på hennes uteslutning ur församlingen har höjts, men det ligger under ytan.

    Roshan är dock obeveklig: hon kommer från en Zon och vet vad de innebär. Den Kapakätna är inte en frälsare utan en katastrof. Kardinalen ber henne visa honom och tillsammans äter de varsin blöt tuss av kapakmöglet. Först är det en bitterhet som genomsyrar kroppen, men strax förbyts smaken till den sötaste honung som uppfyller deras kroppar, vilka faller bort och deras andar enas. Roshan visar, som den kapakdrömmare hon är, sin mor efter det att hon hade blivit en ghul - en otänkande, vild varelse utan tanke eller ego. Hur de än försökte rädda henne väcktes hon aldrig ur sitt stadium.

    När de sedan vaknar ur visionerna verkar kardinalen dock ha sett en skönhet i detta. De kysser varandra och det är som att deras munnar är en och samma: de kysser varandra och sig själva på samma gång. Fade to black.

    Scen 10 - Utanför smugglarnas korridor

    Adilett har sökt upp Baraka för att mottaga en ny leverans av färsk kapak, skrapad från den Kapakätnas kroppar. Den är ännu fuktig och därmed ovärderlig. De ses i anslutning till smugglarnas korridor - en plats som stängdes av efter att skrot kolliderade med Apokryfa och som smugglarna sedan har byggt om till sitt hemliga näste. Såvitt Adilett vet träffas de bara där för att nästan ingen bor i närheten av den.

    Vad scenen handlar om är att Baraka söker vägledning från Adilett, som han också får. Hen säger ord som lugnar honom, centrerar honom åter och ger honom tillförsikt - men när Adilett har gått vet han inte vad han egentligen har fått höra. Här börjar vi förstå att mycket av Adiletts vägledning verkar vara förtroendeingivande och uppmuntrande, men i grund och botten substanslös. Hen är bara ett verktyg för Guds vilja, inte en profet.

    Scen 11 - I Adiletts bostad för natten

    Efter att Roshan har hörts säga kritiska saker om Apeldalen och den Kapakätna omringas hon av Adiletts supplikanter som på eget initiativ tar henne till sin apostel. Hellre än att straffa henne beordrar Adilett sina supplikanter att lämna dem ifred. Likt kardinalen försöker Adilett att omvända Roshan till att tro på zonen och lyckas, genom förförelse få Roshan att äta av den färska kapaken.

    De enas i en fantastisk vision av Apeldalen, där de ser ett helt samhälle där varje person är sammanlänkad med sina medmänniskor och ingen någonsin är ensam. Det finns ständigt en närvaro som väntar bakom deras axlar, väldig och övermänsklig. Då deras själar omfamnar varandra äntrar så en tredje närvaro och slutar dem i sin famn - men Roshan vägrar. Hon vägrar bli ett med dem - hon är ännu Roshan - och sliter sig från dem. Hon stormar ut ur boningen.

    Scen 12 - I smugglarnas korridor

    Baraka har samlat Klowi och Elysiumpa, tillsammans med Sunan, basen i ett annat smugglargäng. De firar frigivningen och skålar i gefionitisk svampsprit (svart som tjära, stark som döden). Baraka skryter och spelar upp sin egen roll i hopp om att få deras stöd i sin plan: att undanröja alla bevis på kuriesoldaternas närvaro genom att smuggla deras kroppar och alla inblandade till Apeldalen. Narcisse, Nadia och deras kumpaner kan hjälpa i försvaret av Apeldalen och kropparna kan lämnas till den Kapakätna; möglet livnär sig på biomassa.

    Elysiumpa är lättare att övertala. Hans tortyr förmildrades av Roshans ingripande och han talar väl om henne. Baraka inser att Roshan trots allt är en allierad och omvärderar sin syn på henne. Klowi är emellertid svårare att övertala. Hon är förtegen om vad Kurian har utsatt henne för och vill inte tillbaka till deras fångenskap. Baraka lyckas dock lugna henne och kompanjonerna svär att stå honom bi i den stora smugglingen.

    Scen 13 - Återigen, på taxiarkens kontor

    I spelmötets sista scen har taxiark Ifen återigen kallat Roshan till sitt kontor. Han avslöjar att de har tappat kontakt med löjtnant Jocastas grupp och ännu inte kunnat återfinna dem. Han ber Roshan om hjälp att hitta dem, vilket hon självklart går med på.

    Efterspelet

    Under det första spelmötet fick vi bekanta oss med rollpersonerna och platsen. Vi lade till en fråga under spelmötet: "Vad kommer att hända med de infångade soldaterna?" som vi redan nu har besvarat till viss del. I övrigt har vi berört några av frågorna men ännu inte besvarat dem.

    Spelarna skrev Lögner till sina Sanningar. Dessa är en förbjuden handling och om rollpersonen utför den handlingen tappar de Sanningen. De ser ut såhär:

    Roshans Sanningar: Kapakdrömmare (L: Neka någon som söker hennes hjälp), Vill rädda Baraka (L: Förråd honom), Rädd för den Kapakätna (L: Frivilligt ta del av gemenskapen), Individualist (L: Sätta församlingens bästa före sig själv).

    Adiletts Sanningar: Missionär (L: Neka Ordet till den som söker det), Ser Roshan som ett hot (L: Ge upp Roshan), Apostel (Förneka den Kapakätnas kärleksbudskap), Rättskipare (Att inte utdela gudomlig rättvisa)

    Barakas Sanningar: Församlingens tjänare (L: Sätta sig själv först), Tjänare till Adilett (L: Gå emot Adiletts ord), Kapakdyrkare (L: Inte sätta den Kapakätnas bästa i första hand), Maskindyrkare (L: Att aktivt verka för en Zon).

    Nästa spelmöte

    Under det nästa spelmötet kommer vi sannolikt att få se hur Barakas smuggelplan fungerar, samt huruvida Roshan får reda på vad som har hänt soldaterna - och vad hon isf. gör med den informationen. Vi kommer nog också att få se hur detta spelmötes händelser har påverkat Elysiumpa, Klowi och Narcisse. Därtill kommer vi nog att besöka Apeldalen och se vad som dväljs därinne.

    Tyvärr var de närmsta veckorna ganska fullbelagda, men det ser ut som att vi innan augusti är slut kan få till ett långpass under en lördag. Stay tuned.

    Kommentera


    • #3
      Efter ett par veckors paus fick vi möjlighet att spela ännu ett långpass. Detta möte följde vi huvudsakligen efterverkningarna av det förra spelmötets händelser. De frågeställningar som var i fokus var:
      • Hur går smugglingen till?
      • Vad händer med de tillfångatagna soldaterna? Dessa visste vi var döda sedan förra spelmötet, men vi visste ännu inte om Barakas plan att smuggla dem in i Apeldalen skulle bli av.
      Det skulle visa sig att detta spelmöte blev ganska inåtvänt och utforskande, med flera långa kapakvisioner. Det blev ett passande brott ifrån det föregående spelmötet och alla dess planteringar.

      Scen 1 - I Kurians kvarter

      Roshan väcks mitt i natten av en soldat, som upplyser henne om att en besökare har kommit och säger att han bara vill tala med henne. Roshan följer vakten och leds till ett rum, där Narcisse väntar på henne. Han är stupfull och stinker sprit, vilket är väldigt ovanligt för en hängiven kapakätare då spriten är giftigt för möglet.

      Roshan börjar fråga vad han har på hjärtat. Han är osammanhägnande men till sist lyckas Roshan få ut sanningen och han erkänner för henne att han har dräpt soldaterna och att man nu vill smuggla honom till Apeldalen. Hans samvete plågar honom: ingen vill säga åt honom att han har gjort fel, men han vet att det var fel! Han är därtill nervös om Apeldalen och vet inte om han vill dit. Roshan lyckas övertyga honom om att stanna med Kurian och bekänna sina brott, men bara ange Adilett och hålla tyst om Barakas inblandning.

      Scen 2 - I zoroastrianernas kapitelhus

      Innan Barakas smugglingstur kan lämna Apeldalen blir han inbjuden till lunch av rådsledamoten Ariam. Leamoten visar sig vara del av väpnad orden inom församlingen som särskilt följer S:t Zoroaster. Han uppmanar Baraka att överväga sin trohet mot den Kapakätna, kardinalen och rådsmedlem Nishat och istället tänka långsiktigt: vilket Apokryfa vill han lämna till sina barn?

      Baraka reagerar med bestörtning och frågar Ariam om han inte anser att den Kapakätna är Guds sändebud. Ariam svarar: "Ingalunda". Kort därefter avbryts lunchen och Baraka lämnar honom, skakad.

      Scen 3 - I en hantverkares boning, där Adilett sovit för natten

      Genom ryktesvägen har det framkommit att Kurian eftersöker Adilett. Baraka har bett Klowi söka upp Adilett och be hen att följa dem till Apeldalen, där hen kan vara i säkerhet. Adilett bjuder in Klowi, men vill inte lämna Nya Galileen. Innan de går, frågar dock Klowi försynt om det är sant vad hon har hört, att den färska kapaken gör att man tappar bort sig själv i den. Adilett nappar genast och de delar färskt mögel.

      Klowis ande griper desperat tag i Adiletts och försöker lämna ifrån sig all den smärta, rädsla och förnedring hon känner sedan hon var i Kurians grepp. Adilett tar lugnt emot den och tar över Klowis känslor som sina: hennes smärta, hennes sorg och rädsla - och även hennes förtjusning i Baraka. När de vaknar är Klowi tillfreds, medan det stormar i Adilett.

      Scen 4 - I smugglarnas korridor

      Adilett och Klowi anländer till smugglarnas gömställe, där Baraka försöker övertyga Adilett att följa med till säkerheten i Apeldalen. Trots den tilldragelse Adilett känner till Baraka vägrar hen, då hens plats är i Nya Galileen. Baraka, som hens trogne tjänare, accepterar genast detta.

      Scen 5 - I trädgården ovan bebyggelsen

      Roshan har begärt en tid för att berätta om smugglingen för taxiarken. För att visa sin tacksamhet för Roshans trogna tjänst har taxiark Ifen bjudit upp henne till trädgården ovanpå Nya Galileen. Det är en serie träavsatser, upphöjda över en damm vari näckrosor, ormbunkar och fiskar lever. Ovan sig kan Roshan blicka upp mot bebyggelsen på cylinderns andra sida och genom en genomskinlig panel kan hon skåda Europa som en mörk himlakropp.

      Roshan håller dock tyst om Barakas inblandning och taxiarken är missnöjd med att Roshan inte kan berätta vem som ligger bakom smugglingen av hans soldaters kroppar. Fjorton av hans understående och löjtnant Jocasta riskerar att offras till kapaken och hon kan inte komma med någonting bättre än "Adilett"? Roshan vinner emellertid konflikten och lyckas övertyga taxiarken om att hon inte vet någonting mer. Ifen nöjer sig med det och säger att han ska introducera henne till en vän, rådsledamot Ariam, för att hon ska kunna finna smugglarna.

      Scen 6 - I Kurians bas

      Tvärtemot vad alla väntar sig beslutar sig Adilett för att öppet vandra in i Kurians bas, i hopp om att få tala med taxiarken. Kurians soldater är såpass överväldigade av hen och vidskepligheten inför den Kapakätnas apostel får dem att tveka inför att angripa hen. Adilett kan enkelt vandra förbi dussintals soldater in i deras kvarter, innan Roshan ställer sig i vägen för hen och illusionen om apostelns helighet bryts. En halvdussin händer infångar Adilett och tar hen till ett förhörsrum.

      Scen 7 - På Apokryfas skrov

      Baraka och hans smugglarvänner tar sig ut på skrovet och påbörjar sin färd till Apeldalen. De tar sig fram genom att kroka sig fast i fästen på skrovet och dra sig fram, hela tiden med risk för att tappa balansen av stationens rotation. Det väldiga Jupiter tronar framför dem och de kan se dussintals skepp lägga till i hamnarna i tvillingcylinderns kortsidor. Baraka krokar fast sig, släpper taget och flyter fritt, medan Nadia och hennes kamrater, som är ovana vid rymdens avgrund, klamrar sig fast vid skrovet överväldigade av svindel.

      Den första vändan till Apeldalen lämnar de kvar de ovana, så de får vänja sig. De har lastat materialet i säckar, som de mödosamt fraktar längs med skrovet. Efter halva vägen kan de ta hjälp av en räls som byggs från Apeldalen. Väl där blir de mottagna av Elea, Barakas moster, och hens riddare, som hjälper dem med det kvarvarande. På så sätt för de över smuggelgodset utan några missöden.

      Scen 8 - I ett förhörsrum

      Taxiark Ifen, klädd i stridsrustning, sätter sig med Adilett i förhörsrummet. I varje hörn av rummet står en väpnad vakt. Han låter Adilett berätta om sin tro och sin övertygelse, om att Gud är kärlek och att kapaken gör oss en med denna kärlek. Trots att vakterna i rummet protesterar och anklagar Adilett för avgudadyrkan, för att förneka de sex profeterna och Guds enighet, låter Ifen hen fortsätta tala. Han debatterar emot och frågar hen hur långsiktigt hen ser: om allt skulle visa sig vara fel, om den Kapakätna inte var ett sändebud, om Apokryfa skulle gå under och miljoner dö bara för att tvingas återfödas - vad då? Kan hen vara så säker på att hen har rätt att hen riskerar detta?

      Adilett sitter tyst en stund och maler dessa ord, till synes tvekande. Sedan svarar hen, utan känslorörelse: "Då är det Guds vilja".

      Och i den stunden vet Ifen precis vilken fanatiker han har att göra med. Adilett utnyttjar detta ögonblick och ber honom att dela det heliga möglet med honom, så hen ska kunna visa upp vad hen talar om. Roshan, som har väntat utanför, stormar in i förhörsrummet och försöker förmå taxiarken att inte göra det. Det går inte att stå emot, försöker hon - men hennes ansträngningar misslyckas. I Konflikten använder sig Wilhelm av Adiletts Sanning "Apostel" och spelar ett kort från den större arkanan. När de vänder upp korten visar Adiletts XX - Den yttersta domen. Roshans XIV - Måttlighet förlorar och taxiarken äter kapaken tillsammans med Adilett.

      Scen 9 - I en kapakvision

      Adilett leder taxiark Ifen in i en lång kapakdröm, såpass att den behandlas som en egen scen. Hen gör sitt yttersta för att visa upp den måttlösa skönhet, kärlek och gemenskap som väntar i Apeldalen och som den Kapakätna kan låta omfamna alla människor. I extasen enas deras andar till en enda som samtidigt är två separata och ingen alls, och görs sällskap av en tredje närvaro, som famnar dem och sluter dem till sig. Kapaken berömmer Adilett för hens trogna tjänst och frågar vad hen önskar sig mest; Adilett svarar att åter få skåda den Kapakfödda.

      Drömmen skingras och de står inför en vackert fräst bärstol, övervuxen av det heliga kopparmöglet och sedan ser de-

      Roshan, nykter, ser hur tårar väller ner över Adiletts och Ifens kinder, hur leenden klyver deras ansikten, hur deras kroppar skälver av salighet. Hon lämnar förskräckt rummet.

      -och när detta väldiga, vilket mänskliga sinnen inte räcker till för att uppfatta har lämnat deras sinnen och deras ömma själar värker av rörelser, visar Adilett upp Klowis smärta för Ifen, för att han ska se vad hans soldater har utsatt henne för. Hen ger honom allt: även de märkliga känslorna för Baraka.

      Sedan är taxiarken den första som vaknar ur drömmen. Han reser sig tyst och stapplar ut från förhörsrummet. Roshan räds att han har fallit i Adiletts grepp.

      Adilett sitter kvar. Hen är skakad, då hen bara ser en möjlig tolkning av visionen: att detta var den sista gången den Kapakfödda visade sig för hen och att hen aldrig mer kommer att få återse Apeldalen. Då detta var den sjätte gången hen använde Sanningen "Apostel" ska den utvecklas efter spelmötet, på ett sätt som reflekterar denna händelse.

      Scen 10 - I Apeldalen och den stora moskén

      Elea leder Baraka och hans följeslagare till den stora moskén i Apeldalen. Korridorerna dit är målade i grönt, saffransgult och kopparrött och suror, hadither och aforismer tillskrivna den Kapakätna pryder väggarna. Luften är tyngre att andas och det är omöjligt att undkomma den söta röken från möglet. På torgen sitter hundratals i bön: de knäfaller och bugar simultant och reciterar sina verser i kör, som tillhörde deras stämmor en enda mun.

      Till sist anländer följet vid den stora moskén; de angränsade korridorerna lyses upp av oljelampor och alla automatiska dörrar har bytts ut mot portar som öppnas för hand. För Baraka börjar det gå upp exakt vad den Kapakätna innebär. Elea öppnar porten, vars insida bär fläckar av det heliga mögel; hon tar en bit av det och teckar en ouroboros i Nadias panna, för att viga henne till profeten.

      Moskén är en väldig byggnad, byggd som en marsiansk katedral med högt i tak och djupa bänkrader. Rummet lyses upp av oljelampor, vilka lämnar den i halvdunkel. Fläckar av kopparmögel växer över bänkarna och golvet. Här faller poletten till sist ner för Baraka: den Kapakätna innebär en Zon. Den är inte bara det heliga möglet, som han känt det: den är Apokryfas undergång. Är det värt det?

      Med skälvande steg vandrar han ner längs mittgången, dit altaret en gång stod men det nu endast står en vackert fräst bärstol, övervuxen av det heliga kopparmöglet, som sprider sig ut från den. På dess sits vilar en mjuk klump - kanske en bit klonkött, kanske alger - täckt av kapaken. Baraka vet inte längre vad han ska tro - är det hans gud han står inför eller någonting helt annat? Hans vacklande fötter bär honom fram till tronen, där han faller på knä framför sitsen och låter sitt ansikte falla ner i mögelklumpen.

      Medan han äter det heliga möglet leder Elea de andra i att arrangera de lemlästade kvarlevorna av löjtnant Jocasta och hennes soldater kring bärstolen.

      Baraka upplever snart hur hans ansikte vilar i en mjuk famn och en varsam hand smeker hans hår och viskar betryggande ord till honom. I bärstolen väntar inte längre en mögelklump utan en väldig närvaro och när han blickar upp mot dess anlete blixtrar framför hans ögon vingar, eld, blod, en fruktansvärd näbb och blixtrande ljus och han skriker - han vet inte själv om det är av rädsla eller extas.

      Efter en lång tid vaknar han upp med sitt huvud i ännu en famn. När han öppnar ögonen blickar han upp på sin mor, som upplyser honom att han varit i visionen i över ett dygn och att de var rädda att han aldrig skulle vakna igen. Denna vision har skakat Barakas tro i grunden - vad är egentligen den Kapakätna?

      Scen 11 - I zoroastrianernas kapitelhus, igen

      I vår sista scen söker Roshan upp rådsledamoten Ariam för att tala ut om sin oro för taxiark Ifen. Ariam testar hennes kunskap om Barakas smuggling genom att spela okunnig om omständigheterna. Roshan försöker till en början att undanhålla sin kunskap, vilket Ariam ser igenom. Han förklarar att han också vill omvända Baraka till en mer långsiktig religiös åskådning.

      Roshan beslutar sig för att lita på Ariam och berättar om Ifens kapakvision med Adilett. Ariam tar nyheterna med ro och berättar att han känner Ifen sedan tidigare: taxiarken vann ära då han som inkvisitor infiltrerade dussintals kätterska sekter i Spindelvävsringarna och förrådde dem. Därmed ändras Roshans rädsla: kanske Ifen inte allshar förvridits av Adilett, utan visste precis vad han gav sig in i?

      För säkerhets skull kommer de överens om att alliera sig och tillsammans hålla ögonen på kardinalen, taxiarken och Baraka: alla tre är personer som Roshan har god tillgång till, men hon ogärna vill stöta sig med.

      Efterarbete

      Adilett skulle utveckla sin Sanning "Apostel", då hen har använt sig av den sex gånger. När en Sanning utvecklas får spelaren välja att spetsa till antingen Sanningens innebörd eller dess Lögn. Då Adilett tolkade den avgörande visionen som att hen aldrig mer kommer att få återse Apeldalen, valde Wilhelm att byta ut Lögnen för att visa detta. Istället för att "Förneka den Kapakföddas kärleksbudskap" är nu Lögnen "Återvänd till Apeldalen".

      Detta spelmöte var betydligt mer vänt inåt rollpersonerna än det föregående. Vi hade många ganska långa och viktiga kapakvisioner; att vi därtill fick se Apeldalen och att den Kapakätna i någon mån visade sig bidrog till att det blev ett mystiskt spelmöte. Detta var viktigt för alla rollpersoner: Adilett kunde spela så inåtvänd och mystisk som hen är och Baraka konfronterades med motsägelserna i sin tro. För Roshans story blev det väldigt tydligt precis vad det är hon bekämpar och fruktar.

      Vi besvarade de två frågor som var i fokus för spelmötet. "Hur går smugglingen till?" fick vi besvarad i och med smugglingsscenen och vi fick därtill reda på de tillfångatagna soldaternas slutgiltiga öde: som föda åt den Kapakätna. Vi lade därtill till två ytterligare frågor, apropå det som hänt under spelmötet:
      • Hur kommer Ifen att påverkas av sina visioner?
      • Vad kommer rådet att göra mot Baraka, nu när smugglingen har uppdagats av Kurian?
      Vårt nästa spelmöte blir ett ganska kort ett, där vi ska följa upp verkningarna från detta spelmöte. Taxiarkens påverkan och Adiletts framtida öde, som fånge hos Kurian står särskilt högt upp på vår lista över intressanta saker. Hur kommer Baraka att reagera på nyheterna att Adilett är fången hos Kurian? Hur kommer Roshan att förhålla sig till taxiark Ifen?
      Last edited by GnomviD; 01 September 2017, 17.53.

      Kommentera


      • #4
        Spelmöte 3 - I fångenskap

        Detta blev ett kortare, vardagsspelmöte. Vi följde på det som hade hänt under det föregående spelmötet och Adilett hamnade i centrum för spelmötet trots att hen bara var med i en scen.

        De frågor vi fokuserade på var:
        • Vem är kardinalen?
        • Vad kommer Nya Galileen att tolerera från Kurian?
        Scen 1 – Ett mötesrum i stora moskén
        Kardinalen har tillkallat Roshan – Adilett är fångad av Kurian! Församlingen är orolig och de riskerar en schism. Under tiden kan inte Rådet göra någonting; Adilett är inte del av församlingen och hen har tidigare tackat nej till det. Den Gråtande ghulens asfåglar kan inte hävda att de skyddar sin egen och kräva hens frihet. Därför behöver de Roshan; hon är den enda som har tillgång till Adilett och kan tala med henne. Hon behöver framföra att rådet ger hen en möjlighet att svära sig till dem, så lovar de att hjälpa henne bli fri.

        Roshan är av förståeliga skäl tveksam till att hjälpa Adilett, men Kardinalen ber Roshan att tänka på vad han har riskerat för henne och hur församlingen har givit henne en plats trots att hon motarbetar församlingens vilja. Roshan ger efter en stunds debatt med sig hon lovar att tala med Adilett och framföra församlingens erbjudande, men hon kommer inte att försöka övertala hen.

        Scen 2 – I Heras hem
        Baraka vaknar till sist upp i Heras hem. Trots att han har vaknat ur den allomslutande visionen glider han in och ut ur visioner. Han har yrat och tror sig ha blivit besökt av alla sina bekanta. Till sist vaknar han till, och vid hans sida sitter hans mor Hera och Klowi. De berättar att han har yrat i flera dagarna och att de andra redan har tagit sig tillbaka – de har missat sin säkra lucka och behöver vänta.

        Hera berättar om de lyckliga nyheterna att den lögnaktiga häxan Adilett har tagits av Kurian. Hon menar att Adilett är en falsk apostel, men misslyckas med att övertyga sin son. Baraka bestämmer sig för att genast ge sig av mot Nya Galiléen, trots att det inte finns någon säker lucka för att smuggla sig över. Han måste få hjälp att tyda de visioner som han har haft och de enda som kan hjälpa honom med det är Adilett och Roshan. Klowi vill stanna i Apeldalen men Baraka lyckas övertala henne att följa med tillbaka.

        Scen 3 – I Adiletts cell
        Roshan besöker Adiletts cell. Hon är den första som talar med Adilett sedan hen sattes där; vakterna har inte yppat ett knyst, utan alldeles tyst serverat hennes mat. För att fördriva tiden har hen långsamt matat en öppen låga med tygremsor och bitar av rummets förstörda inredning.

        Adilett välkomnar glatt Roshan; hen saknar interaktion och vill att Roshan ska stanna och tala med henne. Roshan sätter sig, obekvämt mitt emot Adilett, som erbjuder henne en kopp vatten som hon har sparat just för en sådan händelse. Roshan börjar obekvämt förklara situationen: församlingen kan inte riskera sitt skinn för Adilett, då hen inte är del av församlingen. Då Adilett, kanske av anspråklöshet, svarar ”Åh, men jag kan inte vänta mig att de skulle utstå sådana bekymmer för min skull” ställer sig Roshan upp – dåså, då är de färdiga, dags att gå, inget mer att göra!

        Innan hon har hunnit ut ur cellen har dock hennes samvete huggit till; hon har lovat kardinalen att försöka. Hon sätter sig återigen och lägger fram kardinalens förslag i klarspråk. Adilett förstår, men avböjer likväl erbjudandet; hens väg är inte med församlingen. De samtalar ytterligare en stund om zonen och Apeldalen, där Adilett försöker väcka någon sorts förståelse hos Roshan, som misslyckas. Efter att Adilett har lovprisat Zonen slår Roshan ut vattenkoppen och försvinner ut ur cellen. Hon har försökt.

        Scen 4 – På Apokryfas skuggsida
        Efter att ha debatterat vilken väg de ska ta tillbaka klär Baraka och Klowi åter på sig sina dräkter för att klättra efter skrovet. Trots att de kommer att bli upptäckta, då det inte är en säker tidpunkt, tror de att den vägen är säkrare än att försöka bryta blockaden och riskera bli beskjutna av Kurians vakter.

        När de väl kommer ut får vi reda på vari faran låg: wilper spelar ett kort ur den större arkanan för att etablera att denna sida av stationen nu ligger i skuggsida. Temperaturen är närmare hundra minus och trots värmeunderställ kyls Baraka och Klowi in i märgen. Baraka försöker övertala Klowi att vända om och ta nästa lucka; det han har sett måste komma fram och det är onödigt att riskera dem bägge. Klowi vill dock inte höra på det: hon har nu svurit att följa med honom och då tänker hon stå vid sitt ord.

        Efteråt är Baraka tacksam. Vandringen som dit tog förti minuter tar tillbaka över två timmar; framemot slutet turas de om att anstränga sig och dra med sin kamrat, bara för att få korta stunder av vila. När de till slut tas in i Nya Galileen är de genomfrusna och tas snabbt iväg för att värmas upp. Och de har garanterat upptäckts av Kurians övervakning, så lång tid som de tog på sig. Baraka tänker att det är värt det, för snart får han berätta sina syner för Roshan och Adilett. Då kanske han kan reda ut alla de frågor som han nu har.

        Scen 5 – I kardinalens kammare
        Kardinalen förväntar sig goda nyheter från Roshan: hans kammare är väldoftande och han har hällt upp en kopp elysianskt vin åt dem bägge. Han tar emot henne med leenden och öppna armar, men dessa förbyts snabbt när hon rapporterar sitt misslyckande. Än värre är att hon mer eller mindre rakt ut säger att hon inte ansträngt sig att försöka övertala Adilett.

        Kardinal Mattitayos blir rosenrasande och ifrågasätter Roshans hängivelse till församlingen. Att vara ett syskon betyder att man gör saker som man själv inte föredrar, för att man ombeds göra det. Kanske skulle församlingen ta sin hand från henne, så skulle de se hur roligt hon tyckte att det var? Ett hot om uteslutning hänger till sist i luften. Roshan kontrar dock: hon vet allt för mycket om kardinalens bedrägerier för att han skulle våga utesluta henne.

        En Konflikt uppstår och Roshan vinner: Mattitayos böjer sig för hennes hot och förlåter henne. Roshan slätar över förnedringen genom att dra kardinalen till sin famn och omsluta honom med kyssar. Där klipper vi scenen.

        Scen 6 – I Barakas sängkammare
        Baraka vaknar åter nedbäddad i en säng. Runt honom väntar alla de som väntat hans återkomst: de som önskar att Adilett ska frisläppas och inte förstår varför Rådet ännu inte har gjort någonting. De väntar sig eller hoppas att han åter ska leda folkmassorna till Kurians förläggning och kräva Adiletts frigivning.

        Till hans bädd kommer rådsledamot Nishat, flankerad av två vakter, vars pösiga kläder och slöjor gör det omöjligt att dra några slutsatser om deras kapacitet. Baraka skickar ut alla sina följare så de får tala ostört.

        Nishat går rakt på sak: Baraka ska ligga lågt och inte säga någonting om den oförskämda Adilett, vars tunga han borde ha skurit ut, utan låta Rådet föra talan. Kort sagt vill han att Baraka ska underkasta sig vad han kallar Rådet, men vad han avser är sig själv. Baraka vill inte detta och vinner även konflikten som uppstår. Han konstaterar bara att Nishat uppenbarligen inte talar för hela rådet och skickar bort honom.

        De ansamlade bevittnar ilskan i rådsledamot Nishats ansikte och berättar stolt att det var deras Baraka som orsakade det genom att företräda sanningen och rättfärdigheten.

        Efterarbete
        Vi eftersnackade bara snabbt, för att inte dra ut på tiden. Vi konstaterade att vi inte hade besvarat några frågor ännu. Inför nästa spelmöte har vi en given startscen, som vi inte hann spela: Roshan tänker besöka Baraka. Därtill vill vi veta någonting mer om taxiarken. En fråga som ligger nära till hans är givetvis den om vad Rådet kommer att göra gentemot Baraka.
        Last edited by GnomviD; 11 September 2017, 22.03.

        Kommentera


        • #5
          Spelmöte 4: Apostlagärningar

          Även detta blev ett kortare spelmöte, som kretsade kring Adiletts inspärrning. Vi behövde nu får reda på hur det skulle gå för Adilett i Kurians förvar, varpå vi fick ett fantastiskt svar. De frågeställningar som var i fokus detta spelmöte var:
          • Hur skipar Adilett rättvisa?
          • Hur påverkas taxiark Ifen av sina visioner?
          Scen 1 - I Barakas boning

          Vi inleder spelmötet där vi slutade sist: med Roshan på väg till Baraka. I kvarteren omkring Barakas boning har det samlats människor som lågmält och förväntansfullt väntar på Barakas tillfrisknande. Hans rykte har vuxit efter att han skickade bort Nishat och de som hoppas på att församlingen ska ge sig ut för att frita Adilett verkar ha satt sitt hopp till honom.

          Roshan känns snabbt igen och eskorteras in till Baraka. Han säger åt sina följeslagare att lämna dem ifred och börjar snabbt att berätta om de visioner som han fick, då han åt av den Kapakätnas kropp. Han ber Roshan om vägledning: vad innebär de och hur ska han förstå dem? Roshan slits här mellan sin önskan att rädda Baraka och oraklets skyldighet att vägleda sina församlingsmedlemmar ärligt. Hon är oraklet som Baraka ber om och vägrar att ge honom en tolkning som skulle gynna henne.

          Till sist talar de om ghuler och Baraka frågar henne om det är sant, att de som helt uppgått i möglet är saliga och garanterade en plats i Paradiset. Trots att hennes egen övertygelse skriker åt henne att neka, svarar Roshan återhållsamt: "De säger ju det". Baraka, stärkt av detta, inser då att han måste frita Adilett. Han ber Roshan om hjälp, men hon vill inte. Baraka vinner emellertid konflikten och hon går med på att hjälpa till, bara för att kunna se till att han inte hamnar i ännu mer trubbel.

          Scen 2 - I Adiletts tankar

          Adilett sitter ännu inspärrad. Vi pratar om hur hen känner sig, dessa långa, ensamma dagar, avskuren från den illusion av dygnsrytm som finns på Apokryfa. Adilett vänder sig inåt, till sig själv, på jakt efter svar: vad vill egentligen Gud? Varför är hen där? Några svar hittar hen egentligen inte; avskuren från kapaken har Adilett inga svar. Hen har ingen skolning i texter, inga studier kring hadither eller erfarenhet som skiljedomare att luta sig mot.

          Hens tro lutar sig på hens visioner och det levande helgonet. Nu är hen avskiljd från dem.

          Scen 3 - I rådskammaren

          Baraka söker uppbåda stöd bland enskilda rådsmedlemmar för att agera mot Kurian och frita Adilett. Vi sammanfattar den jakten i en konflikt, där Barakas avsikt är att uppbringa stöd för att agera och min är att peka ut honom som en illojal splittrare. Trots Roshans hjälp förlorar Baraka konflikten.

          Vi sätter scenen som följer på detta, då kardinal Mattitayos har samlat rådet i dess kammare. De sitter i en cirkel: kardinalen och ledamötena Nishat och Ariam på pallar, de andra på kuddar och Baraka på det kala golvet. Kardinalen står upp och spottet yr när han pekar ut Baraka som en nolla och en dåre, som tror sig kunna förekomma församlingens vilja och störta dem i konflikt med Kurian, för sin egen dårskaps skull. Baraka har ett val, hotar kardinalen: antingen böjer han sig för rådets och församlingens vilja, eller så kommer han och alla som följer honom att uteslutas från husrum, trygghet, mat och så vidare.

          Baraka står nu inför ett ultimatum. Om han böjer sig för rådet uttalar han Lögnen till Tjänare till Adilett: "Gå emot Adiletts ord" (Baraka är övertygad om att det åligger honom att frita hen). Om han ger sig av för att frita Adilett uttalar han Lögnen till Församlingens tjänare: "Sätta sig själv före församlingen".

          Han tvekar under kardinal Mattitayos blick, men reser sig till slut och går. Mot hans rygg utslungar kardinalen smädelser; han kallar Baraka för dåre och apostat. Genom moskén ekar orden: "Jag utesluter dig! I kraft av mitt ämbete utesluter jag dig!"

          Baraka går med rak rygg och en nyfunnen lätthet i steget.

          Scen 4 - I Adiletts cell

          Adiletts isolation bryts, av att taxiarken besökar hen. Med sig har han en vakt. Adiletts har hållit sin låga brinnande genom att offra sin klädnad. Hens särk är naggad i kanterna och när hen erbjuder taxiarken vatten kan han skymta hennes underarm, då undertröjan gått till elden.

          Ifen börjar återigen att ifrågasätta Adiletts handlingar i ett hopp om att förstå hen. Adilett behandlar dock målet som en domstolsförhandling. Hen har givit taxiarken en förståelse för den smärta som han har orsakat Klowi; om han är ångerfull skall han få leva, men om han verkar oberörd skall han dö.

          Adilett driver på samtalet och de två försöker komma under huden på varandra. Adilett provocerar Ifen att agera och drar efter en stund slutsatsen att han inte har förändrats av sina visioner. Tyst uttalar hen dom över honom och lockar honom att närma sig. Det uppstår en konflikt, där Adilett vill locka Ifen att kasta sig över hen, så hen kan försvara sig. Då Adilett vinner konflikten händer så också.

          Hen använder sig av förförelse, vilket slår an väl, då Ifen inte har kunnat glömma hen. De omfamnas sexuellt och vi ser att Adiletts kropp är perfekt: inget saknas där. Under akten blir Ifen våldsam - oklart huruvida Adilett har provocerat fram detta. Akten slutar med att Adilett värnar sig genom att strypa den nakna taxiarken med en sladd. Vakten gör inget, måhända äcklad av taxiarkens övergrepp. Hen lämnar Adilett oberörd.

          Det etableras även, genom att ett kort spelas, att en förrädare inom Kurian har sett detta och låtit sända det på skärmarna runt om i Nya Galileen, samtidigt som det hände.

          Adilett lastar Ifens kadaver på en vagn, som hen kör framför sig när hen lämnar sin cell.

          Scen 5 - Hos zoroastrianerna

          Roshan ser katastrofen framför sig: Baraka har blivit utesluten. Om inte hon tar avstånd från honom riskerar hon samma öde; sedan hennes misslyckande med att rädda Adilett är kardinalen inte särskilt benägen att skydda henne. Vart ska hon gå? Vem kan hjälpa henne? Till sist framträder rådsledamot Ariam som hennes allierade och vän.

          Zoroastrianerna är redan i färd med att väpnade sig, skulle oroligheter bryta ut. Ariam förklarar snabbt att Baraka tyvärr är utesluten ur församlingen och att han inte kan göra någonting åt detta. Roshan ber om att han ska hjälpa henne att undertrycka våldsamheterna och frågar om råd: vem ska hon gå till? Vad vet han?

          Ariam är lika villrådig som Roshan och de diskuterar om det är klokast att gå till kardinalen, taxiarken eller till Baraka. Ariam vill dock inte bestämma åt Roshan och säger åt henne att följa sitt hjärta. Hon beslutar sig för att söka upp taxiarken.

          Mellanspel - Barakas planer

          Innan vi sätter kvällens sista scen, debatterar vi vad Baraka har för sig, för att ha koll på läget i Nya Galileen. Han håller på att göra planer tillsammans med de som följer honom. Han känner sig märkligt befriad från sina åtaganden och diskuterar med sina kamrater. Somliga som tidigare stödde honom har nu lämnat hans sida och andra som tvekade har nu sökt sig dit.

          De är inte längre del av den Gråtande ghulens asfåglar, men är heller inte någon egen församling. Vad är de? Det måste de lista ut. Därför stormar de heller inte Kurians fängelsehålor. Inte ännu; de är för få och har inte stöd av befolkningen.

          Scen 6 - Flykten från Kurians cell

          Till sist återvänder vi Adilett, aposteln som i sin nakenhets prakt, tänker vandra ut från Kurians fångsthålor. Det råder paniktillstånd där inne. Oroligheten i Nya Galileen har nått Kurian och man har kommenderat ut alla i hopp om att kunna lugna ner situationen. När Adilett skjuter taxiarkens nakna, strypta kadaver genom förläggningens korridorer, på väg mot Apeldalen, ser hen först ingen. Kurians lokaler verkar tomma.

          Det är dock inte utgångarna till Nya Galileen. När Adilett rundar ett hörn och närmar sig en utgång möter hen en vaktpost bemannad av fyra vakter i katafraktrustningar, med tillhörande beväpning. Dessa tremetersjättar tvekar dock inför synen av Adilett: den vidskepelse de alla hyste gentemot hen när hen kom till förläggningen har förvärrats av att Adilett har suttit inspärrad och att de har förbjudits att ens tala till hen. Nu kommer aposteln, naken och orädd, skjutandes taxiarkens kropp framför sig, som vore den en grym totem som förutspår dess öde. Adilett saktar inte ner.

          Konflikt uppstår. Adilett har som avsikt att passera dem. Spelledaren har som avsikt att skjuta ner hen. wilper väger snabbt alternativen och meddelar sedan att han ger upp. Det betyder att Adilett förlorar konflikten, men att han får lägga till en sats på avsikten. Alltså: Kurian skjuter ner Adilett, men först vid Apeldalens rand.

          Adilett passerar igenom denna första vaktpost, som viker åt sidan, uppfyllda av en fruktan inför denna hämnande varelse. Hen passerar oantastad och förhållandevis obemärkt genom Nya Galileen och när hen närmar sig fronten uppstår en kamp mellan soldaterna som bemannar just denna port. Somliga vill öppna, somliga vill hindra hen. Det slutar med att porten öppnas och hen kan passera, men att en av soldaterna tar mod till sig och riktar sin gausskarbin mot hens rygg. Två skott genomborrar Adiletts kropp och orsakar fruktansvärda utgångshål.

          Med sviktande medvetande uppfattar Adilett hur Eleas mujaheddin lyfter upp hen och tar hen mot Apeldalen. Men Adiletts vision ska visa sig vara sann. wilper vill inte låta hennes bryta sin Sanning och återvända till Apeldalen; han spelar ett kort ur den större arkanan och konstaterar definitivt att Adilett dör i denna soldats armar, precis utanför hens profet och guds gemenskap.

          Efterarbete

          Vårt eftersnack handlar ganska naturligt om hur vi har upplevt Adilett som figur och wilpers upplevelse att ha spelat hen. Han beskriver det som att Adilett var en häftig figur, men att han upplevde det lite som att spela en biroll, då hen hade en såpass fatalistisk världsbild. Adiletts story kunde gå åt två håll: antingen dog hen som den apostel hen var, eller så övergav hen någonting viktigt. För storyns skull upplevde wilper att det förstnämnda var mer intressant och ärligare mot Adiletts karaktär.

          Även om bägge alternativen skulle ge en intressant utveckling av handlingen knyter Adiletts martyrium på ett naturligt sätt samman berättelsens första akt. Nu går vi in i ett nytt skede av berättelsen, men bilden som skapas av Adilett kommer att hemsöka berättelsen framöver.

          wilper hoppar ingalunda av kampanjen, utan tar en etablerad biroll och lyfter upp denne till rollperson, som reglerna föreskriver. Efter att ha diskuterat vilka som vore intressanta landar vi i att wilper tar över Tomoe, kardinalens fru som har fött honom ett barn. Vi har inte sett henne i någon scen och vet inte mer än så.

          Barakas Sanningar genomgår ett mindre kaos. Då han uttalade Lögnen på "Församlingens tjänare" kommer han att få spela utan en religiös Sanning nästa spelmöte och skriva en ny i slutet av det. I och med Adiletts död försvinner naturligt Sanningen "Tjänare till Adilett". Denna behöver bytas ut mot en ny relationssanning riktad mot Tomoe.

          Därtill ska Barakas sanning "Kapakdyrkare" utvecklas, då den har använts sex gånger. Mats väljer att skriva om Lögnen och genom den representera vilken betydelse Adiletts martyrium har haft. Sanningens nya Lögn blir "Gå emot Adiletts vilja" (som Baraka uttolkar den). Hens ord blir de rättesnöre som de rättroende ska rätta sig efter.

          Till sist konstaterar vi att vi har besvarat tre av våra Frågeställningar:
          • Hur skipar Adilett rättvisa? Med alla tillgängliga medle, efter att hen har gjort sig helt säker på offrets skuld. I fallet Ifen mediterade hen på saken i två veckor innan hen bestämde sig.
          • Hur kommer Ifen att påverkas av sina visioner? Han blev eggad, men inte övertygad. Som en följd av det blev han dräpt av Adilett.
          • Vad kommer rådet att göra mot Baraka? Utesluta honom ur församlingen, förklara honom apostat och utesluta alla som följer honom.
          Under nästa spelmöte har vi en ny situation att bekanta oss med: Baraka är utsluten, taxiarken har vanärats och dräpts, Adilett har dött martyrdöden och Tomoe äntrar som en ny rollperson. Akt 2 börjar.
          Last edited by GnomviD; 21 September 2017, 22.02.

          Kommentera


          • #6
            Spelmöte 5: Nya gemenskaper

            Detta spelmöte var länge väntat; som en följd av schemakrockar hade vi inte kunnat få ihop något på länge. Efter det fjärde spelmötets dramatiska slut behövde vi börja på en ny kula. Det femte spelmötet blev kort, men innehållsrikt.

            Efter att Adilett hade gått hädan tog Wilper över Tomoe, kardinal Mattitayos fru, som sin rollperson. Tidigare hade vi inte sett henne i berättelsen och det enda som etablerat var att hon fanns, hade fött en välskapt dotter vid namn Fijowna och ville straffa Roshan för hennes affär med kardinal Mattitayos.

            Wilper utvecklade så Tomoe till en fullvärdig rollperson. Hon träffade sin blivande make Mattitayos medan han var vid seminariet och lärde sig snabbt hur hon skulle leda honom dit hon vill. Utan hennes hjälp och uppmuntran hade han näppeligen nått denna storhet. Idag har hon i praktiken ett stort inflytande över Nya Galileen, vilket de flesta rådsledamöterna är medvetna om men inte kan göra någonting åt.

            I sin vardag arbetar hon med församlingens medlemmar vilka är förlorade i kapakdyrkan, de som är på randen att bli ghuler och nu är viljelösa kollin. Hon sörjer dem, till skillnad från många av sina syskon. Hennes Sanningar är:
            • Trons beskyddare. Tomoe lutar åt S:t Zoroasters skola, vilken förespråkar goda dåd i detta liv och måttlighet, inte minst vad gäller kapakbruk.
            • Orolig för Roshans inflytande. Hon fruktar vad Roshans affär med hennes make kan få för följder.
            • Den kapakätna är ett hot.
            • Maktlystnad.
            Scen 1 - I kardinalshemmet

            Vi ser insidan av kardinalens hem. På nedervåningen är en opulens värdig kardinalens ställning, där han tar emot sina besökare. På ovanvåningen väntar Tomoe och tar emot honom efter en dag av överläggningar och arbete. Hon tar emot hans utsmyckade ämbetsskrud och hänger undan den inför nästa dag. Sedan går de in i salongen.

            Där sitter deras dotter Fijowna vid ett bord tillsammans med sin lärare Xerxes och diskuterar. Mattitayos börjar berätta om sina vedermödor och Tomoe lockar ut det ur honom. Han har bara idag blivit uppsökt av dussintals församlingsmedlemmar som kräver att han gör någonting åt apostaterna som vägrar lämna Nya Galileen, men han är rädd för oroligheter.

            Tomoe ser inga problem med detta; är det inte dags att göra sig av med dem nu? En diskussion tar vid, vari Fijowna dras in och läraren Xerxes används som ett lärovittne. Fijowna antar rollen som motpart till Mattitayos försiktighet och Tomoe argumenterar genom att lägga in åtänkanden och hänvisningar.

            Det hela avgörs genom en Konflikt, vilken Tomoe vinner. Kardinal Mattitayos hjärta har omvänts och han är beslutsam att driva ut apostaterna.

            Scen 2 - I Barakas nyblivna högkvarter

            Tillsammans med Baraka utträdde alla de som verkligen trodde på Adilett och många av de som verkligen tror på den Kapakätna. Kvarteren runt Barakas bostad är fyllda av utmattade sökare. Korridorerna är målade i gälla färger och på väggarna står skrivna citat av och hadither om aposteln Adilett i metershöga hanzi. Kapakångorna söta doft tränger överallt. En församling håller på att formas.

            Baraka är dess outtalade ledaren, då han utträdde ur församlingen, trots att han själv inte vill framhäva sig. Någon predikant eller teolog är han inte. Denna stundande församlings religiösa ledsagare har istället blivit Klowi, som blev berörd då aposteln Adilett övertog hennes lidande. Hon har givits titeln Guds brud och leder sina åhörare i trans.

            Det är knapert i församlingen, då det är den Gråtande ghulens asfåglar som har givits rätt att styra över Nya Galileen och därmed kontrollerar all matproduktion och tar emot alla försändningar. Tills vidare har apostaterna överlevt på donationer som har sänts från kapakdyrkare över hela Apokryfa. Dessa har, korrekt, förstått att apostaterna kontrollerar smuggelrutterna till Apeldalen och att den legitimerade församlingen inte kommer att hålla liv i Apeldalen längre.

            In i denna osäkerhet marscherar nu något tjog soldater in, i fulla kyrassrustningar och med tung beväpning, deras visir uppfällda men ansikten dolda bakom slöjor. De presenterar sig som Apokryfazonens sohei och säger att de har sänts av Miiderakatedralen på Merkurius för att understödja den Kapakätna. Dess ledare, syster-kapten Etsuko Jakovitsu, sitter ner med Baraka för att erbjuda sin hjälp i kampen.

            Då syster-kaptenen frågar efter en ledare slingrar sig dock Baraka och säger att han inte styr, att ingen egentligen styr. Med befälets självklarhet säger Etsuko Jakovitsu:

            "Då tar vi kontroll här."

            Och Baraka tvekar. Detta var ju inte vad han ville! Han börjar argumentera emot och snart står en konflikt mellan dem. Baraka vinner dock och övertygar syster-kaptenen att Apokryfazonens sohei inte bara kan ta över. Istället etableras ett styrande råd, där de självklart har en plats. Och så är församlingen etablerad.

            Scen 3 - På den framlidne taxiarkens kontor

            Roshan blir uppkallad till löjtnant Kayo. Sedan taxiark Ifens bortgång har kurians styrkor varit osäkra och splittrade; befälskedjan har skakats och man har hållit en låg profil. Vad som kommer att ske har Roshan ännu inte fått höra; somliga viskar om att rådgivare från Kalifatet ska sändas till Nya Galileen för att förstärka Kurian. Tills vidare har löjtnant Kayo befälet: för omvärlden är han kompetent men har aldrig bevisat sig värdig någonting högre än en löjtnantstitel.

            Löjtnanten tar emot Roshan och börjar med att på ett konfrontativt och knöligt sätt fråga vad hon egentligen gör åt Kurian. Hon blir stött och förklarar att hon har kontakter och kan medla, vilket intresserar taxiarken. På frågan om hon skulle kunna komma i kontakt med Baraka och Klowi svarar hon - Självklart!

            Löjtnant Kayo blir överlycklig åt detta och förklarar sin plan: om de kan kapa ormens huvud, d.v.s. Baraka och Klowi, kommer kätteriet att falla samman. Han ber Roshan att lova att hjälpa till med detta och hon lovar, motvilligt, att hjälpa honom att fånga in dessa.

            Efterarbete

            Vi pratade kort om spelmötet och känslan i vart vi är på väg. Det blev en möte med lite spel och mycket etablerat. Sanningsmässigt väntar vi med att skriva Lögner till Tomoes Sanningar.

            Däremot var det dags att ersätta Barakas religiösa Sanning, vars Lögn han uttalade under förra spelmötet, då han nu har gått ett spelmöte utan. Barakas exkommunicering och denna nya församling i vardande har tvingat honom att omvärdera sin plats i församlingen. Mats hittade en perfekt ersättning: Församlingens herde.

            Kommentera


            • #7
              Spelmöte 6: de Saligas anleten

              Under detta spelpass fortsatte vi bygga på den nya situation som vi etablerade under det föregående spelmötet. Tomoe har blivit en rollperson och vi vill knyta samman henne med de övriga rollpersonerna. För att uppnå detta siktade vi på att sätta förhållandevis korta scener och få se olika konstellationer av figurer.

              Scen 1 - I kardinalshemmet

              Tomoe arbetar i kardinalshemmet, med att ordna hushållet. Hon arbetar i tystnad i salongen medan läraren Xerxes sitter vid sitt arbetsbord i samma rum och skriver ett svar till Fijownas senaste uppsats.

              Snart kommer Fijowna hem. Hon hälsar på de andra och lämnar över ett brev till sin mor, vilket hon berättar att en apostat har bett henne ge till henne. Tomoe säger ingenting - så upprörd blir hon av att höra att hennes dotter har träffat en apostat - och skickar iväg henne.

              Först när hon har gjort färdigt sitt arbete läser hon brevet: en kort skrivelse från Klowi, som berömmer Tomoe för hennes klokskap och vädjar om att de ska träffas och försöka finna ett sätt att ena församlingen. Tomoe gör inget brevet, men knyter bandet som omgivit pappret om sin handled, för att tänka på det.

              Scen 2 - Ibland apostaterna

              Roshan minns sitt löfte till löjtnant Kayo, om att hjälpa till att få tag på apostaternas ledare, och vandrar målmedvetet mot Barakas boning. Allteftersom hon närmar sig deras högkvarter tjocknar kapakröken Adiletts slagord är skrivna på väggarna: "Kärlek är att döda sina fiender".

              Apostaterna känner igen henne men de hindrar henne inte. När hon närmar sig Baraka möter hon två svurna syskon ur Apokryfazonens sohei i fulla kyrassrustningar,vilka hon inte hade hört om tidigare. Snabbt blir hon mottagen av en entusiastisk Baraka som är överlycklig att hon har sökt upp dem. Han ber entusiastiskt om hennes hjälp att fortsätta med Klowis arbete att övertyga Tomoe. Roshan krossar emellertid snabbt hans hopp.

              För första gången talar hon helt ärligt: hon förklarar för Baraka vilka dåliga beslut han har tagit och hur svårt han gör för henne att hålla honom levande. Hans vädjan om hjälp ger hon inte mycket för, utan säger rakt ut att det hon tidigare sagt om de saliga - att det sägs att de är frälsta - är lögn och båg. Hennes ord skakar Baraka och hon pressar på och vädjar att han ska låta henne hjälpa honom. Hennes plan är enkel: om de ger Klowi till Kurian och Baraka hoppar av kommer kätteriet att ha tappat huvudet. Då kan han skonas.

              Baraka skakar saktmodigt på huvudet och frågar Roshan: "Är döden det vi ska frukta mest, eller är det ett liv utan mening?"

              Han vägrar och det uppstår Konflikt, där Roshan vill att Baraka ska offra Klowi och Baraka vill att Roshan ska hjälpa honom. Baraka vinner just Konflikten och Roshan lovar att hjälpa övertyga Tomoe.

              Scen 3 - Bland de saliga

              Tomoe, ännu förvirrad av brevet hon fick dagen innan, går till sin värv bland de saliga. De hålls i en undanskymd del av staden, där de lever sina liv efter strikta rutiner vilka föreskriver när de ska stiga upp, äta, meditera och när dagens sex böner skall uträttas. De saliga deltar efter förmåga: somliga är klara större delen av dagen bara för att emellertid förlora sig i möglets grepp, medan de mest förlorade i kapaken är letargiska och okontaktbara eller rent av aggressiva.

              Under ett bönemöte lyssnar Tomoe till Kanti, en av zoroastrianerna, som predikar om vikten att aldrig ge upp sina syskon utan ständigt kämpa för att rehabilitera dem; sannolikt predikar han mer till skötarna än till de saliga. Tomoe fingrar på sidenbandet runt sin arm och vänder på orden. Till sist finner hon någon slags frid och kan lugna sitt stormiga sinne.

              Scen 4 - I gatan utanför de saligas kvarter

              Då Tomoe lämnar sin tjänst hos de saliga väntar Baraka och Roshan någon gata bort. Baraka fäller ner sin huva och avslöjar sig för Kurians övervakningskamera. Han vet att tiden är knapp innan Kurian slår till och ber om Tomoes öra. Tomoe tvekar, men drar sig inte undan. Tålmodigt lyssnar hon på Barakas vädjan om hjälp och gör snabbt tydligt att de nog kommer ha svårt att komma överens.

              Innan deras samtal har kommit någon längre väg ber dock Tomoe de andra att följa henne, då hon vill visa dem någonting. Hon vänder om och leder dem till de saliga.

              Scen 5 - Återigen, bland de saliga

              Tomoe leder runt Baraka och Roshan bland de saliga och visar upp de intagnas förtvivlan och lidande. Till sist stannar de utanför en cell, vari en kvinna sitter inspärrat; hennes ansikte är förstört och ärrat sedan hon i sin förtvivlan har löst sönder det. Hennes ögon blickar hoppfullt mot besökarna.

              Tomoe insisterar på att alla Nya Galileens invånare skulle dela denna kvinnas öde om zonen skulle få utvidgas och att det är därför de måste kontrollera kapaken. Baraka är skakad av sina syner, men hävdar motsatsen: denna kvinna har nekats den gemenskap som möglet kan ge människan. Det är grymt att hålla henne inspärrad på detta sätt och driva henne till sina självskador.

              Roshan försöker få Tomoe att mojna och tala för fred och samförstånd, men når ingent större framgång. Debatten böljar fram och tillbaka, tills dess att de förstår varandras positioner. Då Baraka vägrar ändra sig inser Tomoe att han inte kommer att vara hennes vän. Hon vandrar mållös därifrån och lämnar dem ensamma.

              Roshan tar över Tomoes roll och försöker få Baraka att förstå sin position. Han lyssnar dock inte. Hans ögon är fästa på den ärrade kvinnan och han vill visa för Roshan att han har rätt, att en tuss av det heliga möglet skulle bota hennes sorg. Roshan briserar och de grälar högljutt en stund innan de blir avbrutna av skötare och flyr undan att bli upptäckta.

              Intermezzo - skakade av de saliga

              Under de kommande dagarna söker sig Baraka gång på gång tillbaka till de saligas kvarter, där han vandrar ibland dem, lyssnar till deras framstönade psalmer och försöker utröna deras tankar ur deras trötta ögon. Hans tankar finner varken svar eller ro. Ett vet han: nyckeln till kardinalen går genom hans familj. Om inte makan är villig att hjälpa dem får han vända sig till dottern.

              Roshan går osäkert runt, osäker på vem hon ska vända sig till. Hon återvänder inte till Kurians kvarter, då hon inte vill behöva stå till svars inför löjtnant Kayo än. Vem ska hon vända sig till, nu när Tomoe verkar oframkomlig? Kardinalen? Ariam? Nishat? Hon vet inte. Hennes önskan att skydda både Baraka och motverka Apeldalen sätter henne i en knipa.

              Scen 6 - Återigen, i kardinalshemmet

              Även Tomoe är frustrerad. Hennes tankar vägrar vila sedan diskussionen med Baraka. Och även hennes interaktion med Roshan; äntligen förstår hon vad hennes make ser i sin älskarinna. Det är inte hennes ungdom eller skönhet som särskiljer henne - nej, det är hennes ärlighet, hennes förmåga att blotta sitt hjärta som Tomoe aldrig gjort. Till råga på allt bränner en av kokerskorna såsen till maten.

              Kort sagt är hon på ett fruktansvärt humör, vilket går ut över familjelyckan. När Fijowna berömmer diktsamlingen av Jafar el-Rufi som hon håller på att läsa brister det för Tomoe: småaktigt sablar hon ner sin dotters åsikter och kallar el-Rufis verser för banala och ovärdiga Fijowna. Tomoe tar boken av henne och kastar den på elden.

              Xerxes ser med förskräckelse hur denna vackert bundna bok förtärs av lågorna. När Fijowna ställer sig upp och ifrågasätter sin mors beteende ger Tomoe henne en rask örfil. Aldrig förut har hon burit hand på sin dotter och denna smäll har brutit någonting mellan dem. De äter i tystnad.

              Efterarbete

              Vi avslutar spelmötet med figuerna i botten: vilsna, frågvisa och med en frustration. Bra fördjupning inför nästa spelmöte, vilket bygger vidare på detta. Vad håller Kurian på med? Vad vill Kardinalen? Vad har Fijowna egentligen haft för samröre med apostaterna?

              Under spelmötet har vi skrivit till några nya frågor, som uppkommit:
              • Hur kommer det att gå för apostaterna?
              • Hur kommer Zonen att påverka Apokryfa?
              • Vem kommer kapaken att ta?
              Därtill har det skrivits några Lögner. Baraka behöver Lögner till de nya Sanningar som han har fått. Till "Församligens herde" skrivs "Erkänna att han leder dem fel" och till "Vill alliera sig med Tomoe" skrivs "Ge upp hoppet om Tomoe".

              Därtill behöver Tomoe Lögner, då hon nu spelat ett fullt spelmöte utan Lögner. Till "Orolig för Roshans inflytande" skrivs "Låt Mattitayos gå till Roshan", till "Den kapakätna är ett hot" skrivs "Acceptera överflödet av kapak" och till "Maktlystnad" skrivs "Sätt Fijowna före makten". Sanningen "Trons beskyddare" har vi ännu inte fått en känsla för, varför den lämnas därhän.

              Roshans Sanningar ändras ingenting ännu, men hon har flera stycken som närmar sig att utvecklas. Snart når hon en brytpunkt.

              Kommentera


              • #8
                Spelmöte 7: Lugnets sista afton

                Det står och väger. Lugnet försvinner. Vad ska bli av apostaternas sekt och Barakas försök att leva i fred? De frågor som stod i fokus för detta spelmöte var:
                • Vem är kardinalen?
                • Hur kommer det att gå för apostaterna?
                Scen 1 - På löjtnantens kontor

                Löjtnant Kayo har kallat till sig Roshan, för att fråga varför hon ännu inte har lämnat över de ledande apostaterna. Hon svävar på svaret och löjtnant Kayo ger henne en ovälkommen upplysning: han kan inte längre hålla kardinalens trupper väntande. De kommer att gå mot apostaterna vid gryningen. Roshan har till dess på sig att lura ut dem, om hon vill undvika en konfrontation.

                Roshan frågar om de är medvetna om att apostaterna har fått förstärkning av sohei från Mmerkurius; det är han inte och tackar för upplysningen.

                Scen 2 - I apostaternas rådskammare

                På ena sidan den trånga rådskammaren, som tidigare varit Barakas sovrum, sitter syster-kapten Etsuko Jakovitsu och argumenterar för att den nya församlingen behöver förbereda sig för ett angrepp, genom att barrikera sig. På andra sidan sitter Klowi och argumenterar för att de måste visa sig villiga att enas med sina syskon och finna förståelse. I mitten är Baraka fångad, tyngd av ansvar och ovillig att ta ställning. I hans huvud är de ännu del av den Gråtande ghulens asfåglar, och uteslutningen av dem visar bara att de behövs för att leda dem på rätt köl.

                Han tar Klowis parti och förespråkar lugn. Snart hoppas de att Fijowna ska komma till dem; då har de en möjlighet att diskutera med henne och förhoppningsvis påverka kardinalen. För att blidka syster-kapten Etsuko Jakovitsu föreslår Baraka att de ska bygga barrikader längre in i deras kvarter, där de inte lika lätt upptäcks. De vill inte verka avståndstagande. Hon accepterar det, men förklarar för Baraka att hon hoppas att han har rätt.

                Scen 3 - I kardinalens salong

                Långt in på natten sitter kardinal Mattitayos i salongen och ser över försändelser, rapporter och förslag. Hans församling mobiliserar till strid och han kan inte sova. Fijowna och Xerxes har sedan länge dragit sig tillbaka för kvällen, men Tomoe är kvar vid hans sida.

                En förfrågning har kommit: vilka order ska ges till soldaterna? Ska de gå in snabbt och gripa alla upprorsmakare, eller ge sig till känna? Matittayos våndas och frågar sin fru: är det inte viktigt att de visar sig barmhärtiga och först ger alla valet att försaka denna apostasi innan de kapas ner.

                Tomoe är av den motsatta åsikten: de visste precis vad de valde, när de lämnade församlingen. Alla som är kvar är övertygade kättare och ska kapas ner snabbt och skoningslöst.

                Detta dras till en konflikt, som Tomoe förlorar. Mattitayos delar ut ordern att Nya Galileens här skall vänta på behörigt avstånd och ge alla möjlighet att avsvära sig sin falska tro, innan de går in. Tomoe muttrar inombords, men yppar inte ett ljud.

                Scen 4 - I närheten av de saliga

                I närheten av de saligas boning väntar Baraka på Roshan, i hopp om att kunna tala med henne och få henne att avstyra det hela. Hon blir överraskad, men söker att övertyga honom om att visa någon vilja att nedrusta, i hopp om att visa hopp. Hon avslöjar att anfallet kommer vid gryningen och att de måste visa underkastelse. Baraka ber henne gå till kardinalen och få honom att avbryta det och i utbyte mot det är han villig att förråda Apokryfazonens sohei till Kurian om det skulle innebära fred.

                Baraka vinner konflikten, men hinner inte göra någonting av det. Bakom Baraka dyker två agenter från Kurian upp, som följt Roshan i väntan på att hon ska leda dem till Baraka som övertalat. De smyger sig på, trots att Roshan försöker få dem att försvinna. När samtalet når sin slutpunkt och Baraka går därifrån ropar de åt honom att stanna. Han börjar löpa och de drar sina pistoler.

                Och Roshan ställer sig i vägen för soldaterna för att hjälpa Baraka fly. D.v.s. hon hjälper Baraka i Konflikten mellan vakterna och honom - till ingen nytta. Ett skott träffar Baraka, och fäller honom till marken, medan vakterna snabbt rusar över Roshan. De skäller ut henne för att hon skött sin roll så dåligt, men Baraka tror inte att han har blivit förrådd: han förbannar henne, men blinkar listigt med ena ögat.

                Kurians soldater släpar iväg Baraka till sitt högkvarter.

                Scen 5 - Återigen, i kardinalens salong

                Bunden av sitt löfte till Baraka söker sig Roshan genast till kardinal Mattitayos. Då hon kommer med ett viktigt bud, visas hon upp i salongen. Där sitter nu Mattitayos, Tomoe och Roshan: kardinalen, den bedragna och bedragerskan. Tomoe drar sig tillbaka och låter kardinalen och Roshan diskutera.

                Hon rapporterar att Baraka är infångad och i Kurians förvar, vilket gör Mattitayos överlycklig. Hon vill dock gå steget längre: hon vill hitta ett sätt att skona Barakas liv. Kardinalen undrar varför i hela fridens namn det är så viktigt och Roshan säger rakt ut: "Han är min vän och jag är orolig för honom." Men han är ju apostat?

                Jo, medger Roshan, men det kan ändras på. Om han skulle avsvära sig denna tro? En konflikt uppstår, som Roshan vinner. Hon får ett löfte från kardinalen att Barakas liv kommer att skonas, om han på morgonen ställer sig inför sin forna församling, fördömer sitt kätteri och uppmanar dem att överge honom.

                Tomoe har inte yppat ett ord, men hon har insett någonting: så rakt på sak har Mattitayos aldrig låtit en annan person tala. Roshan var genuin, ärlig och mötte honom som en person med egna känslor. Så har Tomoe aldrig gjort. Det är inte Roshans ungdom som drar honom till henne, utan hennes ärlighet - och det kan Tomoe inte ge honom.

                Scen 6 - I kurians fängelse

                Baraka kastas ner på en stol i ett av Kurians förhörsrum och spänns fast i den. Snart kommer löjtnant Kayo in. Han skriker och domderar och kräver information från Baraka. Vem? Var? Hur? Allt som kan hjälpa honom att krossa kätteriet. Han visar upp sin arbetsbänk, fylld av tortyrredskap förberedda just för honom. Baraka vägrar kuvas. Han nekar fortfarande.

                Så Kayo börjar slå honom. Och slå, och slå, och slå, tills dess att en vakt som insett vad som pågår stormar in i rummet och berättar att löjtnanten behövs någon annanstans.

                Scen 7 - Återigen, i kurians fängelse

                Roshan söker snabbt upp Baraka och blir insläppt i hans cell. Hon väcker honom till liv och berättar vad kardinalen har sagt: han kan rädda sitt liv, om han bara avsvär sin tro! Baraka vägrar. Varför ska han göra det? Han leder sig församling rätt. De måste skydda den Kapakätna. Han frågar henne: varför är hon så rädd?

                Roshan suckar tungt. Så tar hon fram en bit kapakmögel ur sin rensel. Det är dags att visa honom. De äter det heliga mögel gemensamt och snart faller deras kroppar bort. Som det orakel hon är visar Roshan honom Jerusalemzonen: de benvita kapakrötterna så långt ögat når, övervuxna av kopparmöglet varän biomassa har varit. De saffransgula sporerna drar fram i tunga moln.

                Deras grupp vandrar gemensamt i dalgång. De är utmärglade, sjuka; deras kläder är trasiga och mångas hud bär en gulaktig ton efter att länge druckit var dag för att hålla zonen ute. På ett krön till höger står där på en rad ett dussin ghuler och stirrar med sina rovdjursaktiga blickar ner i dalen. De ser upp på en av dem, som bär deras mors ansikte, men bakom ansiktet finns ingenting kvar av henne.

                Roshan visar honom allting. Hon visar all sin smärta och utsatthet, all sin sorg och sina förluster. Baraka tar in denna fantombil och de sanna känslor vilka bär upp den. Zonen försvinner, som det visionens staffage det är, och kvar är blott den djupaste sorg en människa kan uppleva och denna är på grund av Zonen. De enas i den och Roshan visar också varför hon hjälper Baraka: det är på grund av kärlek. Inte en romantisk sådan, utan en sant osjälvisk, god kärlek.

                Scen 8 - På Fijownas rum

                Då Fijowna inte har stigit upp i vanlig tid, går Tomoe för att se till sin dotter. Väl där finner hon en uppbäddad säng, men ingen dotter. Paniskt sliter hon täcken och kuddar av sängen i jakt på sin dotter. När hon till sitt accepterar att hon är försvunnen vrålar hon ut sin vrede över detta - förräderi? Kidnappning? Oavsett ska någon betala.

                Scen 9 - Slutligen, i kurians fängelse

                Roshan och Baraka väcks, då löjtnant Kayo trampar in i rummet. Deras ögon är rödgråtna och sömngruset knastrar då de blinkar bort drömmen. Han har inget tålamod, utan vill helt enkelt veta om Baraka har bestämt sig. Ska han avsvära sig sin tro eller ska han bli kvar här i fängelset.

                Baraka ser på Roshan och ställer sig upp. Han säger att han följer med - och att det är Roshan som har räddat honom.

                Efterarbete

                Vi talar om det nästkommande spelmötet, då vi ju självfallet kommer att få ta reda på hur det apostatiska sekten ska ta detta hot. Vi diskuterar också att Tomoe personliga stora nu kommer att komma igång, då hon tvingas lämna hemmets härd som en följd av Fijownas försvinnande. Vi är peppade.

                Några Sanningar har ändrats: Tomoe har bestämt en Lögn till sin Sanning "Maktlystnad": "Sätt makten före Fijowna". Därtill utvecklades Roshans Sanning "Vill rädda Baraka", som hon har slitit. Hon ändrar Lögnen till "Låt honom offra sig själv".

                Kommentera


                • #9
                  Spelmöte 8: De första skotten

                  Frågeställningarna i fokus var i mångt och mycket samma som det föregående spelmötets, då de följde logiskt på varandra:
                  • Vad kommer att ske med Apostaterna?
                  • Vem är kardinalen?
                  Några frågor som vi berörde men som inte stod i direkt fokus var:
                  • Vad kommer Nya Galileen att tolerera från Kurian?
                  • Hur kommer Zonen att påverka Apokryfa?
                  Scen 1 - På en kärra, i härlägret

                  Baraka är fjättrad på en vagn och dras till härlägret likt en krigstrofé. Löjtnant Kayo, rustad i full kyrass, kör fyrhjulingen med ett förnöjt uttryck. Roshan får sitta bak på kärran; nu ska alla se om hon verkligen har lyckats omvända Baraka.

                  Härlägret är en nod: där finns kämpar från församlingens väpnade ordnar, bland annat rådsledamot Ariam och hans Zoroaster-dyrkare och från Kurian. Kardinalen finns på plats för att överse det hela. Belägringen sträcker sig över flera våningar och fronten är bred, för att omringa apostaterna. Mellan fronterna sträcker sig ett ingenmansland, i form av hundratals meter av korridorer, utan några slussar.

                  Efter att ha stannat går Kayo upp till Baraka och tar ett fast grepp om hans haka. Han hotar att om Baraka försöker någonting, kommer Kayo gladeligen att krossa hans huvud. Kayo varnar för att hoppas bli befriad och avslöjar att de redan har fångat in några apostater, anförda av någon smugglare, som hoppades befria honom.

                  Scen 2 - En resa i lönndom

                  Efter att ha upptäckt att hennes dotter är försvunne fylls Tomoe av dådkraft och ger sig ut i den tidiga morgonen, utan att informera någon. Jämsides med ordnarnas och milisernas soldater beger hon sig mot fronten, men inte för att upprätthålla belägringen, utan för att smita igenom den. Hon drar en slöja för ansiktet för att undgå upptäckt och smiter raskt genom frontlinjen, innan den har hunnit upprättas och tar sig till apostaternas kvarter.

                  Scen 3 - Återigen, i härlägret

                  Roshan och Baraka talar om vad som komma skall och Barakas löfte. Hon är ännu osäker på vad han ska säga och uppmuntrar honom att ta sitt förnuft till fånga och mana till fred. Baraka lyssnar på Roshan och lovar henne att han ska leda församlingen på rätt väg, men ger inget entydigt svar.

                  Scen 4 - Inne hos apostaterna

                  Tomoe smyger sig djupare in bland apostaterna. Desto längre in hon kommer, desto mer bjärt målade är väggarna och Adiletts ord är pryder dem i meterhöga hanzi. Runt om sig ser hon de utmärglade apostaterna och nykomlingarna, många druckna av kapakruset. Luften är tjock av kapakrök och hon dränker sin slöja i sprit för att hålla möglet stånget.

                  Snart tjocknar folkmassorna och hon skymtar patrullerande sohei i fulla kyrasser. Hon lyckas undvika upptäckt och når ett torg, där hundrtals trogna står på knä runt en upphöjd plattform varpå en kvinna i snövit skrud leder bönen. Hennes hår står ut som en svart gloria runt hennes huvud och hon när hon sjunger en sura stämmer församlingen upp som sjunger de med en enda stämma. Hon är Klowi, Guds brud, och när församlingen sedan bugar och böjer sina anleten mot marken, gör de detta samfällt, enade i kapakens omfamning.

                  Tomoe tar sig upp till den andra våningen, för att överblicka situationen. Hur ska hon nå Guds brud? Sohei vandrar bland folkmassan. Hon väntar och gör inget förhastat.

                  Scen 5 - Återigen, i härlägret

                  Kardinal Mattitayos talar genom bosättningens högtalarsystem och vädjar apostaterna och upprorsmakarna att komma ut. Som planerat erbjuder han dem en möjlighet att rädda sig själva: envar som vandrar ut och avsvär sig sin falska tro kommer att välkomnas åter till församlingen. Den som vägrar är en avfälling och fiende.

                  Baraka tas fram för att hålla sitt tal. Ögon stirrar spänt på honom, oroliga för vad han kan komma att säga för något. Han tar till orda och uppmanar alla de som kallas apostater att gå hem till sig och undvika våldsamheter. Han uttrycker sig i allmänna ordalag och undviker därigenom att uttala någon Lögn, men kardinalens män är nöjda och denne ser till att Baraka blir släppt ur sina bojor.

                  Scen 6 - I apostaternas hjärta

                  Efter ritualen kollapsar Guds brud av utmattning från visionerna. Hennes supplikanter lyfter upp henne ovan sina huvuden och bär henne bort från församlingen, djupare in i apostaternas kvarter. Tomoe följer efter dem och har inga problem med att hålla uppsikt över Guds brud: delvis på grund av hennes vita skrud som står ut, delvis på grund av den stora grupp följeslagare som önskar vidröra henne, som står närmare Gud.

                  I tumultet kan Tomoe smita med utan att dra till sig uppmärksamhet. Snart når tåget fram till en särskilt befäst position, välbevakad av sohei. Guds brud tas in dit. Tomoe antar att även Fijowna finns däri; var annars skulle man förvara en så viktig fånge? Här inne hörs inte längre utrop genom högtalarna; kapaken är för stark.

                  Hon väger dock sina alternativ och konstaterar att hon aldrig kan ta sig in via framsidan. Med andra ord kollar Wilper på Tomoes tillvägagångssätt och konstaterar att han aldrig kan vinna en sådan Konflikt. Därför går han runt det genom att spela ett kort ur den större arkanan och beskriva hur det finns en alternativ väg in, som går via en entré på en övre våning. De merkurianska sohei är inte vana vid att tänka i de termer och har därför inte befäst den.

                  Tomoe tar sig fram genom denna alternativa rutt och kommer till sist till den dörr som leder in till kommandocentralen; i slutet av en trappa vaktas den av en ensam vakt. Tomoe använder sitt tillvägagångssätt Mord för att falla över vakten och snabbt avsluta dennes liv. Hon tar därefter vaktens uniform och vandrar in i kommandocentralen.

                  Scen 7 - Ett ultimatum, vid härlägret

                  De första apostaterna har börjat vandra ut genom ingenmansland. De mottages av Baraka och skickas vidare för att svära sig till den Gråtande ghulens asfåglars sanna tro.

                  Syster-kapten Etsuko Jakovitsus röst sprakar genom högtalarna. Hon förkastar kardinalens erbjudande om en gemenskap i en kättersk församling. Hon säger också att hon förstår att Baraka givit sitt tal under hot. "Var inte rädd," säger hon. "Martyrer lever för evigt." Den som lämnar deras famn är otrogna hundra och kättare.

                  Som på en order börjar sohei att skjuta på de civila som vandrar i ingenmansland. Snabbt tar det slut på utvandrare från apostaterans läger.

                  Baraka inser att han behöver ta sitt ansvar för situationen och börjar vandra mot apostaterna. Kayo tar genast ett fast grepp om hans nacke. Hans bepansrade näve hotar krossa Barakas ryggrad när han hotar Baraka för att vara inblandad i denna konspiration. Baraka väger sina ord, och talar till kardinal Mattitayos och rådsmedlem Ariam, när han säger att han inte varit inblandad i detta och nu vill bege sig in för att hjälpa till att få stopp på sohei.

                  Han vinner Konflikten och Mattitayos beordrar Kayo att släppa honom. Baraka vandrar ensam iväg över ingenmansland, på väg mot sina syskon.

                  Scen 8 - Inuti apostaternas kommandocentral

                  Förklädd till en vakt infiltrerar Tomoe kommandocentralen. Däri råder full uppståndelse och genom att hålla en bunt papper i handen och se målmedveten ut lyckas hon undvika upptäckt. Medan hon vandrar förbi kan hon höra soheis befälhavare diskutera: med Baraka tillfångatagen och Guds brud utslagen ligger ansvaret helt på dem.

                  Efter att ha gått igenom kommandocentralen, vilket är Barakas tidigare boning, finner hon till sist, i ett litet rum vilket tidigare varit ett sovrum, två bäddar, varpå den ena sover Guds brud och på den andra hennes älskade Fijowna. Tomoe springer snabbt fram och får liv i Fijowna. Dottern är givetvis omskakad, men Tomoe får snabbt tyst på henne och får henne att fokusera.

                  Med hjälp av list och tur tar de sig ut från kommandocentralen.

                  Scen 9 - Vid utkanten av apostaternas område

                  Baraka vandrar in bland sina syskon. Ingen skjuter mot honom när han kommer och när han börjar tala med sina följeslagare försöker han få dem att förstå att de måste sluta bekämpa asfåglarna, vilka är deras egentliga syskon. Det finns dock ett hot mot stabiliteten Nya Galileen: Apokryfazonens sohei. Vad vet egentligen de om situationen här? Dessa ska hans följeslagare inte längre lita på.

                  Ledaren för den milisen vid frontlinjen, Duncan, omfamnar Barakas budskap och slår följe med honom. Baraka vinner sin konflikt och skapar en lugn korridor ut från apostaternas kvarter, då han sprider detta budskap allt eftersom.

                  Scen 10 - Ett möte, bland apostaterna

                  Tomoe och Fijowna snappar upp rykten om att det ska finnas en öppen väg ut mot resten av Nya Galileen och dras till denna. När de närmar sig utkanterna och det börjar låta ur högtalarna igen, korsas emellertid deras vägar med ett följe. Framför dem, står Baraka, hans ansikte omisskännligt, omgiven av en eskort.

                  Hans ögon faller på dem och han känner igen dem, där andra inte gör det. Han går hastigt fram till dem och Tomoe och Fijowna fryser av fruktan för ett ögonblick innan han tar deras händer, och lutar sig för att viska till Tomoe att de är på samma sida och att han vill dem väl. Han säger åt Duncan och dennes milismän att se till att eskortera ut Tomoe och Fijowna säkert.

                  Sedan skiljs deras vägar åt; Baraka går djupare in, medan Tomoe och Fijowna fortsätter utåt.

                  Scen 11 - I ingenmansland

                  Tomoe och Fijowna återkommer till Nya Galileen via ingenmanslandet. Duncan och hans milismän låter dem vandra den sista biten själv. När det blir tydligt att det är dem blir kardinal Mattitayos alldeles till sig och springer ut för att ta emot dem. Han tar dem i sin famn och kysser dem förtvivlat, överlycklig över att de har återvänt. Tomoe känner knappt igen sin make.

                  När de sedan går tillbaka, som en enad familj skrattar han högt, uppfylld av lycka. Plötsligt bränner ett skott av från bakom dem och kardinalen faller till marken. Han vrålar och snabbt kommer hjälp som bär honom till säkerhet. Nedhållande eld vrålar över deras huvuden, riktad mot den sohei som försökte dräpa kardinalen. Väl i säkerhet konstateras att skottet som tur var gick genom benet och därmed inte är livshotande. Däremot hotar det hoppet om en fredlig lösning på konflikten.

                  Efterarbete

                  Vi pratar om vad vi har fått reda på under detta spelmöte och kan delvis besvara flera av våra frågor: Vem är kardinalen? Vad kommer hände med apostaterna? Hur kommer staden att förändras?

                  Vi lägger även till några nya frågor:
                  • Vad kommer av att Tomoe och Fijowna återvände från apostaterna?
                  • Vad kommer sohei göra, i och med splittringen?
                  • Hur kommer Roshan påverka Zonen?
                  Vi konstaterar att Tomoe har brutit sin Sanning "Maktlystnad", då hon satte sin dotter Fijowna före makten, genom att huvudlöst kasta sig in i ett räddningsuppdrag.

                  Nu börjar vi inträda en ny del av berättelsen. Det är nu en krigszon i delar av Nya Galileen och kapaken har börjat äta sin väg genom systemen även här ute. Det lugna mellanspelet är över, då de första skotten har avfyrats.

                  Kommentera


                  • #10
                    Pass 9 - Mot Apeldalen!
                    Detta spelmöte följde naturligt på det föregående, som ju slutade med att Baraka gick in i för att konfrontera sohei och Tomoe ledde sin make till säkerhet. Vi plockar upp berättelsen precis från dess avslut.

                    Våra frågeställningar var som följer:
                    • Vem kommer kapaken att ta?
                    • Vad kommer av att Tomoe och Fijowna återvände från apostaterna?
                    • Vad kommer sohei göra, i och med splittringen?
                    Vi prövade också att spela med ett par regeländringar kring hur Djärvheter delas ut och hur Lögner fungerar för att utvärdera dem. Mer om det i slutet.

                    Scen 1 - Vid härlägret
                    Medan kardinal Mattitayos tas om hand av läkarna, håller Tomoe ömt om Fijowna, som ännu inte har kommit ut ur sitt långa kapakrus. Löjtnant Kayo önskar få Fijowna förhörd så snart som möjligt och vänder sig till Roshan, i egenskap av orakel. Hon går med på att hålla förhör, men utan entusiasm.

                    Tillsammans med en kurians soldat går Roshan fram till Tomoe och ber om att få låna Fijowna. “Självklart,” svarar Tomoe, “så fort hon har blivit bättre.” När Roshan försöker förklara att det inte är hennes order, vägrar Tomoe. Det blir en konflikt om saken, vilken Tomoe vinner genom att ställa till en scen som lockar till sig ledamot Ariam som talar för henne.

                    Tomoe tar sin dotter och beger sig hem.

                    Scen 2 - Bland Adiletts tjänare
                    Baraka befinner sig återigen bland sina följeslagare. Han vandrar djupare in bland sina lärljungar och möter en grupp som frågar honom vad de ska göra: ska de följa syster-kaplan Etsuko Jakovitsu eller ska de försöka sluta fred med församlingen?

                    Baraka försöker övertyga dem om att vända ryggen åt sohei och istället återförenas med asfåglarna, men de är svåra att övertyga. De förvirras av Barakas något osammanhängande utläggning, men han uppmuntrar dem om att minnas vem som var Adiletts sanna fiende: Kurian. Det är dem som de troende behöver angripa.

                    Till sist kan Baraka få dem att förstå, genom att ge dem ett mål. Nästan utan eftertanke säger han några ödesdigra ord: “angrip blockaden av Apeldalen!” De hörsammar entusiastiskt detta bud.

                    Scen 3 - Återigen, i härlägret
                    Så snart rapporterna om att Adiletts lärljungar angriper blockad av Apeldalen börjar Kurians och församlingens styrkor att panikslaget organisera en undsättning. Roshan drabbas av en sådan fruktan för vad som kan komma ut ur Apeldalen att hon anmäler sig som frivillig och övertygar Ariam om att hon kan hjälpa till att bekämpa apostaterna. Han godtar hennes förslag och hon ges en karbin att kämpa med.

                    Scen 4 - I Fijownas rum
                    Fijowna ligger nerbäddad i sin säng, med en orolig Tomoe vid sin sida. Hon är ännu inne i kapakdimmornas dvala och från hennes mun gengjuder apostaterans gälla stridsrop, då de angriper Kurians blockad. Fijowna skriker gällt och hennes kropp skakar av spasmer och intryck, då hon upplever apostaternas anfall genom det heliga möglet. Tomoe baddar hennes panna med en sval näsduk för att göra det så uthärdligt som möjligt för henne.

                    Scen 5 - I det inre sanctum
                    Till sist når Baraka det inre sanctum, där ledarskiktet för Adiletts lärljungar väntar. Sohei utanför släpper in honom utan att tveka. Väl inomhus blir han överraskad: det hus som var hans hem en gång är nu förvandlat till en krigscentral. Därifrån försöker Apokryfazonens sohei organisera motståndet mot asfåglarna; deras försök sinkas av att kommunikationen nu måste ske analogt.

                    Baraka finner sig öga mot öga med syster-kaplan Etsuko Jakovitsu och Valja. De välkomnar honom tillbaka och Etsuko Jakovitsu förlåter honom för att han sade åt församlingen att lägga ner sina vapen; hon förstår att han var tvungen att göra det för att skydda sig. Nu vill de dock veta vad han gör där och varför han har skickat lärljungarna att angripa blockaden. Vad hoppas han åstadkomma?

                    Baraka, börjar, i vanlig ordning att tala i lösa ordalag om tro och vägen framåt för församlingen, men Etsuko Jakovitsu avbryter honom. Hon talar som en taktiker och vill höra att han har en plan, snarare än bara ord: vad vill han uppnå? Vad är deras mål? Hur ska han få till en fred med asfåglarna?

                    Barakas inre religiösa kris och tvivel över kapaken kommer upp till ytan, vilket syster-kaplanen märker. Han talar om försoning och frälsning i allmänna termer och försöker få dem att angripa blockaden av Apeldalen, eftersom Kurian är deras gemensamma fiende.

                    Syster-kaplanen är tränad och tänker inte kasta bort sina syskons liv. Hon ifrågasätter och konflikt uppstår - en konflikt som Baraka förlorar. Syster-kaplan Etsuko Jakovitsu pressar honom vidare: vad vill han uppnå? Hur ska han uppnå fred med asfåglarna? Baraka bryter till sist samman och svarar ärligt: “genom att ge dem er.”

                    Detta planerade förräderi är den sista droppen. Syster-kaplan Etsuko Jakovitsu svartmålar Barakas förräderi och förkastar honom. Han är en svikare, svag i tron, som inte har kunnat bryta med de kätterska asfåglarna. Baraka ges möjlighet att lämna dem, men får inte återvända.

                    Han är utkastad ur denna andra gemenskap, som han hjälpte till att grunda.

                    Scen 6 - Striden vid blockaden
                    Roshan, Ariam och deras bundsförvanter närmar sig blockaderna mot Apeldalen och flankerar de angripande Adiletts lärljungar. Eftersom blockaden måste sträcka sig över större avstånd och flera nivåer blir striden utdragen och olika tung på olika platser. En försvårande omständighet är att den Kapakätnas trogna anfaller inifrån Apeldalen också, vilket gör saker svårare.

                    Vi hanterar striden som en enda Konflikt, mellan Roshan och spelledaren, där spelledarens Avsikt är att öppna slussarna och Roshans att oskadliggörs anfaller. Det sätts en hög svårighet; Roshan kämpar för en Sanning - Rädsla för den Kapakätna - och spelar sitt enda kort ur den större arkanan: XXI - Världen. Hon vinner Konflikten övertygande och beskriver hur asfåglarnas och kurians lyckas slå tillbaka anfallet.

                    Scen 7 - I Fijownas rum
                    En sömndrucken Tomoe väcks ur sin halvslummer av sin dotters röst. Fijowna mumlar svagt och försiktigt, men nyktert och som sig själv. Tomoe säger några betryggande ord till henne och uppmuntrar henne att sova. Sedan ger hon Fijowna en kyss på pannan och med sin dotter i säkert tillstånd går hon sedan och lägger sig, utmattad av sina ansträngningar.

                    Scen 8 - I Barakas gamla sovrum
                    Nedslagen av att ha blivit nedtalad av syster-kaplan Etsuko Jakovitsu söker Baraka upp Guds brud, Klowi. Det privilegiet tillåts honom. Han finner henne sovande i lugn och ro, inne i vad som en för en kort stund sedan var hans sovrum. Hon sover djupt, invaggad i kapakrusets omfamning. Hennes hår ligger utfläkt runt hennes huvud som en svart gloria; halslinningen på hennes vita särk är fläckad av kapaksafter som runnit från hennes mun.

                    Då Baraka försöker få kontakt med henne svarar hon inte, då hon är för djupt inne i ruset. Ska han ge sig in i ruset och möta henne där? Baraka tvekar. Mats etablerar att Baraka har gömt undan en flaska whisky i sitt rum, vilken Baraka tar fram och börjar hälla i Klowi, i hopp om att väcka henne ur transen.

                    Trots att han klunkar ner spriten i hennes mun och ger den tid att påverkas väcks hon inte. Hon blir inte mer kontaktbar än innan. Klowi har blivit Guds brud och uppgått i kapakens omfamning. Baraka inser att det enda sättet han kan få träffa henne igen är genom att äta det heliga möglet och möta henne i ruset - men är hon då samma Klowi? Han skriker förtvivlat och stormar ut ur det inre sanctum, bort från Adiletts lärljungar som har följt honom.

                    När han lämnar detta högkvarter tänker han på förstörelsen av Apokryfa, på grund av Zonen; på hur Asfåglarna har splittrats mot varandra; på hur Klowi har försvunnit eftersom hon har följt hans råd. Han erkänner för sig själv: “jag har lett min församling fel!” och uttalar Lögnen på sin Sanning “Församlingens herde”.

                    Scen 9 - Återigen, vid blockaden.
                    Ariam och Kayo grälar om straffet för krigsfångarna. Kayo är av åsikten att de har förkastat Kardinalens bud och därmed förtjänar att sändas till Paradisets portar för att återfödas i ett nytt liv. Ariam argumenterar emot, utifrån sina tankar grundade i S:t Zoroasters läror: tänk om de inte återföds, utan bara har ett enda liv? Då är det vår skyldighet att ge dem fler möjlighet att sona sina synder.

                    Roshan lägger sig i och backar upp ledamot Ariam. Kayo varnar Roshan för att ställning emot honom, men Roshan bryr sig inte i det. Konflikten vinns av Roshan och det beslutas att ingenting ska göras med krigsfångarna förrän kardinal Mattitayos har fått uttala sig. Kardinalens bud måste fortfarande anses stå kvar, då han inte har sagt någonting annat. Kurian har faktiskt ingen rätt att döma Asfåglarnas medlemmar, utan det är Kardinalens och församlingens ansvar. Roshan ska uppsöka honom genast.

                    Kayo sväljer bittert detta och förklarar för Roshan att hon inte längre är välkommen bland Kurian och behöver hitta en ny plats att sova på. Hon ger sig iväg, utan någon större sorg.

                    Scen 10 - I kardinalens hem.
                    Roshan ger sig genast av för att tala med kardinal Mattitayos om fångarnas öde. Kardinalen tar emot henne i sitt hem, i sitt vardagsrum, medan hans livmedicus tar hand om hans sår. Roshan beskriver genast situationen och Mattitayos hör på henne om fångarna. Han är kluven, då han inte vet hur han ska hantera situationen. Han vill förhindra mer död i sin församling, men är osäker. Nyheterna får honom att börja tvivla kring kapaken och han resonerar högt.

                    Mattitayos prövar olika tankar och synsätt och frågar Roshan om hennes tankar. Han är stressad och söker vägledning, men Roshan ger honom inga svar, utan väntar tyst. Frustrerad frågar han henne varför hon egentligen är där och frågar om hon inte ska hämta hans hustru istället, om hon inte ska vara till någon hjälp. Kort sagt, han sårar henne i hopp om att få någon reaktion, och vi inser skillnaden mellan hans relationer till Roshan och Tomoe.

                    Till sist försöker Roshan att uppmuntra hans tvivel kring kapaken och omvända honom till sitt synsätt, vilket leder till en Konflikt som hon förlorar. Mattitayos förkastar ej kapaken, utan håller fast vid sin tro. Vad gäller fångarna beslutar han att de får en sista chans att avsvära sig sin kätterska tro och göra botgöring genom att tjäna de Saliga. De som ej tar emot detta bud har avsagt sig sina liv.

                    Roshan sitter kvar hos honom en stund, i lugn och ro.

                    Efterarbete
                    Vi pratar en stund om vilka tunga konflikter vi hade detta spelmöte, där ett annat resultat hade kunnat resultera i att hela kampanjen omkullkastas. Dessa blev dock instängda. Likväl har vi besvarat en del frågeställningar: vi vet vem kardinalen är och vi vet att Klowi har tagits av kapaken, samt att sohei nu är isolerade och splittrade.

                    När det sedan kommer till Sanningsarbetet provar vi två varianter på regler. Först Lögner, där man har tre alternativ. I slutet av spelmötet väljer man vilket som passar bäst:
                    • Ångrar rollpersonen sitt avfall? Skriv en ny Sanning med samma innebörd som den brutna, men spetsa till den.
                    • Har rollpersonen omfamnat sitt avfall? Skriv en ny Sanning, som utgår ifrån Lögnen som har uttalats.
                    • Är rollpersonen vilsen? Spela nästa spelmöte utan någon Sanning, för att visa att hen har tappat sitt rättesnöre. I slutet av nästa spelmöte skriver du en ny Sanning.
                    Tidigare har endast det sista varit det rimliga. Baraka omfamnar sitt avfall kring "Församlingen herde" och skriver genast Sanningen "Botgörare".

                    Tomoe skriver “Vägled Fijowna” (Lögn: låt Fijowna gå sin egen väg) för att ersätta sin "Maktlystnad" som hon uttalade förra spelmötet.

                    Sedan talar vi om Djärvheter och provar en regeländring. Tidigare har dessa delats ut till de Sanningar som har spelats på i scener. Nu provar vi varianten att vi i slutet av spelmötet ställer tre frågor till varje Sanning.
                    • Har vi lärt oss något nytt om Sanningen?
                    • Har den fått rollpersonen/spelaren att spela djärvt?
                    • Har den fått rollpersonen/spelaren att lämna sig sårbar?
                    För varje "ja" får Sanningen en Djärvhet, men inga har delats ut under mötet. Dessa besvarar vi utifrån en helhetsbild under hela spelmötet, för att å ena sidan ge Sanningar som har influerat rollpersoners agerande men på ett mer subtilt sätt möjlighet att utvecklas och för att å andra sidan minska mängden bookkeeping som behöver göras under spelmötet. En kort reflektion är att tanken är god men att just frågorna behöver anpassas för att inte gå in i varandra.

                    Tomoe utvecklar “Den kapakätna är ett hot” genom att ersätta lögnen med "Acceptera missbruk av kapak".

                    Roshan utvecklar “Rädd för den Kapakätna” genom att skriva en skarpare lögn: "Att äta kapaken". Det kommer att hamna i kläm med hennes roll som drömmare!

                    Kommentera


                    • #11
                      Kommentar till regelvarianterna:
                      Jag tycker att båda de varianterna för sanningar verkar rimliga. I det första fallet tror jag att en som spelare tänker i de där banorna redan som det är (var?), men jag tycker det verkar gött att det konkretiseras av en regel runt det, som om jag förstår det rätt också påverkar om RP har en sanning eller inte.

                      Med djärvheterna tycker jag också att en utvärdering i slutet känns rätt. När vi spelade vår kampanj under hösten så styrde sanningarna RPs agerande genomgående och det kändes alltid lite märkligt att göra utvärderingen under pågående spel huruvida agerandet i scenen på nåt sätt kvalificerade som djärvhet eller inte...

                      Fö. Jag har inte läst alla inlägg här helt och hållet (de är ju rätt långa), men det jag läst är cool cool. Vi lirade ju i Kerakat under hösten, jag är och blir grymt sugen på Apokryfa.

                      Kommentera


                      • #12
                        Ursprungligen skrivet av gustaf s Visa inlägg
                        Kommentar till regelvarianterna:
                        Jag tycker att båda de varianterna för sanningar verkar rimliga. [...]
                        Kul att höra! Tankarna kring de här ändringarna föddes när jag snackade med Genesis om er kampanj, så det är ju bra att det känns rimligt. Vi har kört två spelmöten med dessa varianter nu (pass 10 spelade vi igår) och det funkar fint. Lögn-varianten har klaffat riktigt bra, men det är ju känsligt att kasta in mitt i en etablerad kampanj, så den ska provas i någon fler kampanj.

                        Vad gäller Djärvheterna fungerar det också fint och strukturen kommer nog behållas. Däremot är inte de specifika frågorna hundra och något jag kommer fnula på.

                        Ursprungligen skrivet av gustaf s Visa inlägg
                        Fö. Jag har inte läst alla inlägg här helt och hållet (de är ju rätt långa), men det jag läst är cool cool. Vi lirade ju i Kerakat under hösten, jag är och blir grymt sugen på Apokryfa.
                        Mycket nöje! Hojta om du vill dra ihop något så är jag behjälplig. :-)

                        Kommentera


                        • #13
                          Scen 7 - I Fijownas rum
                          En sömndrucken Tomoe väcks ur sin halvslummer av sin dotters röst. Fijowna mumlar svagt och försiktigt, men nyktert och som sig själv. Tomoe säger några betryggande ord till henne och uppmuntrar henne att sova. Sedan ger hon Fijowna en kyss på pannan och med sin dotter i säkert tillstånd går hon sedan och lägger sig, utmattad av sina ansträngningar.
                          --

                          Så står det i krönikan.
                          Vid spelbordet så vakade Tomoe över sin dotter utan att få en blund i ögonen. När Fijownas rus slutligen släppte så gav hon sin dotter kyssen och gick sedan ut, hon kollapsade i korridoren utanför av utmattning efter att ha varit igång i ca 40 timmar och ha gjort räddningsaktionen in i avfällingarnas högkvarter för att befria dottern.

                          Det var en signifikant skillnad i det att hon i och med räddningen uttalade en lögn och satte sin dotter före sina intriger, och vakandet över dottern var en understrykning av vad som skedde.

                          Nå, beslutet sätts på prov i avsnitt 10. Stay tuned.

                          Kommentera


                          • #14
                            Spelmöte 10: Kapakens röst

                            Det föregående spelmötet slutade med spännande skeenden: apostaterna hade krossats och tillfångatagits och Fijowna hade återvänt till de vaknas värld. Vi diskuterade innan spelmötet vilka begravningsceremonier Ariams zoroasterdyrkare har, då de inte kan lämna sina döda till asfåglarna. Vi kom fram till att de kremerar sina döda, men sedan låter de dödas ben vila i församlingens urnkammare (bättre namn).

                            Innan spelmötet åt vi ett väldigt gott julbord, sådär i januari, och var därför dästa och svårstartade. Vi slarvade därmed med öppningen och pratade inte om frågeställningar som det sig bör, men de som stod i fokus var:
                            • Hur kommer det att gå för apostaterna?
                            • Vem kommer kapaken att ta?
                            Scen 1 - På ett torg
                            En stor del av Nya Galileen är ansamlade på ett av de större torgen. På torgets upphöjnad sitter kardinal Mattitayos ensam; runt torget sitter rådsledamöter, qadi, imamer och milisledare. Runt dessa trängs församlingens medlemmar, i våning på våning, i tusental. Församlingens väpnade syskon och milismedlemmar är utspridda för att hålla ordning. Kurian är inte närvarande.

                            Samtliga rollpersoner är på plats: Roshan och Baraka står var för sig undangömda i folkmassorna medan Tomoe sitter med Fijowna och rådsledamötena.

                            Som kardinalen hade deklarerat skulle alla som vänt sig från församlingen eller rest sin hand emot den, ges möjlighet att be om församlingens förlåtelse och givas den om den är ärlig. Han deklarerar att det straff som kommer att åläggas dem är att arbeta med de Saliga och andra nödvändiga sysslor, tills dess att de har insett sina misstag.

                            En efter en träder apostaterna fram till kardinal Mattitayos, som frågar dem om deras namn, deras synder och om de vill avsvära sig sin falska tro och be om syndernas förlåtelse. De är ömsom ångerfulla och ömsom trotsiga. Många väljer att be om förlåtelse, men en inte oansenlig mängd väljer döden. De svär, håller försvarstal, spottar kardinalen i ansiktet när han ber om ursäkt, och mer.

                            Några bekanta ansikten dyker upp: Sunan ber om förlåtelse och anklagar tårdrypande Baraka för att ha förlett honom. Baraka funderar på att framträda och uppmana alla till att välja förlåtelsen, men han tvekar. Han är rädd, och skamfylld och vågar ej. När sedan Elysiumpa, som hållits fången av Kurian efter att ha försökt befria Baraka innan upploppet, framträder åkallar han Barakas namn och talar så väl om honom. Baraka vill kliva fram och rädda sin vän, men fryser och vågar inte träda fram. Elysiumpa väljer rakryggat döden.

                            Avsides frågar Suu Kyi retfullt om Fijowna ska vittna, med hänvisning till att ju även hon befann sig hos apostaterna. Tomoe sätter dock emot å det grövsta och vinner Konflikten för att få henne att vara tyst.

                            Sist av alla vittnande skjuts Klowi fram i en rullstol. Hon är frånvarande, hennes hår är tovigt och smutsigt och hennes skrud är fläckad i halsen av kapaksaft. En supplikant talar för henne och börjar bekänna hennes brott. Innan han hinner be om förlåtelse å hennes vägnar rycker hon till och börjar tala med en utomvärldslig stämma. Hennes blanka ögon vandra över de ansamlade och verkar blicka in i varje hjärta som där står, och orden som kommer ut ur hennes mun verkar komma från den Kapakätna.

                            Hon hånar kardinalen och anklagar honom för att vilja dräpa Guds budbärare. Hon ställer sig upp på vacklande ben och gräver ur sin hårbotten fram lite färskt kapakmögel som hon erbjuder till kardinal Mattitayos. Han är tyst och darrar, osäker. Växer det alltså mögel på henne? Folkmassan skakar; somliga är vördnadsfullt tysta, medan andra följer Roshans exempel och flyr i vild panik. Innan hon har hunnit fram till Mattitayos har Ariams soldater tagit grepp om henne och Tomoe har tagit sig fram och tystat henne genom att diskret strypa henne till medvetslöshet. Tomoe förkunnar att hon skall ges vård och tar henne till de Saliga.

                            Scen 2 - Bland de saliga
                            Tomoe ser till att Klowi sätts i en egen cell och planerar att tvätta av henne, för att undersöka om kapaken växer på henne. Hon tar med sig två assistenter, klär av henne och börjar sedan tvätta av henne noggrant.

                            Vid undersökning upptäcker Tomoe att kopparmöglet växer i Klowis hårbotten och hudveck. Hon skickar genast ut assistenterna och förbjuder alla från att ha kontakt med Klowi. Sedan tvättar hon av henne och sveper över alla hudveck med sprit, i hopp om döda kapaken.

                            Scen 3 - I zoroaster-dyrkarnas kapitelhus
                            Efter att ha sett vad hon fruktar är den Kapakätna ta Klowis kropp i besittning, har Roshan flytt till kapitelhuset där hon är i färd med att dricka sig full på gefionitiskt algbrännvin, för att glömma synen av Klowi.

                            Baraka dyker upp, bankandes på dörren, i hopp om att finna en säker plats att prata ut på, överlycklig att det var just Roshan där. Även han är gripen av vad han sett: alla de som har valt döden som en följd av hans ord. Roshan bjuder honom på algbrännvinet och han bekänner att han för svag, för att träda fram på torget och rädda sina följeslagare. Han bekänner även att det var han som skickade soldaterna mot Apeldalen. Roshan biter samman och döljer sin ilska, av medkänsla, och säger åt honom att inte nämna det för någon.

                            Baraka behöver en mentor, som kan hjälpa honom att hitta den väg han har tappat bort. De fortsätter prata i väntan på att Ariam skall komma.

                            Scen 4 - Återigen, bland de saliga
                            När Tomoe har lämnat Klowis cell våndas hon av sin osäkerhet. Vad ska hon göra åt den levande kapaken? Var det inte på detta sätt det började i Apeldalen? Hon funderar på hur hon ska göra och om hon ska söka hjälp, men rädslan får henne att vända sig om och snabbt gå tillbaka till cellen.

                            Medan den atonala körsången från de Saliga flyter fram genom korridoren utanför, finner Tomoe den kapakinfekterade Klowi ännu i sitt okontaktbara stadie. Tomoe går beslutsamt fram och börjar kväva henne.

                            Klowis kropp rycker till och försöker frigöra sig. En Konflikt uppstår, då Klowi, eller den som besitter hennes kropp, försöker smitta Tomoe. Klowis händer klöser vilt efter Tomoe i hopp om att skrapa sönder hennes hud, men misslyckas. Tomoe vinner konflikten och snart stillnar Klowis kropp under henne. Den atonala körsången kvarstår utanför cellen. Tomoe sveper Klowis kropp i lakanen och sitter sedan tills skiftbytet kommer för att byta av henne; tillsammans tar de Klowis kropp till krematoriet.

                            Scen 5 - Återigen, i kapitelhuset
                            I väntar på att de zoroastertrogna ska återvända dricker sig Roshan och Baraka berusade på algbrännvinet. När syskonen till sist återvänder, säger Roshan åt Baraka att vänta medan hon går ut för att emot dem. Baraka, modig av spriten, följer dock efter, vilket inte är populärt.

                            När Kanti får syn på Baraka blir han vredgad och kastar sig över honom. Han anklagar Baraka för att bära ansvar för deras syskons död, genom att ha beordrat anfallet mot blockaden. Kanti vill döda Baraka, men Ariam skjuter undan Kanti och säger att han vill lyssna på Barakas ord.

                            Baraka bekänner sina svagheter och sina tvivel för Ariam. Han ber om att Ariams hjälp att botgöra sina synder och hjälpa till att bekämpa kapaken. Ariam tar inte emot detta lättsinnigt, utan skäller ut Baraka och kallar honom för vindflöjel, som bara söker efter någon att följa.

                            Då Baraka inte säger emot låter Ariam honom till slut beskriva sitt ärende mer utförligt. Baraka vill botgöra, genom att tjäna under Ariam. Med Roshans hjälp låter sig Ariam övertalas. Baraka skickas för att koka te. Där har Baraka brutit Sanningen "Kapakdyrkare".

                            Scen 6 - I kardinalshemmet
                            Efter kremeringen återvänder Tomoe till kardinalshemmet. Medan Fijowna & Xerxes sitter i salongen och arbetar som vanligt, går Tomoe till sitt sovrum och väntar på att hennes make ska infinna sig. När Mattitayos äntrar rummet, finner han att Tomoe har ställt fram en liten bänk. Han förstår vad hon menar: hon behöver bikta sig. De sätter sig den från varsin sidan, axel mot axel men med ansiktena pekandes åt motsatta håll. Så kan hon börja bekänna sina dåd.

                            Tomoe berättar att hon har nedrigt har dräpt Klowi, av fruktan för att det som skedde i Apeldalen även skulle ske i Nya Galileen. Hon berättar om sin rädsla och Mattitayos antar biktfaderns roll. Han slits mellan att vara chockerad att hon dräpt den levande kapakens kärl, och att vara en förstående biktfader.

                            Tomoe ber om hjälp att förstå och de resonerar kring situationen. Då Mattitayos ska förklara deras situation får han svårt att vara säker. Nya Gaileen balanserar, som han säger, mellan tvenne avgrunder: å ena sidan att Kurian tar över för att de inte lyckas undertrycka hotet, och å andra sidan att de förkastas av matriarkerna för att de motsätter sig kapaken. Tillsammans måste de vara kloka. Han ger henne förståelse och de lovar att ta hand om varandra.

                            Sedan ser de mot varandra, biktens karaktärsmasker faller av dem och de låter sin rädsla ta överhanden. De omfamnar varandra passionerat och faller i den äkta bäddens omfamning.

                            Efterarbete
                            Vi pratar om spelmötet. Det blev ett förhållandevis kort spelmöte, med en lång öppningsscen, som gav mycket stämning och knöt ihop trådarna från föregående spelmöte. Klowis och Elysiumpas öden har påverkat Baraka, som nu har ändrat sig.

                            Vi går igenom frågorna och konstaterar att vi har besvarat "Vad kommer att hända med apostaterna?": De är döda, återgångna till Asfåglarna eller i exil. De som inte avsvurit sig sin tro ska straffas med döden och de som benådats ska arbeta med de saliga.

                            Vad gäller Sanningarna följer vi som efter det förra spelmötet de tre frågorna som vi ställer till varje Sanning:
                            • Har vi lärt oss något nytt om Sanningen?
                            • Har den fått rollpersonen/spelaren att spela djärvt?
                            • Har den fått rollpersonen/spelaren att lämna sig sårbar?
                            Vi markerar Djärvheter, men inga Sanningar utvecklas. Även detta spelmöte stöter vi dock på samma sak som skavde förra spelmötet: två av frågorna - spela djärvt och lämna sig sårbar - går ihop, då de är två sidor av samma mynt. Jag hade antagit att det inte skulle gå så väl, men jag ville speltesta en ytterligare gång först.

                            Hur ska frågorna ändras? Ett enkelt sätt är att slå ihop dem, och därefter antingen lägga till en ny tredje fråga eller helt enkelt behålla det vid två frågor och sänka antalet Djärvheter som behövs för en utveckling till fyra. Det andra alternativet lockar, för att korta efter-arbetestiden.

                            Vidare lade Malin fram tanken att det är de övriga spelarna som ska besvara frågor om rollpersoners Sanningar, snarare än den egna spelaren. När man är inne i sin rollperson är det svårt att avgöra om man spelat djärvt p.g.a. en sanning eller annat och en blick utifrån kan ha lättare att avgöra.

                            Vad gäller Lögner har Baraka uttalat Lögnen på "Kapakätare". Han väljer att omfamna lögnen och skriver "Kapaken är ett hot", vilket utgår ifrån innebörden i Lögnen.



                            Last edited by GnomviD; 17 February 2018, 16.37.

                            Kommentera


                            • #15
                              Spelmöte 11: Förstärkningar
                              Vi träffades till sist och spelade, efter att huvudsakligen mitt liv hade kajkat ihop sig. Vi var sega innan vi kom igång den här kvällen, men när vi efter kebaben gick in-game rullade det snabbt på och vi spelade, trots ett kortare kvällspass en massa scener.

                              Innan vi gick in i fiktionen etablerade jag att vi har hoppat några dagar framåt i tiden. Under dessa dagar har Kurian blivit kraftigt förstärkt, av soldater med bakgrunder från hela Dar al-Balian, understödda av rådgivare från Väktargardet. Löjtnant Kayo entledigas har entledigats och i hans ställe har taxiark Acharya tagit befäl.

                              Det är som om Apeldalens utbrytarförsök har fått eventuella byråkratiska hinder eller interna konflikter att försvinna och Kurians förstärkningar har vällt in och snabbt förstärkt blockaden och börjat besitta och avspärra de delar av Nya Galileen där Adiletts lärljungar höll till.

                              Detta skapar oro. Suu Kyi och Ariam har närmat sig Kurian och varit djupt tillmötesgående; Tomoe har uppmanat sin make att också han närma sig dem, för att dessa inte ska få något inflytande. Denna bakgrund ur vägen, kan vi kasta oss in i händelserna in medias res. Våra frågor var:
                              • Vad kommer Nya Galileen att tolerera från Kurian?
                              • Vad kommer av att Tomoe och Fijowna återvände från apostaterna?
                              • Hur kommer Roshan påverka Zonen?
                              Denna sista fråga hann vi tyvärr inte besvara något detta spelmöte, men så är det ibland. Vart berättelsen går vet man inte förrän det har spelats.

                              Scen 1 - I en vision
                              Roshan väcks av en röst, som ber om hennes hjälp. När hon ser sig runt finner hon sig dock i ett mörker. Från långt borta i mörkret uppenbarar sig en figur: Klowi närmar sig och ber upprepade gånger om hjälp.

                              Roshan försöker dra sig undan, men klarar inte av att fly ur visionen. Istället stannar hon kvar och blir omfamnad av Klowi, som fattar tag om henne och frenetiskt ber om hennes hjälp. Roshan hör hur flera tjog fler röster svarar Klowi och inser att hon är blott en av många som ser denna vision.

                              Nyfiket ser Roshan upp mot Klowi, vars ansikte nu är förbytt av en flamma. Sedan får hon visioner av Apeldalen i förfall: vissnande kapak och kollapsade människor. Rösten fortsätter att be om hennes hjälp och beklagar sig över att de dödas därinne.

                              Scen 2 - I minneskapellet
                              Zoroasterdyrkarna håller en minnesceremoni för dem som föll i försvaret av blockaden av Apeldalen. Alla rollpersoner är närvarande, men ingen tar ton. Ariam berättar i tur och ordning om martyrerna och deras liv och Baraka memorerar deras namn.

                              När ordenssyskonen ska lämna kapellet stannar Kanti framför Baraka och stirrar ner honom. Baraka viker undan blicken utan att ge något motstånd.

                              Scen 3 - I kardinalshemmet
                              Mattitayos återvänder från ett rådsmöte och ber om att tala med Tomoe ensam. Han berättar bekymat att Suu Kyi insisterar på att Fijowna ska vittna om sina upplevelser hos apostaterna och be om förlåtelse, som alla andra som har varit hos Adiletts lärljungar. Han undrar hur han ska göra, för om han skyddar henne alltför tydligt riskerar det att väcka misstankar hos Kurian. Tomoe lugnar honom genom att konstatera att Fijowna måste vittna.

                              Inombords börjar hon planera att röja undan Suu Kyi.

                              Scen 4 - Hos zoroasterdyrkarna
                              Runt matbordet i sitt nya hem berättar Roshan om sin vision av Apeldalen. Hon döljer inget särskilt, men är tydlig med att hon fick visionen trots att hon inte har ätit kapak, vilket ingen av dem hört talas om tidigare. Då hon berättar att hon hörde att andra delade visionen, konstaterar hon och Ariam att de bör finna rätt på alla som har fått visioner av kapaken. Baraka vill hjälpa till och Ariam tillåter detta. Först ska han dock ta kontakt med kardinalen för att avlägga sin förlåtelse till församlingen.

                              Scen 5 - I badrummet, i kardinalshemmet
                              Tomoe frågar, medan hon reder ut Fijownas hår i badet, om Adilett. Varför gick Fijowna till apostaterna och vad upplevde hon egentligen där? Fijowna försöker att vifta bort det, men Adilett ser givetvis igenom sin dotter och pressar henne.

                              Fijowna bryter då ihop och berättar allt för Tomoe. Hur hon drogs dit av en nyfikenhet, en önskan om att alla kunde enas. Hon berättar hur hon delade kapak med Klowi och i den stunden kände en sådan enighet och gemenskap, en omfamning av tusentals själar, och hur det där iblad dem fanns en närvaro som var långt mer än bara de troende.

                              Tomoe berättar att hon kommer att behöva vittna och att hon ska tänka noggrannt kring vad hon säger. Tomoe understryker att Fijowna måste vara försktig.
                              - Inför vem? frågar Fijowna.
                              - Alla, Fijowna, svarar Tomoe. Alla.

                              Scen 6 - Bland de saliga
                              I hopp om att finna fler som har upplevt den Kapakätnas vision besöker Roshan och Baraka de Saliga, dit många av botgörarna har skickats. Visst finns det drömmare där, varav en är välbekant: Sunan, smugglaren som i sin bekännelse kastade smuts över Barakas namn.

                              Medan Roshan talar med honom i en cell håller sig Baraka undan. Sunan bekräftar att han har sett saker, men är tillknäppt om sina erfarenheter. Roshan försöker locka fram Sanningen ur honom, men förlorar konflikten och får gå därifrån utan framgång.

                              Scen 7 - Samtidigt, bland de saliga
                              Medan Roshan talar med Sunan stjäl Tomoe Baraka för en stund. Hon för honom till en annan cell, där de kan tala ostört. Tomoes många knogar vitnar då hon börjar fråga ut Baraka. Hon vill veta mer om Barakas avsikter om Fijowna och Baraka bekänner att han närmade sig henne i hopp om att nå Tomoe.

                              Baraka, ivrig att botgöra sig och i tron att Tomoe kana ge honom den audiens med kardinalen som Ariam sade åt honom att skaffa, ber om att få hjälpa Tomoe på något sätt. Tomoe frågar vad han är villig att göra för att hjälpa Nya Galileen och han svarar att han är villig att göra vad som helst, om det är till gagn för församlingen.

                              Tomoe tvekar ett ögonblick. Ska hon förlita sig på Baraka? Så beslutar hon sig för att ta chansen: hon ger honom ett litet rör fyllt av gift och med en hårstunn nål i korken. Denna, säger Tomoe, ska han använda för att mörda Suu Kyi. Baraka tar inte genast emot det: han frågar varför Suu Kyi måste dö, men nöjer sig med Tomoes förklaring att hon riskerar att splittra hela församlingen. Han tar emot röret och är i Tomoes tjänst.

                              Scen 8 - Slutligen, bland de saliga
                              Baraka och Roshan återses i korridoren och på Roshans fråga om var han har avrit berättar Baraka, som vanligt utan att tveka, att han har träffat Tomoe och att hon har givit honom en möjlighet att tjäna församlingen och bidra till sin botgörelse genom att ta Suu Kyi av daga.

                              Till en början tror inte Roshan att hon har hört rätt, men då Baraka upprepa sig blir hon utom sig. Hon försöker få honom att förstå det självklara: att saker och ting inte står rätt till och att han inte bara kan mörda någon - särskilt inte en rådsmedlem - bara för att kardinalshustrun ber honom om det!

                              Baraka vill dock inte lyssna på Roshans rimliga ord, då han har givits en möjlighet till botgörelse! Istället ämnar han att ge sig av för att påbörja sitt värv. Roshan lyckas emellertid, efter en konflikt, koppla grepp om honom och släpar honom bort till zoroaster-dyrkarnas kapitelhus, i hopp om att Ariam ska tala vett i honom.

                              Scen 9 - På taxiarkens kontor
                              Eftersom den nya taxiarken inte får tillåtas falla under Suu Kyis inflytande och eftersom Fijowna måste skyddas, besöker Tomoe taxiark Acharya. Bland Kurians gångar är det fullt av nya ansikten och god utrustning. Säkerheten är märkbart skärpt och hon blir stannad och kontrollerad på vägen in.

                              När hon anmäler sig vid taxiarkens kontor, avbryts ett möte som Acharya har med en grupp officerare och några av de medföljande väktargardisterna. Tomoe äntrar så och träffar den nya taxiarken. Taxiark Acharya är en väldigt kvinna, över två meter lång och bred över axlar, bröst och höfter, klädd i en utsökt, marinblå klänning. Hon tar emot Tomoe vid divanerna och erbjuder henne frukt och te. När Tomoe tackar nej, då det ska vara ett kort besök, kallar in te oavsett och börjar skära upp en persika med en fruktkniv.

                              De småpratar glatt och Acharya lyssnar förstående på när Tomoe talar till henne, som en mor till en annan, och ber henne att skona Fijwona undan några publika framträdanden och inkvisitioner. Acharya förstår Tomoe och går med på det. I utbyte förväntar hon sig dock, som en gift kvinna till en annan, att Tomoe talar med sin make och ser till att han stödjer Kurians linje i att ta hand om Apeldalen. Tomoe intygar att Mattitayos kommer att göra det; så småpratar de glatt om annat och dricker sitt te.

                              Scen 10 - Hos zoroasterdyrkarna
                              Roshan släpar Baraka tillbaka till zoroasterdyrkarna där hon ber om att få träffa Ariam. Han sitter i meditation, men de stör honom för att berätta om vad Baraka har gjort. De tre sätter sig i enrum och Roshan får Baraka att berätta vad Tomoe har bett honom att göra.

                              Ariam lyssnar noggrant och resonerar sedan med Baraka om stabilitet och gör Baraka svårmodig. Ariam säger att Baraka måste fundera på att han och Suu Kyi endast har ett enda liv och hur de kan tillbringa dem på bästa sätt. Har Suu Kyi utfört så fruktansvärda synder eller är så farlig att hon inte kan ges en möjlighet att botgöra för sina brott? Baraka har givits en möjlighet att botgöra sina synder, trots de följder de har fått.

                              Baraka måste kunna besvara en fråga: är hon ett så stort hot mot stabiliteten att hon måste undanröjas för att rädda församlingen undan att störtas i kaos? Om svaret är ja är det rätt att dräpa henne. Om svaret är nej bör hon inte dräpas. Ariam känner inte till svaret, utan det kan bara Baraka lista ut. Ariam tar alltså inte avstånd från att döda Suu Kyi, men gör Baraka avsevärt mycket mer osäker.

                              Roshan är missnöjd. Detta var inte vad hon hoppats på.

                              Efterarbete
                              Vi utvärderar spelmötet och konstaterar att vi har börjat äntra en tredje del av berättelsen. Om den första delen var Adiletts mission och den andra delen var Adiletts lärljungar, verkar denna tredje del handla om följderna av denna schism. Vi börjar närma oss ett slut på denna kampanj. Likväl har vi inte besvarat någon fråga idag.

                              Vi går sedan vidare till Sanningsefterarbetet, där vi ställer frågor till Sanningar. Vi prövar att minska till två frågor:
                              • Har vi lärt oss någonting nytt om Sanningen?
                              • Har Sanningen fått rollpersonen att agera djärvt eller lämna sig sårbar?
                              För varje "ja" som de övriga spelarna ger får den ett kryss. Detta fungerar väl och tar nog lång tid oavsett. Två frågor räcker, om man följaktligen sänker mängden Djärvheter som behövs för att utveckla Sanningen till 4. Nu har detta system satt sig och funkar fint: Sanningarna får lite mindre närvaro under spel och det är färre större arkana i cirkulation, men det gör också att alla Sanningar får en möjlighet att komma fram, då man tolkar infon som man gör.

                              Inga Lögner har uttalats, men Baraka skriver en Lögn till Sanningen "Kapaktätna är ett hot" som han skrev förra spelmötet: "Agera för att rädda Apeldalen".

                              Hur ska så detta gå? Kommer Apeldalen att dö? Kommer Nya Galileen att acceptera detta? Vi får se.

                              Kommentera

                              Arbetar …
                              X