Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Chronicles of Darkness - "Uppvaknandet"

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Mr&MrsTrolls, 19 August 2018, 13.46
3 responses
66 visningar
0 gillar
Mr&MrsTrolls  
Skapad av God45, 20 August 2018, 16.50
30 responses
645 visningar
0 gillar
Arfert
av Arfert
 
Skapad av Platon, 15 August 2018, 14.26
10 responses
366 visningar
0 gillar
Platon
av Platon
 
Skapad av zonk, 10 July 2018, 09.18
7 responses
306 visningar
1 gillar
Platon
av Platon
 
Skapad av Hans E Magnusson, 15 September 2017, 16.33
36 responses
1.859 visningar
1 gillar
Rymdhamster  
Skapad av Björn Wärmedal, 16 August 2018, 16.46
39 responses
647 visningar
2 gillar
anth
av anth
 
Skapad av God45, 15 August 2018, 18.32
17 responses
599 visningar
4 gillar
God45
av God45
 
Skapad av Brynjard, 18 August 2018, 13.19
36 responses
904 visningar
0 gillar
Nässe
av Nässe
 
Skapad av Bolongo, 02 August 2018, 12.03
11 responses
312 visningar
2 gillar
anth
av anth
 
Skapad av Brynolf, 20 August 2018, 15.03
5 responses
157 visningar
1 gillar
Brynolf
av Brynolf
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • #16

    Spelmöte 14
    Detta spelmöte hände bland annat:
    • Walter lovade sina barn att aldrig överge dem mer.
    • Walters svägerska tog över vårdnaden om barnen efter att de skrivits ut från sjukhuset. Åtminstone tills Walter har ett riktigt jobb (och lyckats bevisa för Selinas släkt att han är en bra pappa).
    • Walter upptäckte att han fått sparken från polisen under sin frånvaro. Det var konstigt och regelvidrigt. Hans chef skulle kolla upp det. Walters förmåga gav namnet på en personalhandläggare som skulle stoppa alla sådana ansatser.
    • Personalhandläggaren verkar skum. Inget socialt liv och hans bostad verkar vara en fasad.
    • Walter försökte använda sin förmåga för att lokaliseras den sjätte mannen. Tyvärr verkar mannen vara totalt avskärmad från Walters förmåga.
    • Iris berättade om sitt möte med maffian.
    • Amanda kollade upp ”mr Clean”, maffians ansikte utåt. Precis som maffian önskade fanns inget att anmärka på i hans liv. Han hade dock blivit utsatt för två attentat de senaste åren. På en bild från detta syntes märkligt många insekter på platsen. På en annan såg det ut som långa klomärken i bilplåten.
    • Amanda upptäckte också att maffian inte verkade ligga i konflikt med någon annan kriminell grupp just nu. Ändå hade flera medlemmar dött under dramatiska omständigheter den senaste tiden.
    • Lupe blev varse att kyrkan beslutat att riva fader Michaels härbärge för hemlösa och bygga en ungdomsgård där i stället. Hon föresatte sig att stoppa detta.
    • Hennes privatdeckarfärdigheter avslöjade att en av fader Michaels kollegor mer eller mindre gått och väntat på möjligheten att göra detta, och tagit den så fort fader Michael inte var med i bilden längre.
    • Vidare upptäckte hon att den andra prästen förskingrat biståndspengar (som fader Michael begärt till ett gatubarnsprojekt i Sydamerika som han jobbade med då) några år tidigare år tidigare.
    • Lupe lovade att inte avslöja förskingringen om härbärget fick vara kvar. Det funkade väldigt väldigt effektivt.
    • En av de som bodde på härbärget gav Lupe ett brev från fader Michael, som han skrivit till sin efterträdare (utan att veta vem denne skulle bli). Bland annat avslöjades i brevet en del hemligheter kring exorcism.
    • Rollfigurerna fick veta att märkena på deras bröst kallas för emet-märken. Det är en typ av skyddssymboler. Frågan är om märkena skyddar rollfigurerna mot den sjätte mannen, eller om de kanske skyddar honom mot dem.
    • Rollfigurerna återvände till byn Salmon. Walter hade förnummit att detta var vägen till att finna den sjätte mannen.
    • I ett kalkbrott utanför byn fanns en gammal källa som kunde uppfylla önskningar.
    • På platsen hade det hänt mycket ont, och källan hade blivit förstörd av händelserna. Den kunde numera bara uppfylla onda önskningar, men var å andra sidan väldigt angelägen om att få göra det.
    • Vid det här tillfället flippade Jessie och blev övertygad om att resten av gruppen ville döda honom. Han börjar använda sin förmåga att övertyga folk för att få dem att låta bli.
    • På Salmon High School fanns en mobbad kille som kanske skulle önska livet ur sina mobbare om han fick veta var källan var.
    • Det var Walters förmåga att se möjliga framtider som ledde gruppen hit.
    • Emellertid valde de bort möjligheten att ge den mobbade killen möjligheten att mörda sina mobbare.
    • Lupe berättade om sin egen uppväxt. Hade hon haft samma möjlighet hade inte många vita i Summerton funnits kvar efter hennes högstadietid.
    • De lämnade skolan och åkte tillbaka till källan. De funderade länge på om de skulle önska att hitta den sjätte mannen (som förmodligen var ansvarig för branden).
    • Walter var frestad men insåg att det skulle påverka honom för mycket. Det var inte värt det om det skulle drabba hans barn ännu mer.

    Frågor
    Vad är det maffian ligger i krig med?
    Hur skadar man Sexan?
    Vem är det som hjälper rollfigurerna?
    Last edited by Mannen i skogen; 13 September 2017, 10.33.

    Kommentera


    • #17
      Spelmöte 15 – Monster, del 1
      Lupe blev kontaktad av sin syster, som bad henne höra av sig. Detta är inte helt enkelt då merparten av Lupes släkt inte vill ha med henne att göra. Släkten är kriminell och Lupe har varit polis.
      Lupes parcourfärdigheter kommer dock väl till pass, då lite fasadklättring kan ta henne direkt till systerns lägenhet. Dock inte förrän hon blivit avvisad från porten av två arga kusiner.
      Systern berättar om deras kusin Liana som flyttade från stan gifte sig med en gringo för några år sedan. Liana och systern var alltid bästa kompisar och har brevväxlat även om resten av släkten förskjutit henne. Nyss har Liana slutat höra av sig. Systern ber Lupe kontakta Liana och se om det hänt något.

      Lupe dristar sig att säga hej till resten av familjen innan hon lämnar lägenheten. Deras gamla pappa är inte bara sönderknarkad – hans svarta blodådror bär spår av något mer, något som Lupe tycker liknar vad fagiaanden kunde hitta på.

      Lupe ber de övriga rollfigurerna följa med för säkerhets skull. Tillsammans åker de till staden där Liana bor.

      Efterforskningarna måste sammanfattas, för det är länge sedan vi spelade detta och jag har tappat bort anteckningarna från detta spelmöte.
      • Lianas man, gringon, heter Tilo. Eller hette, för han dog i en olycka för ett par månader sedan.
      • Deras son heter Geraldo och är nio år.
      • Liana och Geraldo råkade ut för en bilolycka i skogen utanför stan för ungefär ett halvår sedan.
      • Geraldo har börjat få problem i skolan. Han blir mobbad och kallas för ”monsterbarn” och får ibland utbrott på elever och lärare.
      • Två lärare på skolan har dött i olyckor.
      • En tredje lärare har råkat ut för en olycka i hemmet – ramlat nedför en trappa – men överlevt och ligger i koma på sjukhus.
      • Andra tragiska saker som hänt i trakten innefattar två barn som var försvunna, och senare hittades döda i en uttorkad brunn i skogen.
      • Det verkar finnas en hel del rovdjur i skogarna runt staden.
      • Om djur och demoner får ungar ihop blir detta en illimu. Illimu lever dels av kött, dels av skräck och andra negativa känslor hos människor. De lever ibland i flock.
      • En illimu kan anta skepnaden av varelser som den ätit av.
      Lupe erbjuder sig att följa med Liana och prata med skolkuratorn och rektorn, som enligt Liana inte gör tillräckligt för att hjälpa Geraldo i hans mobbingsituation. Under tiden skjutsar Walter hem Geraldo för att få ett tillfälle att prata med honom och använda sin förmåga för att se hur han har det.
      Kuratorn och rektorn går direkt i uppgiven försvarsställning. De menar att de gjort allt de kunnat, och mellan raderna att Geraldo är ett hopplöst fall som de helt enkelt inte kan lösa, eller att Geraldo får skylla sig själv som är ett monsterbarn.
      Hemma hos Geraldo försöker Walter bonda lite genom att prata TV-spel och annat som hans barn är intresserade av, men för över huvud taget ingen respons från Geraldo. Inte mer än att Geraldo stirrar ner honom och gör diskreta klorörelser med handen. Till sist lyckas Walter i alla fall lirka fram ett handslag med barnet för att använda sin förmåga och kolla hans förflutna.
      Walter skådar de fulla djupen av hur mobbad Geraldo är, han ser bilolyckan i skogen för ett halvår sedan, han ser att Geraldo brukar ha mardrömmar om bilolyckan och att det verkade vara djur som lurade i skuggorna. Däremot inga tecken på att Geraldo skulle vara en illimu eller ett monsterbarn.
      De nya insikterna om världens fallenhet får Walter att ursäkta sig och låsa in sig på toaletten och bryta ihop.

      Spelmötet slutade med att Liana inte längre litade på rollfigurerna. Det kan ha berott på att de började komma med övernaturliga förklaringar till det som hände med Geraldo och att hon tyckte att de snokade mycket i hennes liv utan att hjälpa dem. Eller för att det sista stycket hände innan de sprang iväg.
      Liana och Geraldo sprang iväg från huset via bakdörren.

      Lupe funderade på om illimu fungerade ungefär som fagia – att en ande påverkade dem som bodde i huset. Därför ritade hon skyddssymboler med sitt eget blod på alla väggarna inne i huset.
      Last edited by Mannen i skogen; 13 September 2017, 11.23.

      Kommentera


      • #18
        Spelmöte 16 – Monster, del 2
        Detta spelmöte var Walters spelare, krönikören, inte med.

        Detta spelmöte hände bland annat följande
        • Rollfigurerna blev oroliga att Liana skulle skicka polisen på dem. I och med att Lupe har kletat sitt DNA över hela nedervåningen bestämmer de sig för att bränna ner huset.
        • Innan de gör det hittar de ledtrådar i huset:
          • Hår från illimu i soporna, dvs. håren har blivit bortstädade.
          • Det är två individer, varav den ena är ett bergslejon.
          • Den ena verkar ha varit i huset mycket mer än den andra.
        • Fler efterforskningar avslöjar att det finns en övergiven gruva i närheten av platsen där Liana och Geraldo råkade ut för en bilolycka.
        • Rollfigurerna får också veta att
          • de två barnen som hittades i brunnen verkar delvis bitna av djur.
          • detsamma med mannen Tilo (Geraldos pappa) som dog först.
          • tvillingarnas pappa har sett något djur som verkar förfölja honom.
          • en granne till honom har sett djur stryka omkring i trakten och trampat ner rosenbuskar.
          • någon har plundrat jägares fällor i skogen.
          • en albinoälg-familj i skogen har försvunnit.
        • De ställer sig frågan om inte illimu borde kunna handla mat i människoskepnad?
        • Dessutom äter de mer än två individer.
        • Rollfigurerna gick till sjukhuset för att tjuvläsa läkarjournaler och obduktionsrapporter och försöka väcka läraren som ligger i koma.
        • Iris helar upp hela palliativa avdelningen med ett stort vackert ljus. Lupe blir salig av åsynen. Iris kan plötsligt se själar. Rollfigurernas själar mår inte bra – fjättrade, nedsolkade.
        • Läraren vaknar ur koman och frågar om emet-tecknen som rollfigurerna har på bröstkorgarna.
        • Läraren berättar om att han angreps i hemmet av en skugga. Skuggan släckte alla ljus utom ett, som satt i en ljusstake av bergskristall. Bergskristallen drev bort skuggan.
        • Läraren hade skällt på Geraldo men också föreslagit att han sökte upp kuratorn. Geraldo verkade ha lyssnat.

        Kommentera


        • #19
          Spelmöte 17 – Monster, del 3
          Utan Lupes spelare. Däremot hjälptes vi åt att spela henne.

          Rollfigurerna följer nu ett spår för att försöka hitta ett illimu-näste i skogen. De har listat ut att det förmodligen rör sig om fler än två individer.
          Lianas och Geraldos problem började efter att de varit med om en bilolycka. Geraldo har också haft mardrömmar om olyckan, där han hör gläfsande ljud omkring sig i mörkret.
          Lupe har listat ut var bilolyckan skedde – på en enslig skogsväg nära en gruva en bit från staden. Rollfigurerna åker dit. Gruvan är stängd sedan många år. Det går att ringa ett telefonnummer om man vill komma innanför staketet och bli guidad, men det går också att använda Amandas förmåga att öppna lås och gå in utan att fråga någon.
          På gruvområdet finns vraket efter bilolyckan, ett par rostiga kranar, några förfallna baracker och spår av att någon tränat motocrosskörning på området. Vännerna börjar leta efter spår på marken som kan tyda på illimu eller vilda djur. Några sådana hittar de inte, däremot märkliga hål – liknande mullvadsgångar eller borrhål som går snett ner i marken, med märkliga skrapmärken längs kanterna. Lite mer sökande avslöjar delar av en crosscykel, mestadels begravda i gruset. Delarna verkar ha rostat eller frätt sönder. På ett ställe finns det spår av två crosscyklar som gjort var sin rivstart och åkt ut genom grinden. Vid grinden finns det spår av tre crossar som åkt in på området.
          Bilvraket från olyckan ser ut att vara minst tre år gammalt, trots att bilolyckan som Liana och Geraldo var med i inträffade för fyra månader sedan. Amanda dubbelkollar informationen som Lupe hittade och inser att hon hade klickat på fel sökträff och läst om en bilolycka som inträffade för fyra år sedan eller mer.
          ”Från och med nu hanteras alla IT-ärenden i den här gruppen av folk under 25, okej?” föreslår Amanda medan hon tar fram koordinaterna för den riktiga bilolyckan. Gruppen går mot Walters bil.
          ”Men kan vi verkligen lämna gruvan så här?” frågar Iris. ”Det är ju uppenbarligen konstiga saker som händer här. Tänk om någon annan tar sig in och råkar ut för något otäckt?”
          Amanda använder sin kraft till att välta de två kranarna så att de blockerar gruvgångarna. Ett stort dammoln yr upp och marken skakar. Marken slutar inte skaka. Någonting under marken rör sig mot Amanda. Amanda springer. Någonting skjuter upp ur marken och lindar sig om Amandas ben. Det gör ont. Lupe springer fram för att dra henne mot bilen. Iris använder sin förmåga för att skada vad som nu är under marken, och det släpper Amandas ben. Samtliga hoppar in i bilen och Walter kör snabbt därifrån. Amanda har fått en lätt brännskada och lite skärsår på benet, vilket lätt åtgärdas med förbandslådans innehåll.
          Lupe har en olustig känsla över att Iris, när hon anföll saken under marken, liksom sköt en svart stråle som såg ut precis som fagiaandens spår.

          Innan de lämnade staden tog vännerna vara på lärarens berättelse om ljusstaken av bergskristall. De gick till den lokala new age-shopen och köpte all bergskristall som fanns i lager. De har nu minst en bergskristallmedaljong var.
          Iris gör ett försök att prata med Walter om hur han mår. Responsen blir: ”Nej, jag har inte kontakt med barnen och inte min terapeut heller.” Därefter surmulen tystnad.

          Utan större problem hittar de platsen där Liana och Geraldo råkade ut för sin bilolycka. Vägen går längs en bergssida som sluttar brant uppåt på ena sidan och nedåt på den andra sidan. Räcket har inte blivit lagat än, så det är inga problem att se var bilen åkte av. Bilen har blivit bärgad, men det är inte svårt att se var den låg.
          Enligt Liana låg det en stor sten på vägen som hon väjde för. Walter hittar stenen och upptäcker spår av klor på ena sidan av den – som om den blivit uppgrävd av ett djur för att rulla ner på vägen. Ovanför vägen hittar han en annan sten med liknade märken vid marken – som om den håller på att grävas upp.
          Iris tar kort på området där bilen landade, och samtliga letar efter spår. Det finns en hel del djurspår på marken. Plötsligt upptäcker Iris ett ansikte på en av bilderna. Någon stod bland träden och tittade på rollfigurerna. Ansiktet finns med på nästa bild också, och personen lutar sig fram och ser misstänksam ut. Däremot finns inga spår av någon som skulle stå på den plats som bilen visar. Lupe känner igen personen – det är ett av barnen som hittades död i en brunn.
          Walter tillkallas via SMS, men nyckelordet ”spökbarn” gör att han prioriterar att göra en utdragen servicekoll av sin bil och låta de övriga hantera situationen nedanför vägen.
          Iris försöker locka fram barnet och försöka prata med det. Hon tar fler bilder, men nu är han borta. Däremot hörs en vissling en bit bort. Rollfigurerna går försiktigt dit. Fler visslingar leder dem vidare. Amanda har sin bergskristall nära till hands. Efter en stund kommer de fram till en glänta med en brunn i mitten.
          ”Är det här brunnen där barnen hittades?”
          ”Jag tror det.”
          Snabbt blir skuggorna i skogen tätare och hela gläntan innesluts snart i ett kompakt mörker. Någonting knuffar rollfigurerna mot brunnen, och Iris, Amanda och Lupe ramlar ner i den, och något läggs som ett lock ovanför den. Någonting tar tag i dem och försöker strypa dem eller krossa dem. Amanda viftar med sin bergskristall. Iris använder blixten på sin kamera. Lupe fipplar med sin tändare. Amanda tänder lampan på sin mobil. Mörkret håller sig kvar. Jessie försöker böja undan buskarna som blockerar solljuset, vilket verkar få mörkret att dra sig undan något. Lupe prövar att skjuta några skott (mynningsflammor är ju eld). Fortfarande inget resultat. Folket i brunnen fortsätter att strypas och krossas. Till sist får Lupe fart på sin tändare, och låter ljuset från lågan lysa genom sin bergskristall. Mörkret drar sig undan en liten bit och lyckas inte kväva lågan. Iris använder sin förmåga på mörkret, som retirerar helt och försvinner blixtsnabbt genom skogen. Jessie hinner se åt vilket håll det åker.

          Gruppen summerar. Detta var troligen illimuns astralform som anföll. Den var okänslig för allt utom ljus från eld eller solen som silades genom en bergskristall. Walter har nu kommit tillbaka, men går genast och hämtar bensindunken i bilen. Med hjälp av kraftiga grenar, tygstycken och bensin tillverkar gruppen några facklor. Amanda formar om bergskristallerna till glaskupor att ha runt facklornas eldslågor.
          Amanda plockar dessutom fram en av sina guldtackor som hon har med sig. Hon och Iris använder sina krafter gemensamt för att göra om guldtackan till en magisk stav. Det blir en kaducé utan vingar, med två ormar som biter i ett äpple. Den ena ormen kan läka och den andra kan skada.
          ”Walter, kan inte du se efter vart vi ska gå?” frågar Jessie.
          ”Varför det, du såg ju vilket håll den försvann?” svarar Walter.
          ”Jag menar, du kan väl ’se’ vad det är som pågår här.”
          ”Nej” svarar Walter och trampar iväg genom skogen, åt det håll som Jessie pekat ut.
          ”Vadå nej? Du kan inte eller vill inte?”
          ”Jag kan… Jag kommer inte göra det.”
          ”Om du inte är till någon hjälp här kanske du lika gärna kan vänta i bilen?” föreslår Jessie. Walter stannar.
          ”Vet du, det är en jättebra idé. Kom dit när ni är klara.” säger han och trampar iväg mot bilen.
          De övriga ropar efter honom att komma tillbaka, men Walter lyssnar inte.
          ”Jättebra Jessie, se vad du har gjort. Fattar du inte att Walter har det svårt just nu?” utbrister Iris.
          ”Desto större anledning för honom att hålla sig undan ett tag, då.”

          Jessies inre röster har den senaste tiden fört ett mer och mer aktivt liv. Även om han använt sin kraft för att stoppa de andra i sällskapet från att döda honom – hur vet han att de inte hittar något sätt att kringgå detta? Varför vill de ha med honom ut i skogen? Varför gick Walter iväg själv? Varför ville inte Walter hjälpa till? Varför tar de andra honom i försvar? De har något på gång. Måste övervaka dem så att de inte planerar något som han inte vet. De vill ju döda honom, det vet han.

          Gruppen minus Walter går iväg genom skogen åt det håll som Jessie pekat ut. Till Jessies relativa lättnad får han gå sist. De är beväpnade med tre facklor och guldstaven och har extra bensin till facklorna.
          Efter att de gått ett tag blir de anfallna av bergslejon som hoppar ner ur träden. Kulor biter inte på dem, men när de hoppar ner inom räckhåll kommer facklorna med bergskristallskärmar till sin rätt. Vilket också bevisar att det inte är naturliga bergslejon. Relativt snart är de nedgjorda, och deras kroppar upplöses i mörka sjok.
          Tråkigt nog har ett av träden tagit eld under striden, men Lupe använder sin förmåga för att rycka upp det ur marken och kasta ner det i en göl de gick förbi tidigare.
          En bit från stridsskådeplatsen finner de en grottöppning, onaturligt mörk. Amanda tittar in med guldstaven och sin fackla, och mörkret drar sig tillbaka. Där sitter sex barn, alla identiska med Geraldo, smutsiga och magra. Amanda tar det säkra före det osäkra och använder guldstaven på alla sex, i syfte att döda. Fem av barnen börjar skrika djuriska läten och lösas upp i svarta röksjok, men ett av dem skriker som en människa i svår smärta och faller ihop och vrider sig på marken.
          Iris springer fram till barnet, koncentrerar sig och använder sin förmåga för att hela. Lupe sliter staven från Amanda och springer fram för att understödja Iris i att läka barnet. Det går dock inte riktigt som de tänkt. Även om Iris läkande krafter blir synliga för Lupe, med vingar och allt, så verkar barnet ta mer skada av det. Barnet skriker högre, och skriket förvandlas till ett djuriskt tjut, och snart löses också den varelsen upp i svart mörker. Iris bryter ihop.
          Medan Lupe försöker trösta Iris hittar Jessie en grottgång som leder vidare. Han går in i den för att undersöka. De andra försöker hämta sig efter vad som just hände, och förstå hur Amanda urskillningslöst kunde döda alla sex barnen utan att veta om något av dem faktiskt var Geraldo på riktigt.

          Efter en stund hör de en krasande duns från grottgången där Jessie gick in, och strax ett likadant ljud till. Därpå visar sig Jessie i gången, men han är definitivt inte sig själv. Han har något vansinnigt i blicken och emet-märket på hans bröst glöder inte utan är svart.
          Med sin befallande förmåga ryter Jessie åt dem: ”Dö!” Allt blir svart. Även för Walter som sitter i sin bil men ändå fick se vad som händer.

          Rollfigurerna, förutom Jessie och Walter, vaknar i grottan. Jessie är borta. Deras skyddsmedaljonger, som skyddade mot Jessies förmåga, har gått i bitar, men de lever. Försiktigt letar de sig in i grottgången som Jessie kom ut från.
          Där hittar de Geraldo och Liana. Båda har fått skallen inslagen med en stor sten. Liana har dessutom fått en del av ena benet avgnagt.
          Iris gör ett försök att föra dem tillbaka till livet, fast som riktiga människor och inte vandöda. Det är svårt, men Lupe, Amanda och staven hjälper till att guida själarna tillbaka till denna världen.

          Liana berättar att hon blev tillfångatagen av illimu efter bilolyckan. En av dem åt av henne och antog hennes form och tog med Geraldo tillbaka till deras hus och fortsatte leva hennes liv, men ställde och till med så mycket jävelskap det gick. Geraldo fick fortsätta sitt liv, men illimun gav honom sådana psykiska skador att han inte kunde agera normalt i skolan. Därtill kom förstås morden på pappan och lärarna. Illimun brukade komma tillbaka till grottan där Liana var fångad och berätta om hur hennes familj led. Lianas hat och vrede och frustration blev näring åt hela illimuflocken.
          Nyss hade illimun kommit till grottan med Geraldo. Det verkade som att detta hände i och med att illimun, som rollfigurerna trodde var Liana, slutade lita på rollfigurerna och sprang iväg med Geraldo.

          Kommentera

          Arbetar …
          X