Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

[D&D5] Out of the Abyss [Spoliers!]

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Acenchious, 20 November 2017, 22.17
8 responses
155 visningar
0 gillar
Big Marco  
Skapad av en_müller, 17 November 2017, 21.54
3 responses
158 visningar
2 gillar
Nirbulas  
Skapad av Henke, 19 November 2017, 13.07
45 responses
1.222 visningar
1 gillar
Robert Jonsson  
Skapad av da_bohz, 14 November 2017, 19.59
68 responses
1.674 visningar
1 gillar
Robert Jonsson  
Skapad av Evokee, 19 November 2017, 21.58
37 responses
751 visningar
0 gillar
Skarpskytten  
Skapad av Evokee, 20 November 2017, 22.47
17 responses
438 visningar
0 gillar
Björn Wärmedal  
Skapad av Bifur, 19 November 2017, 11.04
65 responses
1.346 visningar
0 gillar
Skarpskytten  
Skapad av Hans E Magnusson, 18 November 2017, 08.07
21 responses
537 visningar
0 gillar
Rangertheman  
Skapad av CapnZapp, 10 November 2017, 09.41
9 responses
227 visningar
1 gillar
CapnZapp  
Skapad av Organ, 16 November 2017, 09.30
6 responses
201 visningar
0 gillar
Ram
av Ram
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • [D&D5] Out of the Abyss [Spoliers!]

    Här följer en krönika över vad som händer när vi spelar Out of the Abyss till D&D5.

    Naturligtvis kommer det bli skitmycket spoilers, så om ni är spelare som tänker spela OotA så är det nog bäst att sluta läsa nu! Detta är den enda varning ni får, och jag tänker inte sätta saker inom spoilertaggar. Rubriken räcker.

  • #2
    Första spelmötet:

    Rollpersonerna:

    Bor-Fodel, male human barbarian. En smula bakom flötet och vill helst av allt hem till Sigryn.
    Edric Halvbåge, male haldling bard. Når ungefär upp till bordet.
    Rimardo Domin, male human paladin. Kan eventuellt respeccas till halfling paladin, bara för att reta någon.
    Thierastra, female woodelf monk. Väldigt stillsam och helig, till och med när det sparkas rumpa.
    Kaisenasusi Liadon, female woodelf druid. Uppväxt bland vargar och tycker att civilisationens enda förtjänst är vin, sprit, öl och röka.

    Under första spelmötet skapar vi rollpersoner. Det tar rätt lång tid, eftersom vi diskuterar och donar trots att spelledaren förklarar att det inte behövs och att vi kan vara precis vad som helst utom drow. Och vi behöver inte bry oss så mycket om utrustning heller, och vi skojar friskt om att vi kommer säkert börja i kedjor på en slavmarknad i Djupmörke.

    Spelledaren har världens sämsta pokerfejs, så vi är rätt på det klara om att våra skämt stämmer. Och mycket riktigt, rollpersonerna är alla fångade av drow, slagna i järn och instoppade i en fånghåla tillsammans med en klase andra skumma varelser, där vi just nu håller på att brytas ner för att säljas som slavar i Menzoberanzan. Mardrömmar har vi också. Livet är med andra ord rätt surt.

    Bor-Fodel har lite svårt att acceptera att han är inspärrad och vill hem igen, så han blir nerslagen och insläpad. Rollpersonerna utnyttjar tillfället och försöker fly. Det går inte så bra, delvis på grund av att fånghålan är antimagisk: vi stryper en vakt och slår ihjäl två andra, men innan vi hinner komma någonstans så blir vi nerslagna och insläpade igen.

    Men en av drowerna råkar vara sur på sin härskarinna Ilvara av huset Mizrim, efter att han blivit piskad, ärrad och fråntagen sin position som näst högsta honcho. Så eftersom vi inte är knäckta än så tänker han ge oss en möjlighet till vid nästa vaktbyte: dörren kommer vara olåst och bytet kommer tar längre tid än vanligt.

    Så vid nästa byte kommer vi ut. Väl utanför fånghålan så kan magin flöda, och Kaisenasusi (kallas ”Sussi” från och med nu) snärjer vakterna i en massa törnen. En kommer loss och försöker fly, och Thierastra jagar efter. Men han kommer undan ändå!

    Vi är skitnervösa för förstärkningar, men plötsligt kommer det en klase demoner och härjar. Vi snokar runt lite och hittar vår utrustning (den som vi inte brydde oss om så mycket när vi gjorde rollpersoner), packar på oss rubbet och drar, övertygade om att drowerna ska jaga efter oss.

    Kommentera


    • #3
      Andra spelmötet:

      På andra spelmötet är Rimardos och Edrics spelare inte här, så de behandlas som spelledarpersoner i hörndimensionen tills vidare.

      Vi och våra medfångar har samlat oss och tar en kort andepaus, och går igenom alternativen. Vi ytfolk har noll koll på var vi är (utöver ”en bra bit ner”), men några av våra medfångar har i alla fall en aning.

      Med reservationer för kass hörsel och uttal så är våra kamrater följande:
      • Bupido, derro (eller ”pervodvärg” som vi döper dem till). Väldigt artig, faktiskt.
      • Prins Daerendil, alv förtrollad till groda, eller snarare quaggoth eller nåt sånt.
      • Eldeth, dvärg från Gautengrym.
      • Jim-Jar, djupgnom som vill slå vad om allt.
      • Zarith, surmulen drow som absolut inte alls har mördat någon.
      • Zushar, kuo-toa, en lugn och munkig person, fast fisk.
      • Stool, mykonidgrodd (svamp), fast ensam och rädd och vill hem till Aldrigljusa Lunden.
      • Sen hade vi Topsy och Turvy, två djupgnomer, men de smet.
      Vi beslutar oss för att ta oss till Slobludoop (”Å, Slobludoop, jag vill ju va’ som du-u, jag vill se ut som du, gå som du, duu-uu! Det vill jag nu-u…”), som Zushar kommer ifrån, för det ligger närmast och man kan åka båt därifrån till alla andra intressanta ställen.

      Mat är inte så stort problem: Thierastra (”Astra” kallad) är bra på att samla insekter och svamp och annat mer eller mindre ätbart, och Susi kan trolla fram bär. Och vi har lite mat, så vi borde klara oss även utan att samla mat. Så vi forcerar marschen så att vi tar oss från eventuella förföljare.

      På vägen träffar vi Vandenor, en månalv som rymt från drow och som är typ level 0 commoner. Vi drar med honom och efter en lång mörk dagsmarsch, där Bor-Fodel – som inte kan se i mörker – krockar med saker och ting (Rimardo och Edric antar vi har samma problem). Och att inte se i mörker är ett problem när en giant rocktopus anfaller Vandenor och tänker äta upp honom! Det tycker inte Susi om alls och slår på bläckfiskjäveln, och får en smäll tillbaks så hon nästan dör! Bor-fodel vaknar och köttar på rätt bra trots mörker, men får sig en kyss han med! Daerendil vaknar och börjar riva och slita i bläckfisken, och Zarith och Astra kommer tillbaka efter en matsamlarexpedition, och med förenade krafter lyckas de ha ihjäl den!

      Susi klarar sig från sina skador, men Bor-Fodel vaknar aldrig igen. Vi begraver Bor-Fodel under en hög sten och fortsätter sedan mot Slobludoop.

      Vi når Silkesvägen efter ett tag. Det är en djup klyfta full med spindelväv och vi ser ingen väg över. Då kommer två goblins glidande, Yuk-Yuk och Spindelagn, som kan guida oss över mot femtio guld. Vi förhandlar ner det till tio guld och en blänkande juvel, och börjar sen ta oss över.

      Halvvägs över möts vi av en Åskådare som är helt galen och mumlar om demoner och tror att Astra är en demon och anfaller. Eftersom han envisas så slår vi ihjäl den, men inte förrän han har reflekterat Susis åskvåg och kastat ner henne tretti meter i spindelväven och Astra tappar balansen och ramlar ner tjugo meter. Jim-Jar ruttnar nästan bort och Stool dör, men till slut lyckas Daerendil och Zarith ha ihjäl åskådarjäveln! (Läktarvåld, någon?)

      Vi lyckas samla oss, och Kaisenasusi gör något åt Jim-Jars förruttnelse innan vi fortsätter över spindelnätshelvetet. Två kokonger snubblar vi över, där halflingen Fargos Rummelfot (”Drummelfot”) och drowen Thanior är inkapslade, paralyserade och förgiftade. Men de hämtar sig fort och vi tar oss bort från spindelväven innan någon blir sur att vi har plundrat draperiet.

      Fargos var tillsammans med en hög äventyrare på jakt efter en borttappad grav, men han har hittat den! Dessvärre blev hans grupp överfallen av gnoller och han var den ende som överlevde. Thanior – som råkar vara kompis med Zarith – är också lite utkastad och utpekad för hemska brott. Han är så där farligt snygg med ett farligt snyggt ärr i ansiktet.

      När vi är i utkanten av Slobludoop möts vi av en välkomstkommitte av kuo-toa. De ger oss ett varmt välkomnande i form av våld och nät, och det tycker vi inte ett dugg om, så vi slår tillbaka. Det slutar med att alla utom deras ledare dör en grym våldsam kallblodig död i Djupmörkes, öh, mörker, och ledaren tar vi som fånge.

      Ding! Level 2!

      Kommentera


      • #4
        Spoilers eller spoliers det är frågan :)

        Lycka till!

        Kommentera


        • #5
          De kommer senare, antar jag. Vi kommer väl hålla på 20+ spelmöten, och förr eller senare kommer plotten.

          Kommentera


          • #6
            Jag refererade till stavningen av ordet i ursprungliga inläggets rubrik resp brödtext.

            Kommentera


            • #7
              Ursprungligen skrivet av CapnZapp Visa inlägg
              Jag refererade till stavningen av ordet i ursprungliga inläggets rubrik resp brödtext.

              Fuck stavning. Det här är internet.

              Kommentera


              • #8
                Tredje spelmötet:

                Gruppen består just nu av:
                • Thamior, male drow fighter. En sån där farlig mörk främling, typ Favio fast svart hud, vitt hår och spetsiga öron.
                • Edric Halvbåge, male haldling bard. I hörndimensionen idag.
                • Rimardo Domin, male human paladin. Blev inte respeccad till halfling, men är hejjans kort ändå.
                • Thierastra, female woodelf monk.
                • Kaisenasusi Liadon, female woodelf druid.
                Därtill har vi en klase NPCs i följe:
                • Bupido, derro (eller ”pervodvärg” som vi döper dem till). Väldigt artig, faktiskt.
                • Prins Daerendil, alv förtrollad till groda, eller snarare quaggoth eller nåt sånt.
                • Eldeth, dvärg från Gautengrym.
                • Jim-Jar, djupgnom som vill slå vad om allt.
                • Zarith, surmulen drow som absolut inte alls har mördat någon, och som känner Thamior sedan tidigare.
                • Zushar, kuo-toa, en lugn och munkig person, fast fisk.
                • Stool, mykonidgrodd (svamp), fast ensam och rädd och vill hem till Aldrigljusa Lunden.
                • Vampenor, level 0 elf commoner
                Till att börja med hade vi tydligen missuppfattat att Stool hade dött. Det hade hen inte alls!

                Men vi hade ju en fånge, som vi förhör lite. På det snälla sättet, för övrigt; Thamiors idéer om knivar och vassa saker realiserades inte, utan det räckte bra med att fråga. Vår fånge Klobobob sade att det är så kuo-toa hälsar, genom att fånga in folk med nät, och det tror vi ju så mycket vi vill på.

                Så vi tar med honom och vandrar iväg mot Slobludoop. Då möts vi plötsligt av en ny patrull, ledd av en kuo-toa med ännu mer bling! Han heter Ploplopen och är ärkepräst för Blipdoleplopp eller sjömamman. Det är onda tider i Slobludoop, för det finns en ny kult som leds av ärkeprästens dotter Bloppblipod som är ärkeprästinna för Djupa Fadern Lemogogon. Vår fånge tillhör Bloppblipods kult, och de var ute efter att ta fångar som de kunde offra till Lemogogon. Hur som helst är det nu jättebråk i byn Slobludoop, och Ploplopen vill ha hjälp med att lösa konflikten. I utbyte kan han fixa hjälp att ta oss till Gracklestog eller Glittersten. Susi tycker att det var himla dumt av Klobobob att försöka ta oss som fångar för att offra oss, och läxar upp Klobobob, som visar lika mycket ånger som en fisk men lovar att bättra sig.

                Vi kommer till Slobludoop och släpps in. Staden är helt kaotisk, men det finns en trästaty av sjömamman, som en mänsklig kvinna med huvud och klor från en vit jättekrabba ditsurrad. Vi offrar lite olika saker till sjömamman för att visa våra hedersbetygelser – det finaste man kan offra är att kräkas upp mat, och det gör Susi. Det är ganska lätt, för det luktar fan vid statyn.

                Hemma hos Ploplopen får vi träffa Glogluglogg (och vid det här laget håller vi på att fnissa ihjäl oss av fisknamnen) och får höra Ploplopens plan: vi ska offras till Lemogogon. Vi är lite skeptiska till idén, men planen är att vi ska offras på låtsas som försoning, så att vi kommer innanför vakterna och kan kötta som fan. Med lite tveksamhet går vi med på planen, men upptäcker en brist: vi kan inte se skillnad på fisk och fisk. Vi märker ut våra fiskar med vit talk och blir sedan ivägfösta till Djupa faderns altare.

                Altaret består av hud, på vilken det ligger en död rocka och två hopbundna bläckfiskar. Det är massor av blod och en duergar som strax ska offras. Ploplopen framför försoningsoffret (oss) och slår sedan Bloppblipod i huvudet. Det är signalen och vi andra börjar slåss. Susi snärjer folk med törnerankor och blir sedan skräckvarg och börjar tugga på fiskar; Rimardo slår fiskar med sin guds vrede, Thierastra mest slår på fiskar, och Thamior filéar med sina värjor.

                Lagom till att Bloppblipod dör dyker en stor tvåhövdad demon – Demogorgon – upp ur vattnet och hela fajten kommer liksom av sig. Rimardo blir galen och viljelös av chocken, Thamior går bärsärk och skräckvargen Susi fryser av skräck, men på något sätt lyckas Astra med hjälp av Daerendil få iväg oss därifrån. Vi hittar en håla att ta skydd tills galenskapen går över och tills Demogorgon tröttnar på att mosa Slobludoop och äta fisk. Han passade på att äta upp duergen som satt fastbunden, för att vi var för upptagna att skära lös honom.

                Det är en bra plats att slå läger på, så medan Astra och Thamior går iväg för att fixa mat så vakar Susi, men blir inte avlöst av Vampenor. Det finns en andra gång i hålan, och när Astra och Thamior kommer tillbaka så går Rimardo in, och träffar på en grick som har ätit upp Vampenor. Den försöker ta Rimardo som efterrätt, och det tycker Rimardo är en väldigt dum idé, och slår den med sin guds vrede och nästan one-shottar den. Thamior avslutar jobbet genom att strypa gricken med sina bara händer.

                Susi blir jätteledsen, inte minst för att Vampenor blev uppäten på hennes vakt utan att hon märkte något, och det där med gråtande kvinnor gör Thamior väldigt perplex (även om det är uppblandat med vargylande). Det blir någon form av begravning för det som är kvar av Vampenor, och sen letar vi oss tillbaka till Slobludoop.

                Slobludoop ligger i ruiner och fiskarna är helt bedövade. Zushar stannar hos sitt folk, och vi får tre båtar att paddla oss till Gracklstog, hemvist för derro och dit som Bupido vill åka, och ger oss ut på Mörka Sjön.

                Mörka Sjön är inte ett stort öppet vatten, utan mer en massa sammanhängande vattenfyllda grottor. Den sjunde dagen välter plötsligt båten med Jim-Jar, Eldeth, Daerendil och Zarith. Daerendil och Jim-Jar trillar i drickat, där en vattenelementar försöker dränka och äta upp allt! Susi slår på den med sin stav, och får en kyss tillbaka så hon börjar dö och vattenelementaren försöker dra in henne och äta upp henne. Astra och Thamior sliter för att få ut henne, och Thamior lyckas och Susi vaknar i hans armar. Thamior vispar ihjäl elementaren med sina värjor. Jim-Jar får vi upp i båten igen, men Daerendil sjunker och drunknar. Susi blir jätteledsen igen och vargylar sorgset och gråter, och Thamior undrar om det är nåt fel på henne. Kvinnor ska ju bara skratta hånfullt när veka varelser dör. Yla kan väl gå an, men de ska inte hålla på och spilla vatten ur ögonen!

                Vi fortsätter vår båtfärd, och till slut, efter resor i slussar, trånga grottor, forsar och elände, kommer vi fram till Gracklstog. Det är imponerande, lyser med rött ljus och är varmt, och som tur är så kan Bupido visa vägen in i hamnen. Väl där inser vi att vi har kommit till ett Riktigt Ställe™!

                Ding! Level 3!

                Kommentera


                • #9


                  (Ett meddelande med minst 1 tecken)

                  Kommentera


                  • #10
                    Fjärde spelmötet: ”Idag ska ni bli mördade av rosa tärningar!”

                    Gruppen består fortfarande av:
                    • Thamior, male drow Fabio. I hörndimensionen idag.
                    • Edric Halvbåge, male halfling bard.
                    • Rimardo Domin, male human paladin. I hörndimensionen idag.
                    • Thieastra, female woodelf monk.
                    • Kaisenasusi Liado, female woodelf druid.
                    NPCs numera:
                    • Bupido, derro och artig.
                    • Eldeth, dvärg från Gautengrym.
                    • Jim-Jar, djupgnom som vill slå vad om allt.
                    • Zarith, surmulen drow som inte alls har mördat någon.
                    • Stool, mykonidgrodd som vill hem till Aldrigljusa Lunden.
                    • Fargos Rummelfot, halfling.
                    Vi kommer till Gracklestugh nära Mörka sjöns bryggeri. Under resan har Bupido berättat om Gracklestugh och dess invånare. Duergar är tydligen puritaner – de jobbar, gnetar, tror inte på lyx och excesser, och de har mycket slavar. Derros är andra klassens medborgare, snäppet under slavarna. Det finns kanske 10 000 duergar i Gracklestugh, 2000 derro, och ett oräknat antal slavar. Bupido, pratglad som han är, talar om en massa saker om Gracklestugh, så vi har nästan en bild av hur det ser ut där innan vi kommer fram.

                    Vi landar inte långt från Mörka sjöns bryggeri. Precis när vi står där och lastar iland saker från våra båtar så blir två duergar synliga och försöker lönnmörda en tredje. Det tycker Edric är jättefult, så han börjar sjunga introt till Thunderstruck (”Aaa-ah a-a-a-ah ah-ah! Thunder!”) och skickar iväg en Thunderwave mot lönnmördarna. Susi och Edric gör slut på lönnmördarna medan Thierastra ser till att köpmannen inte dör. Astra hjälper iväg köpmannen Verts saltbaronen och fixar en dejt med honom på Splittrade spiran, en restaurang på en bruten stalagmit ute i sjön.

                    Edric och Susi gör processen kort och lootar snabbt liken och hittar en bild på Verts ritad på fiskskinn. Sen smiter de snabbt iväg innan lagens korta arm kommer dit, och smyger bort till Gholborns håla, enda värdshuset som tar emot utbölingar i Gracklestugh. Värden Gholborn är dryg och sur och tar asmycket pengar. Som tur är behöver vi inte betala för Bupido, för han har smitit. Nåväl, det var ju hit han skulle, men han kunde väl i alla fall säga adjö.

                    En liten shoppingrunda inbringar pipgräs åt Susi, och vi upptäcker att folk är allmänt skitskumma. En duergar pratar med sin osynlige bror när han köpslår. En annan är skitful i munnen när han köper och hur artig som helst när han säljer. En tredje blir osynlig mitt i köpet, så kunden drar.

                    Dagen efter vaknar Astra med grackllunga, en skitläskig KOL-liknande sjukdom som drabbar utbölingar i Gracklstugh på grund av den torra smoglika luften. Som tur är kan Susi spendera en level 2-spell slot på Lesser Restoration och fixar det.

                    Efter frukost dräller vi lite, då hamrandet från smedjorna dränks av bröl och muller och en tvåhövdad stenjätte mosar porten och rusar ut och stör ordningen. Han är galen och skrämd, ungefär som vi var borta i Sloobludop. Vakter mosas, och schyssta som vi är så gör vi något åt saken. Susi kallar ner en månstråle modell rymdlaser i huvudet på honom och Edric rusar upp för armen och ger honom dödsstöten med en värja i ögat.

                    En annan jätte, Dorun lärling till Hagran Stentalaren, kommer ut och tar hand om kroppen. Vakterna tar upp vittnesmål och ger beordrar oss att rapportera till Erde Svarthielm i Översjö fäste innan vi lämnar staden.

                    Lunch i Splittrade Spiran. Verts tackar för hjälpen och sitt liv och ger oss en juvel värd 10 guld. Han erbjuder också jobbet att ta en påse med guck till en kontakt i Glittersten, no questions asked, att lämnas till alkemisten Kasook Plockglans. Vi frågar en massa frågor ändå, och lyckas luska ut att Verts förmodligen utsattes för lönnmordsförsöket på grund av att han, eh, smugglar ädelstenar till Glittersten, vilka är ärkerivaler med Gracklstugh, kanske. Men vi går med på uppdraget mot tjugo guld att betalas vid leverans och han får stå för maten.

                    Vid bordet bredvid sitter två duergar som pratar affärer över en affärslunch och plötsligt börjar de slåss. Astra och Susi försöker sära på dem, men det slutar med att Susi tvingas slå ner den ene, varvid den andre blir normal. Edric äter upp Susis och Astras efterrätt under slagsmålet. Efter att Susi hjälper den mest skadade av dem blir de normala och fortsätter äta.

                    Efter maten hälsar vi på kapten Svarthielm vid Stenvakten i Översjö fäste. Hon tackar för hjälpen med lite förbehåll: först och främst ska vi hitta Droki, en derro som bor i väst och som sysslar med fuffens (förmodligen med vasallernas råd), och fånga honom död eller levande. Om han dör måste vi hitta någon form av bevis, typ dokument eller så. För det andra är det skumma saker som händer, men så fort vakterna kommer så blir alla normala igen, så hon har inga bevis. Vi berättar allt vi har sett och upplevt, och det skrivs ner som en rapport. Men vi tar det jobbet och får ett sigill så att vi får gå in i Gracklstugh. Det får utbölingar normalt inte. Droki påstås vara en derro klädd i välsydda trasor med en stor hatt med tentakler.

                    Dagen efter är det Edrics tur att få sotlunga, och Susi tvingas spendera ännu en level 2-spell slot för att bota honom. Bläh. Sen tar vi oss in i kåkstaden och försöker hitta Droki. Det luktar dynga i kåkstaden där Droki sägs finnas och derros är högljudda och upproriska. När vi frågar en derro blir han skitaggressiv och han och hans fyra kompisar hoppar på Susi. Astra sparkar ner ett par av dem, Edric sticker ihjäl en, och Susi blir en tvåhövdad dödshund som sliter ihjäl en. Den sista slår vi ner och drar in i en gränd.

                    Edric och Astra försöker förhöra honom, men han spottar bara på honom. Susi undrar om derron minns dödshunden och berättar att hon kan ta den formen igen och kommer i så fall tugga på hans fötter, sedan ben, sedan knän och sluta vid låren så att han dör en plågsam död förgiftad och invalid – och då berättar derron allt han vet! Vi lämnar honom bakbunden, och hinner knappt lämna gränden innan någon annan mördar honom och försöker loota honom.

                    Vi följer derrons vägvisning och hittar till virveltunnlarna. Ett grönt ljus lyser upp de slingriga och spöklika tunnlarna. Ljudet är dämpat och det hörs inget eko när vi smyger in. I ett grottrum finns ett tempel, där Bupido har gjort en spiral av de kladdiga resterna av … folk. Bupido yrar om sin storhet och gudomlighet och kallar fram sex skelett med två huvuden! (det är ett återkommande tema i den här kampanjen, tror jag.)

                    Astra sparkar ihjäl Bupido och Bupido ylar om världens undergång i sina sista andetag. Edric spelar symfonin med pukslaget (Shatter) som gör hård skada på skeletten. Vi dör nästan, men med en chained cure wounds (Edric lägger en på Susi som lägger en på Astra) klarar vi oss och dödar skeletten.

                    För säkerhets skull vanhelgar Susi spiralen i Bupidos tempel, och ett spöke av en swifernibli visar sig. Han dödades av Bupido, men hans högra hand med en obsidianring kröp iväg. Han ber oss att ta med hans likrester och hand till Glittersten att begravas där, och vi är någorlunda schyssta typer som går med på det.

                    Efter att ha hittat lite guld, silver och evangelium enligt Bupido så fortsätter vi i den riktning som handen kröp iväg. I ett grottrum finns en massa dansande mykonider – en av dem är kompis med Stool och heter Rumpadump. Rumpadump slår följe med oss, men istället börjar Zarith dansa. Vi greppar dag i honom och bär iväg med honom.

                    Längre bort kommer vi till en skog med svampar, där ett väsande ljus låter. Plötsligt krälar det fram svärmar av larver och spindlar. Edric går ner, men med helig månstråle och skräckvargform och kung fu kan Astra och Susi göra slut på insekterna. Vi hittar till slut en damm, där vi bryter för kvällen med en long rest.

                    No ding today.
                    Last edited by Krille; 03 April 2016, 22.56.

                    Kommentera


                    • #11
                      Femte spelmötet: "Och din mamma!"
                      Eller Gracklstugh del 2

                      Gruppen består fortfarande av:
                      • Thamior, male drow Fabio. I hörndimensionen idag.
                      • Rimardo Domin, male human paladin. I hörndimensionen idag.
                      • Edric Halvbåge, male halfling bard.
                      • Thieastra, female woodelf monk.
                      • Kaisenasusi Liado, female woodelf druid.
                      NPCs numera:
                      • Eldeth, dvärg från Gautengrym.
                      • Jim-Jar, djupgnom som vill slå vad om allt.
                      • Stool, mykonidgrodd som vill hem till Aldrigljusa Lunden.
                      • Rumpedump, Stools mykonidgrodd-kompis
                      • Fargos Rummelfot, halfling.
                      Efter vår långrest har Zarith gått och dansat och sedan försvunnit, men vi är fortfarande inne i vår dungeon, eller snarare någon annans dungeon. Och vi har ju ett uppdrag: att hitta derron Droki. Bupidos lilla tempel och dans-svamparna är ju bara ett hinder på vägen. Vi går runt i de stora gångarna och hittar små gångar som bara Edriv är liten nog att krypa omkring i. Möjligen Fargos också, men han är ju SLP och gör inget på eget bevåg.

                      I slutet på en av gångarna hittar Edric en stor kammare där en klase derro håller på med en ritual av något slag. De mässar och ritualiserar kring en staty, där ett andra huvud växer ut. Ritualmästaren vrålar ”Demogorgon!” och Edric svarar ”Prosit!”. Ritualmästaren skickar en ettin och en dödshund efter Edric, som svarar med att dödsförolämpa ritualmästaren och håna hans mamma för 1d4 psychic damage. Sen drar Edric därifrån, väl förvissad att en dödshund och en ettin inte kan följa efter.

                      Edric kommer tillbaka till oss andra och rapporterar, för att sedan smyga in i en annan liten sidogång. För att splitta partyt är ju en fantastisk idé.

                      Resten av gänget smyger framåt och hittar ett rum som luktar dynga. Det finns spiralmönster på golvet, och i tre burar sitter tre grottbrunbjörnar. Där finns också två derros som har två separata konversationer. Den ena pratar med den andre om sin mästare, och den andra pratar med den förste om äckel i sjön.

                      Vi tycker att det är en dum idé att störa dem och smyger därifrån. Vi lämnar en markör på golvet vid gången där Edric smög in så att han vet vilket håll vi gick åt, och går sedan iväg.

                      Vi hittar så småningom ritualrummet, och tänker vänta på Edric. Dessvärre är Susi skitkass på att smyga, så dödshunden anfaller! Susi kallar ner Moonbeam of Justice på dödshunden som därav dör. Ritualmeistern zappar flera av sina egna derros med en blixt, men träffar också Susi som går ner. Astra bankas ner av en Ettin, och därmed blir det svart för dessa.

                      På annan tid och plats kryper Edric runt i sin smala gång och snubblar över en liten kammare med fyra quazzits som brottas. Eftersom Edric inte hör hemma där så slutar de brottas och börja bita på Edric, som blir skiträdd och nästan förgiftad. Edric spelar mer Thunderstruck och tre av quazzitarna dör. Den fjärde blir osynlig och flyr. Edric helar sig själv och smyger vidare för att hitta björnrummet. Det luktar som sagt var dynga här, så Edric smyger tillbaka och följer anvisningarna på golvet.

                      Även Edric hittar ritualrummet för att se hur Susi och Astra har baxats in i en bur för framtida hjärntvätt och konvertering till nya vakter. Edric stormar istället för att göra något smart som till exempel att öppna buren och göra en Cure Light Wounds, och det går lite förutsägbart åt helvete.

                      En tid senare vaknar alla i buren. Det finns tre derros, ritualmeistern och en ettin här. Ettin vaktar buren, och derrosarna arbetar med att få igång ritualen igen. Då kommer Droki genom en av smågångarna med tentakelmössan. Narrak, ritualmeistern, övertalar Droki att delta i ritualen eftersom det behövs fem derros. Pentagram å sånt.

                      Susi observerar att ett galler är löst så att Edric kan smyga ut och sno nyckeln från ettinen. Det gör han, och vips börjar vi smyga därifrån. Problemet är att Susi är askass på att smyga, så ettinen märker oss och vrålar. Narrak och en derro fortsätter med ritualen, och två derro och en ettin jagar oss på flykten. Vi flyr in i en okänd tunnel och kommer in på andra sidan björnrummet, där derrosarna släpper ut björnarna.

                      Det visar sig att ulviska och björniska är rätt närbesläktade, och Susi kan ju tala ulviska! Så med Susi som tolk och med lite muta i form av all mat vi har – björnarna är skithungriga – så får vi björnarna på vår sida. Så med numera samlad tropp plus tre skithungriga och skitarga björnar på vår sida stormar vi tillbaka till ritualrummet!

                      Den här gången går det bra mycket bättre! Susi har visserligen slut på spell slots, men hon kan fortfarnade bli skräckvarg! Vi dräper typ allihop utom Droki som vi bara slår medvetslös och paketerar i rep till en korv.

                      Förutom den tvåhövdade statyn finns en trasig staty med texten ”Rijud” på ryggen, namnet på den tvåhövdade galna jätten från vår första tid i Gracklstugh. Det finns också en kista med loot som Edric lootar. Eftersom vi inte trivs i den här hålan drar vi ut därifrån och släpper ut björnarna ur Gracklstugh.

                      När det är klart möts vi upp av en lönnfet röd drake som vill prata med oss, så vi följer fogligt med honom till hans kammare eftersom man inte muckar med drakar. Och man stjäl inte ur drakskatter heller, så det gör inte Edric. Susi är fortfarande skräckvarg och håller en däckad Droki i käften.

                      Draken Thempershoud är typ överstepräst i Gracklstugh, och hans vakter från Flammans bevarare kommer snart ge oss ett uppdrag. Draken instruerar oss att ta uppdraget men istället rapportera till honom. Vi nickar och lommar därifrån.

                      Utanför drakens kammare kommer mycket riktigt Flammans bevarare och vill ge oss ett uppdrag. Avskumsgillet Grå Spökena har gjort något som påverkar hela Underdark. De använder Droki för att bära meddelanden. De har också ett magiskt föremål som skapar en reva i verkligheten. Naturligtvis vill Flammans bevarare fråga ut Droki, men vi säger att stenvakten har första tjing, men när stenvakten är klara kan de nog få låna Droki. Om det är något kvar, vill säga.

                      Så vi går bort till stenvakten och Susi spottar ut Droki på kapten Erde Svartenhielms skrivbord. Hon blir jätteglad och vi får en klase valfri utrustning värd 350 guld, eller hälften så mycket i pengar.

                      Ding! Level 4!

                      Kommentera


                      • #12
                        Kul läsning. Som Game of Thrones i textform. Fast inte så episkt. Och utan naket förstås. Samt i underjorden. Men det fanns ju minst en dvärg med. Och en drake. Och några dog. Exakt som Game of Thrones alltså.

                        Kommentera


                        • #13
                          Sjätte spelmötet: "Splitta partyt? Skitbra idé!"
                          Eller Gracklstugh del 3.

                          Det var ett tag sedan sist. Gruppen består fortfarande av:
                          • Thamior, male drow Fabio. ("Fabio")
                          • Rimardo Domin, male human paladin. I hörndimensionen idag.
                          • Edric Halvbåge, male halfling bard.
                          • Thieastra, female woodelf monk. ("Astra")
                          • Kaisenasusi Liadon, female woodelf druid. ("Susi")
                          NPCs numera:
                          • Eldeth, dvärg från Gautengrym.
                          • Jim-Jar, djupgnom som vill slå vad om allt.
                          • Stool, mykonidgrodd som vill hem till Aldrigljusa Lunden.
                          • Rumpedump, Stools mykonidgrodd-kompis
                          • Fargos Rummelfot, halfling.
                          De där 350 guld i prylar som vi fick skaffa skaffas. Lustigt nog är det väldigt mycket helande drycker. Vi bestämmer oss för att göra Flammans väktare glada och leta upp de Grå Spökena. Susi planerar därefter och dumpa Lesser Restoration till fördel för Spike Growth. Å ena sidan var det en skitdålig idé eftersom Thamior, inte längre i hörndimensionen, får grackllunga det första han gör. Å andra sidan var det en skitbra idé, eftersom vi drabbades av ett derro-upplopp på vägen till Virveltunnlarna, vår typ enda ledtråd till Grå spökena. Blir man stormad av en mobb kan man nämligen kasta upp en massa vassa legobitar eller törnen eller andra hemska saker, så att mobben springer ihjäl sig själva. Innan mobben hinner fyllas på kommer kravallpolis-duergar och mosar skiten ut upploppet, vilket ger oss andra en möjlighet att smyga till virvelgrottan, där vi börjar utforska de outforskade gångarna.

                          I ett rum finns en liten gång och en massa svamp. Susi testar svamp och blir besviken då inget händer, och Edric testar den lilla gången och blir besviken då inget händer. Han kommer bara ut på andra sidan en damm som vi har slagit läger vid. Edric kryper därför tillbaka, och eftersom vi inte kan krypa i samma gång får vi ta den långa vägen runt.

                          Det innebär att vi även får gå förbi den gamla insektsgången, den med larver och spindlar som vi har vissa problem med, men löser med syra, kung fu, dundersmällar och värjvåld!

                          Bortom larver och spindlar och till höger i korsningen finns ett rum med ett svamptorn som sträcker sig upp. Här finns fler små Edric-anpassade gångar, som Edric kryper iväg i. Vi andra utforskar svamptornet. Thierastra klättrar upp och tycker sig höra precis allt i Gracklstugh, så hon försöker fokusera på draken. Draken är trött, uttråkad, hungrig, lat och bitter. Fabio bjuder Susi på vin, och sen lite mer vin, och lite vin till, sä när Susi och Thamior ska försöka lyssna på saker så är hon lite luden och får huvudvärk alldeles för tidigt. Fabio har tankarna på annat håll, så när han försöker blir han stum! Vissa skulle säga att det är en klar förbättring.

                          I väntan på Edric tar Susi, Astra och Fabio en annan väg och hittar en liten labyrint full med spindlar. Fabio blir nätad, Astra kung fu-ar spindelkungen (utan pyramid), och Susi blir björn och äter ihjäl spindlarna. Plötsligt hörs en dämpad smäll från rummet bredvid.

                          Vilket för oss till Edric. Edric hade ju krupit in i en smal liten Edric-gång och hittat där en dörr och ett rum med en damm. Edric börjar med att knacka på dörren, men ingen öppnar, så Edric tittar på dammen istället. Man kan gå runt dammen på ena sidan eller på andra sidan över en liten kulle. Edric tar den andra sidan, och en språngbräda skickar upp en vattenelementar. Elementaren är jättekass, så Edric passar på att fly och öppnar dörren medelst en liten smäll. Där innanför finns en trädgård med svampar som luktar ruttet, och där blir Edric övrgallen av duergar. Edric dör nästan, men blir tillfångatagen för att förhöras.

                          Edric har inte så mycket att säga under förhöret, så han blir svampträdgårdsmästarträl istället. När han passar på svamparna hör han ljud av strid på andra sidan väggen, och smäller av en Dundersmäll för att få folks uppmärksamhet. Det gör duergarna skitsura, så de har ihjäl Edric och gör honom till gödning. Uppmärksamhet fick inte Edric heller, i alla fall inte från rätt personer, för de är ju på andra sidan väggen och slåss mot spindlar. Och för att komma runt väggen måste de gå runt, runt, runt.

                          När Susi, Fabio och Astra går runt, runt, runt hittar de en magisk sköld täckt i sporer. Sporerna exploderar och Susi håller på att dö av mögelallergichock. Fabio fångar snabbt upp henne och räddar hennes liv medelst en flaska motgift, en flaska helande dryck och en kyss.

                          En stunds hångel och mögelsanerande senare tar Fabio skölden och trion går vidare. De kommer till ett rum med en damm, som man kan gå runt på två sidor, varav den ena har en liten kulle. Trion väljer dock den andra sidan, och eftersom vi inte smyger förbi så kommer vattenelementaren och tar oss och försöker dränka Fabio. Men vi gör slut på elementaren.

                          På andra sidan dammen finns en dörr. Thamior bänder sönder sin kofot på precis rätt sätt så att Susi kan använda den som dyrk för att bända upp dörren. Där innanför finns en svampträdgård där en duergar använder Edric som gödning. Vi blir SKITSURA! Thamior stormar, Susi kallar ner en Månstråle och blir skräckvarg och Astra går kung fu på de två jätte-duergar som blir synliga. In stormar också en alkemist och börjar kasta syra! Vi fångar alkemisten och har ihjäl resten. Vi håller en liten minnesstund över Edric och förhör och muddrar alkemisten. Han är självklart en av de Grå spökena, så vi knyter ihop honom till en korv och stoppar honom i en säck.

                          Det finns inte mycket av värde i deras högkvarter, utom ett brev på dvärgiska som vi måste låta Eldeth översätta åt oss. Det finns också en hemlig gång ut i Mörkersjö-distriktet vid hamnen, vilket är jättebra för då slipper man gå ner i derro-ghettot om man vill ner igen. Apropå hemliga gångar så finns en annan väl dold bakom mögel, men den är låst så vi beslutar oss för att ta den sen. Det finns andra gångar att utforska.

                          En av dem har en stor hög med likdelar i en grop, och något blänker där nere. Astra hoppar ner för att se om det är en hand med en obsidianring som vi lovade ett spöke att ta med till Glittersten för två spelmöten sedan. Det är det, men det finns en klase zombies där också. Thamior hoppar också ner för att hjälpa Astra, medan Susi stannar kvar där uppe och skjuter. Det visar sig att det är ett bra val, för gropen har skitvassa spikar som gör att vad som ramlar ner där har svårt att komma upp, i synnerhet om man är en dum zombie. Astra och Fabio slåss mot zombies, medan Susi skjuter pilar. Sen tröttnar Susi och drar igång en Rymdlaser, eh, Månstråle igen. Fördelen med Månstrålen är att den mosar zombiesarna på deras egen tur på ett sätt som gör att de inte reser sig igen, och det är skitbra, för annars reser de sig igen! Och när vi tror att det är lugnt blir vi påhoppade av en hand med en obsidianring, men den gör Fabio kebab av.

                          Det gör att vi har utforskat allt utom en låsta hemliga mögliga dörren, så vi tar oss ut till ytan igen, genom hamndistriktet. Vi hälsar på draken och lämpar av en säck alkemist till honom. Draken blir nöjd och ger oss en smaragd i belöning. Vi köper en halvtrasig eka och lite ved, och ger Edric en vikingabegravning.

                          Och sen blir det inte någon ding, men spelmötet tog slut.

                          Kommentera


                          • #14
                            Sjunde spelmötet: Häxan kommer!
                            eller Gracklstugh del 4

                            Eftersom Edric Halvbåge har döden dött har cast-listan uppdaterats en smula.
                            • Thamior (”Fabio”), male drow fighter.
                            • Rimardo Domin, male human paladin. I hörndimensionen idag.
                            • Kei, female human geek necromancer.
                            • Thierastra (”Astra”), female woodelf monk.
                            • Kaisenasusi Liadon (”Susi”), female woodelf druid.
                            NPCs är samma lista som förut:
                            • Eldeth, dvärg från Gautengrym.
                            • Jim-Jar, djupgnom som vill slå vad om allt.
                            • Stool, mykonidgrodd som vill hem till Aldrigljusa Lunden.
                            • Rumpedump, Stools mykonidgrodd-kompis
                            • Fargos Rummelfot, halfling.
                            Vi vaknar på värdshuset och träffar Kei, som inte avslöjar att hon är nekromantiker, utan ser mer ut som en supernördig goth med ungefär samma attraktionskraft som en sten. Kei och Thierastra känner varandra sedan tidigare, eftersom Kei brukade hänga i klosterbiblioteket.

                            Vi hade en hemlig dörr dold bakom svampväxt kvar att utforska i virvelgrottorna, så Fabio går och köper en ny kofot, varefter vi går ner till dörren. Fabio går lös på dörren, och det går jättedåligt, så flickorna Kei och Astra får ta över. Där innanför finns en lång spiralig gång som leder till en sal med starkt ljus som nästan ser ut som utomhus. Där finns också två trappstegspyramider, en med en obelisk och en med ett drakägg. Vid obelisken står en derro-kvinna och smeker obelisken. I rummet finns också en Spectator som upptäcker oss, varvid den slår larm och anfaller. Med viss svårighet lyckas vi ha ihjäl derron och åskådaren.

                            Om ni minns så fanns det en metallklump på skrivbordet i labbet: obelisken är gjord i samma metall. Kei får skitskumma visioner av situationen och petar på obelisken och försvinner i en rökpuff.

                            Fabio lyssnar på ägget och hör något i det. Astra å sin sida lootar derron. Hon ägde ett alviskt guldmynt från ytan och en anteckningsbok över obeliskens krumelurer på dvärgiska. Susi kollar in solljuset och upptäcker att det kommer från kristallsvampar. Och Kei kommer slutligen tillbaka – hon teleporterades iväg.

                            Vi tar ägget till den lönnfeta draken som blir jätteglad och belönar oss, varefter han mosar ägget och äter upp det. Flammans väktare blir skitsura när Astra talar om att draken åt upp ägget, så de hotar att göra otäcka saker mot oss och vi drar därmed. Däremot ska de skicka en expedition till obelisken för att studera den.

                            På värdshuset anlitar vi Eldeth att titta på alla anteckningsboken och tidigare brev. Anteckningsboken innehåller slumpmässiga ägodelar och gör ingen klok alls. Breven talar om besvärjelserullar som man kan sätta namn på (på något sätt).

                            Nu är vi skittrötta på Gracklstugh, så nästa tag tänker vi dra. Susi går grackllunga, men eftersom Susi har en cool Lesser Restoration så är det inte ett jätteproblem. Ding! Level 5.

                            En levling senare siktar vi mot Brysis av Khaens grav som Fargos Rummelfot var på väg mot, och på vägen blir vi påhoppade av gnoller, och sen mer gnoller. Den enda överlevande gnollen pratar helt galet om demonen Yenogu (som inte är samma som Demogorgon), och får sedan en andra chans i en duell mot Fabio och förlorar.

                            Två dagar senare möts vi av en hög goblins som vill äta upp oss, men Astra mutar dem med mat istället. Varför vill alla oss illa?

                            När vi närmar oss Brysis av Khaems grav hör Fabio en kvinnlig röst i huvudet och smyger iväg för att rädda en kvinna i nöd. Han följer rösten i sitt huvud och hittar en dörr i en marmorvägg. Dörren bänder han upp med sin nyinköpta kofot. I rummet innanför finns ett stendiorama över Khaem, en kvinnlig härskare med slavar, tjänare, rikedomar och flygande städer. Fabio kommer inte längre än så eftersom dörrarna inte vill bändas upp, så han går och hämtar oss. Fargas blir helt till sig och börjar rita av ALLT – hans livsmål är numera uppfyllt.

                            Längre in i kryptan finns ett rum med fyra sarkofager. Fabio petar på en av dem, och fyra spöken blir skitsura! Susi skjuter rymdlaser på spökena, och tre av dem dör en ny död medan Astra kuttar en fjärde. En liten modron dyker upp också, men försvinner en minut senare. Nåt skumt på gång är i görningen.

                            Eftersom gravarnas invånare är fördrivna öppnar Fabio en av gravarna och hittar lite gravgods som tas om hand i väntan på att någon ska öppna ett museum (eller inte).

                            I en annan del av kryptan finns en jättesarkofag. Den bänder Fabio upp. Däri finns en staty av Brysis av Khaem, och en röst utropar en förbannelse. Det blir Susi som drabbas av den. Captain Obvious, eh, Fargas säger att det inte är den riktiga graven.

                            Man kan flytta på en av sarkofagerna i första rummet. Där finns ett hål neråt, och Fargas tappar sitt armband ner dit. Fabio klättrar ner för att återbörda det. Så fort han nuddar golvet går stridsmusiken igång! En vålnad dyker upp och nu blir det våld med mycket magi! Magin har skumma bieffekter här – det var det som frammanade modronen där uppe – och här nere blir Susi spontant fem år yngre! Nu är ju Susi alv, och dessutom en alv som har växt upp bland vargar, så det där med fem år är väl mest fem år hit eller dit – hon går från (tärningsrull) 64 år till 59. Först senare upptäcker vi att alver blir vuxna vid typ 100 enligt PHB. Åldersprogressionen dit är lite oklar, men givet att den upp till 100 är ungefär linjär så skulle det innebära att Susi såg ut att vara motsvarande 13 till motsvarande 12. Fast alvåldring är skitknäppt från början, så vi skiter mest i det.

                            Anyway, vålnaden blir zappad av Susis rymdlaser. Fabio hittar ett magiskt lasersvärd med inbyggd kvinnlig röst, inte en riktig kvinna, så Fabios hjärta krossas. Astra hade som mål att hitta en relik i stället som Fargas var på väg till. Det är uppenbarligen det magiska lasersvärdet, så när hon tar hand om det är hennes livsmål uppfyllt.

                            Nu jävlar får det vara nog för ikväll, och nästa gång hoppas vi komma till Aldrigljusa Lunden.

                            Kommentera


                            • #15
                              Åttonde spelmötet
                              Eller ”Vi gå under blodstänkta berg”

                              Rollpersonerna är fortfarande:
                              • Kei, female human geek necromancer.
                              • Thierastra (”Astra”), female woodelf monk.
                              • Kaisenasusi Liadon (”Susi”), female woodelf druid.
                              Dessutom har vi två rollpersoner i hörndimensionen;
                              • Thamior (”Fabio”), male drow fighter.
                              • Rimardo Domin, male human paladin.
                              (Vi har börjat leta efter en ersättare för Fabio, för övrigt.)

                              NPCs är ungefär samma lista som förut:
                              • Eldeth, dvärg från Gautengrym.
                              • Jim-Jar, djupgnom som vill slå vad om allt.
                              • Stool, mykonidgrodd som vill hem till Aldrigljusa Lunden.
                              • Rumpedump, Stools mykonidgrodd-kompis
                              • Fargos Rummelfot, halfling Indiana Jones.
                              Fargas vill stanna vid gravvalvet en stund och göra en ordentlig preliminär undersökning. Det finns lite mer loot som vi har missat när vi hastade igenom på jakt efter saker att slå ihjäl. Men ett par dagar senare – men vi har ju egentligen ingen som helst aning om hur lång tid det är under jord eftersom digitalur inte är uppfunna – fortsätter vi mot Aldrigljusa lunden, till Stools stora förtjusning.

                              På vägen dit snubblar vi över en ruin, typ en bosättning som sjunkit ner i Djupmörke med ett slukhål. Fargas blir överlycklig och börjar undersöka stället, och plötsligt skriker han till när han blir överfallen av en klippfisk – en översättning av en rocktopus. Kräket ska ge fan i vår halfling archaeologist, så vi har ihjäl den!

                              Apropå slukhål så går Astra nästan ner i ett lite senare och en svärm med jätteeldflugor försöker sticka ihjäl henne. Vi sticker ihjäl dem istället.

                              Nu börjar vi hitta tecken på civilisation: svampar som odlas för att göra mjöl av, svampar med vatten i, svampar hårda som trä etc.

                              En natt drömmer Susi om klor och ögon – hon drömmer fortfarande mardrömmar – och vaknar stirrande rakt in i klor och ögon! Det är en klase nothics! Astra går rymdhjälte med det magiska lasersvärdet. Jag är inte helt säker på att det är den reaktionen som spelledaren vill ha, så ett tips till alla äventyrsskapare: lägg inte in ett magiskt svärd som bara består av ett hjalt ur vilken en magisk klinga av ljus strålar ut. För då kommer spelarna gå bzhyuuuummm på ungefär två röda.

                              Nåväl, till slut kommer vi till Aldrigljusa lunden. Trots namnet är den faktiskt upplyst av svampar. Stool och Rumpedump är jätteglada till en början och träffar sina mykonidfränder, men tycker snart att det känns skumt här.

                              Vi möts av Loopamub, ledare för jägarna, som berättar att det finns en alfagric och en bristnde rotvälta nånstans i lunden, så vi måste vara försiktiga. Han för oss i sin tur till Pylo, en av överledarna i lunden. Mykoniderna är lite som Miljöpartiet, upptäcker vi: de har två ledare eller typ språkrör, eftersom det för något år sedan var en bofast mykonidklan här, men sen kom en mykonidklan till. Så Pylo och Basidia enas. Pylo är dock skitskum, på det där sättet vi har sett tidigare och som alltid förebådar skit: han och hans anhängare är typ oförskämt muntra och ser fram emot ”bröllopet” när den stora fröspridaren kommer.

                              Basidia, Stool och Rumpedump skäms rätt mycket över Pylos upptrådande. Byggarnas ledare uppvisar samma beteende och pratar om Aramykos, den andra i bröllopet.

                              Efter introduktionen har vi börjat dela in mykoniderna i två grupper: de som är oförskämt glada/galna (Pylo, Cuspide, Yrberop), och de som är sansade/svåra (Basidia, Heboppe, Loobamup, Rasharo).

                              Vi kommer överens med Basidia om att göra något åt det omedelbara problemet, monstren som härjar. Susi frammanar vargar och blir själv varg och jagar upp gricken! Susi är fortfarande askass på att smyga, så det krävs en massa jobb att ha ihjäl den. Rotvältan letar vi upp sen: den är skitstor och vi vill inte bli uppätna av den, så vi slår tillbaks först.

                              Basidia blir jätteglad, och belönar oss med en scroll of protection och en potion of greater healing.

                              Medan vi har vandrat runt här har vi upptäckt en platå som är lite avskärmad av galningarna och kallas för ”Välkomstträdgården”. Det är där bröllopet ska firas. Sansade personer, som till exempel en bunt murderhobos till äventyrare, får inte komma upp, så vi klättrar upp i alla fall! Rasharo hjälper till lite när ingen ser.

                              Trädgården är obehaglig, ungefär som en skräckskog i Bamse. Det är klagande läten, skrik och väsningar, och vi upptäcker till vår fasa att det är huvuden och kroppar fastväxta i marken. En drowkvinna ber om barmhärtighetsmord, och kvider att fröspridaren är en fälla! Det är egentligen Sugtnoi, förruttnelsens dam.

                              Klagoljuden ändrar ton när en muterad mykonid kommer. ”Välkomna, mina gäster” säger den och presenterar sig som Yestabrod. ”Är ni här för repetitionen? Det spelar ingen roll, för fröspridaren kommer förena oss alla!” Sen anfaller den tillsammans med två infekterade drower och två infekterade mykonider, med avsikt att växa in oss också i välkomstträdgården. När de dör exploderar de i klägg och syra. Men vi är episka och har ihjäl dem.

                              Det är något som rör sig, och vi smyger dit. Det hörs galen musik och huvuden i marken sjunger med. Musiken kommer från en procession av varelser. Det är 12 tärnor och 6 marskalker som övar på bröllopet mellan Aramykos och Sugtmoi. De bryr sig inte så mycket om att Yestabrod är död, utan använder hen som marionett för att förrätta övningsbröllopet. Under ceremonin får vi en vision av ett stort torn med en spiraltrappa uppåt. I det gröna skenet från mögelljuset kan vi se en vagt humanoid svampig form, tre gånger så hög som tärnorna som fixar hår, naglar och slöjor.

                              När ceremonin är över följer vi efter processionen och beslutar oss att göra något. När vi följer efter processionen in i tornet i Förruttlensens trädgård ser vi mycket riktigt en vagt kvinnlig humanoid som ser skitläskig ut. Det är Sugtmoi, förruttnelsens dam. Tärnorna säger att det är otur att se bruden. Astra rusar förbi, och bruden spyr ut en klase sporer så att Kei och Astra blir charmade. Vi inser att den är oss övermäktig innan vi levlat lite, så vi drar ut igen. Kei säckar ihop, Astra blir manisk och Susi skakar av skräck ett tag. Susis skakningar släpper först, så hon tar Kei på ryggen och blir sedan skräckvarg, och bär sedan iväg med Astra i käkarna.

                              Susi släpar iväg hela bunten till en klar pöl där Astra kan tvätta sig. Sedan släpper hon vargformen och förklarar för Basidia vad som händer. Motvilligt och sorgset drar ungefär 35 av mykoniderna under Basidias ledning från Aldrigljusa lunden. Drygt 100 under Pylos ledning stannar. Med sorg i hjärtat följer vi med utvandrarna och lämnar Aldrigljusa lunden.

                              Kommentera

                              Arbetar …
                              X