Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Rollspel.nu's filmklubb 2019 v7

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Flanellkatt, 11 February 2019, 05.26
160 responses
9.261 visningar
2 gillar
Arfert
av Arfert
 
Skapad av afUttermark, 13 February 2019, 14.22
35 responses
763 visningar
2 gillar
Henke
av Henke
 
Skapad av God45, Igår, 19.35
11 responses
121 visningar
0 gillar
pappa
av pappa
 
Skapad av krank, 11 February 2019, 22.43
2 responses
44 visningar
0 gillar
Feuflux
av Feuflux
 
Skapad av entomophobiac, Igår, 16.40
7 responses
184 visningar
2 gillar
entomophobiac  
Skapad av Svarte Faraonen, Igår, 09.11
25 responses
370 visningar
1 gillar
Quadrante  
Skapad av Galdermester, Igår, 16.44
3 responses
73 visningar
0 gillar
Siljestam  
Skapad av Henke, Igår, 13.39
17 responses
339 visningar
2 gillar
entomophobiac  
Skapad av clarence redd, 14 February 2019, 22.08
15 responses
479 visningar
8 gillar
Grisodlar'n  
Skapad av Leon, 11 January 2019, 14.33
121 responses
4.467 visningar
2 gillar
Leon
av Leon
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Rollspel.nu's filmklubb 2019 v7

    Detta är WRNU's filmklubb för v7.

    Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

    Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

    Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

    1) Jag tänker se minst en film i veckan.
    2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
    3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
    4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
    5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

    (Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

    Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

    Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


    * TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

    [spoiler] [/ spoiler]

    fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

  • #2
    Jag har sett Leva och låta dö.

    Leva och låta dö är den första filmen med Roger Moore som James Bond, men ärligt talat känns det mest som en amerikansk Jönssonligan kryddad med lite 70-talsflum och extra action. Hyfsat sevärd men då för sin eventuella kultstatus och inte för att det är en särskilt bra film, även om vissa scener håller hög klass.

    Betyg: 3 av 5.

    Kommentera


    • #3
      Jag har sett Highlander: The Search for Vengeance. Den näst senaste filmen i sviten, men den enda som är anime. Gjord av samma studio som låg bakom Vampire Hunter D om jag förstått allt rätt.

      Allt börjar i en bisarr postapokalyptisk framtid, men inte samma bisarra postapokalyptiska framtid som i Highlander 2: The Quickening. Inte heller samma bisarra postapokalyptiska framtid som i Highlander 5: The Source. Inte ens samma bisarra postapokalyptiska framtid som i den tecknade TV-serien.

      Det är en helt fristående film, som inte kräver någon förkunskap om Highlander tidigare. Allt handlar om den nordengelske Colin som under romarnas invasion av England får hela sin familj, stam och alla han känner brutalmördade av romarna under ledning Marcus Octavius. Självklart dör han, blir odödlig och jagar sedan Octavius genom historien. De slåss vid Västroms fall 476, i Kina på 600talet, i Skottland på 1100-talet (där han adopteras in i klanen MacLeod), i feodala japan på 1500-talet, i Napoleonkrigen, och så vidare.

      Octavius är långt mer fascinerande och sammansatt som karaktär än Colin, som är så endimensionellt brutalhård och manlig att det knappt går att ta honom på allvar (särskilt eftersom allt understryks av den rätt usla röstskådisen). Han har alltid ett lugnt självsäkert leende på läpparna och drivs av ett ideal att återskapa Rom. Rom är ett ideal, en dröm, en chans att ge världen fred och rättvisa - för ett givet värde av fred och rättvisa. Han utstrålar överlägsen självsäkerhet på ett fantastiskt sätt, bara det att han stannar upp under en av deras svärdsfighter för att lukta på ett glas vin, liksom. Han är helt klart det bästa med filmen.

      Hela filmen är fylld av överdrifter. Octavius tält i det romerska lägret är stort som en katedral, en häst hoppar tio meter upp i luften, Colins svärd hugger igenom robotar och metall till höger och vänster och lite annat överdrivet. Roligast är den förste Colin har ihjäl, som slåss med en motorsåg lika stor som han själv. Det är anime så det skriker om det.

      Ramhistorien i det postapokalyptiska New York är riktigt ballt designad. Det känns som en blandning av Mutant och cyberpunk-Mutant på samma gång. Folk är muterade med konstiga kroppsdelar, en del har horn i pannan, extra armar eller har konstiga cybernetiska kroppsdelar. Mördarrobotar jobbar åt Octavius, och de är som hämtade ur Maskinarium. Riktigt skoj att se. Det satt mot en genuint nedgången storstad där de rika lever i det enda nybyggda på tvåhundra år... Jag gillar det.

      Men sedan har vi det stora problemet med typ allt annat. Dialogen är ofta parodiskt klyschig, flera av röstskådisarna är kassa (även om det är kul att få höra Jim Byrne från TV-serien göra en roll). Barn-sidekicken är jobbig, druidspöket som hemsöker Colin är bara rolig max varannan gång han försöker vara putslustig, och varenda kvinna i filmen är oerhört sexualiserad utan att det ger något till handlingen. Inte ens hora / madonna-komplex, utan bara hora. Bleh.

      BETYG
      Som inspiration till en rollspelskampanj = 5/5
      Som utveckling av Highlander-mytos (spöken, reinkarnation, mm) = 5/5
      Som film i sig = 2,5/5, den enda av uppföljarna värd att se, möjligen med undantag av några av avsnitten från TV-serien.
      Last edited by Khan; 13 February 2019, 12.04.

      Kommentera


      • #4
        Jag har sett Aniara på bio.

        Svensk scifi-långfilm, byggd på ett ofilmbart klassiskt scifi-epos i form av en diktsamling, filmad på en färja och ett konferenscenter, kan det vara något?

        Ja, visar det sig, det kan det. Med förbehåll för att jag tyvärr aldrig läst Aniara-originalet, så tyckte jag om det här.

        Storyn är hyfsat välkänd vid det här laget, hoppas jag, men jag sätter den inom spoilertaggar ändå:

        Spoiler: 
        Rymdskeppet Aniara, på väg till Mars med en hög... kolonister, antar jag... som flyr undan den alltmer förstörda jorden, slås ur kurs och driver ut i oändligheten.


        Filmen gör nedslag under Aniaras färd, med allt längre mellanrum. Det är ganska snyggt gjort, för trots hoppan finns flera röda trådar och konflikter som introduceras, fördjupas, eskaleras och når klimax. Filmen är lite för kort för att riktigt kunna fördjupa sig i varje nedslag, och en hel del lämnas osagt (framför allt om de mysterier som jag antar att filmskaparna inte tyckte var lika intressanta som relationerna och så). Men för vad det är, så är det bra. Intressanta karaktärer, intressanta perspektiv på hur människor reagerar när de hamnar i en sådan situation som Aniaras passagerare.

        Specialeffekterna är snygga. Inte Hollywood-blockbuster-snygga, men de gör jobbet och bryter inte immersionen.

        Skådespeleriet är... Jag tycker verkligen illa om den svenska skådespelartraditionen; det känns alltid så jäkla mycket teater. Det är TYDLIG ARTIKULERING och att man väntar lite för länge efter varandras repliker, och ofta ett ganska stelt framförande. Det funkar bra på teater, där man har andra förutsättningar och t.ex. måste styra publikens uppmärksamhet på ett annat sätt. Men på film... Det funkar bara inte för mig.

        Den här filmen lider lite av det, men lyckas faktiskt vid flera tillfällen bryta igenom den svenska stelheten och skapa relativt naturliga och genuina interaktioner mellan karaktärerna.

        Det är ju en svensk film, och sålunda är det reglerat i lag att det MÅSTE finnas inslag av diskbänks-pinsamhet. Ni vet, sådan där vardagspinsamhet som man känner igen sig i. Jag har förstått att det finns människor som inte tycker att sådant är det värsta som finns på film. Jag ser hellre döda barn och groteska styckmord än jag ser någon göra bort sig socialt. På film alltså, ni förstår.

        Så ja, det finns lite sånt. Men inte mer än att jag överlevde.

        Vad mer... Vill man inte se naket eller sex på film så ska man inte se den här filmen alls. Jag gillar ju naket när det görs bra, och framför allt när även män får vara nakna. Nu var det bara typ en snopp, men ganska många tuttar och muffar. Däremot en hyfsad variation av kroppsformer, och snoppen fick vara halvstyv utan att vara hotfull. Kvinnor och kvinnors njutning var genomgående fokus i sexscenerna också. Det tyckte jag om. Det här var inte sex för att jag, en man, skulle kunna runka till det.

        Var det något mer... Jo, jag gillar att filmen faktiskt utforskar sin fantastiska premiss och inte försöker skojja bort den alltför mycket. Det är klart det är en del skoj, men ibland får jag känslan av att svensk kultur inte vågar ta fantastik på allvar. Är det inte svårmodig arbetarlitteratur så är det inte värt att ta på allvar - det "är inte på riktigt", som en del av mina släktingar uttryckt saken. Nej, här utforskas faktiskt den fantastiska premissen på olika sätt, vilket jag gillar.

        Sedan tycker jag nog att det är direkt positivt att man använt en finlandsfärja och ett konferenscenter (om jag minns rätt) som inspelningsplatser. För jag menar vafan, hur tror NI att svenskar skulle inreda ett stort rymdskepp? Precis såhär, tänker jag. Jag tycker att det funkar utmärkt - jag fick ändå aldrig känslan av att de bara sprang runt på en färja eller i ett center; de var alltid "på Aniara", men det var tillräckligt bekant för att jag skulle få känslan av att Aniaras insida faktiskt var på riktigt. Jag kan dock tänka mig att det är annorlunda för folk som varit på just det centret eller åkt just den färjan...

        Iallafall. Bra film. Glad att jag såg den. Tyckler att ni också borde se den. Är helt ointresserad av att se den igen.

        BETYG: 4/5

        Kommentera


        • #5
          Jag har just sett Alita: Battle Angel. Baserad på en manga. Var länge sedan jag läste den (och läste tyvärr aldrig hela)

          Jag gillar hur de fått till det visuella. Världen stämmer bra med vad jag minns från mangan. Lite uncanny valley-varning från Alitas ögon (de var ännu större i reklamen).. Jag såg den inte i 3D, så vet inte hur bra effekterna gjorde sig i 3D.

          Vissa karaktärer, ex Hugo funkade inte riktigt, Men Alita var perfekt. Både sårbar, naiv, godhjärtad och riktigt tuff. Hade gärna sett att filmen var längre. Den slutar lite mitt i, känns det som. Och det är prat om 2 uppföljare, men vi får se om de blir gjorda.

          Jag ger den 4/5..

          Kommentera


          • #6
            Jag har sett The Ballad of Buster Scruggs. Det är alltså en samling kortfilmer med (traditionellt) westerntema. Delarna är mycket bättre än helheten. Jag upplever inte något sammanhang (utom känsla och stil) i filmen i stort utan det blir bara dystert och sorgligt. Men var och en för sig gillade jag verkligen dessa kortfilmer!

            @krank: Kul, jag har varit lite nyfiken på Aniara. Den låter överraskande bra! Här kan man läsa Aniara, om man så vill:
            https://litteraturbanken.se/txt/epub...nH_Aniara.epub

            Kommentera


            • #7
              Igår var jag vaken alldeles för länge och var bitter på internet. Det slutade med att jag såg JRR Tolkien's The Hobbit, en nedklippt version (finns på http://www.maple-films.com/jrr-tolkiens-the-hobbit) där de tre hobbit-filmerna klippts ned till fyra timmar och tjugo minuter.

              Så gott som allt som inte fokuserar på Bilbo är borta. Några scener här och där i övrigt är med, där dvärgarna pratar eller viktiga biroller tar plats. Men 90% eller så av filmen handlar om Bilbo och bara om Bilbo. Oj vad mycket bättre allt blev. Martin Freeman är så fantastiskt mycket bättre som Bilbo än jag mindes. Så många av birollerna blir också bättre (Bofur!) när de inte behöver trängas med en massa trams och onödigheter. Jag hade gärna sett filmen trimmas lite till, men det är mer för att jag ville bli av med lite långsamma partier eller styra upp tramsiga fajtsekvenser. Kanske tio-femton minuter kortare, max.

              På det stora hela är det här ett enormt uppköp från biofilmerna, där ingen film kommer över 2 av 5 i betyg. Men det här är en stark trea, kanske till och med en fyra. De problem som finns kvar är oftast sånt som inte kan klippas runt eftersom vissa scener inte filmades eller filmades "fel". Jag blev otroligt sugen på att gräva fram fler fan-edits och se om det går att förbättra saker och ting ännu mer.

              Det är i alla fall bevisat att det finns en riktigt bra film gömd i den niotimmars kalops som var biofilmerna. Skönt är väl det.
              Last edited by Khan; 14 February 2019, 10.33.

              Kommentera

              Arbetar …
              X