Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Rollspel.nu's filmklubb 2018 v9

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Vicotnik, 29 July 2018, 00.00
36 responses
650 visningar
3 gillar
Rymdhamster  
Skapad av RedMoon, 11 August 2018, 16.15
4 responses
93 visningar
1 gillar
RedMoon
av RedMoon
 
Skapad av Spitfire, Idag, 13.18
2 responses
27 visningar
2 gillar
zonk
av zonk
 
Skapad av Platon, Igår, 21.25
4 responses
126 visningar
0 gillar
Rangertheman  
Skapad av skraku, 12 August 2018, 14.01
23 responses
775 visningar
1 gillar
LordXaras  
Skapad av Khan, 10 January 2018, 11.51
143 responses
5.461 visningar
14 gillar
shirian
av shirian
 
Skapad av Paco, Igår, 20.55
1 response
106 visningar
1 gillar
Arfert
av Arfert
 
Skapad av krank, 06 August 2018, 10.51
3 responses
150 visningar
0 gillar
Krille
av Krille
 
Skapad av Äventyr, 16 January 2018, 22.32
23 responses
1.589 visningar
7 gillar
Grisodlar'n  
Skapad av krank, Igår, 13.38
0 responses
21 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Rollspel.nu's filmklubb 2018 v9

    Detta är WRNU's filmklubb för v9.

    Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

    Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

    Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

    1) Jag tänker se minst en film i veckan.
    2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
    3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
    4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
    4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

    (Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

    Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

    Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


    * TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

    [spoiler] [/ spoiler]

    fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

  • #2
    För ganska precis ett år sedan såg jag Logan. Det har jag nu gjort om.

    Fan vilken bra film det är. Inte nog med att skådespeleriet är så bra att jag (bokstavligen) sitter och gråter, inte nog med att actionscenerna är rent magiskt snygga och brutala, inte nog med att det är en jävligt bra och känslosam story - filmfan lyckas ju dessutom kombinera detta med att hantera de frågor som är X-menseriens kärna så sjukt mycket bättre än någon av de andra filmerna. Och bättre än typ 95% av serierna också, för den delen. Hela grejen med mutanter som massförstörelsevapen, lagstiftning, kontra vad som är rimligt och humant att göra åt det hela.

    Jag var inte beredd på att den skulle vara lika bra andra gången. Jag var inte beredd på att sitta och vara känslosam och gråta. Jag var inte beredd på att bli så imponerad av tjejen som spelar Laura.

    Och jävlar vad bra Patrick Stewart är. Precis perfekt svajjig. Ibland ser man den gamle Charles, ibland inte. Träffar mitt i hjärtat.

    Men ja. Det finns inget annat betyg att sätta.

    BETYG: Fucking 5/5.

    Det här är inte en film som är "bra för att vara superhjältefilm". Det här är en FÖRBANNAT BRA FILM.

    Spoiler: 

    Och jag måste säga att en av de bästa besluten någon någonsin tagit är nog att låta besöket hos bönderna vara så problemfritt. Inget krångel, bara ett par timmars trevnad och lugn. Att de får skojja med varandra och vara mänskliga kring middagsbordet. Det skapar en så oerhört perfekt kontrast med allt annat.

    Kommentera


    • #3
      Jag har sett The Lego Ninjago moive (2017) Den följer samma glada stämning som Lego filmen och Lego Batman men är inte alls lika bra. En grej som stör mig mer än något annat är att eld, vatten, blixtar och sånt inte är gjorda av legobitar i filmen, vilket känns som ett sett att svika själva formen för lego-filmerna (samt att alla ninjorna tycks vara Master Builders utan att någon tycker att det är det minsta konstigt med det).
      Filmen är inte alls någon katastrof men både Lego och Lego Batman tyckte jag riktigt bra om, det här är mer vilken datoranimerad film som helst. Det är lite kul att de andra ninjorna har tydliga element knutna till sig, tex is och eld, medan filmens huvudperson är... den gröna. Skurken är ganska skojig, Jackie Chan är alltid Jackie Chan och det finns fortfarande något magiskt i att det verkligen ser ut som lego. Går säkert extra bra att se om du har ungar i den direkta närheten.
      3 av 5

      Dessutom har jag sett en film till Fullmetal Alchemist (2017). Jag hade under en lång tid fått tips av netflix att jag borde se den tecknade serien Fullmetal Alchemist: Brotherhood som skulle vara i fem delar. Men det visade sig att de menade "säsonger" och inte "avsnitt med "delar" och jag är inte riktigt beredd på att kolla på 64 avsnitt anime bara sådär. Så i stället såg jag filmatiseringen som lägligt nog dykt upp på Netflix. Det var en helt okej historia om en typ.. tysk militär regim runt kanske 30-50 tal eller så (de har glasögon, telefoner och ånglok) där det finns statliga trollkarlar (de säger envist alkemister i filmen, men det de gör är som vilken magi som helst) och nån slags oro med revolter och sånt tycks koka under ytan.
      Vår huvudperson är just en statlig magiker som tillsammans med sin bror - som är en vandrande rustning, sin tjej(?) - som är en anime-störig tjej och en handfull ganska trevliga militärer drar runt och letar efter de vises sten. De vises sten kan såklart inte förvandla guld till bly, den kan trolla med människokroppen vilket annars är omöjligt. Det var en helt okej historia med snygga kostymer, bra action okej story och ganska svaga rollfigurer.

      Efter som jag inte sett eller läst förlagan så kan jag inte bedöma hur filmen står sig, men här och var lyser det igenom några lite för bra grejer - som när huvudpersonen hittar sanningen bakom en annan alkemists fruktansvärda forskning, eller när han använder magi spontant utan att göra massor av anime-förberedelser innan. Det största problemet är samma som med all annan made by netflx underhållning, den känns lite svag i smaken.

      Det här med att de säger Alkemi i stället för magi skulle kunna vara intressant, om det betydde något. Det är lite snack om regler i början av filmen men det tycks mer vara förslag efter som de kan trolla lite hur de vill sen i vart fall. Tex ska det mest gå att förvandla något som finns till något annat av samma material, men det struntar eld-alkemisten i och sprutar eld som vilken bright-wizard som helst. Ibland behövs det cirklar och sigill också, men egentligen inte typ.
      3 av 5

      Kommentera


      • #4
        Jag har sett The Breadwinner (2017).



        Det borde du också göra. 5 av 5.

        .............

        Vadå, ville du ha mer information? Fan vad B du är.

        The Breadwinner klassas av Rotten tomatoes som en "kids & family" film, vilket jag inte riktigt förstår... När Simpsons anses för vuxet för att klassas som family, men den här filmen inte gör det? Wewt? Anyway, poängen är, ser du den här filmen med ditt sexåriga barn kommer jag ringa soc och skicka dem på dig. Den är PG-13, och det är nog klokt att inte låta särskilt mycket yngre barn se den här filmen.

        Den handlar om Parvana först och främst, som är uppväxt i Kabul under talibanstyret strax efter Sovjet har kastats ut ur Afghanistan. Hon lever i ett litet, fattigt hushåll tillsammans med sin krigsskadade pappa och hennes föredetta författare till mamma samt hennes syskon.

        Vi får se relativt grafiskt vad talibanstyret betyder för människor, först och främst kvinnor och flickor, i Afghanistan och det läggs inga rosenband på det. Det är en vansinnigt mörk film, fast inte på ett dystopiskt hittepåsätt som i till exempel Sin City, utan mycket mer hemskt eftersom det just inte är hittepå.

        När Parvanas pappa blir arresterad av talibanerna så lämnas Parvanas hushåll utan en man och eftersom kvinnor är förbjudna från att vistas utomhus, köpa varor, etc. utan en manlig släkting i närheten så blir det vardagliga livet svårare än vanligt. När det visar sig omöjligt att ens hämta vatten i en närliggande brunn så bestämmer sig Parvana för att klippa håret, klä sig till en pojke och försöka tjäna ihop brödfödan till familjen, samtidigt som hon bestämt sig för att hon vill befria sin pappa från fängelset utanför staden.

        De mörka aspekterna i filmen varvas med en saga som Parvana berättar för sin lillebror, som är färgglad, har komedi och hopp, vilket står i bjärt kontrast till hennes vardagliga liv.

        ----------------------------------------------

        Det är inte en film om en häftig meta-plott. Det är en film om förtryck, det helvete som fundementalism påtvingar en befolkning och om hur ett barn tvingas bli vuxen på grund av omständigheterna runt henne medan hon samtidigt tvingar sig själv att hålla fast vid hopp, vid tron om att trots att hon är ett ensamt, skrämt barn, så kan hon göra skillnad, på något sätt.

        Än en gång, 5 av 5. Ser du inte den här filmen och gillar den så är du en taliban.
        Basta.

        EDIT: Animationen är skitsnygg också, och har du sett samma studios tidigare filmer, känner du snabbt igen dig.
        Last edited by Mundo; 03 March 2018, 12.41.

        Kommentera


        • #5
          Såg just Harlock: Space Pirate

          Snyggt animerat, men storyn är lite tveksam.

          Mankind har spridit sig ut i universum, men börjat gå ut för, så folk vill tillbaka till Jorden. Då jorden inte skulle kunna livnära 500 miljarder, så utbröt krig, och Jorden har sedan blivit en förbjuden plats dit ingen får återvända. Piraten Kapten Harlock som sägs vara över 100 år kämpar dock mot GAIA-konfederationen, som gör allt för att stoppa honom.

          Har ingen aning om hur väl den stämmer med de tecknade serier som den är baserad på.

          Är den underhållande? Yup, om man gillar rymdstrider eller japansk science fiction. Lider dock lite av samma problem som Final Fantasy: Spirits Within, att det blir lite mycket mumbo-jumbo.

          /Ulfgeir

          Kommentera


          • #6
            Ursprungligen skrivet av Mundo Visa inlägg
            Jag har sett The Breadwinner (2017).



            Det borde du också göra. 5 av 5.

            .............

            Vadå, ville du ha mer information? Fan vad B du är.

            The Breadwinner klassas av Rotten tomatoes som en "kids & family" film, vilket jag inte riktigt förstår... När Simpsons anses för vuxet för att klassas som family, men den här filmen inte gör det? Wewt? Anyway, poängen är, ser du den här filmen med ditt sexåriga barn kommer jag ringa soc och skicka dem på dig. Den är PG-13, och det är nog klokt att inte låta särskilt mycket yngre barn se den här filmen.
            well, den gör ju barnen till sunda, solidariska, privilegiemedvetna människor åtminstone. Jag vet inte hur ung jag var i skolan på 90-talet när vi fick läsa Mecka Linds fasansfulla böcker om gatubarn, men det gjorde mig nog gott som människa... Jag tycker hursomhelst verkligen inte att The Breadwinner är en "vansinnigt mörk film", det finns mycket, mycket, myyycket värre, jag tycker snarare att den är en lite bitterljuv och vemodig historia med en hoppingivande upplösning.

            Det är dock definitivt en bra film, som använder animationens möjligheter för att fånga något djupt och viktigt. Jag hade flera djupa samtal om Afghanistan med en flyktingkille några vänner lät bo hemma hos sig, och det är mycket från hans berättelser som känns igen så att det nästan skär i hjärtat när man ser The Breadwinner - särskilt då afghanernas stolthet över sitt eget sargade land och dess förflutna.

            Med det sagt är jag inte riktigt lika lyrisk över filmen som Mundo, något med ståryn håller för mig inte riktigt hela vägen, jag kan inte säga exakt vad det är, men den når aldrig riktigt samma hjärtskärande dramatiska nivåer som andra Afghanistan-skildringar jag tagit del av, och då i synnerhet "Tusen strålande solar" och "Tålamodets sten". Kanske är det bara att jag är en sucker för misärporr och att the Breadwinner at the end of the day inte är hardcore nog, kanske är det något med sago-lagret av berättelsen, och rollen sagan spelar för Parvanas psyke, som inte riktigt slår an hos mig, trots att jag ser hur viktigt det är för berättelsen. Jag retar mig också alltid på engelska med konstig brytning, även när det är så bra gjort som här (alla röstskådisar är afghaner). I tex 'Death of Stalin', som också är bioaktuell, gjorde de det kloka valet att tala engelska -utan- brytning - kanske borde de gjort det här med (eller ännu hellre bara haft dialogen på pashtun eller dari, ofc).

            Men röstskådisarnas prestationer är utmärkta, och studion har som i sina tidigare filmer helt fantastisk och sagolik animation, som får en helt ny dimension när den skildrar något som Afghanistan. 'The Breadwinner' är en mycket sevärd film.
            Last edited by Ymir; 05 March 2018, 08.53.

            Kommentera


            • #7
              Ursprungligen skrivet av Ymir Visa inlägg

              well, den gör ju barnen till sunda, solidariska, privilegiemedvetna människor åtminstone. Jag vet inte hur ung jag var i skolan på 90-talet när vi fick läsa Mecka Linds fasansfulla böcker om gatubarn, men det gjorde mig nog gott som människa.
              Utan att starta en alltför lång konversation om barnpsykologi så kan vi nog båda konstatera att A) Om Simpsons anses för vuxet för att vara kids and family borde rimligtvis The Breadwinner göras det också och att B) Alla barn reagerar olika på vad de ser på TV. Somliga barn kan vara sex år gamla och glo på alien filmerna och andra känner oro vid tolv års ålder när de ser Terminator rullarna.

              Min poäng var att jag tycker det kan vara rimligt att ha i åtanke att bara för det är animerat betyder det inte att det är gjort för barn.

              Kommentera


              • #8
                Jag har sett Justice League Dark. För mörker är tufft, eller nåt.



                Ibland räcker det att vara Superman eller Wonder Woman. Ibland räcker det inte ens att vara Batman.

                När folk över hela världen går galna och massakrerar andra eller skadar sig själva på grund av hallucinationerna som de ser, och det inte går att skylla på Scarecrow eller The Joker, vad gör man då?

                Jo, då ringer man Jason Blood, Zatanna och John Constantine.

                Och med tanke på vilket as Constantine egentligen är så kan man fråga sig om det var en så bra idé egentligen.

                ---

                Det är fart i den här filmen, och gott om twists som överraskar. Det är en film i vilken antihjältarna får vara hjältar.

                Animationerna är vettiga och bra, även om det ibland syns vad som är cellshadead CGI. Däremot är jag inte helt nöjd med designen. Den tappar den coola retrofuturismen som funnits med i den animerade Batman, och lyckas inte ersätta den med något som passar filmen. Tvärtom, det ser lite väl mycket ut som ett avsnitt av Scooby Doo ibland. Och Etrigan, som har världens fjantigaste karaktärsdesign, hjälper ju inte.

                En kul grej är att Constantines röst görs av Matt Ryan, som spelat rollen i live action-serierna Arrow och den egna serien Constantine.

                Vilket för mig till en annan sak: DC gör sig fan så mycket bättre som animerad eller som tv-serie än som biofilm. Beror det på någon inbyggd egenskap i DC, eller på att film-universat har producenter och regissörer som inte tar IPn på allvar? Fan vet varför, men Justice League Dark var överlägset mycket bättre än Zack Snyders DC-påhitt.

                Kommentera


                • #9
                  Jag var och såg Black Panther här om dagen. Den var bra. Jag gillar alla figurer, Wakanda som nation och egentligen allting med den här filmen. Men den känns lite liten och tom. Som att den inte behandlade något av sina teman utan mer bara radade upp dem. Typ "det finns stammar, de är lite rivaler" och sen var det inget mer med det. "Han måste förhålla sig till att hans pappa var kung innan" och så behöver han egentligen inte det osv. Den var inte lika bra som thor 3 eller GoG men bättre än typ Iron Man 3. Marvel 4 av Marvel 5 (marvelfilmer mäts som bekant på egen skala).

                  Kommentera


                  • #10
                    Ursprungligen skrivet av Krille Visa inlägg
                    Vilket för mig till en annan sak: DC gör sig fan så mycket bättre som animerad eller som tv-serie än som biofilm. Beror det på någon inbyggd egenskap i DC, eller på att film-universat har producenter och regissörer som inte tar IPn på allvar? Fan vet varför, men Justice League Dark var överlägset mycket bättre än Zack Snyders DC-påhitt.
                    Mina tankar:
                    DCs spelfilmskapare försöker alldeles för hårt. De är så desperata efter en succé att de blivit helt lamslagna, och situationen blir hela tiden värre för dem eftersom rivalen Marvel fortsätter att lyckas. Deras enda framgång, Wonder Woman, var när de gjorde något Marvel faktiskt inte gjort först - superhjältinna i fokus, och superhjältande i historisk miljö.

                    Deras animerade filmer, meanwhile, har alltid varit bättre än Marvels, och det har på något vis givit dem självförtroendet att inte desperat famla efter receptet på en framgångsrik blockbuster. Det är något ärligare och rakare över deras animerade filmer, medan spelfilmerna jämförelsevis känns publikfriande och desperata. En annan egenskap hos de animerade filmerna är att de, eftersom de inte behöver vara lowest common denominator-blockbusters, kan anta att publiken redan vet vilka superhjältarna som skildras är. De behöver alltså inte bogga ned sig i backstårys och exposition, vilket spelfilmerna gör hela tiden. Av samma anledning har de möjlighet att utforska B- och C-listan av superhjältar, och det är mycket där DCs verkligt balla stuff är.

                    Kommentera


                    • #11
                      Ursprungligen skrivet av Ymir Visa inlägg

                      Mina tankar:
                      DCs spelfilmskapare försöker alldeles för hårt. De är så desperata efter en succé att de blivit helt lamslagna, och situationen blir hela tiden värre för dem eftersom rivalen Marvel fortsätter att lyckas. Deras enda framgång, Wonder Woman, var när de gjorde något Marvel faktiskt inte gjort först - superhjältinna i fokus, och superhjältande i historisk miljö.

                      Deras animerade filmer, meanwhile, har alltid varit bättre än Marvels, och det har på något vis givit dem självförtroendet att inte desperat famla efter receptet på en framgångsrik blockbuster. Det är något ärligare och rakare över deras animerade filmer, medan spelfilmerna jämförelsevis känns publikfriande och desperata. En annan egenskap hos de animerade filmerna är att de, eftersom de inte behöver vara lowest common denominator-blockbusters, kan anta att publiken redan vet vilka superhjältarna som skildras är. De behöver alltså inte bogga ned sig i backstårys och exposition, vilket spelfilmerna gör hela tiden. Av samma anledning har de möjlighet att utforska B- och C-listan av superhjältar, och det är mycket där DCs verkligt balla stuff är.
                      Dessutom så har de i sina tecknade filmer vågat både ha ett "cinematic universe" som vissa filmer är i och helt andra grejer som inte har något alls att göra med resten och bara litar på att tittaren klarar av att skilja på det här. De har inte heller jobbat så hårt på att få de filmerna som delar universum att hålla ihop mer än med en lätt känsla av kontinuitet (tex så dyker Damien upp i en, i en annan är han Robbin utan att det behövs förklaras att de två filmerna hänger ihop). Bra tänkt.

                      Kommentera

                      Arbetar …
                      X