Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Projekt Pratchett!

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av krank, 18 June 2018, 17.00
4 responses
54 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av LJSLarsson, Idag, 09.39
4 responses
198 visningar
7 gillar
krank
av krank
 
Skapad av Genesis, 18 June 2018, 18.30
69 responses
1.518 visningar
0 gillar
Ulfgeir
av Ulfgeir
 
Skapad av Mannen i skogen, Igår, 20.43
2 responses
100 visningar
0 gillar
Mannen i skogen  
Skapad av Skarpskytten, 14 June 2017, 08.54
38 responses
1.115 visningar
6 gillar
Skarpskytten  
Skapad av dawnrazor, Idag, 11.09
1 response
33 visningar
0 gillar
grolin
av grolin
 
Skapad av RedMoon, 06 April 2018, 15.24
29 responses
564 visningar
3 gillar
God45
av God45
 
Skapad av Wolfbane, Idag, 00.11
1 response
94 visningar
0 gillar
Paal
av Paal
 
Skapad av God45, Idag, 00.31
0 responses
36 visningar
0 gillar
God45
av God45
 
Skapad av Dansun, Igår, 22.17
0 responses
58 visningar
0 gillar
Dansun
av Dansun
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Projekt Pratchett!

    Jag ska ta mig an Terry Pratchetts samlade Discworld i år. 41 ordinarie böcker, 4 Science of Discworld, en bok med noveller och dessutom lite övriga kringböcker. Lite mer än en vecka per bok. Får se om det går.

    Här kommer första recensionen.

    The Colour of Magic (1983)
    Den allra första boken om Discworld introducerar min favoritkaraktär, den fege trolllkarlen Rincewind. Han blir hastigt och lustigt anlitad som guide till världens första turist, den glade, optimistiske och konstant förundrade Twoflower. Flera andra karaktärer, som senare ska bli stora, fladdrar förbi i handlingen. Ankh-Morporks härskare och den rundlagde polisserganten som dyker upp i varsin scen är definitivt Lord Vetinari och Sergant Colon, men än har de inga namn.

    Rincewind och Twoflower rusar land och skivvärld runt för att få ge Pratchett chansen att tramsa runt med kända fantasy-troper och -stereotyper. Drakryttare, barbarer, okända civilisationer, talande svärd och allt möjligt annat finns med. Boken parodierar mer barbarfantasy än högfantasy, mer Frazetta än Tolkien. Boken har fyra delar, med ett litet tema i varje. Storstaden Ankh-Morpork är ett, drakberget ett annat och så vidare.

    Tyvärr är boken inte så bra. Själva strukturen på boken där saker och ting bara händer Rincewind och Twoflower istället för att de faktiskt gör saker är mycket tröttsam. De hamnar i den ena dödliga situationen efter den andra, men får en deus ex machina som hjälper dem. Gång efter gång efter gång. Man känner ingen dramatik i själva handlingen. Det gör det svårt att intressera sig för vad som pågår. Rincewind är ännu inte den 100% fegis som han senare blir, men på väg dit. Han är inte lika lätt att tycka om i den här boken, eftersom han är för generisk här.

    När jag läste den för länge sedan tänkte jag bara att Pratchett inte hittat formen än, men boken är helt enkelt inte rolig. På de drygt 300 sidorna skrattade jag aldrig. Jag fnissade en gång. Det är inte ett bra betyg på en komedi.

    Jag kan nog inte rekommendera den här boken, annat än som kuriosa för hur det senare ska bli. Som tur är får Pratchett upp farten betydligt redan i nästa bok.

  • #2
    Fan vad coolt! Jag älskar ditt projekt så mycket! :D

    Kommentera


    • #3
      Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg
      Fan vad coolt! Jag älskar ditt projekt så mycket! :D
      Man tackar. Att läsa om dem hade jag tänkt länge, men var idén att skriva om det på WRNU kom ifrån får du gissa själv. Jag tror du behöver exakt en gissning.

      Kommentera


      • #4
        Blir Rincewind någonsin så kul? Jag älskar böckerna om vakterna och tycker de om häxorna är ok. Sen gillar jag Small Gods och Pyramids och någon till (Going Postal). Ska bli skoj att följa ditt projekt. Vore asfett att få upp ögonen för någon jag missat eller få anledning att läsa om en av böckerna.

        Kommentera


        • #5
          Ursprungligen skrivet av Nässe Visa inlägg
          Blir Rincewind någonsin så kul? Jag älskar böckerna om vakterna och tycker de om häxorna är ok. Sen gillar jag Small Gods och Pyramids och någon till (Going Postal). Ska bli skoj att följa ditt projekt. Vore asfett att få upp ögonen för någon jag missat eller få anledning att läsa om en av böckerna.
          Jag tycker han är fruktansvärt rolig i senare böcker, framför allt i The Last Hero. Men vi får se hur det hela utvecklar sig. Jag har inte läst en Pratchett-bok sedan han gick bort innan det här drog igång, så mina minnen är rätt luddiga av de jag läst få gånger.

          Kommentera


          • #6
            Coolt!

            Älskar Pratchett och kommer följa den här tråden med stort intresse.

            Håller på med ett liknande projekt på min egen blogg, och har precis kommit till Sourcery. Har ungefär samma åsikter som dig, Khan, angående första boken: tyvärr rätt medioker av flera orsaker.

            Vill man läsa mina recensioner kan man ta sig till: www.trevligascenarion.se :-)

            Kommentera


            • #7
              Ursprungligen skrivet av Khan Visa inlägg
              Jag tycker han är fruktansvärt rolig i senare böcker, framför allt i The Last Hero. Men vi får se hur det hela utvecklar sig. Jag har inte läst en Pratchett-bok sedan han gick bort innan det här drog igång, så mina minnen är rätt luddiga av de jag läst få gånger.
              Det händer! jag har inte läst The last hero, och det vore förjävla kul om det fanns en bra Pratchett bok som jag inte läst. tack för tipset!

              Kommentera


              • #8
                Ursprungligen skrivet av Nässe Visa inlägg

                Det händer! jag har inte läst The last hero, och det vore förjävla kul om det fanns en bra Pratchett bok som jag inte läst. tack för tipset!
                Jag skulle vilja rekommendera Thief of Time: en av mina favoriter.

                Om du gillade Small Gods kommer du gilla den extra mycket. ;-)

                Kommentera


                • #9
                  Som jag minns det så tar det några böcker innan han kommer i form (tyckte inte heller att TV-serien av magins färg/ det fantastiska ljuset var så bra). Jag har för mig att den där döden börjar jobba på en bondgård och de med vakterna var mina favoriter.

                  Kommentera


                  • #10
                    Har inte läst Pratchett än (även om jag borde ha gjörde det många år sedan) men mina tänker när jag läste din post var att den var kanske roligare när boken släpptes, eftersom parodier om fantasi var nya. Detta var varför jag kände mig inte så förtjust i Tolkien när jag läste Sagan om ringen. Jag hade redan läst liknande böcker.

                    Kommentera


                    • #11
                      [QUOTE=Månlufsen;n269250]Har inte läst Pratchett än (även om jag borde ha gjörde det många år sedan) men mina tänker när jag läste din post var att den var kanske roligare när boken släpptes, eftersom parodier om fantasi var nya./QUOTE]

                      Det här stämmer nog, även om jag är osäker på om Pratchett var först med att parodiera fantasy. Humor i allmänhet och parodi i synnerhet åldras illa. Sen är det väl sällan man som vuxen gillar samma saker som när man var tonåring.

                      Kommentera


                      • #12
                        Då var det dags för nästa recension.

                        The Light Fantastic (1986)

                        OJ vad fort det blev roligt! Jag skrattade redan på sida tre, och fnissade ett par gånger innan det. Likt många andra trodde jag att Pratchett skulle hitta formen först några böcker senare (vill minnas att jag tidigare tyckt bok fyra var den första genuint bra), men redan här skrattade jag så många gånger att jag tappade räkningen.

                        Pratchett har här hittat "sin" humor, med torra engelska snusförnuftiga reaktioner på stora problem och dödshot. Det direkta språket med prat från berättaren direkt till läsaren, kombinerat med snabba dialoger där man verkligen känner hur saker händer samtidigt som folk pratar, är här. Inte fullt utvecklad, men tillräckligt för att boken ska kännas som en Pratchett-bok, istället för som vilken humor som helst.

                        Karaktärerna är mycket mer välskrivna och distinkta. Rincewind är här Rincewind, fegisen som inte vill vara hjälte. Han är sardonisk, lakonisk, sarkastisk och fäller one-liners och ordvitsar till höger och vänster utan att det känns krystat. Det är hans karaktär, helt enkelt. Till och med berättaren är dryg mot honom ibland i förbifarten("Rincewind had had orgasms before, sometimes even in company, but magic? That was something else!"). Hans stora stolthet vid att vara trolllkarl, trots att han inte kan trolla och blev relegerad utan ett enda HP ens i introkurserna, är här. Och fantastisk.

                        Dessutom introduceras en av Discworlds största legender, Cohen Barbaren. En man som äventyrat i mer än 70 år och är väldigt bra på att inte dö. Den klassiska barbarhjälten, till och med introducerad med Arnolds kändaste replik från första Conan-filmen. Bara det att han, ni vet, är 87 år gammal. Han är en mycket välrundad karaktär, även om det är uppenbart att han ska vara en parodi i grunden. Gamlingskämten är välgjorda och hans totala nonchalans för allt, eftersom han ändå sett allt förr, ger en hel del obetalbara situationer. Det stora djup han har under ytan syns inte här, men det kommer i en senare bok som jag ser mycket fram emot.

                        I handlingen är det första gången Pratchett använder en av sina standardtekniker - två parallella handlingar som möts på slutet. I ena änden Rincewind, Twoflower och gänget som ska hem till Ankh-Morpork och i den andra är det onda trollkarlar vid Osynliga Universitetet som aggressivt (med knivar och mord) försöker klättra på den akademiska karriärsstegen, samtidigt som de letar efter Rincewind. Att Rincewind har ett mål den här gången gör under för bokens struktur och narrativ. Nu är det fart på handlingen och ett driv hela tiden. Även om det fortfarande är en resa med stopp vid roliga fantasyklyschor på vägen är det något helt annorlunda i luften.

                        Allt kulminerar när Rincewind, m.fl. kommer tillbaka till stan, samtidigt som en stor stjärna håller på att krascha in i världen. ("I'm going up to the mountains!" "Will that help?" "No, but the view will be better.") Dessutom håller en trollkarl på att öppna en portal till en lovecraftiansk dimension med monster och onämnbarheter. Men våra hjältar räddar dagen, annars skulle det ju inte finnas 39 böcker till i serien.

                        Slutscenen, när Twoflower säger adjö till Rincewind, är kanske bokens bästa. Melankolin dryper mellan raderna så mycket att det nästan klämdes fram en liten tår i ögat på mig. Vackert och sorgligt på samma gång, som när en blomma vissnar. Typ

                        Boken kan rekommenderas. Förvånansvärt mycket. Jag tycker nog egentligen inte man behöver ha läst den första för att njuta av den här. Det mesta som behövs förklaras igen, kanske för att det gick tre år mellan böckerna. Hur som - klart läsvärd.
                        Last edited by Khan; 10 January 2018, 21.46.

                        Kommentera


                        • #13
                          Ursprungligen skrivet av Jocke Visa inlägg
                          Som jag minns det så tar det några böcker innan han kommer i form (tyckte inte heller att TV-serien av magins färg/ det fantastiska ljuset var så bra). Jag har för mig att den där döden börjar jobba på en bondgård och de med vakterna var mina favoriter.
                          Håller helt med. Bäst är Soul Music, med Going Postal och Hogfather på delad andraplats. De övriga vette fanken. Men de är inte i toppen i alla fall.

                          Kommentera


                          • #14
                            JAG GILLAR DET HÄR.

                            Kommentera


                            • #15
                              Spännande! Det är svårt att läsa det här och inte tänka på att det är äntligen dags att läsa serien

                              Kommentera

                              Arbetar …
                              X