Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Rollspel.nu's filmklubb 2017 v26

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av RasmusL, 19 October 2017, 13.34
32 responses
445 visningar
1 gillar
Måns
av Måns
 
Skapad av luddwig, 19 October 2017, 18.53
17 responses
306 visningar
2 gillar
Ymir
av Ymir
 
Skapad av Evokee, Igår, 17.57
39 responses
868 visningar
0 gillar
Reddokk Fheg  
Skapad av wilper, 10 May 2017, 20.57
79 responses
3.184 visningar
10 gillar
Paal
av Paal
 
Skapad av Khal, Idag, 09.06
7 responses
89 visningar
0 gillar
Paal
av Paal
 
Skapad av Minimoni, 19 October 2017, 13.31
16 responses
212 visningar
1 gillar
da_bohz
av da_bohz
 
Skapad av RasmusL, Idag, 12.03
1 response
37 visningar
0 gillar
gustaf s  
Skapad av ragngand, Idag, 13.37
0 responses
26 visningar
0 gillar
ragngand  
Skapad av ceruleanfive, 19 April 2017, 16.51
57 responses
1.275 visningar
9 gillar
Decaius
av Decaius
 
Skapad av Taogoli, 20 September 2017, 14.16
1 response
63 visningar
0 gillar
Taogoli
av Taogoli
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Rollspel.nu's filmklubb 2017 v26

    Detta är WRNU's filmklubb för v26.

    Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

    Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

    Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

    1) Jag tänker se minst en film i veckan.
    2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
    3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
    4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
    4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

    (Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

    Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

    Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


    * TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

    [spoiler] [/ spoiler]

    fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

  • #2
    Jag har sett "A serious man" från 2009, en svart komedi regisserad av bröderna Coen.

    Tänk er Jobs bok från Bibeln, fast utan Guds inblandning (eller?). I filmen får man främst följa en man, Larry Gopnik, som drabbas av händelser i privatlivet och i sitt arbete utan att han själv anser sig ha orsakat dem, vilket strider mot hans föreställning att konsekvenser kräver orsaker. Hans fru vill skiljas, någon skickar anonymt brev till universitetet som kan förstöra hans möjlighet att få fast anställning där, en student lämnar pengar på hans bord och kräver högre betyg. Om Larry går till polisen kommer han att anklagas för förtal, tar han pengarna utan att höja betyget kommer han att anklagas för stöld.

    Det är en väldigt judisk film. Jag kan tänka mig att vissa saker i filmen är obegripliga om man inte har en del koll på judisk kultur och religion, men den är tydligen mycket rolig ändå. Det är en lite annorlunda och lugnare Coenfilm som rekommenderas!

    6/7 tända menoraljus.

    Kommentera


    • #3
      Gamla synder: 'Shiner' (2001, regi: John Irvin) med Michael Caine, Martin Landau, Frances Barber m.fl. Caine är en åldrad gangster och boxningspromotor som har sitt livs viktigaste kväll framför sig: hans son ska upp och boxas om världsmästartiteln. Allt är upplagt för katastrof och man förstår snabbt att det inte kommer att bli ett en historia om lycka och solsken...
      Jag läste en minirecension i en filmuppslagsbok där den fick strax under medelbetyg, historien var "förutsägbar". Ja, så kan man se det, men då missar man poängen, tycker jag. Caine är den klart lysande mittpunkten, han får spela den hårda, mer fruktade än respekterade mannen som hinns upp av sitt förflutna och allt vad han är men inte ser själv. Och runt honom finns så många bra skådisar som gör Shiner värd att se, historien är bara en ram som ger dem det utrymmet. I det hårda, kalla, tunga, ödesmättade och väntade tragiska dyker små punkter av humor upp, filmen stannar inte upp och pekar ut dem utan låter dem vara ett ögonblicks lättnad innan det rullar vidare. Brilliant.
      Inga överraskningar, ingen klassiker men väl värd att se, framför allt om man gillar Michael Caine: 4/5.
      Last edited by Voldstagg13; 01 July 2017, 13.36.

      Kommentera


      • #4
        Jag har sett Man of Steel. Jag har trots allt haft nån slags director's cut stående på en hylla i sin S-logo-formade plåtlåda.



        Origin story! Kal-El (Henry Cavill) föds på Krypton, lagom till att Zod (Michael Shannon) försöker sig på en kupp. Det gör att Kals pappa Jor-El (Russel Crowe) snor Kryptons codex, ympar in i Kal och skickar iväg i rymden till en fjärran planet. Zod, å andra sidan, skickas in i Fantomzonen istället för att typ kedjas till en klippa medan Krypton går under. För, tja, Krypton går under, och mamma Lara Lor-Van (Ayelet Zurer).

        På Jorden växer Kal upp till en fin pojk under namnet Clark Kent, uppfostrad av Jonathan (Kevin Costner) och Martha Kent (Diane Lane). Reportern Louis Lane (Amy Adams) är de där utomjordingsstårysarna på spåren, då hon och och den där utomjordingen i blå trikåer dyker upp.

        Sen upptäcker Zod hur man kommer ut ur fantomzonen, och sen … tja, sen händer en massa CGI.

        ---

        Första halvan av filmen var en riktigt trevlig variant av Stålis origin story, om än med väldigt nedtonad färgskala och mycket Zack Snydersk slow motion och asläckra bildlösningar.

        Andra halva är en CGI-fajt som över huvud totalt misslyckades med att vara begriplig i alla snabba klipp och shakeycam. Det kändes väldigt mycket som den där refrängen från Den makalösa manicken: "det går hit, det går dit, det går runt en liten bit…" Handen på levern, jag hade skittråkigt, och det tog fan aldrig slut!!!

        Jag hade faktiskt så tråkigt att jag började fundera på en liten backstory på tjejen som satt inlåst i källaren och bara gjorde displaygrafik för att visa komplett utomjordiska rymdskepp som gör komplett utomjordiska saker som det rimligtvis inte borde finnas grafik för alls. Vem är hon? Vad har hon gjort för att förtjäna att sitta inlåst på en militär anläggning och göra displaygrafik åt militären så att de kan peka på skärmen och säga Viktiga Saker™? Eller är det ett jobb? Är det något hon får göra i alla militära operationer där Otänkbara Saker inträffar? Vad gör hon när hon inte jobbar?`Har hon en lägenhet nånstans hemma, proppfull med datorer och nördiga prylar? Spelar hon rollspel? Hon är säkert den där sortens person som sitter tyst vid spelbordet och sprutar ur sig doodles på all action och då och då sträcker sig fram och slår en tärning. Jag vill träffa henne och spela rollspel med henne.

        Kommentera


        • #5
          A Silent Voice / Koe no Katachi



          Japansk anime från 2016
          Finns ännu inte med engelsk dubbning - men det kommer.

          Handling
          En gymnasie-tonåring, Shouya Ishida, tänker ta livet av sig - vi får sedan se en tillbakablick på hans tidigare liv:

          En mellanstadieskola i Japan:
          Shouko Nishimiya är ny i Shouyas klass. Hon är också döv.
          I japan ska alla vara perfekta och likadana - och att vara döv är att avvika från normen.
          Shouko blir därför mobbad och den värste mobbaren är Shouya.
          Det går så långt att Shouko byter skola och rektorn har ett allvarligt samtal i klassen - vilket resulterar i att alla (även andra mobbare) pekar ut Shouya som den skyldige.
          Från att ha varit den tuffa mobbaren blir Shouya själv den mobbade och socialt utstötte.

          Efter att hans självmordsförsök misslyckats bestämmer sig Shouya för att söka upp Shouko och be om ursäkt. Det är dock inte så lätt för någon av dem och vi får vara med om en emotionell berg-och-dal-bana där de försöker läka gamla sår.

          Omdöme
          Det här är en fantastisk film som skapar väldigt många känslor och det att svårt att se den utan att bli berörd.
          Den är också mycket intressant då det är den första japanska film som jag sett som tar upp handikapp på ett realistiskt sätt - vilket är intressant då handikapp och avvikande beteenden nästan är tabu i Japan.
          En intressant lösning för att visa Shouyas utstötthet är att alla hans klasskamrater har ett blått kryss över ansiktet. Att man inte kan se deras ansikten gör att man verkligen känner hans utstötthet.
          En extra stor eloge ska även ges till Shukos röstskådespelerska som gör ett fantastiskt jobb med att gestalta en döv tjej.

          Den är dock inte perfekt. Den är drygt två timmar lång och sista halvtimmen handlar mest att alla ska be om ursäkt till varandra, ett koncept som är fullständigt normalt i Japan, men som känns fullständigt främmande för mig som svensk.

          Här är en scen i början av filmen när Shouko första gången kommer till Shouyas klass och hur klassen reagerar:


          Här är en scen där Shouya lyckats sluta fred med Shouko och med Shoukos syster, men inte med Shoukos mamma som han därför är livrädd att träffa:


          Betyg
          En fantastisk film som skulle fått toppbetyg om inte sista halvtimmen dragit ner intrycket.
          Det blir bara: 8/10.

          Kommentera


          • #6
            Jag har sett Ghost in the Shell ARISE Border 4: Ghost Stands Alone. Det är på gränsen för vad jag kan tänka mig att betrakta som en film - med en timmes speltid skulle det lika gärna kunna ses som ett tv-serieavsnitt.

            Men iallafall.

            Jag såg del 1 och 2 vecka 35-36 förra året och del 3 vecka 12 i år, så det har tagit mig längre tid än jag tänkt mig att komma igenom de här fyra filmerna. Nu har jag bara "The new movie" kvar, som alltså är en annan ny film än den andra nya filmen.

            Ghost Stands Alone är, tycker jag, en bra fortsättning. Och den har en mycket bra blandning av ursnygg action, politiskt ränkspel och filosofi. Och så lite nya sköna koncept; min favorit är att det tydligen är
            Spoiler: 
            betraktat som en psykisk funktionsnedsättning i stil med anorexia att inte vilja ha en cyberhjärna. Det är jävligt cyberpunk.


            Så. Yes. Rekommenderas.

            BETYG: 4/5

            Kommentera

            Arbetar …
            X