Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

God45 recenserar Mutants äventyr!

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av wilper, 16 September 2018, 16.04
48 responses
1.159 visningar
1 gillar
Dimfrost  
Skapad av Henke, Igår, 15.51
15 responses
368 visningar
2 gillar
Dimfrost  
Skapad av God45, 17 September 2018, 19.02
10 responses
446 visningar
6 gillar
God45
av God45
 
Skapad av Snow, Igår, 11.25
1 response
65 visningar
0 gillar
Tre solar  
Skapad av krank, 17 September 2018, 18.25
14 responses
211 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av .113, Igår, 20.03
7 responses
106 visningar
0 gillar
Inkognito  
Skapad av krank, 17 September 2018, 18.24
3 responses
62 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av Platon, 15 August 2018, 14.26
30 responses
946 visningar
0 gillar
Paal
av Paal
 
Skapad av Bifur, 26 August 2018, 14.17
5 responses
205 visningar
0 gillar
Paal
av Paal
 
Skapad av Bifur, 21 December 2017, 13.47
28 responses
1.136 visningar
0 gillar
Bifur
av Bifur
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • #31
    Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg
    Äventyret: Den Förbjudna Staden
    Av: Gunilla Jonsson
    År: 1989

    Det här är ett jätterälsat äventyr som dessutom inte ens gör det för att ge spelarna en bra eller kul upplevelse. Istället blir karaktärerna gripna, satta i celler, tvingade och hindras helt från att på ett vettigt sätt kunna försvara sig. Kan de läsa spelkonstruktörens tankar kallas de förståndiga och annars kallas de för korkade. Och på slutet är det ett nytt monster som är typ en xenomorph (fast inte en faktiskt utomjording som monsterna i förra scenariot). Jag har svårt att föreställa sig någon som skulle ha kul med det här.

    Vilket är synd! För avgrunds slummen hela äventyret utspelar sig i är cool och en miljö av precis den typ jag vill se i cyberpunk.

    1 av 5.
    Vi hade otroligt kul med det här äventyret, två gånger. Vilket ju inte säger emot din recension :) Mutant var spelet där vi verkligen de-railade alla äventyr. Allt kunde hända. Mycket fokus låg på att beskriva världen och skapa stämning.

    Kommentera


    • #32
      Äventyret: Dårarnas ö
      Av: Gunilla Jonsson
      År: 1990

      Framsidan är ultra, mega, super ful med en manlig och en kvinnlig bodybuilder i fantasy kläder där han skjuter en K-pist.

      Tonen är kvar från de andra äventyren och spelarna kallas korkade här och där. Jag vet inte var den nedlåtande tonen kommer från egentligen eller varför en ens ok editor inte fixade den. Men som det är nu är det lite irriterande. Det är dock faktiskt mindre rälsat och det finns för det mesta flera sätt att ta sig framåt.

      Äventyret har två delar. Först detektivarbete i den superhårda facist staten Dai-Tokyo och sedan åker man ut på en fängelse ö tydligt inspirerad av Escape from New York. Mellan där måste man verkligen vältra sig i den organiserade brottslighetens värld.

      Det finns många kul detaljer här. Neojesuiterns är fucking great men det är synd att man inte går långt nog med sakerna. Neojesuiterna är tex bara en kult av typen vi har idag och det är... lite tråkigt. Men här finns många saker som är värda att sno. Tempelriddare, Ninjas med maskingevär och subversiva tidningar blandas vilt.

      Det är ett riktigt bra äventyr och mer än summan av sina delar. 4 av 5.

      Kommentera


      • #33
        Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg
        Neojesuiterna är tex bara en kult av typen vi har idag och det är... lite tråkigt.
        Och skymtas i Bladerunner... :)

        Men jag håller med om att äventyret är grymt! Vi hade sjukt kul när vi spelade det. Tror det var första gången jag var SL faktiskt och det var ett sådant där 100%-flow-moment som vi snackade om i flera år efter. Utom Anders för hans RP dog ganska tidigt innan de nådde ön, och vi satte inte in någon ny, eller om han inte ville. Minns inte riktigt :)

        Edit: En intressant grej för mig var att de subversiva elementen blev ett slags wake up call, typ "Aha! Man kan använda någon form av drivkrafter!? Det är inte bara action som gäller alltså?"
        Last edited by Måns; 05 April 2018, 10.34.

        Kommentera


        • #34
          Äventyret: Drakens land
          Av: Gunilla Jonsson
          År: 1990

          Det är snyggt igen! Yesss. Det är kanske den snyggaste framsidan hittills.

          Jag vet inte varför alla de här äventyren utspelar sig i Asien och har aliens men den här gången är vi i alla fall i Kina som är invaderat av psioniska drakmonster som störtat här. Anledningen till att ingen vet om att ödlemonster genomför invasion of the body snatcher med hjärnätande parasiter är att ett mega-corp tjänar feta pengar på en sidoeffekt av att aliensen är där. Vilket är så underbart cyniskt och cyberpunk att jag inte kan annat än älska det.

          Sedan kommer en sekvens som jag skulle kunna svära var inspirerad av filmen Anihilation om äventyret inte kom först. Karaktärerna måste ge sig ut i den muterade skogen för att hitta en expedition som hade fem svävarstridsvagnar och en mindre arme och ändå försvann spårlöst. Det är skit coolt och karaktärerna får verkligen vara badass. Det är såhär en expedition utanför städerna bör gå till i Cyberpunk.

          Det är dock fortfarande rälsat.

          4 av 5.

          Kommentera


          • #35
            Äventyret: Drakens öga
            Av: Gunilla Jonsson
            År: 1990

            Det är bolagskrig mellan kinesiska och Japanska bolag precis utanför Nanking så stämningen är redan värst. I bakgrunden ligger aliensen från Drakens land bakom all möjlig skit som gör det hela värre. Karaktärerna tas in som alien experter efter förra uppdraget och skickas för att döda aliensen som börjat fucka upp fysikens lagar i hela området. Det går inget vidare och innefattar störtade helikoptrar, sekvenser typ rakt från Predator, att försöka smyga runt en hel arme av alien kolaboratörer och sedan en trip till en annan planet!

            Det är rälsat, det innehåller alla de där idiotiska "Karaktärerna får inte behålla de militära vapnen efter de räddat världen för de grejerna är för coola", det är vagt nedlåtande... men det är samtidigt fyllt med jättebra grejer och är bländande vansinnigt.

            4 av 5.

            Kommentera


            • #36
              Äventyret: Änglars skugga
              Av: Marcus Thorell
              År: 1991

              Det här är inte så mycket ett scenario som en mini-kampanj. Äventyren är sammankopplade av en röd tråd och centrerar alla runt ett självständigt "kvarter" eller "arkologi" och drama runt det (även om man även här lämnar det).

              Det här är en solid liten kampanj och det märks tydligt att det är någons bebis och ett riktigt hjärta projekt. Allt är polerat, allt är genomtänkt, allt är användarvänligt och allt känns ordentligt speltestat. Problemet är att ingenting är nytt eller häftigt. Det fanns inte några stora och coola idéer som verkligen får en att stanna upp och säga att det här, det är badass.

              Är du en nybörjare som spelledare och vill köra en Cyberpunk kampanj? Då rekommenderar jag den här kampanjen varmt, den kommer verkligen hålla dig i handen. Men är du en erfaren spelledare finns det inget här du behöver. Även om det är mysigt.

              3 av 5.

              Kommentera


              • #37
                Äventyret: Cul De Sac
                Av: Johannes Nesser
                År: 1991

                Så karaktärerna, som antagligen är djupt kriminella och tungt beväpnade motherfuckers av standard cyberpunk snitt, vinner en resa till Paris! De festar sedan så jävligt i två månader att företaget vägrar ha med dem att göra och dumpar dem utblottade på Paris gator med nog med droger för att hålla dem höga i en månad.

                Paris, som är ett ultra dystopiskt helveteshål fullt med revolutionärer, är typ fem minuter från en ny revolution (bilder på cyber revolutionärerna är otroligt fet) och det är spelarnas jobb att mörda fuckers för cash. Ja, det här är mestadels action. Det är lite undersökande, men det är inte fokuset eller ens så bra gjort. Men bitarna där man mejar ner folk som företaget benämnt som brottslingar och terrorister är amazing. Speciellt finalen är så testosteron fylld att det sprutar ur ögonen på en när man läser äventyret.

                Bilderna är av en annan stil än resten av produktlinjen och medan ett par är jäkligt snygga så är de flesta (inklusive framsidan) kind of shitty och sexistiska.

                Men det är ett dödsmördar äventyr där man är någon form av missbrukande lodisar med rakbladsklor och maskingevär mitt i ett viktigt politisk händelseförlopp. And i fucking love it!

                4 av 5.


                Och med det är vi färdiga med "Nya mutant". Nästa gång är det Mutant R.Y.M.D!

                Kommentera


                • #38
                  Äventyret: Operation Kirkwood
                  Av: Johan Sjöberg
                  År: 1992

                  Det här är första och enda äventyret till Mutant R.Y.M.D. Och det finns bara två böcker så det här är halva produktlinjen. Om du inte har koll på den här editionen av Mutant så är det Warhammer 40k på en mindre skala och utan någon satir. Eller så är satiren så dålig att jag inte märker den. Jag tycker höjdpunkten är när grundboken vill vara edgy och prata om samtiden och noterat att ingen advokat jobbat helt för rättvisan utan vill tjäna pengar. No shit dudes, vad djupt av er. Jag tror inte heller att någon inblandad i boken vet vad som är läskigt eller dystopiskt med megaföretag. Men det är 92 och företag är onda. Det är mindre subtilt eller nyanserat än Werewolf the Apocalypse som kom samma år och det säger något. Också, att den shitty rip-offen på Chaos är "Ondskan" gör mig lite ledsen.

                  Men äventyret, vad gör man i det? De säger precis i början att de vill göra något annorlunda. Och det är att dela upp äventyret mellan två spelargrupper som gör varsin utredning och sedan sammanstrålar för en gemensam del. Det är... inte jättebra gjort. Grupperna måste kommunicera med varandra för att det ska fungera, en grupp kan inte "springa från" den andra genom att vara bättre och snabbare och sektionerna kan bara inte vara lika långa i speltid. Om samma grupp spelare spelar båda grupperna karaktärer hade det funkat bättre... tills de sammanstrålar då det nu blir konstigt.

                  Själva handlingen är också den mest basic Warhammer 40k handlingen någonsin. Karaktärerna skickas för att utreda ett ställe. Det är infekterat av Chaos (förlåt, ondskan) och det är egentligen killen in charge på stället som är kättaren. Han bygger en ond Chaos + Zombie arme. Oh, och trots att äventyret säger att det är öppet är det en smutsig lögn. Det är rälsat as fuck bitvis. Och NPC:er har dumma namn. Flattop är inte ett passande namn på en ond kättare. Och det är ganska tråkigt skrivet och svårt att läsa.

                  1 av 5.

                  Kommentera


                  • #39
                    Har spelat Kirkwood 2 gånger som spelare en i varje grupp och haft kul båda gångerna. Men har läst det i efterhand och insett att det var ombyggda versioner av spelledaren.

                    Kommentera


                    • #40
                      Ursprungligen skrivet av Swedish Chef Visa inlägg
                      Har spelat Kirkwood 2 gånger som spelare en i varje grupp och haft kul båda gångerna. Men har läst det i efterhand och insett att det var ombyggda versioner av spelledaren.
                      En bra spelledare är alltid viktigare än vilket äventyr man spelar tror jag :)

                      Kommentera


                      • #41
                        Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg

                        En bra spelledare är alltid viktigare än vilket äventyr man spelar tror jag :)
                        Självklart, jag hade bara bilden av Kirkwood som ett fantastiskt äventyr. Jag älskade att spelledaren gick fram och tillbaka mellan rummen, och att när vi kommunicerade så tog SL tiden och avbröt om det gick för lång tid. Men inte säker på att jag uppskattat samma sak idag.

                        Hade oxå lyckats rulla fram en doomtrooper (vilket ju var nästan omöjligt) , och vi hade en grym grupp där våra backstorys funkade trots att jag var sjukt mycket bättre än de andra. Tror att det var en av de första gångerna jag insåg att det kan skapas drama av att gruppen inte är lika bra. Jaja ska sluta försöka minnas nu.

                        Kommentera


                        • #42
                          Jag är tillbaks. Jag har inte sett fram emot det här. För nu? Nu är det Mutant Chronicles. Chronicles är.... Inte bra. Inte bra alls. Det finns inget design beslut som är bra som inte är direkt stulet från någonstans bättre och utförandet är genomgående svagt. Kan det finnas guldkorn här? Absolut! Det är vad jag ska leta efter i äventyren. Men brasklappen jag lämnar här är att jag inte tycker om settingen och det kan påverka vad jag tycker om saker.

                          Anyway, on with the show!

                          Äventyret: Luna City Blues
                          Av: (Jag kan inte hitta vem som skrivit det här scenariot)
                          År: 1997

                          Jag insåg när jag läste scenariot att jag faktiskt har spelat det. Fast att spelledaren då har konverterat det hela till Noir. Och det är faktiskt passande för det här är ett klassiskt noir deckare scenario. En snygg tjej och hennes livvakt kommer från de finare kvarteren för att hyra in huvudpersonen (det här kan köras för en eller flera spelare) till att hitta en försvnnen person. Hon är inte vem hon utger sig för att vara och det är inte han heller. Under utredningens gång kommer karaktärerna dras in i intriger involverande kättare och storföretag. På slutet får de antingen pengar och en antydan om att hålla käften eller ett "Forget it jake this is chinatown".

                          Äventyret är kompetent, om än oöverraskande, och har bra noir stämning. Det har dock inget at göra med nonsens sci-fi/fantasy settingen och det har de minst passande bilderna jag någonsin sett till ett äventyr.

                          Så 4/5. Ett riktigt bra noir äventyr i en setting som det inte riktigt passar till.

                          Kommentera


                          • #43
                            Äventyret: Den svarta portalen
                            Av: Bill King
                            År: 1994

                            Bill King är mannen bakom Gotrek and Felix, böcker jag gillar, och är mest känd för sitt Warhammer arbete. Så jag såg verkligen fram emot det här äventyret när jag fattade vem som skrivit det.

                            Och lever inte bara upp till mina förväntningar utan överträffar dem. Det här är ett brutalt dungeon crawl. Man är en lite grupp space marines skickade att infiltrera en mörk citadell, ett fruktansvärt fort härskat över av Nefarit och hans arme av övernaturligt onda varelser. Citadellen ligger på Venus och håller på att öppna en portal för att få igenom nästan oändliga mängder övernaturligt onda förstärknignar. Så man ska ta sig in, stoppa att portalen öppnas, och ta sig ut. Man har nästan inga chanser att lyckas med det. Skiten i det här fortet kommer mörda dig och dina vänner. Ni kommer smältas, hackas i bitar, bli ätna av BDSM häxor och en massa annat. Även om ni lyckas stänga portalen kommer ni antagligen inte lyckas fly.

                            Det är awesome! Kan någon sätta på Iron Maiden för jag vill spelleda det här nu!

                            Det hålls väldigt kort och enkelt att använda också, med smidiga rumsbeskrivningar och en set up som låter spelledaren läsa det här en enda gång och sedan köra det med ett par shots innanför västen och en öl i handen.

                            5 av 5.

                            Kommentera


                            • #44
                              Äventyret: Fruktan och skräck i San Dorado
                              Av: Bill King
                              År: 1994

                              Äventyrets inledning beskriver det som enkelt och en "rivstart" på en kampanj och det är egentligen all introduktion som behövs. Det här är ett storstads äventyr där man kastas rakt in i politk på hög nivå där korruptionen finns lurandes i bakgrunden men också i personligt drama där alla verkar hata alla. Spelledaren får hårda order om att hålla takten upp och nyheter och information kastas mot spelarna nästan lika snabbt som action och nästa del av puslet.

                              Det här är väldigt lätt, det är väldigt snabbt och det verkar hur kul som helst. Att dra ner politiken på personnivå gör att till och jag med min avsmak för världen bryr mig. Men det här är en rivstart eller till för helt nya spelare, det är inte köttigt nog för något mer.

                              Men vilken start det är, 4 av 5.

                              Kommentera


                              • #45
                                Äventyret: Min fiendes fiende
                                Av: Matt Forbeck
                                År: 1996

                                Det här är motsatsen till det föregående scenariot. Det här är också ett politiskt äventyr där man måste stoppa lönmord på ledare för megaföretag för att undvika ett företagskrig men... Det är så segt. Folk heter Pervertia men det spelas inte upp som over the top nonsens. Det finns en massa sega detaljer och det är svårt att få överblick. Det känns stelt och hackigt och det är svårt att göra något kul med... Och på samma gång känns det inte som man får all info man behöver.

                                Ett stort problem är dock att Cybertronic är fucking evil och jag har noll motivation att hjälpa dem inte bli mördade av de andra megaföretagen. Och ävenyret framställer det som att det vore dåligt utan någon motivation...

                                2 av 5.

                                Kommentera

                                Arbetar …
                                X