Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Jag recenserar de gammla DoD äventyren!

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av RasmusL, Idag, 00.51
0 responses
8 visningar
0 gillar
RasmusL
av RasmusL
 
Skapad av Spitfire, Igår, 13.18
3 responses
97 visningar
7 gillar
Robert Jonsson  
Skapad av Khan, 10 January 2018, 11.51
144 responses
5.495 visningar
14 gillar
Khan
av Khan
 
Skapad av Vicotnik, 29 July 2018, 00.00
55 responses
802 visningar
3 gillar
Björn Wärmedal  
Skapad av RedMoon, 11 August 2018, 16.15
4 responses
114 visningar
1 gillar
RedMoon
av RedMoon
 
Skapad av Platon, 13 August 2018, 21.25
4 responses
165 visningar
0 gillar
Rangertheman  
Skapad av skraku, 12 August 2018, 14.01
23 responses
815 visningar
1 gillar
LordXaras  
Skapad av Paco, 13 August 2018, 20.55
1 response
122 visningar
2 gillar
Arfert
av Arfert
 
Skapad av krank, 06 August 2018, 10.51
3 responses
157 visningar
0 gillar
Krille
av Krille
 
Skapad av Äventyr, 16 January 2018, 22.32
23 responses
1.612 visningar
7 gillar
Grisodlar'n  
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg
    Äventyret: Svavelvinter
    Vissa saker fungerar inte alls, handelshuset av Joakim von Ankor är väldigt dumt. Det är det värsta tillfället av att ankor dyker upp i Drakar och Demoner jag sett hittills och ingen spelledare med en gnutta smak skulle ha kvar dem i den formen vid ett faktiskt spelbord.

    5 av 5.
    Allt annat än 5:a skulle såklart vara grovt tjänstefel. Det här är en av ytterst få svenska spelprodukter genom tiderna som håller absolut toppklass. Håller till viss del med om ankorna som jag plockade bort på senare år när vi spelade kampanjen. Samtidigt kan jag känna att de skänker en viss stämning och nostalgi till produkten och när jag köpte Svavelvinter på 80-talet skapade jag en hel klan med ankor i Mogger-släkten :-)

    Kommentera


    • Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg
      Äventyret: Marsklandet
      Av: Anders Blixt, Ann-Sophie Qvarnström, Ewiz Ehrsson och Stefan Thulin
      År: 1988

      5 av 5. Inte ett äventyr, men en jättebra sandlåda.
      Konstruktör: Christer Regebro, med diverse tillägg av mig (karkion, svanmö, etc) och de andra. En av de bästa omslagsbilderna från vår guldålder.

      Kommentera


      • Äventyr: Oraklets fyra ögon
        Av: Erik Granström
        År: 1990

        Det här tog lite tid att formulera... Men jag tycker inte om OFÖ. Det finns spännande äventyr, stämningsfulla sekvenser och det hela är kopplat till en kul sandlåda... Men strukturen för äventyret är så fundamentalt ofungerande att det inte går att spela.

        Så, spelarna måste hitta 4 Mcguffins. Men för att göra det måste de tyda några profetior i form av gåtor. Men svaren finns bara att få om man lusläser Traktorien boken. Och det är inte ens problemet, problemet är att med facit och boken kan jag ändå inte tyda fanskapen! Gåtorna är dåliga och för svåra. Ingen spelare kommer lyckas med detta och då vandrar de bara runt slumpvis i en sandlåda. När spelarna, genom att spelledaren fuskar, når äventyrsplatserna är de ganska rälsade och medan de är bra är de inte lika bra som del 1 i kampanjen.

        Det finns också en mekanik där spelledaren ska rekrytera extra spelare för att spela vissa NPC:er... Och det är inte gjort på ett bra sätt även om det är en kul liten idé.

        Mycket svagare som en helhet en dess individuella delar är. 3 av 5.

        Kommentera


        • Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg
          Äventyr: Oraklets fyra ögon
          Av: Erik Granström
          År: 1990

          Det här tog lite tid att formulera... Men jag tycker inte om OFÖ. Det finns spännande äventyr, stämningsfulla sekvenser och det hela är kopplat till en kul sandlåda... Men strukturen för äventyret är så fundamentalt ofungerande att det inte går att spela.

          Så, spelarna måste hitta 4 Mcguffins. Men för att göra det måste de tyda några profetior i form av gåtor. Men svaren finns bara att få om man lusläser Traktorien boken. Och det är inte ens problemet, problemet är att med facit och boken kan jag ändå inte tyda fanskapen! Gåtorna är dåliga och för svåra. Ingen spelare kommer lyckas med detta och då vandrar de bara runt slumpvis i en sandlåda. När spelarna, genom att spelledaren fuskar, når äventyrsplatserna är de ganska rälsade och medan de är bra är de inte lika bra som del 1 i kampanjen.

          Det finns också en mekanik där spelledaren ska rekrytera extra spelare för att spela vissa NPC:er... Och det är inte gjort på ett bra sätt även om det är en kul liten idé.

          Mycket svagare som en helhet en dess individuella delar är. 3 av 5.
          Jag håller med om att Oraklets fyra ögon inte är riktigt lika bra som Svavelvinter, men jag tycker fortfarande äventyret bjuder på en del bra grejer som både går att lösa med diplomati och våld (mötet med vargfolket, tvillingmagikerna, björkbeningarna, osv). Dessutom bra grejer som Kamalkus magiska speglar och stenstatyn Nekromorben som för evigt jagar den som stjäl hans smycke. Intressanta utmaningar som hur man skall nå barnet på Basenanji´s klippa, hur man skall lyckas förflytta Nastigast och vad man skall göra med den remuntrasjuka Raoga. Spelet drivs också av den mordiska Rhabdorana-sekten och öppningsscenen med Bodonius är en av de bästa öppningsscenerna någonsin. Metaspelet med Shagul och Praanz var iaf vad jag minns banbrytande för sin tid även om greppet kanske är svårt att få till. Visst håller jag också med om att Vox Ranzina är svår (omöjlig) att tolka, men det förtar egentligen inte upplevelsen att man knuffar spelarna lite rätt.

          Som tidigare vet jag inte riktigt vilka återkommande kriterier du väger in i dina recensioner, men för sin tid är det vad jag kan se inte mycket som är bättre än O4Ö. Att O4Ö skulle vara en trea (likställd med Äventyrspaket 1&2) känns inte rimligt (samtidigt som det, enligt mig, mediokra grottkrälet Djupets Fasor skulle vara en fantastisk 5:a).

          Jag är också helt med på att detta är din tråd och ditt tyckande, men likväl måste jag reservera mig :-)

          Kommentera


          • Jag håller inte heller med. Tycker tvärtom O4Ö är seriens bästa del. En personlig smakfråga men just att plöja den fiktiva reseberättelsen från Trakorien är en av höjdpunkterna med äventyret (tycker även att de flesta svaren finns där även om en del är mer svårtillgängliga) och att metaspelet med Shagul och Digeta Longa är roligt och innovativt (men visst, det är ganska utmanande att få till). Tycker också de flesta äventyrsplatserna är intressanta liksom den politiska utvecklingen runt omkring, även om en av äventyrets svagheter är att det inte riktigt integrerar politiken med det RPna gör.
            Last edited by Bifur; 10 March 2018, 10.57.

            Kommentera


            • Ursprungligen skrivet av Henke Visa inlägg

              Jag håller med om att Oraklets fyra ögon inte är riktigt lika bra som Svavelvinter, men jag tycker fortfarande äventyret bjuder på en del bra grejer som både går att lösa med diplomati och våld (mötet med vargfolket, tvillingmagikerna, björkbeningarna, osv). Dessutom bra grejer som Kamalkus magiska speglar och stenstatyn Nekromorben som för evigt jagar den som stjäl hans smycke. Intressanta utmaningar som hur man skall nå barnet på Basenanji´s klippa, hur man skall lyckas förflytta Nastigast och vad man skall göra med den remuntrasjuka Raoga. Spelet drivs också av den mordiska Rhabdorana-sekten och öppningsscenen med Bodonius är en av de bästa öppningsscenerna någonsin. Metaspelet med Shagul och Praanz var iaf vad jag minns banbrytande för sin tid även om greppet kanske är svårt att få till. Visst håller jag också med om att Vox Ranzina är svår (omöjlig) att tolka, men det förtar egentligen inte upplevelsen att man knuffar spelarna lite rätt.

              Som tidigare vet jag inte riktigt vilka återkommande kriterier du väger in i dina recensioner, men för sin tid är det vad jag kan se inte mycket som är bättre än O4Ö. Att O4Ö skulle vara en trea (likställd med Äventyrspaket 1&2) känns inte rimligt (samtidigt som det, enligt mig, mediokra grottkrälet Djupets Fasor skulle vara en fantastisk 5:a).

              Jag är också helt med på att detta är din tråd och ditt tyckande, men likväl måste jag reservera mig :-)
              Jag tycker det är jättebra att du och andra säger vad ni tycker. Jag claimar inget tollkningsföreträde och ingen expertis här :p

              Jag kämpade med bedömningen, många delar av äventyret är väldigt bra. Och hade vissa delar tagits ut och varit egna äventyr hade de lätt varit 5:or. Men när det finns två centrala saker i äventyret och ingrn av dem fungerar vet inte jag vad jag ska göra med det eller hur jag ska betygsätta saker.

              Men jag känner inte att jag kommer skrämma bort någon från att läsa ett av de mest kända äventyren i Sverige. Annars hade jag seriöst övervägt att gå "Jag sätter ingrt betyg här.".

              Kommentera


              • Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg

                Jag tycker det är jättebra att du och andra säger vad ni tycker. Jag claimar inget tollkningsföreträde och ingen expertis här :p

                Jag kämpade med bedömningen, många delar av äventyret är väldigt bra. Och hade vissa delar tagits ut och varit egna äventyr hade de lätt varit 5:or. Men när det finns två centrala saker i äventyret och ingrn av dem fungerar vet inte jag vad jag ska göra med det eller hur jag ska betygsätta saker.

                Men jag känner inte att jag kommer skrämma bort någon från att läsa ett av de mest kända äventyren i Sverige. Annars hade jag seriöst övervägt att gå "Jag sätter ingrt betyg här.".
                Måste förresten även tillägga det uppenbara. Jag är fantastiskt tacksam för att du tar dig tid att göra de här grymma recensionerna!

                Kommentera


                • Ursprungligen skrivet av Henke Visa inlägg

                  Måste förresten även tillägga det uppenbara. Jag är fantastiskt tacksam för att du tar dig tid att göra de här grymma recensionerna!
                  Tack så mycket :) Jag vet att många har mycket nostalgi för de här scenariona och att det ligger mycket jobb och kreativitet bakom dem. Så jag försöker göra mitt bästa att göra dem rättvisa.

                  Kommentera


                  • Håller inte heller med om O4ö men älskar att du inte följer flocken :)

                    Vill oxå säga att jag är glad över att du i dessa och i dina recensioner av uppladdade äventyr väljer den positiva vinkeln snarare än den betydligt enklare kritiska och stränga. Så mycket lättare att låta smart när man dissar.

                    Kommentera


                    • Äventyr: Kristalltjuren
                      Av: Erik Granström
                      År: 1992

                      Det här äventyret är mer lite krångligt upplagt, med information utsprid över föera delar i boken. Det betyder att om jag som spelledare behöver information om något som spelarna stöter på kan jag behöva bläddra mellan tre olika ställen i boken. Så är du spelledaretypen som använder boken vid bordet kommer det bli lite jobbigt för dig. Äventyret är också väldigt rakt och ganska rälsat.

                      Men det här är fucking amazing. Spelarna måste lämna världen och ge sig ut på en jakt genom multiversum. Där stöter de på döden själv, de kläcks ur frukter, de riskerar att falla rakt in i andra kampanjvärldar och de måste konfrontera en demiurge i hans skapade verklighet. Det är rent utsagt skitfet. Man är iväg ut i multiversum som en del av den övergripande kampanjen och egentligen på en ganska linjär Macguffin jakt. Men den är så cool och apokalyptiskt episk och kan så lätt utökas på många många ställen. Och resan till stället där man kan lämna dimensionen är också cool med en stjärna som faller för att avskräcka en och allting.

                      Det känns väldigt Moorcock. Jag kan se Elric, Corum, Jerry Cornelius och Hawkmoon som spelarkaraktärer i det här äventyret. Och det är ganska fantastiskt.

                      5 av 5, väldigt annorlunda från de två första delarna men lika bra som första delen. Ett äventyr som rättfärdigar den där Elric bilden på framsidan av Drakar och Demoner boken.

                      Kommentera


                      • Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg
                        Äventyr: Kristalltjuren
                        Av: Erik Granström
                        År: 1992

                        5 av 5, väldigt annorlunda från de två första delarna men lika bra som första delen. Ett äventyr som rättfärdigar den där Elric bilden på framsidan av Drakar och Demoner boken.
                        Om jag läst det här för ett år sedan hade jag inte hållit med dig eftersom tidigare snabbläsning aldrig gav mig något bra grepp om äventyret. Nu föll det sig så att jag spelledde Kristalltjuren förra sommaren och även om vi tweakade det lite mot Granströms romaner så blev grundmaterialet väldigt bra spel. Nominatorns boning, Värdshuset Felirota, De ilskna stavdemonerna och mötet med Ebharing.... wow! :-)

                        Sen kan jag iofs tycka att fällorna i Woddam-grottorna mest var tröttsamma hinder, så dem hoppade vi över helt.

                        Kommentera


                        • Nu var det länge sedan gick tittade i det men... Jag tycker Kristalltjuren är klart sämre än tidigare delar. Det är, som påpekas hårdare hälsat (och inte på det episka vis som ibland kan göra sådana berättelser rättvisa), och om Vox Ranzina är svåruttydd minns jag klurigheterna kring Woddam-porten som närmast olösliga. Jag gillar Fokalerslätten och Bytos som äventyrsplatser dock. Sedan lider scenariot av att det är svårt för både SL och spelarna att greppa metafysiken. Jag tror att äventyret idag skulle komma mycket mer till sin rätt när man kan dra nytta av romanerna och sätta upp aspekter som är viktiga i Kristalltjuren redan i del 1 och 2.

                          Kommentera


                          • Angående Vox Ranzina (den profetiska gåta man ska tyda i O4Ö) så var det en ren fröjd att som spelare och med Briors reseskildring (modulen Trakorien) försöka lista ut ögonens placering. Det gav så mycket insikt i spelvärlden och så mycket smak av den att jag fortfarande kan känna knastrandet av bark från Kishatets torfiga limpor mellan tänderna. Etc!

                            Kommentera


                            • Äventyr: Den Femte Konfluxen
                              Av: Erik Granström
                              År: 1994

                              Slutet är här och det knyter ihop säcken på ett för det mesta tillfredställande sätt. Den här gången kan man ha två grupper spelandes samtidigt, en som spelar själva rollspelskampanjen och en som spelar ut kriget mellan de olika makterna i världen. Man inser snabbt var skuggspelet i Svavelvinter spelet kom ifrån.

                              Den här gången reser spelarkaraktärerna runt och försöker stoppa ondskan och göra så att Konfluxen, en sorts kosmisk händelse som kan ge en person makten att forma nästa era, händer som den ska. För någon har gått fruktansvärt fel och lyckas inte spelarkaraktärerna stoppa det är risken att världen kastas i evigt krig mellan två lika starka personer.

                              Efter att spelarkaraktärerna har lyckats se till att konfluxen bara kommer hända på ett ställe har de chansen att åka runt och förstöra för sina fiender. För odöda magiker, demoner, politiker och andra fruktansvärda fiender vill alla vara den med makten över konfluxen. Den som står närmst platsen där den händer när konfluxen inträffar (vilket kan göras lätt eller genom en helt onödig matematisk uträkning som en redaktör borde klippt ur boken) är the one! Den personen får enorm makt! (Det är lite synd att förslagen till vad spelarkaraktärerna får är väldigt mesigt jämfört med vad NPC:er får om de vinner. Men det verkar förutsätta att spelarkaraktärerna kommer spelas mer efter den här kampanjen. Och att de är snälla pojkar och flickor.) Så slutet på kampanjen är full Highlander! Antagligen mellan spelarkaraktärerna också, för bara en kan vara konfluxens mästare. Så efter fyra kampanjer kommer alltihop antagligen sluta med en episk strid om makten över universum!

                              Det här scenariot är lite rörigt (men som del fyra i något så här stort, hur kunde det inte vara det?) och det förutsätter att spelarna ska göra saker som inte är självklara (att försöka bemästra båda punkterna under den splittrade konfluxen och kasta världen i kaos man själv kan styra verkar vara den mest spelarkaraktäriga handlingen någonsin). Men det är detaljer. Det här är ett episkt äventyr, med episka odds där alltihop kommer ner till en fight med svärd under de sista skälvande fem minuterna.

                              5 av 5. Om jag blir den utvalda hade jag utplånat ankorna!

                              Kommentera


                              • Äventyr: Dödens väg
                                Av: Theodor Paues
                                År: 1989

                                Så en kille gav upp sin position som härskare över ett land, lärde sig magi för att bygga ett ondskefullt svart svärd (Hej Stormbringer! Trevligt att se dig så här långt ut i multiversum!) och använde sedan svärdet och en arme onda varelser till att igen erövra landet som han hade härskat över från början. Andra smider ett gott svärd som är vit för att slåss mot honom och besegrar honom. Det går en massa år och sedan snor någon det onda svärdet. Då kontaktar en av kungens rådgivare spelarkaraktärerna, som är slumpvis valda murderhobos och bjuder dem till ett värdshus. Där får de det goda svärdet och uppdraget att hämta tillbaks det onda svärdet som kanske är stulit av en drake eller ankor, vem vet? Egentligen är det killen som gjorde det onda svärdet som nu är odöd och tillbaks för hämnd! För ingen i Ereb Altor dör någonsin. Det måste finnas mer odöda än människor vid det här laget!

                                Spelarna har inte något riktigt spår till en början utan måste resa till draken (som är död och plundrad och tråkig) eller till ankorna. Ankorna har en hemlig magikerakademi och låtsas bara vara ett handelshus för att inte bli förtryckta av människorna som inte vill att de usla fjäderfäna ska ha mer magi. De har totes sålt ut och tre av dem har åkt med skurken för att fixa hans svärd som han har lite problem med att få upp. Så hata alltid ankorna, de är alltid onda.

                                Spelarna åker till skurkens borg och ska där döda honom med det goda svärdet. Men vänta! Det är inte alls spelarna som slåss, utan det är svärden! Så en spelarkaraktär håller i den superspeciella npc:n det vita svärdet som slåss mot det svarta svärdet. Varför inte resten av karaktärerna hoppar skurken på samma gång han fäktas är oklart. Förlorar det vita svärdet måste karaktärerna rälsat ge sig, få alla sina grejer stulna och ett öra avskuret. Slut! Vinner de så antas de lämna tillbaks de båda svärden (yeah, right). Slut!

                                Det här är ett dåligt äventyr utan några nya idéer eller spännande twister på gammla idéer. 1 av 5.
                                Last edited by God45; 11 March 2018, 07.25.

                                Kommentera

                                Arbetar …
                                X