Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Projekt Pratchett!

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Windwhisper-, Idag, 01.36
0 responses
0 visningar
0 gillar
Windwhisper-  
Skapad av krank, 22 May 2018, 06.30
2 responses
25 visningar
0 gillar
Max Raven  
Skapad av Evokee, 30 April 2018, 19.00
10 responses
265 visningar
1 gillar
Hainen
av Hainen
 
Skapad av Genesis, Igår, 20.58
3 responses
63 visningar
1 gillar
Rangertheman  
Skapad av Bifur, 21 April 2018, 14.52
12 responses
322 visningar
0 gillar
Genesis
av Genesis
 
Skapad av Kraetyz, 25 May 2018, 12.51
14 responses
264 visningar
0 gillar
Genesis
av Genesis
 
Skapad av luddwig, 19 April 2018, 21.37
20 responses
618 visningar
0 gillar
zuntona
av zuntona
 
Skapad av Xanxerxes, Igår, 14.28
0 responses
35 visningar
4 gillar
Xanxerxes  
Skapad av Lerius Doman, 23 May 2018, 23.57
12 responses
239 visningar
1 gillar
Genesis
av Genesis
 
Skapad av RedMoon, 06 April 2018, 15.24
14 responses
342 visningar
3 gillar
RedMoon
av RedMoon
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • #16
    Fast om jag får försvara Pratchetts så är det inte hans humor som är hans styrka. De böcker som "bara" är roliga, som de nyligen nämnda Rincewind-böckerna, är de som är sämst.

    "It is often said that before you die your life passes before your eyes. It is in fact true. It's called living." - Terry Pratchett

    Kommentera


    • #17
      Pratchets standardberättelse är ju väldigt lik många historiebågar i Assar. En ny sak kommer till Ank-Morphork/Nollberga och efter en rad strapatser där folk försöker profitera på eller bekämpa nymodigheterna så blir de en integrerad del av vardagen.

      Tex blir alla oroliga när Baron Bosse alltid har så mycket främmande folk över, men sen visar det sig också att han BYGGER de främmande personerna i sin källare och stämningen börjar bli ohållbar. Men vid en närmare granskning visar det sig att han bara använder saker som finns att köpa hos Handlar Andersson så då kan alla sova gott igen - för hos Andersson handlar ju alla.

      Kommentera


      • #18
        Kul projekt! många av böckerna mins jag som väldigt underhållande. Häxorna är mina favoriter.

        Kommentera


        • #19
          Equal Rites (1987)
          Det här kunde bli hur taffligt, dåligt och tramsigt som helst. Men det blev... helt okej. Mest känns det som ett missat tillfälle för något bättre.

          Bok tre i Discworldserien heter Equal Rites och handlar för första gången om en av de kändaste karaktärerna - Granny Weatherwax. Än har hon inte sitt entourage av andra häxor med sig, utan agerar helt ensam. Hon är heller inte huvudperson per se, den rollen innehas av en karaktär vid namn Eskarina Smith, den åttonde sonen till en åttonde son. Därmed är hon enligt magiska lagar och traditioner predestinerad till att bli en fantastisk trollkarl och...

          Vänta lite. HON är predestinerad att bli trollKARL... Något är knas.

          Handlingen är rätt enkel att följa. När en mäktig trollkarl ska dö är det vanligt att de ger sin trollkarlsstav till något lämpligt trollkarlsmaterial. I det här fallet hade trollkarlen siat fram att det kommer födas en åttonde son till en åttonde son några minuter innan han själv ska dö, så varför inte. Men han glömmer lyfta på barnets lindor och kolla könet. Vips så var lilla Eskarina Smith proppfull med trollkarlsmagi och har till och med en egen trollstav.

          När hon är sju börjar hon gå i lära hos den tidigare nämnda Granny Weatherwax. Men här börjar problemen. Esk (som hon kallas) är fylld med manlig magi, men får lära sig kvinnlig häxmagi som ju är den sort Granny kan. Efter ett tag inser Granny att det hela inte kommer gå och de reser till Ankh-Morpork för att försöka få in Esk på trollkarlarnas Unseen University. Men universitetet krånglar, Granny försöker den artiga vägen med brev och så vidare. Det går inte. Alla tar Esk som ett skämt.

          Men slutet gott, allting gott - efter lite bravader får Esk sin plats i akademins förlovade värld, Granny får en stol i kollegiet och det insinueras att hon och universitetets Ärkeansler har något på gång. Hon får en lägenhet i stan, fortsätter uppfostra Esk i häxkonst, vid sidan av hennes trollkarlsstudier och de lever lyckliga i alla sina dagar.

          **********************

          Som sagt - här lever karaktärerna. Och den pratchettska humorn. Stort. Granny är fantastisk från mening ett, Esk är riktigt rolig och skrivet som ett trovärdigt barn, utan att bli tramsig eller dum. Många skämt bygger på deras interaktion, Granny är obekväm med barn och Esk ställer väldigt knepiga frågor om ... vuxenvärlden... utan att förstå det alla gånger. Enkelt, men roligt.

          Flera av trollkarlarna och bifigurerna är också roliga, men de är med förvånansvärt lite, undantaget möjligen Ärkekanslern Cutangle.

          MEN! Boken må vara rolig, men det här är första gången Pratchett försöker sig på att säga något utöver att bara vara rolig. Det handlar om manligt kontra kvinnligt, landsbygd kontra storstad, barnets naiva "jag kan bli vad som helst när jag blir stor" kontra vuxenvärldens "bliv vid din läst". Bra teman, särskilt den landsbygdsbaserade husmoderliga häxan mot den akademiska, boktryckarkonstvänliga trollkarlen.

          Tyvärr lever aldrig de här temana upp till vad de lovar. När vi kommer till Universitetet och bokens tema ställs på sin spets har redan tre fjärdedelar av boken gått. En stor del av mittenpartiet av boken, kanske en fjärdedel, handlar dessutom bara om hur de reser, utan att det händer något i temat. Inte ens uppbyggnad, så att säga.

          Att bokens klimax dessutom handlar om en biroll som dittills mest varit comic relief (sådana finns även i komedier) och inte handlar om temat alls skaver ordentligt.

          *************

          Boken kunde gärna varit längre. Det känns som om det boken bygger mot löses i en handvändning, eftersom det sker på så få sidor. På det hela taget gör boken mig mer frustrerad än arg då det här är ett bra tema som kunde gett mycket, mycket mer bra situationer och dråpliga skämt. Jag mindes den som bättre än den var. Fortfarande rolig, men inte djup.

          Kommentera


          • #20
            "There was a light at the end of the tunnel, and it was a flamethrower."

            Kommentera


            • #21
              Tycker också Equal Rites är sådär. Särskilt om man jämför med hur feta böckerna om häxorna blir sen. Boken om alverna som invaderar (Lords & ladies?) är kanske hans bästa, tillsammans med Guards, guards.

              Härligt att läsa dina recensioner, ser fram emot mer!! :)

              Kommentera


              • #22
                Det retar mig hur många av trådarna som inte plockas upp från Equal Rites i senare böcker. Nu när det legat och jäst några dagar är jag till och med grinig, istället för bara frustrerad och besviken. Framför allt att hela "släppa in kvinnor på universitetet"-vinkeln kunde gjort LYSANDE humor och storys utan att de senare böckerna om trollkarlarna hade förändrats så mycket. Och med tanke på all utveckling som kommer senare i böckerna med tåg, nationalekonomi, rockmusik, filmindustri, telegrafer och annat är en feministisk utveckling inte orimlig och universitetet skulle vara en jättebra kuliss att spela det hela mot.

                Kommentera


                • #23
                  Mort (1987)

                  Det här är den första helgjutna boken i serien. Det märks att den är ordentligt genomtänkt i teman, scener, platser, sammansatta karaktärer, återkommande skämt och sidohistorier. Helt klart den bästa av de fyra hittills.

                  I grunden handlar boken om Mort, en gänglig yngling som vid en marknad där hantverkare tar sig an nya lärlingar blir rekryterad av Döden. Japp, Döden. Lång svart kåpa, lie, ganska smal, ni vet vem det handlar om. Döden ska lära Mort allt han kan. Av någon anledning. Döden själv har dykt upp i samtliga böcker hittills, om än i ytterst liten omfattning. Döden pratar alltid i KAPITÄLER UTAN CITATTECKEN när alla andra pratar i vanliga röster, vilket ger honom en rent övernaturlig känsla redan i dialogen. Det är ett mycket effektivt drag.

                  Mort märker att Döden har en betjänt, Albert, och en dotter, Ysabell. Ingen av dem är skelett, utan helt vanliga dödliga. Dessutom råkar Mort på en trollkarl och en prinsessa. I övrigt inte mer än någon karaktär som är med i mer än en till tre scener. Det är ett drag jag märkt först nu, men det är väldigt glest i persongalleriet i Pratchetts böcker. Inte för att det gör något alls, men det är värt att notera.

                  Själva handlingen är en väldigt klassisk Campbellsk hjälteresa, bara en väldigt underlig setting. Mort får chansen att göra jobbet själv en kväll, men fumlar. Han försöker berätta det för Döden, men vågar inte. Döden tar en semester nu när allt går så bra för Mort, kommer på att han inte vill tillbaka och bestämmer sig för att stanna bland folk. Scenen där Döden går till arbetsförmedlingen kan vara den roligaste i hela boken.

                  Men naturligtvis skiter sig allt, Albert kallar Döden tillbaka och Mort måste duellera honom i en episk strid inne i den stora sal där världens alla livsglas (timglas med dina återstående minuter i, talar om för Döden när det är dags) står. Svärd mot lie, gnistorna flyger, livsglasen faller från hyllorna när de missar (in flyger en kort mening om vem som dör och hur) och till slut har Döden lien mot strupen på Mort. Men hur det går ska jag naturligtvis inte avslöja. Men jag kan säga att jag läst boken minst två gånger förr, senast för fem-sex år sedan, men jag satt ändå som på nålar när jag läste den. Pratchett vet hur man skriver engagerande.

                  Mort som karaktär är lätt att tycka om. Trollkarlen, prinsessan och Albert likaså. Ysabell börjar lite som en klyscha, men får både djup och påverkan på handlingen i tredje akten på ett snyggt och naturligt sätt. Väl konstruerad historia, på alla sätt.

                  Men den stora stjärnan i boken är helt klart Döden. Jag är så glad att jag vet att det kommer fler böcker med honom i en av huvudrollerna.

                  Mort är en lysande bok. Läs den.

                  Kommentera


                  • #24
                    Ursprungligen skrivet av Khan Visa inlägg
                    Det retar mig hur många av trådarna som inte plockas upp från Equal Rites i senare böcker. Nu när det legat och jäst några dagar är jag till och med grinig, istället för bara frustrerad och besviken. Framför allt att hela "släppa in kvinnor på universitetet"-vinkeln kunde gjort LYSANDE humor och storys utan att de senare böckerna om trollkarlarna hade förändrats så mycket. Och med tanke på all utveckling som kommer senare i böckerna med tåg, nationalekonomi, rockmusik, filmindustri, telegrafer och annat är en feministisk utveckling inte orimlig och universitetet skulle vara en jättebra kuliss att spela det hela mot.
                    Håller med. Nu när jag läser om böckerna undrar jag hela tiden hur Esk skulle ha ändrat dem med sin närvaro; inte bara för att hon är världens enda kvinnliga trollkarl*, utan också för att hon är Weatherwaxs första lärling.

                    Hon skall ju vara med lite i någon av de sista böckerna med Tiffany Aching (som jag dock inte har läst än), men det känns ändå som så bortslösat potential.



                    (*Det finns ju faktiskt trollkarlar av kvinnligt kön på Krull, bland annat.)

                    Kommentera


                    • #25
                      Mort är fantastisk, håller helt med!

                      Kommentera


                      • #26
                        Ursprungligen skrivet av LJSLarsson Visa inlägg

                        Håller med. Nu när jag läser om böckerna undrar jag hela tiden hur Esk skulle ha ändrat dem med sin närvaro; inte bara för att hon är världens enda kvinnliga trollkarl*, utan också för att hon är Weatherwaxs första lärling.

                        Hon skall ju vara med lite i någon av de sista böckerna med Tiffany Aching (som jag dock inte har läst än), men det känns ändå som så bortslösat potential.



                        (*Det finns ju faktiskt trollkarlar av kvinnligt kön på Krull, bland annat.)
                        Hon är med, tror det är i I Shall Wear Midnight. Men det är bara i en scen i en glorifierad cameo och vad hon haft för sig i trettio år eller mer pratas det inte om. :/
                        Last edited by Khan; 18 January 2018, 09.18. Anledning: autocorrect = #$@&#!!!

                        Kommentera


                        • #27
                          "The vermine's skin is rare and highly valued, especially by the vermine itself; the selfish little bastard will do anything rather than let go of it."

                          Kommentera


                          • #28
                            "Books of magic have a sort of life on their own, some have altogether to much. For example; Ge Fordge's Compenydyum of Sex Majick is kept in a vat of ice in a room all by itself and there's a strict rule that it can only be read by wizards who are over eighty and, if possible, dead.

                            Kommentera


                            • #29
                              Sourcery (1988)
                              Bok 5 i serien handlar om makt och magi. Vad händer när för mycket makt finns i fel händer?

                              ***********************************

                              Den åttonde sonen i en familj är i allmänhet exceptionellt bra på det han företar sig. Den åttonde sonen till en åttonde son blir i allmänhet en trollkarl. Men en åttonde son till en åttonde son till en åttonde son blir något mer. Han blir en Sourcerer, en magisk källa i sig själv. Och dessutom en svåröversatt ordvits.

                              Historien börjar när den förste sourcerer på flera millenier dyker upp. Han tar sig till Osynliga Universitetet och tar över. Han heter Coin, är tio år, och är den största magiska nod någon nu levande trollkarl stött på. Trollkarlarnas magiska krafter mångdubblas över en natt och med det, deras maktlystenhet. Efter att de förvandlat Patriciern till en liten ödla och tagit över Ankh-Morpork börjar de expandera över resten av Discworld.

                              Den andra delen av boken följer Rincewind, världens mest inkompetente trolllkarl, som nu gör sin comeback i huvudrollen. Genom slump och otur råkar han få Ärkekanslerns hatt på sitt ansvar, och måste föra ut den ur staden innan allt går åt pipsvängen. Trots att han inget hellre vill än att ha tråkigt tvingas han än en gång ut på äventyr.

                              **********************************

                              Pratchett balanserar på en hårfin kant mellan fantastisk humor och obekvämt allvar.Coin mördar folk med magi. Rakt av. Att en tioåring har makt starkare än hela Discworlds gudaskara (som han stänger in i en annan dimension) är läskigt. Att trollkarlarna runt honom är så maktlystna att de spelar med när de känner magin rida dem i kropp och leder är ännu läskigare.

                              Tyvärr är det inte funktionellt hela vägen. En stor del av Rincewinds historia utspelar sig i Al Khali, en stad baserad på Tusen och en Natt. Där råkar de ut för parodiska element, istället för rent humoristiska. Dels dyker en klassisk barbarhjälte upp (med en parodisk twist), dels alla skämt om flygande mattor och de ologiska elementen i sagoskatten, men det förtar fokus på grundtemat. Dessutom är det rätt många skämt där det syns att Pratchett är rollspelare, eftersom han parodierar rena rollspelsklyschor och -termer, inte bara allmän fantasy.

                              Hur som - Sourcery är en rolig bok, men lite splittrad. Det som är roligt är fantastiskt roligt, Pratchetts humorsinne är verkligen i sitt esse här. Men handlingen är mörk. Riktigt mörk till och med. Men den slutar lyckligt, utom för de som dog.

                              Kommentera


                              • #30
                                "And then, with alarming suddenness, nothing happened."

                                Kommentera

                                Arbetar …
                                X