Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

[Recension] - Finna Dolda Ting

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av krank, 16 July 2018, 10.45
18 responses
373 visningar
0 gillar
Vimes
av Vimes
 
Skapad av Rektifier, Idag, 20.14
2 responses
32 visningar
0 gillar
God45
av God45
 
Skapad av Rektifier, Idag, 20.04
2 responses
11 visningar
2 gillar
zonk
av zonk
 
Skapad av Ape of Wrath, Idag, 20.59
0 responses
17 visningar
1 gillar
Ape of Wrath  
Skapad av Moondoz, Igår, 13.19
10 responses
132 visningar
4 gillar
Moondoz
av Moondoz
 
Skapad av RedMoon, 06 April 2018, 15.24
33 responses
645 visningar
3 gillar
RedMoon
av RedMoon
 
Skapad av Max Raven, 19 June 2018, 14.57
5 responses
99 visningar
0 gillar
gustaf s  
Skapad av Henke, 16 July 2018, 20.34
48 responses
2.365 visningar
3 gillar
Henke
av Henke
 
Skapad av RasmusL, Igår, 20.17
6 responses
214 visningar
3 gillar
gustaf s  
Skapad av Pilzeman, Igår, 12.17
3 responses
143 visningar
1 gillar
Lemur
av Lemur
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • [Recension] - Finna Dolda Ting

    Vissa säger att det är sent till partyt, andra säger att historieböcker bara blir bättre med tiden.

    ​Oavsett hur det är med den saken har jag recenserat 'Finna Dolda Ting' på min blogg. :-D

    http://trevligascenarion.se/finna-dolda-ting/

  • #2
    Bra recension.

    Min personliga reflektion gällande friformandet är att det led lika mycket av dåtidens regelparadigm som tabellbitarna. Det vill säga man hade svårt att föreställa sig andra mekaniker än ett fullfjädrat simulationistiskt system och då var det enda svaret "inga regler". Det kan idag framstå som banalt när det finns gott om regellätta spel, men de var verkligen inte mainstream då.

    Kommentera


    • #3
      Mitt vaga minne av friformstiden var att det var lika mycket pajkastning från båda håll. Friformarna var lika mycket offer som förövare av de invektiv och det förakt som cirkulerade. De spelade ju inte "rollspel", för de tog bort "spel"-biten, och så vidare.

      Kommentera


      • #4
        Perfekt recension, jag blev både nyfiken och irriterad och kommer därmed säkert läsa boken.

        För jag kan nog hålla med om att lajv är tillräckligt annorlunda för att inte ha en plats i den historien, men som recensenten indikerar att det skulle gå att skriva svensk rollspelshistoria utan att prata om friform känns väldigt märkligt. Oavsett om en gillade det eller inte så måste det väl ändå erkännas att det varit en del av vår historia, under perioder så dominerande på konvent att det skapades motrörelser med uttalade syftet att få mindre andel friform på konventen. Och sen att kalla Fiasco för ett "friforms-spel"? Fiasco måste väl ha mycket mer bakgrund i Story-now än i den nordiska friformstraditionen eller?

        Och det där med pajkastning är ju något av vår hobbys specialité, känns som att de friformsfrälsta som följdes av story-now fans, som följdes av apocalypse world fans, alla har velat predika om hur de till slut upptäckt det perfekta sättet att spela rollspel och att alla andra spelar fel. Och att de "traditionella" spelarna alltid då har känt sig hotade och hävdat att de andra är elitistiska skitstövlar som inte ens spelar rollspel.

        Fast när jag tänker efter så kanske vi ändå börjar bli bättre, för jag kan inte minnas att vi haft samma konflikter kring OSR?

        Fanns det förresten något kapitel om chat-baserade rollspel? För det tycker jag också känns som en del av den svenska rollspelshistorien som aldrig riktigt erkänts eller lyfts fram. Vi hade ju med Langtrue och deras vampire-klon ett tag väldigt aktiva sådana, och varje gång det dyker upp någon som spelat mycket harry potter chat eller vildhästar så blir jag förvånad även fast jag ju på något sätt vet att de finns därute.

        Kommentera


        • #5
          Ursprungligen skrivet av Björn den gode Visa inlägg
          Fast när jag tänker efter så kanske vi ändå börjar bli bättre, för jag kan inte minnas att vi haft samma konflikter kring OSR?
          Min erfarenhet är att det mest är WRNU som blivit bättre. Kanske för att de flesta som hänger här redan tjafsat av sig och liksom socialiserats in i en ganska trevlig låt-folk-spela-som-de-vill-stämning.

          Jag brukar påminnas om det ibland när jag tittar in i t.ex. facebookgrupper för rollspel och där ser exakt samma konflikter som hållit på sedan flera decennier. Jag menar, jag har stött på ett flertal som hållit liv i den gamla "rollSPEL" / "ROLLspel" / "rullspel"-grejen och som vägrar erkänna att D&D är ett rollspel... År 2018.

          Så... Hobbyn som helhet vetefan om den blivit bättre. Vi på wrnu har nog blivit det, däremot. Och det är väl delvis därför man fortsätter hänga här.

          Kommentera


          • #6
            Min upplevelse är att boken blir sämmre och sämre för varje kapittel. Den blir slarvigare skriven, källor blir mindre nogranna och bilderna från tidningar och dylikt blir svårare och svårare att läsa. Jag kan inte släppa kännslan om att någon (kanske redsktören, kanske författarena, kanske en okänd tredje part) har haft ett mycket större krav på kvalite och lagt med tid på den första tredjedelen än resten av boken. Sen blir den aldrig dålig ens på slutet, bara bra mycket sämre.

            Kommentera


            • #7
              Ursprungligen skrivet av Björn den gode
              . Och sen att kalla Fiasco för ett "friforms-spel"? Fiasco måste väl ha mycket mer bakgrund i Story-now än i den nordiska friformstraditionen eller?
              När jag läste friforms-kapitlet så fick jag intrycket att det - utöver regellösheten - även handlade mycket om frånvaro av spelledare och närheten till improvisationsteater. Så med de glasögonen tänket jag direkt på Fiasco.

              Men om det viktigaste med friformen är frånvaron av regler så faller verkligen Fiasco långt från den definitionen - det är ju ett väldigt strukturerat spel.


              Ursprungligen skrivet av Björn den gode
              Fanns det förresten något kapitel om chat-baserade rollspel? För det tycker jag också känns som en del av den svenska rollspelshistorien som aldrig riktigt erkänts eller lyfts fram. Vi hade ju med Langtrue och deras vampire-klon ett tag väldigt aktiva sådana, och varje gång det dyker upp någon som spelat mycket harry potter chat eller vildhästar så blir jag förvånad även fast jag ju på något sätt vet att de finns därute.

              Det har inget eget kapitel, men nämns i förbifarten.

              Kommentera


              • #8
                Ursprungligen skrivet av Jocke Visa inlägg
                Min upplevelse är att boken blir sämmre och sämre för varje kapittel. Den blir slarvigare skriven, källor blir mindre nogranna och bilderna från tidningar och dylikt blir svårare och svårare att läsa. Jag kan inte släppa kännslan om att någon (kanske redsktören, kanske författarena, kanske en okänd tredje part) har haft ett mycket större krav på kvalite och lagt med tid på den första tredjedelen än resten av boken. Sen blir den aldrig dålig ens på slutet, bara bra mycket sämre.
                Tänkte nog inte på det sättet när jag läste boken, men nu när jag funderat håller jag med dig. De mest läsvärda kapitlen är de första (dock utan att resten av boken dippar ner till att bli dålig i slutet, precis som du säger).

                Kommentera


                • #9
                  Ursprungligen skrivet av LJSLarsson Visa inlägg

                  När jag läste friforms-kapitlet så fick jag intrycket att det - utöver regellösheten - även handlade mycket om frånvaro av spelledare och närheten till improvisationsteater. Så med de glasögonen tänket jag direkt på Fiasco.

                  Men om det viktigaste med friformen är frånvaron av regler så faller verkligen Fiasco långt från den definitionen - det är ju ett väldigt strukturerat spel.
                  Friform är väl tradspel utan regler? Dvs spelledare, rollpersoner, äventyr etc men inga regler och ingen struktur. Var det vanligt att spela friform utanför konvent? (Jag har spellett regellöst några gånger men mer för vi inte hade regler med oss)

                  Varken fiasco eller ten candles är friform tycker jag.

                  Kommentera


                  • #10
                    Det viktiga med den friformsvågen de fokuserar på, och som var populär på konvent på 00-talet handlade om berättelser. I princip alla friformsscenaion jag har läst och spelat från den tiden följer mallen att det som händer händer och sen förväntas spelarna skådespela sina roller i den miljön som presenteras efter bästa förmåga. Spelledarlöshet är möjligt, men ibland använder man fler spelledare, då det är en extremt styrd berättelse i nittionio fall av hundra.

                    Det som inte gör forge och indie spel till friform är att de har regler för att tex bygga relationer eller historia. det finns eventuellt manus på hur scener ska gå till även för spelarna (i tex Hamlet och Rasputin) eller instruktioner för vad som ska hända för att scenen ska ta slut (tex Tangonätter eller Subsonic Dreams).

                    Det är en form som trotts sitt namn kräver lydnad och underkastelse av spelarna - efter som de faktiskt har makt att låta vad som helst hända - inklusive att tex låta en Alien kläckas ur deras bröstkorg. Men det gör de inte, i stället gör de vad de spelar att deras roller vill göra.

                    Kommentera


                    • #11
                      Ursprungligen skrivet av Caligo Visa inlägg

                      Friform är väl tradspel utan regler? Dvs spelledare, rollpersoner, äventyr etc men inga regler och ingen struktur. Var det vanligt att spela friform utanför konvent? (Jag har spellett regellöst några gånger men mer för vi inte hade regler med oss)

                      Varken fiasco eller ten candles är friform tycker jag.
                      Friform är inte tradspel utan regler. Det finns en lång friformstradition i Sverige som är äldre än indierörelsen och de gjorde en massa saker som indiespelen gör numera. De kunde ha en massa olika regler och riktlinjer. Min uppfattning är att "utan regler"-grejen är något som folk som inte spelade (så mycket) friform tänkte när de använde ordet, medan friformare inte alls höll med om den definitionen. MrG på rollspel.nu höll mycket på med detta och han vad stenhård med att hävda att friform fanns i massor av olika stilar och med olika regler och strukturer.

                      Min uppfattning är att "friform" är mer av en genetisk term, en rörelse av spelstilar som influerade och inspirerade varandra. En senare våg av indiespelen influerades av nordisk friform och lajv och Morningstar var verkande i detta. Så Fiasco är nog kraftigt inspirerad av friform, men genetiskt tillhör det mer den amerikanska indietraditionen.

                      Kommentera


                      • #12
                        Letade lite i gamla forumsposter och hittade detta citat av MrG: http://oldsite.rollspel.nu/forum/ubb...tml#Post526454

                        När jag började kuska runt på svenska konvent i mitten av nittiotalet fanns det flera friformsskolor. Snabbt lärde jag mig att inte blanda ihop systemlöst med friform. I vissa lägen så var visserligen systemlöst en gren av friformen, men det fanns massa andra skolor. Det sammanhållande för de var att tänka på nya sätt, lämna de gamla systemtänken. Många fokuserade hårdare på historien och karaktärerna och hade oftast tankar om nya grepp att spela. För andra var det ett sätt att spela, minns hur gruppen "Sexuella nevroser" frågade mig som spelledare om det var okej att friforma, jag insåg efter en stund att de menat: "är det okej om vi står upp och spelar ut", tärningar och så var de däremot inte så skeptsika till.

                        Det finns ett par mer eller mindre publicerade manifest över hur att spela friformen, tror att man ännu kan få tag i ASFs och i senaste numret av Frispel fanns en artikel om Jeepform. Skolor jag minns annar är t.ex Garagrismas väldigt sagofokuserade friform (som oftast hade multipla karaktärer, tror att det var en del av deras friformsfilosofi), Köxmixers Rollspelet Rollspel som inspererades av konstens olika ismer och försökte applicera dem på rollspel, D7 tror jag var de som lade grunden till jeepformen, Frispel har sin defintion i tidigare nummer, tror Pekings Apjävlar hade sin variant och så vidare.

                        Sedan för att hjälpa förvirringen fanns det folk som satte friform som ord framför ett system, vilket ofta handlade om att man släpte systemet (och slarvigt användande), men lika väl kunde innebära att man hade nya grepp (som spela scenariot kronologiskt baklänges, spelledareberättartekniker..).

                        Så systemlöst är en enkel form av friform, men kan innebära så mycket mer ;-)

                        -Gunnar (som drar upp en del gamla grupper för att peka på att det inte är nån ny form av friform)

                        Kommentera


                        • #13
                          Ja, om man bara hade menat "systemlöst", så började vi med det på GothCon redan på 80-talet. Då fanns det ingen ideologi eller överhuvud taget några högtflygande idéer bakom det. Det var bara en praktisk lösning.

                          Kommentera


                          • #14
                            Ursprungligen skrivet av Genesis Visa inlägg
                            Letade lite i gamla forumsposter och hittade detta citat av MrG: http://oldsite.rollspel.nu/forum/ubb...tml#Post526454
                            Det är framför allt de här gruppernas gemensamma drag (och såklart Mörkret Mellan Stjärnorna) jag försökt summera i mitt inlägg ovan.

                            Kommentera


                            • #15
                              Ursprungligen skrivet av Genesis Visa inlägg
                              Friform är inte tradspel utan regler.
                              Kanske inte på ett principellt plan men som konventsdeltagare på 90-talet är min personliga erfarenhet att det var precis så det användes. Jag måste spelat ett halvdussin olika spel och dubbelt så många scenarion under mitten av 90-talet och alla var "tradspel utan regler". Den enda anpassningen som jag minns gjordes var att spela scenarion med få strider. Visst kan det handlat om vilka spelgrupper jag ingick i eller vilka SL vi hade men... Som Bolongo påpekade upplevdes det som en praktisk lösning för att hinna med äventyren under ett pass, vilket var det jag syftade på i inlägget ovan. Idag hade man istället slängt ihop en sida alternativa regler och kört på dem.
                              Last edited by Bifur; 25 June 2018, 12.42.

                              Kommentera

                              Arbetar …
                              X