Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Rollspel.nu's filmklubb 2017 v51

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av PalMer, Idag, 21.43
0 responses
13 visningar
0 gillar
PalMer
av PalMer
 
Skapad av Svarte Faraonen, 18 September 2018, 23.31
22 responses
733 visningar
4 gillar
Vimes
av Vimes
 
Skapad av God45, 17 September 2018, 19.02
8 responses
363 visningar
6 gillar
Nässe
av Nässe
 
Skapad av God45, Idag, 00.04
8 responses
448 visningar
0 gillar
0.113
av 0.113
 
Skapad av krank, 17 September 2018, 18.24
1 response
31 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av Anthrox, 14 July 2018, 21.38
2 responses
307 visningar
6 gillar
Anthrox
av Anthrox
 
Skapad av Beastslayer, Igår, 22.10
0 responses
131 visningar
0 gillar
Beastslayer  
Skapad av acke, 19 September 2018, 12.19
6 responses
238 visningar
12 gillar
acke
av acke
 
Skapad av Khan, 10 January 2018, 11.51
160 responses
6.255 visningar
14 gillar
Jocke
av Jocke
 
Skapad av Brynolf, 20 August 2018, 15.03
8 responses
352 visningar
1 gillar
Brynolf
av Brynolf
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Rollspel.nu's filmklubb 2017 v51

    Detta är WRNU's filmklubb för v51.

    Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

    Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

    Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

    1) Jag tänker se minst en film i veckan.
    2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
    3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
    4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
    4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

    (Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

    Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

    Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


    * TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

    [spoiler] [/ spoiler]

    fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

  • #2
    Jag har sett The last witch hunter
    http://www.imdb.com/title/tt1618442/?ref_=fn_al_tt_1

    Det finns häxor ibland oss. Sedan häxdrottningen besegrades så lever de dock i det fördolda och enligt fredsfördraget så får de inte använda magi mot människor. Vin Diesel är den siste häxjägare och ser till att eventuella förbrytare tas om hand. Och sedan händer det lite sak, och så blir det lite lite twist och så blir det något slags klimax och ett lite töntigt slut.

    Det här är väl nån slags typexempel på lättviktig nutidsfantasyunderhållning. Skådisarna funkar i sina roller, det är helt okej hantverk på scenografi, men det blir aldrig riktigt så att man bryr sig. Så, charmigt, men det kan inte bli något annat än 2 feufluxar av 5 i betyg.

    Spoiler: 
    Feuflux-betyg-skalan
    5 = eufori-känsla efteråt, det här var skitbra!
    4 = riktigt bra, den här kommer jag säkert att se om någon gång i framtiden, kvalité!
    3 = lite som fyran, fast det klickade inte helt, riktigt bra men inte helt min kopp te
    2 = godkänt, men ser ingen anledning att se det här igen
    1 = min tid är försvunnen och kommer inte tillbaka
    0 = jag avbröt tittandet

    Kommentera


    • #3
      Gamla filmäventyr: 'Ön vid världens ände' (1974, 'Island at the Top of the World') med David Hartman, Donald Sinden, Jacques Martin m.fl. 1907 - en professor i arkeologi blir i stort sett kidnappad av en affärsman för att delta i en expedition till Grönland, för att hitta dennes son som försvunnit. De reser med ett specialtillverkat luftskepp och dess franske uppfinnare.
      Spoiler: 
      När det talas om en 'dimhöljd ö' börjar genomsnittstittaren förstå ungefär vad som väntar och det är en vikingakoloni som frusen i tiden, har befolkning som skådisarna Gunnar Ohlund, Agneta Eckemyr och Torsten Wahlund!, utan hjälmar med horn.
      .Detta är en gammal Disneyfilm, studiobyggena håller hög kvalitet och de inklippta naturfilmsnuttarna likaså, skådisarna gör sitt jobb, det är faktiskt ett okej pojkboksäventyr.
      Men spänning eller drama saknas nästan helt, inuitguiden och (den enda agerande) kvinnan får vara med och visa att de inte bara är färg och rekvisita, men ändå. Snyggt, välgjort, underhållande men uddlös: 3/5
      Last edited by Voldstagg13; 21 December 2017, 20.59.

      Kommentera


      • #4
        Förra veckan Stjärnornas krig, den här veckan Okänd soldat (2017). Jag har varken läst Väinö Linnas roman eller sett någon tidigare filmatisering, så jag har ingen riktigt given referenspunkt att bedöma den utifrån. Det kändes inte alls som att titta på amerikansk krigsfilm, jag var på ett helt annat vis medveten om att det här var åren innan min mamma föddes.

        Handlingen följer ett kulsprutekompani under Fortsättningskriget. Romanen uppmärksammades för att inte vara förhärligande, utan en osminkad skildring av kriget. I den här filmatiseringen så... nej, det är väl inte så värst sminkat egentligen, men de har valt sina vinklar. Även om det inte kändes som en amerikansk krigsfilm, så gissar jag att det är den av filmatiseringarna som kan vara närmast i alla fall. Det känns som de valt att göra en tagning på berättelsen som ligger i linje med vad en modern publik kan tänkas ta till sig.

        Filmen är välgjord. Bra foto, bra ljud, schyssta effekter, och så vidare. Det kändes mycket kompetent. Men jag vet inte riktigt vad jag känner. Till viss del kändes det som att filmen belyste hur lite jag vet om de här händelserna, om Finlands historia, om vad som föregick och följde det vi får se. Om varför en av officerarna väljer att supa med soldaterna och slåss med en annan officer (något som den här filmatiseringen inte förklarar, men som mitt sällskap som båda pluggat historia kunde fylla i åt mig).

        Jag vet inte riktigt om filmen är en 3:a eller en 4:a. Jag vet inte riktigt på vilka grunder jag skulle rekommendera den, men det känns på något vis som jag skulle vilja göra det. Den liksom... kom åt mig på något vis.

        Kommentera


        • #5
          Jag har sett Kingsman 2: The Golden Circle. Och den var rätt så okej. Jag hade gärna sett mer av de olika amerikanska agenterna i Statesman stället för bara en av dem. Sveriges kung och drottning är med vilket är kul, också kul med en agentfilm där tjejen är samma som i filmen innan (MI filmerna lyckas ju schabbla bort det efter 3:an). Inte så många fler tankar. Julianne Moores skurk är okej, men inte i närheten av Samuel L Jakson i ettan.
          Men det var lite action och äventyr och Elton John och robothundar och sådär.
          3 av 5.

          Kommentera


          • #6
            Ursprungligen skrivet av Jocke Visa inlägg
            Elton John och robothundar och sådär.
            Det där var vad jag behövde höra för att kanske se den där någon trött söndag.

            Kommentera


            • #7
              Ursprungligen skrivet av DeBracy Visa inlägg
              Det där var vad jag behövde höra för att kanske se den där någon trött söndag.
              Det är exakt en sån film.

              Kommentera


              • #8
                När resten av världen kollade på senaste stjärnornas krig kollade jag på Guardians of the Galaxy 2. Inte på bio, utan i det egna hemmet.

                Jag var mestadels allmänt likgiltig till den första filmen, allt som var bra (många bra karaktärer, tex) togs ut av allt som var dåligt (pinsamt inkompetenta skurkar, tex) och i slutändan gav jag den första 2 av 5. Inget hemskt, men inget jag känner det är värt att bry sig om.

                Den andra däremot var klart bättre. Framför allt eftersom den har Kurt Russell i rollistan. Varenda scen där han är med är välskriven och han äger varje bildruta han är med. Trots att han har den ojämförligt konstigaste karaktären. Han spelar en planet, fast också en gud, fast också Chris Pratts pappa. Skumt, men det funkar. Det funkar till och med riktigt bra.

                Filmen handlar om familj i olika varianter. Gamora har sin story med sin syster och deras problem, Quill sin planet till pappa, Drax minns sin döda familj och "stöter" på den nya karaktären Mantis, Rocket och Yondu bondar över att de båda hade problem med sina föräldrar (eller brist på föräldrar). Dessutom är alla i filmen olika grader av föräldrar mot lille Vin Diesel.

                Ett annat tema är förlåtelse. Två skurkar från förra blir trevliga över den här filmens gång. Och det på ett bra sätt. Jag gillar't.

                Men sen ska man väl börja analysera vad som inte funkar också. Och det är mycket. Det är MASSOR med gånger jag tycker de kunde dragit dialogen genom någon författare en gång till. Mest smågrejer, men sådana som man kan se komma från fem mils håll och sådant som bara bryter stämningen totalt. Filmen tar sina teman på allvar och framför allt i slutstriden mellan Galaxväktarna och [SPOILER1] är det otroligt många små tillfällen där det kläms in ett skämt utan att det behövs. Det retar mig. Att karaktärerna är slängda i käften och har roligt är inget problem, men slutstriden kändes helt bortslösad när det aldrig kändes som om det var ett hot. Att det kommer skämt från karaktärerna är också en sak, men när filmens stora OOMPF fråntas all seriositet av en [SPOILER2] och författarna slänger in skämt hela tiden, även när det inte kommer från karaktärerna, drar ner betyget otroligt för mig.

                Delar av filmen (framför allt Kurtan) är så nära perfekta jag kan tänka mig. Men på det stora hela - 3 av 5. Inget värt att se om, men jag kanske kollar lite på roliga scener på YouTube sen. Ingen överdriven lust att se nästa på bio heller.

                Spoiler: 

                Spoiler 1 -> Naturligtvis visar det sig att Kurt Russell är skurken.
                Spoiler 2 -> Chris Pratt förvandlar sig till PacMan i slutstriden mot Kurt Russell. Det förtog den sista droppen respekt och jag var bra nära att stänga av där och då. Men efter lite tid och med lite eftertanke går det att låtsas om att det inte hände.
                Last edited by Khan; 22 December 2017, 15.28.

                Kommentera


                • #9
                  Jag har sett ”Bright” på NETFLIX och det var den bästa filmen jag sett på länge. Inte för att den var konstnärligt briljant eller kommer skapa ett nytt paradigm när det gäller film, nej jag älskade den för den var så grymt inspirerad av Shadowrun och var rent allmänt en väldigt ”rollspelig” film.

                  Filmen utspelar sig i ett parallellt universum till vårt eget och det mesta tycks vara sig likt på ytan, förutom att orcher, alver, fantasysorten av dvärgar, magi och massa annat coolt existerar. Will Smith spelar den stackars polisen som blir tvungen att jobba med landets först orch som blivit polis, detta då orcher befinner sig på klassamhällets absoluta botten och de andra raserna/arterna har massa fördomar om dem. Alverna befinner sig som vanligt högst upp i art/ras stegen, men vem skulle inte vilja vara vacker, smidig som en katt samt ha massa andra alvförmågor?

                  Nåväl, det omaka paret får under filmen utstå rasism och fördomar som självklart mynnar ut i en action-film med massa olika kalibrar som flyger genom luften och saker som sprängs. Men trots den relativt enkla handlingen som jag inte tänker berätta mer om så ramas filmen in i dels att den är tydlig med att visa att filmens påhittade rasism är något människor världen över lever med varje dag samtidigt som inramningen är så mycket Shadowrun timelinen är innan cybernetik och liknande kommer in i bilden. Jag älskar Shadowrun och det gör det svårt att inte gilla den här filmen nästan lika mycket.

                  Ja, de två huvudrollerna är män, men det finns viktiga och starka kvinnliga karaktärer i filmen även om detta kanske inte alltid visas via dialog utan också med handling.

                  5 av 5

                  Se den på NETFLIX nu!
                  Last edited by Minimoni; 23 December 2017, 05.12.

                  Kommentera


                  • #10
                    Det är ju ändå jul, och eftersom jag såg den bästa julfilmen förra julen, så nu idag såg jag istället en som bara är jätte-jättebra: The Nightmare Before Christmas.

                    Om det nu är någon som missat den mest Tim Burtonska Tim Borton-film som inte regisserats av Tim Borton så handlar den om hur pumpakungen tillika läbbiga skelettet Jack tröttnat på att vara kung över halloween och istället säker något nytt - och finner att julen tycks erbjuda honom det som saknats honom.

                    För det första är allting jävulskt snyggt. Allting är gjort i stop motion - inte 3d-fejkad stopmotion, utan riktiga dockor med tjogtals huvuden med olika ansiktuttryck och munrörelser... När dessutom allting är så kärleksfullt och freaky designat så blir resultatet helt enkelt magiskt. Jag har inga försvar mot det här, det är helt enkelt delightful. Hela grejen med att porträttera det läbbiga och hemska som fulgulligt, charmigt och sympatiskt görs här så bra att jag spontant inte kan komma på något sammanhang där det gjorts bättre. Helt. Enkelt. Bäst.

                    För det andra är det här en musikal, och nästan alla musiknumren är magiska. Smarta, roliga texter och makalöst svängiga melodier där flera sätter sig på hjärnan direkt. Bara introlåten, liksom. THIS IS HALLOWEEN! Eller "What's this", när Jack upptäcker julen...

                    Det här är helt enkelt en sjukt bra film som jag skulle kunna se om imorgon. Trots att imorgon är julafton. Eller kanske just därför.

                    Finns det då inga negativa sidor? Tja... Inga som jag hindrar mig från att älska filmen, men...

                    Spoiler: 

                    Grundplotten är faktiskt rent fruktansvärd i sin dystopiskt buddhistiska skräddare-bliv-vid-din-läst-moralism. Man ska inte sträva efter att bli något annat än den man är, man ska finna sig i sin lott i livet och helst inte söka nya upplevelser eller erfarenheter för då ställer man bara till det. Man ska vara "sann mot sig själv" (=stagnant och passiv). Hela plotten går ju ut på att Jack ska sitta fast i sina bojor som pumpakung och göra Halloween tills tiden tar slut.

                    Märkligt nog görs ju den motsatta resan av Sally, hans kvinnliga motpart - hon som är den vettiga protagonisten och får ha hyfsad agens (tills hon tillfångatas och måste befrias av Jack). Liksom Jack börjar hon ju tillfångatagen och fastlåst - men hennes befrielse blir permanent och positiv.

                    Jag ser flera möjliga tolkningar:
                    - I hennes fall var det rätt att göra uppror eftersom det hon flydde till var hennes "sanna natur" som fri själ.
                    - Hon gjorde lagom mycket uppror.
                    - Den snällaste: Hon gjorde rättmätigt uppror mot en förtryckare (hennes skapare). Jack å andra sidan har alla privilegier och är mest en bortskämd idiot, tillika en träffande karikatyr av Den Lidande Konstnären. När han "gör uppror" är det mot imaginära bojor; han har allt, och all makt - det är ledan han kämpar mot, och den hade han kunnat avhjälpa på andra sätt än att försöka ta över ännu fler privilegier än han redan hade. Hans uppblåsta ego och dryga sätt understryker den här tolkningen.

                    ...nu när jag tänker efter så känns den snälla tolkningen trots allt som en relativt vettig.

                    För övrigt tänkte jag också på en grej: Är det bara jag som tolkar det som att det är Igor som fixar fram ritningarna till doktorns nya docka? Är det i själva verket Igor som designar saker, och doktorn bara profiterar på hans hårda arbete?


                    Så. Det här var en riktig kultfilm i mina alternativ-gothar-kretsar kring sekelskiftet; tammefan alla med kajal under ögonen och Manson i den portabla cd-spelaren älskade den här filmen. Nästan lika mycket som vi älskade The Crow. Det är möjligt att min bild av filmen färgas av nostalgi.

                    Det skiter jag i.

                    BETYG: 5/5
                    Last edited by krank; 24 December 2017, 01.38.

                    Kommentera


                    • #11
                      Ursprungligen skrivet av krank Visa inlägg
                      Det är ju ändå jul, och eftersom jag såg http://www.rollspel.nu/forum/allm%C3%A4nna-diskussionsforum/kultur/213765-rollspel-nu-s-filmklubb-2016-v51?p=214629#post214629"]den bästa julfilmen[/URL] förra julen, så nu idag såg jag istället en som bara är jätte-jättebra: The Nightmare Before Christmas.

                      Om det nu är någon som missat den mest Tim Burtonska Tim Borton-film som inte regisserats av Tim Borton så handlar den om hur pumpakungen tillika läbbiga skelettet Jack tröttnat på att vara kung över halloween och istället säker något nytt - och finner att julen tycks erbjuda honom det som saknats honom.

                      För det första är allting jävulskt snyggt. Allting är gjort i stop motion - inte 3d-fejkad stopmotion, utan riktiga dockor med tjogtals huvuden med olika ansiktuttryck och munrörelser... När dessutom allting är så kärleksfullt och freaky designat så blir resultatet helt enkelt magiskt. Jag har inga försvar mot det här, det är helt enkelt delightful. Hela grejen med att porträttera det läbbiga och hemska som fulgulligt, charmigt och sympatiskt görs här så bra att jag spontant inte kan komma på något sammanhang där det gjorts bättre. Helt. Enkelt. Bäst.

                      För det andra är det här en musikal, och nästan alla musiknumren är magiska. Smarta, roliga texter och makalöst svängiga melodier där flera sätter sig på hjärnan direkt. Bara introlåten, liksom. THIS IS HALLOWEEN! Eller "What's this", när Jack upptäcker julen...

                      Det här är helt enkelt en sjukt bra film som jag skulle kunna se om imorgon. Trots att imorgon är julafton. Eller kanske just därför.

                      Finns det då inga negativa sidor? Tja... Inga som jag hindrar mig från att älska filmen, men...

                      Spoiler: 

                      Grundplotten är faktiskt rent fruktansvärd i sin dystopiskt buddhistiska skräddare-bliv-vid-din-läst-moralism. Man ska inte sträva efter att bli något annat än den man är, man ska finna sig i sin lott i livet och helst inte söka nya upplevelser eller erfarenheter för då ställer man bara till det. Man ska vara "sann mot sig själv" (=stagnant och passiv). Hela plotten går ju ut på att Jack ska sitta fast i sina bojor som pumpakung och göra Halloween tills tiden tar slut.

                      Märkligt nog görs ju den motsatta resan av Sally, hans kvinnliga motpart - hon som är den vettiga protagonisten och får ha hyfsad agens (tills hon tillfångatas och måste befrias av Jack). Liksom Jack börjar hon ju tillfångatagen och fastlåst - men hennes befrielse blir permanent och positiv.

                      Jag ser flera möjliga tolkningar:
                      - I hennes fall var det rätt att göra uppror eftersom det hon flydde till var hennes "sanna natur" som fri själ.
                      - Hon gjorde lagom mycket uppror.
                      - Den snällaste: Hon gjorde rättmätigt uppror mot en förtryckare (hennes skapare). Jack å andra sidan har alla privilegier och är mest en bortskämd idiot, tillika en träffande karikatyr av Den Lidande Konstnären. När han "gör uppror" är det mot imaginära bojor; han har allt, och all makt - det är ledan han kämpar mot, och den hade han kunnat avhjälpa på andra sätt än att försöka ta över ännu fler privilegier än han redan hade. Hans uppblåsta ego och dryga sätt understryker den här tolkningen.

                      ...nu när jag tänker efter så känns den snälla tolkningen trots allt som en relativt vettig.

                      För övrigt tänkte jag också på en grej: Är det bara jag som tolkar det som att det är Igor som fixar fram ritningarna till doktorns nya docka? Är det i själva verket Igor som designar saker, och doktorn bara profiterar på hans hårda arbete?


                      Så. Det här var en riktig kultfilm i mina alternativ-gothar-kretsar kring sekelskiftet; tammefan alla med kajal under ögonen och Manson i den portabla cd-spelaren älskade den här filmen. Nästan lika mycket som vi älskade The Crow. Det är möjligt att min bild av filmen färgas av nostalgi.

                      Det skiter jag i.

                      BETYG: 5/5
                      Håller med om allt! Jag var rätt ung när ag såg den första gången, men precis som du säger så är filmen awesome och för mig andas den julafton. Jag såg den för första gången en julafton då jag och mina syskon alltid fick öppna en present på morgonen så att väntan till Kalle Anka och så vidare, inte skulle upplevas som en för lång tid.

                      Jag var också en av dem som sminkade mig, var klädd helt i svart med tröjor som hade dystra budskap och självklart Marilyn Mansons musik i mp3-spelaren. Jag bar även linser så att mina ögon skulle se ut som Mansons. Tro mig, det var inte lätt att passa in i ett inavlat Värmland när jag helt enkelt var jag och Nightmare Before Christmas mer eller mindrr personifierar en delvis jobbig tid men ändock nostalgisk.

                      Kommentera


                      • #12
                        Jag har sett Plan 9 From Outer Space.



                        "Greetings, my friend. We are all interested in the future, for that is where you and I are going to spend the rest of our lives. And remember, my friend, future events such as these will affect you in the future."

                        Det där är filmens tre första meningar. Filmen återhämtar sig inte efter det.

                        Kommentera

                        Arbetar …
                        X