Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Projekt Pratchett!

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Styrman, 08 May 2018, 10.03
7 responses
167 visningar
0 gillar
LordXaras  
Skapad av wilper, 03 May 2017, 12.56
177 responses
4.807 visningar
11 gillar
Swedish Chef  
Skapad av gustaf s, 18 May 2018, 20.02
3 responses
169 visningar
0 gillar
GnomviD
av GnomviD
 
Skapad av Khan, 10 January 2018, 10.51
102 responses
3.828 visningar
13 gillar
Khan
av Khan
 
Skapad av luddwig, 03 May 2018, 10.06
39 responses
2.837 visningar
1 gillar
Björn Wärmedal  
Skapad av Khan, 18 May 2018, 17.45
17 responses
572 visningar
2 gillar
ceruleanfive  
Skapad av krank, 19 May 2018, 10.03
11 responses
158 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av Genesis, 14 May 2018, 18.05
7 responses
268 visningar
6 gillar
Robert Jonsson  
Skapad av runequester, 30 April 2018, 21.23
21 responses
915 visningar
2 gillar
runequester  
Skapad av Lukas, 17 May 2018, 12.20
5 responses
235 visningar
0 gillar
Lukas
av Lukas
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • #91
    Carpe Jugulum (1998)
    Ring i klockorna! Dansa på torget! Lancres kung och drottning har fått ett barn! Den lilla dottern ska namnges i en stor ceremoni och alla är inbjudna, hög som låg, ung som gammal. Till och med de många småkungariken som omger Lancre har fått inbjudningar och skickar digniteter. Alla är välkomna. Utom Granny Weatherwax…

    Några som däremot fått inbjudningar och definitivt dyker upp är vampyrfamiljen de Magpyr. Mamma, pappa, två barn, en klassisk modern kärnfamilj. Bara det att de är vampyrer och vi vet ju att vampyrer inte kan komma in om de inte är inbjudna. Vad händer om man bjuder in dem till ett helt kungarike? Läs boken och få reda på svaret…

    Boken har två starka trådar som sammanflätas snyggt och vackert. Den första är frågan om moral kontra religion. Granny Weatherwaxs benhårda känsla för rätt och fel (
    “There are no grey. There is only black and white, and sometimes the white’s gone grubby”) kontrasteras mot den konstant tvivlande Om-prästen Oates som inte vet vad han tror på, egentligen. Men även Granny har sina inre demoner - de som försöker få henne att tänka i skalan Gott vs Ont istället för Rätt vs Fel. Riktig ondska börjar när man tänker på folk som saker. Det är fel. Men även de goda tänker ibland på människor som saker, vilket ofta de “goda” i religionen gjort genom historien… Oates tvivel blir inte direkt mindre av att umgås med Granny.

    Den andra tråden handlar om vampyrer och vampyrism. Greve de Magpyr har härdat sig själv och sin familj mot alla vanliga vampyrproblem - börja med de små och oviktiga religionernas symboler, arbeta dig uppåt tills du kan stå emot alla, tex - och varken vitlök, rinnande vatten, citroner1, vattenmeloner2, kan skapa problem för dem längre. De tar över slottet i Lancre så fort de kommer in och planerar att förvandla hela landet till en enda stor blodbank. På ett civiliserat vis förstås. Inga mer tramsigheter i stil med klassiska vampyrdumheter. Inga bord med träben, som lätt kan brytas av och bli stakar. Inga stora gardiner som snabbt kan rivas ned och visa solen. Ingen samling av heligt vatten i källaren3. Nu är det nya tider, nya regler. Vampyrerna har blivit smarta.

    Den största delen av handlingen följer Agnes, Magrat och Nanny Ogg när de försöker slänga ut vampyrerna från slottet. De organiserar en mobb, de försöker smyga in, etc. men inga planer lyckas. Till slut flyr de när vampyrerna visar sig för starka. De ska gömma sig och göra upp en plan. Det finns också några andra småhistorier, ingen stor nog för att kallas B-plot. Kung Verence blir brutalt hypnotiserad av vampyrerna, men kidnappas av Nac Mac Feegle4. Son de Magpyr försöker charma Agnes, men det går inget vidare.

    Nu ska vi prata lite om karaktärerna. Magrat har verkligen växt. Att bli mor har gjort henne otroligt mycket gott som karaktär. Hon är inte den tramsiga hippien längre utan känns vuxen på riktigt. Nanny Ogg, som måste axla Grannys mantel som ledaren för Lancres häxkoven mot sin vilja, visar tydligt varför hon brukar föredra att spela andrafiol. Många insikter i hennes huvud, men mängder kvar att utforska ändå. Snyggt. Tyvärr är Agnes inte lika intressant som de andra två. Hon är fortfarande en ganska platt karaktär vars enda egentliga karaktärsdrag är att hon har komplex över att hon är tjock. Visserligen har hon utvecklat Perdita från ett alter ego hela vägen till en alternativ personlighet den här gången, men det gör ingenting för Agnes som person förutom att hennes inre monolog nu är en inre dialog. Trist, eftersom hon var rätt lovande i Maskerade. Hon hade potential där som inte utnyttjas här. Hennes stårylajn med son de Magpyr är inte så intressant som den skulle kunna vara heller, utan känns mer som en “äntligen får jag uppmärksamhet av en kille”-historia än något som faktiskt klickar på riktigt.

    Däremot är moraldiskussionerna och religionsdiskussionerna fantastiska. Oates och Granny gör en lång resa tillsammans och pratar mest om moral och religion. Det är lysande. Och snyggt kontrasterat mot vad som händer med vampyrerna och vad de gör. Sedan har Granny en fantastisk plan för hur hon ska besegra vampyrerna, som tyvärr är alldeles omöjlig att prata om utan att förstöra hela slutet. Men det lyckas vara listigt, roligt, oväntat och
    otroligt karaktärsbundet till Granny samtidigt.

    Men just resan fick mig att klia mig i huvudet många gånger - de reser alltså från Lancre till Überwald två pers på en mula, stannar och vilar på vägen och kommer ändå fram samma natt? Hela boken utspelar sig under en enda natt, nämligen. Tittar man på kartan i Discworld Mapp är det skitlångt… Mindre problem egentligen, men lite förvirrande.

    Boken har sina brister, men är på det stora hela bra. Ingen ny favorit, men ingen dålig bok heller. Den förtvivlan man känner från de andra när Granny “säger upp sig” som häxa i Lancre är stark. Och det finns några andra ställen där det rycker till i känslorna, och många ställen där jag skrattade rakt ut åt välkonstruerade ordvitsar eller gamla vampyrfilmsskämt. Bra, men inte den bästa kan man nog säga är en bra sammanfattning.

    Witches Abroad
    Small Gods
    Wyrd Sisters
    Soul Music
    Moving Pictures
    Mort
    Maskerade
    The Last Continent
    Hogfather
    Jingo
    Lords and Ladies
    Feet of Clay
    Guards! Guards!
    Carpe Jugulum
    Interesting Times
    Reaper man
    Eric
    Men at Arms
    Pyramids
    Sourcery
    Equal Rites
    The Light Fantastic
    The Colour of Magic
    1Pratchett har hittat extra många roliga vampyrmyter som han blandar in. Bland annat måste de tydligen, enligt vissa myter, bita i en citron för att kunna dö på riktigt.

    2Också en äkta vampyrmyt. Bisarrt nog.


    3Tydligen hade farbror de Magpyr det som hobby.

    4Första gången de dyker upp. Mig veterligen enda gången de är med innan Wee Free Men.
    Last edited by Khan; 09 May 2018, 09.07.

    Kommentera


    • #92
      "[Rincewind] occasionally does the right thing when all else fails."

      Kommentera


      • #93
        GURPS Discworld (1998)
        Jag har faktiskt inte läst GURPS Discworld. Jag har läst Discworld Roleplaying Game, vilket är en svagt uppdaterad nyutgåva från 2000. Uppdateringen består i att det bytt namn och omslag. Och att de poängterar den skillnaden i förordet. Bara så ni vet att jag tekniskt sett recenserar en bok jag inte läst.

        Discworld RPG är en stor och tung bok, 240 sidor i ungefär A4-storlek. Mängder med härliga svartvita illustrationer av Paul Kidby och genuin pratchettism genomsyrar hela projektet1. Jag har läst en hel del andra spel som bygger på etablerade världar - Star Wars T6, Deciphers LotR, Wheel of Time D20, m.fl. - men inget har på samma sätt genuint fångat både språket och känslan av sin förlaga på samma sätt som här. Jag har nog aldrig tidigare skrattat högt åt regeltext på det här sättet tidigare. Det lilla bestiariet med Discworlds fauna innehåller många muntra beskrivningar av varför de olika varelserna har de stats de har, t.ex.

        Spelet har elva kapitel, med reglerna i GURPS Lite inklistrade som ett appendix på slutet. Två kapitel handlar om Discworld i allmänhet, ett om Ankh-Morpork i synnerhet och ett om Unseen University i ännu mer synnerhet. Två kapitel om karaktärsskapande, ett om magi, ett om religion och panteon och ett bestiarum med lite Discworldspecifika monster och varelser. Sedan ett litet SL-kapitel, mer om det strax.

        De världsbeskrivande kapitlen är bra och fångar som sagt känslan av Discworld, humorn och språket3. Det är lagom överskådliga, men tillför egentligen inte någonting jag redan visste. Å andra sidan jag ju precis pumpat skallbenet fullt av allt Pratchett publicerat om världen till dags dato så…
        Jag har egentligen inte något emot de världsbeskrivande delarna av boken. De är helt klart över genomsnittet i tradspel, bara inte i topp. Däremot har jag tre stora problem med andra delar av boken4. Jag tar dem i storleksordning.

        Minst av dem är magikapitlet. Det är stort (30 sidor), klumpigt och simulerar inte känslan av Discworld alls. Det är GURPS standardmagi där allt som gör Discworlds magi till just Discworlds magi reduceras till att byta namn på trollformler, dela upp dem i häxkonst och trollkarlslära och inte så mycket mer. Känslan i GURPS väldigt standardiserade, klonkiga, tekniska fokus på magi passar inte alls in.
        Det andra är regelsystemets tillämpning i största allmänhet. Jag är verkligen inte en expert på GURPS och den enda jag läst utöver denna är GURPS Swashbucklers. Så min kritik kanske är onyanserad. I grunden är systemet ett väldigt enkelt och tradigt spel. Slå 3T6 mot din färdighet, lika med eller under är lyckat. Det finns perfekt, det finns fummel, det finns KP, etc. Sedan har det c:a 1 000 000 olika tillägg och småregler, kallade Advantages och Disadvantages. De funkar ungefär som Talanger i Fria Ligans system. Den stora pitchen är att systemet kan användas till alla världar och alla stilar och alla genrer. Men det kan det nog inte. Särskilt inte som det presenteras här.

        Även om boken flera gånger säger att jag kan använda den utan fler GURPS-böcker är det otroligt många referenser och sidhänvisningar till andra delar av GURPS lineup att jag inte tror dem. Det finns inga regler för hur jag ska bygga nya monster och varelser, trots att bestiariet är mycket litet (Se GURPS Bestiary), t.ex. Magikapitlet är som sagt inte så bra, både för långt och för kort på samma gång (Se GURPS Magic). Och så vidare...

        Men den tredje problematiken är att det finns ett rent lysande kapitel i boken. Spelledarkapitlet. Den andra halvan är lite scenarier, varav alla känns som om de skulle kunna vara setups för Pratchetts romaner. Men den första halvan är genuint fantastisk. Det är 4,5 sidor analys av vad som definierar Discworlds typ av humor och hur man kan använda den i spel. Sitcom, satir, parodi och flera andra subgenrer gås igenom och diskuteras, analyseras och hålls upp mot ett Discworld-filter. Den svåra balansen allvar trams, heroisk seriositet mitt i alla aktiva referenser och så vidare. Fascinerande. Enastående. Om jag lyckas skriva något liknande när hela projektet blir klart är jag överlycklig. Men varför är det bara så lite? Det här är det viktigaste i hela boken och det är inte ens 2% av dess sidantal.

        I slutändan kan jag nog inte rekommendera någon att köpa boken, utöver de fantastiska bilderna. Jag tror man får en minst lika bra bild av hur man ska spela på Discworld genom att läsa några av böckerna, hänga på Lspace5 om man funderar på något speciellt och sedan ympa in sitt eget favoritsystem. Jag har svårt att se något exempel som matchar settingen bra utan att gå in på ren genre-simulering, som Daughters of Verona. Det kanske är allra bäst att köra på det du är bekväm med, Eon eller År Noll-motorn, eller till och med GURPS. Om jag nu inte avskräckt dig helt.

        1Utom själva reglerna. Men mer om det nedan2
        2Eller ovan, om du gått direkt till fotnötterna.

        3De använder till och med fotnötter på samma sätt. Bara det, liksom.
        4Utöver lite småmissar, t.ex. kallas det allmänna språket Ankhian, när det enligt böckerna heter Morporkian. Inget man inte kan leva med.
        5Discworld-wikin. Finns på internet.
        Last edited by Khan; 15 May 2018, 07.17.

        Kommentera


        • #94
          Jag har läst både gamla GURPS Discworld och den nya Discworld Roleplaying Game som kom för några år sedan.

          Jag älskar GURPS och tycker att det är ett bra system - och det var faktiskt GURPS Discworld som över huvud taget fick mig att "fatta" hur rollspel fungerade - men tyvärr tycker jag inte systemet passar till Pratchetts berättelser. Eller jo, det passar för hans vaktböcker, men magisystemet är alldeles för narrativt och filosofiskt för hårda regler. Det viktigaste för en trollkarl är ju inte hur många D6 hans Fireball gör - det viktigaste är ju att frukosten serveras på rätt tid!

          Dungeon World eller FATE hade varit mycket bättre val för Discworld än GURPS enligt mig.

          Kommentera


          • #95
            Ursprungligen skrivet av Khan Visa inlägg
            Witches Abroad
            Small Gods
            Wyrd Sisters
            Soul Music
            Moving Pictures
            Mort
            Maskerade
            The Last Continent
            Hogfather
            Jingo
            Lords and Ladies
            Feet of Clay
            Guards! Guards!
            Carpe Jugulum
            Interesting Times
            Reaper man
            Eric
            Men at Arms
            Pyramids
            Sourcery
            Equal Rites
            The Light Fantastic
            The Colour of Magic
            Håller själv på att läsa igenom och recensera alla böckerna, så jag tittar bara in i den här tråden sporadiskt för att inte besudla mina egna åsikter. Men det är kul att se hur olika vi tycker om böckerna.

            Chockad* över att du satte Pyramids så lågt. Den är högt på min egen lista. Tycker att Dios är en av de bästa skurkarna i hela Discworldserien. :-)





            *Eller så chockad man kan bli när man kommer ihåg att folk har olika smak och åsikter.

            Kommentera


            • #96
              Ursprungligen skrivet av LJSLarsson Visa inlägg
              Jag har läst både gamla GURPS Discworld och den nya Discworld Roleplaying Game som kom för några år sedan.
              Vilket spel menar du här? Är båda GURPS? För då är de nog samma spel, fast med supplementet Discworld Also inbakat i den nyare om jag förstått internet rätt. Finns det andra?

              Ursprungligen skrivet av LJSLarsson Visa inlägg
              Jag älskar GURPS och tycker att det är ett bra system - och det var faktiskt GURPS Discworld som över huvud taget fick mig att "fatta" hur rollspel fungerade - men tyvärr tycker jag inte systemet passar till Pratchetts berättelser. Eller jo, det passar för hans vaktböcker, men magisystemet är alldeles för narrativt och filosofiskt för hårda regler. Det viktigaste för en trollkarl är ju inte hur många D6 hans Fireball gör - det viktigaste är ju att frukosten serveras på rätt tid!

              Dungeon World eller FATE hade varit mycket bättre val för Discworld än GURPS enligt mig.
              Jag håller nog med dig, men inte nödvändigtvis om Dungeon World. Jag har inte läst det, visserligen, men vad jag har förstått skulle jag nog göra ett helt eget PbtA-hack för Discworld istället för att använda DW. Fate hade nog funkat fint så länge alla är med på vad det är för humor och stil man ska emulera.

              Ursprungligen skrivet av LJSLarsson Visa inlägg
              Håller själv på att läsa igenom och recensera alla böckerna, så jag tittar bara in i den här tråden sporadiskt för att inte besudla mina egna åsikter. Men det är kul att se hur olika vi tycker om böckerna.

              Chockad* över att du satte Pyramids så lågt. Den är högt på min egen lista. Tycker att Dios är en av de bästa skurkarna i hela Discworldserien. :-)
              Ja, olika kommer man alltid tycka! :) Mitt problem med Pyramids är rakt av karaktärerna. Den enda som lyser igen om är Dios, som absolut är på topp fem bland skurkarna. Men alla andra är... okej. På sin höjd. Varenda viktig person i Wyrd Sisters hade en extremt tydlig personlighet och kändes som de existerade utanför själva storyn. Inte så i Pyramids. Karaktärerna var på skalan okej till meh. Ingen var direkt dålig, men ingen utöver Dios var heller direkt bra. Storyn var heller inte så lattjo, men hade kunnat räddas av starka karaktärer.

              Min största grinighet med böckerna är dock Reaper Man. Stårylajnen med Döden är nog det bästa Pratchett skrivit hittills. Men den andra halvan av boken är verkligen inte on par - stora delar av den är till och med ganska dåliga, och det som är bra är bara rena skämt. Ställ det mot Dödens fantastiskt välskrivna sista tid i livet med melankolin och "lära sig att ha något att leva för". Det sabbar hela boken. Lite så är det med Pyramids också, fast inte så distinkt. Dios lyser, resten är mest meh. Det räcker inte, som jag ser det.

              Men nog om mina förtydliganden/galenskaper. Varför lyfte du Pyramids så mycket högre än mig? Vad gjorde den till en favorit?

              Kommentera


              • #97
                Steve Jackson Games släppte en reviderad utgåva för några år sedan (http://www.sjgames.com/gurps/books/Discworld/). Den använder GURPS-reglerna, men går att läsa sjävlstående.
                De uppdaterade hela magisystemet och gick ifrån GURPS spell-system till ett sorts improvisationssystem... och enligt mig är det fruktansvärt omständligt och otympligt. Efter att ha läst boken skulle jag inte kunna förklara för en spelare hur det fungerar, och jag känner mig ändå så rätt trygg i GURPS. Det kändes som om de ville köra PbtA, men inte kunde ta sig ur sin stela GURPS-kostym.
                Och ja... i mitt hjärta tänkte jag nog en särskild Discworld-PbtA istället för Dungeon World RAW. ;-)


                Det som lyfter Pyramids för bland annat humorn: tycker att det är en av de roligaste böckerna ur ett rent humoristisk perspektiv, som till exempel the mind games mellan P'Teppic och Dios, eller scenen med sfinxen. Sedan är det förstås Dios, som än så länge håller förstaplatsen bland skurkarna*. Alla andra är ju master minds - bigger than life - men Dios känns som en person man verkligen skulle kunna möta i vår egen värld, en som gör ont för sina medmänniskor bara för att han är så rädd för förändring.

                Men jag håller med om att P'Teppic, P'Traci och de andra inte är de bästa karaktärerna, så boken kommer inte hamna på top fem hos mig. Men däremot bland den övre hälften, i alla fall.

                Vill du läsa min hela recension så är den här:
                http://trevligascenarion.se/pyramids/




                *Jag är än så länge bara på Eric i min genomläsning. Spontant kan jag föreställa mig att Carcer kan norpa förstaplatsen - jag tycker han är en av de bästa sakerna i Pratchetts senare författarskap.

                Kommentera


                • #98
                  Ursprungligen skrivet av LJSLarsson Visa inlägg
                  Steve Jackson Games släppte en reviderad utgåva för några år sedan (http://www.sjgames.com/gurps/books/Discworld/). Den använder GURPS-reglerna, men går att läsa sjävlstående.
                  De uppdaterade hela magisystemet och gick ifrån GURPS spell-system till ett sorts improvisationssystem... och enligt mig är det fruktansvärt omständligt och otympligt. Efter att ha läst boken skulle jag inte kunna förklara för en spelare hur det fungerar, och jag känner mig ändå så rätt trygg i GURPS. Det kändes som om de ville köra PbtA, men inte kunde ta sig ur sin stela GURPS-kostym.
                  Och ja... i mitt hjärta tänkte jag nog en särskild Discworld-PbtA istället för Dungeon World RAW. ;-)
                  Aha! Då var det som jag tänkte. Det är lite frustrerande att de inte döpte om det lite grann, bara för att undvika förvirring. De kunde åtminstone skrivit ut Discworld 3d Edition.
                  Ursprungligen skrivet av LJSLarsson Visa inlägg
                  Det som lyfter Pyramids för bland annat humorn: tycker att det är en av de roligaste böckerna ur ett rent humoristisk perspektiv, som till exempel the mind games mellan P'Teppic och Dios, eller scenen med sfinxen.
                  Det vet jag inte om jag håller med om. Jag tycker humorn visserligen var rolig här och där, men inte alls på samma nivå som många andra. Den enda gången jag gjorde mer än fnissade lite grann var när de olika solgudarna började slåss om solen och prästerskapet blev sportkommentatorer. Men humor är ju väldigt personlig - jag skrattade otroligt mycket mer åt andra böcker själv, särskilt Witches Abroad och Wyrd Sisters. Och ett Discworld. PbtA låter som en kul utmaning. Dungeon Discworld?

                  Ursprungligen skrivet av LJSLarsson Visa inlägg
                  Sedan är det förstås Dios, som än så länge håller förstaplatsen bland skurkarna*. Alla andra är ju master minds - bigger than life - men Dios känns som en person man verkligen skulle kunna möta i vår egen värld, en som gör ont för sina medmänniskor bara för att han är så rädd för förändring.

                  Men jag håller med om att P'Teppic, P'Traci och de andra inte är de bästa karaktärerna, så boken kommer inte hamna på top fem hos mig. Men däremot bland den övre hälften, i alla fall.
                  Det argumentet köper jag. Men jag håller nog på att det finns bättre skurkar både tidigare och senare. Lady MacBeth i Wyrd Sisters är jag mycket förtjust i, likaså i Vorbis i Small Gods. Och de enormt mänskliga hjälpredorna Teatime har i Hogfather (inte nödvändigtvis Teatime själv). Eller konspirationen i Jingo. Och några till som jag tror jag kommer tycka bättre om men inte vill nämna för att jag inte kommit dit än.


                  Ursprungligen skrivet av LJSLarsson Visa inlägg
                  Vill du läsa min hela recension så är den här:
                  http://trevligascenarion.se/pyramids/
                  Har läst dem alla, följer din blogg sedan du tipsade om den på WRNU förra gången. :)

                  Kommentera


                  • #99
                    Ursprungligen skrivet av Khan Visa inlägg

                    Har läst dem alla, följer din blogg sedan du tipsade om den på WRNU förra gången. :)
                    Nu blev jag jag glad! :-D

                    Kommentera


                    • "Stephen Briggs /.../ knows even more about Discworld than Mr Pratchett which is, when you think about it, very odd."

                      Kommentera


                      • A Tourist Guide to Lancre (1998)
                        Ännu en karta! Den här gången är det dags för den nästa kändaste platsen på Discworld - Lancre. Ett litet miniatyrkungadöme (befolkning: c:a 500) beläget i södra delen av världens största bergskedja. Den lilla del av landet som inte är vertikala bergssidor är uppbrutna av bondgårdar, eller täckta av skogshuggarfyllda skogar. Bland skogarna finns många kända häxors stugor.



                        Texten i den lilla boken som här till är (förutom ett kort förord) en växelverkan mellan en städad storstadsbo och erfaren vandrare vid namn Eric Wheelbrace, och en lokal okänd förmåga, G. Ogg. De skriver korta kapitel om den vackra naturen, var man bör vandra för att se den och lokal folklore. Humor är insprängd å det grövsta i kapitlen1 och jag skulle inte bli förvånad om det här är den bok som har flest skämt per sida av alla böcker i Discworldsviten hittills.

                        Själva kartan är inte en traditionell ovanifrånkarta som de tidigare två, vilket författarna Pratchett och Briggs erkänner. Men det hade ju varit lite poänglöst att måla en så gott som vertikal yta platt uppifrån, så de valde istället att låta Paul Kidby måla en fantastisk vy snett uppifrån av hela kungadömet. Riktigt snyggt. Jag vet inte om jag skulle vilja ha de på väggen på samma sätt som kartan över Ankh-Morpork, men den är ju svårslagen. Det här är också första gången jag verkligen vill rekommendera en sidobok. Själva kartan är snygg, men texten är riktigt rolig. Tyvärr är den bara 26 sidor lång, så jag förstår verkligen om man står över. Men då missar man några av de roligaste skämten i Discworld hittills.

                        Och just det ja, glöm inte bort att punkt 11 på kartan är den officiella Platsen Där Solen Inte Skiner.


                        1Wheelbraces åsikter om “right of way”, motsvarande allemansrätten är riktigt roliga för en gammal scout.

                        Kommentera


                        • "Those cakes are a plot to undermine my authority."

                          Kommentera


                          • The Sea and Little Fishes (1998)
                            Den tredje novellen handlar om Nanny Ogg i första hand, men hela häxsamfundet i och runt Lancre i andra hand. Det brukar varje år ske en sorts tävling mellan häxorna med grenar som Förbanna Fågelskrämman och liknande. Det har blivit en liten folkfest med grillar, försäljare och små marknadsstånd där barn kan kasta bollar och vinna gosedjur. Som det blir när det är lokala tävlingar på bygden, ni vet hur det brukar vara. Just det ja, vad tävlingarna heter? The Witch Trials, förstås… Inte sedan Soul Music har Pratchett varit lika brutalt öppen med ordvitsandet.

                            Varje år vinns tävlingarna av Granny Weatherwax. Så har det varit i åratal, helt enkelt för att hon är bäst. Punkt. Men när nu Letice Earwig, en av de nyare häxorna med ansvar och kommitén bakom sig, ber Granny hålla sig utanför eftersom det avskräcker de andra tävlande… Då bestämmer sig Granny för att bli trevlig. Det blir några fruktansvärda dagar i Lancre, som sent ska glömmas. Trycket av nervositeten ligger över alla tävlande på samma sätt som om de skulle uppträda mellan två skyttegravar i Somme.

                            Hur det hela går står förstås i novellen, som går att hitta här: http://www.angelfire.com/weird2/athe...pterry/sea.htm. Undvik bara att läsa den där, dels pga potentiella copyrightbrott men också för att det gör ont i ögonen att läsa mörkröd text på en svart bakgrund med stjärnhimmelsmotiv. Nittiotalet var en förvirrad tid.
                            Novellen är runt 25 A4 lång, den klart längsta av dem hittills. Och den är banne mig makalös. Jag tror att Nanny Ogg i och med denna novell har gått upp i topp som min nya favoritkaraktär på Discworld. Hennes agerande är som hämtat ur en sämre pilsnerfilm - hembränningsapparat i skogen, röker pipa som en skorsten, svär så illa att gräset bokstavligt tar eld - men hennes otroliga hjärta och ärliga oro när Granny inte är som hon brukar har en sådan värme att det inte går att värja sig mot.

                            Jag är lite ledsen att det bara blev en novell och inte en bok med det här som tema. The Witch Trials är ett riktigt kul koncept och jag tror det skulle kunnat bli en bra kuliss för Pratchetts vanliga humor och karaktärsstudier. Lägg till en skvätt med Agnes, kanske Verence och Magrat, och en B-story om någon nyskapad köpman eller hantverkare som ska resa en bit för att sälja sina pryttlar på marknaden. Det hade gått, men samtidigt är det en riktigt bra historia som det är - till och med bättre än flera av de befintliga böckerna. The Sea and Little Fishes får en stark rekommendation. Läs den.
                            Last edited by Khan; Igår, 17.57.

                            Kommentera

                            Arbetar …
                            X