Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Rollspel.nu's filmklubb 2017 v18

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av luddwig, Igår, 13.42
4 responses
102 visningar
1 gillar
luddwig
av luddwig
 
Skapad av wilper, 20 September 2017, 11.08
16 responses
380 visningar
2 gillar
RedMoon
av RedMoon
 
Skapad av krank, 18 September 2017, 09.18
3 responses
90 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av lilonjo, 21 September 2017, 09.35
8 responses
191 visningar
0 gillar
Arfert
av Arfert
 
Skapad av Feuflux, 05 September 2017, 21.29
12 responses
426 visningar
4 gillar
Lukas
av Lukas
 
Skapad av Brior, 21 September 2017, 14.20
27 responses
1.139 visningar
9 gillar
Bifur
av Bifur
 
Skapad av Karl Kämpe, 26 August 2017, 10.46
6 responses
214 visningar
1 gillar
Karl Kämpe  
Skapad av Platon, 20 September 2017, 15.52
5 responses
160 visningar
1 gillar
Rangertheman  
Skapad av krank, 22 September 2017, 23.07
0 responses
40 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av Stareater, 21 September 2017, 18.10
1 response
66 visningar
0 gillar
Feuflux
av Feuflux
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Rollspel.nu's filmklubb 2017 v18

    Detta är WRNU's filmklubb för v18.

    Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

    Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

    Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

    1) Jag tänker se minst en film i veckan.
    2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
    3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
    4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
    4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

    (Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

    Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

    Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


    * TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

    [spoiler] [/ spoiler]

    fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

  • #2
    Jag har varit på bio och sett Guardians of the Galaxy Vol. 2.

    Jag tyckte om den. Jag tyckte om den jättemycket. Den var inte lika klockren som den första filmen... Eller det är väl egentligen orättvist - den är inte lika mycket av en överraskning som den första filmen. Origin stories är dessutom automatiskt bättre än andra stories.

    Precis som, första filmen är det här ett oerhört väldesignat verk. Skådespeleriet är spot on, effekterna maffiga, allt är väldigt polerat. De som gör de här filmerna vad vad de håller på med. Jag skrattade, jag sade "wow", jag grät en skvätt av sorg och en skvätt av glädje på precis rätt ställen - men är det verkligen något man kan rikta kritik mot? Visst, det är superfokustestat och cyniskt från filmmakarnas sida, men blir filmen dålig? Den kändes inte blodlös, tvärtom.

    Storyn är här lite platt, men de ska ha creds för att fortsätta köra hårt på att ta saker som är ganska fåniga men bara liksom köra på. Plattan i mattan. Den här filmen, och dess föregångare, har något jag verkligen gillar och som en hel del filmer börjat ha på sistone: en total avsaknad av det här med "moderation". GotGv2 vet vad den är och skäms inte för det. En flamboyant, färgsprakande, actionfylld, skitfånig rymdäventyrsfilm där en av huvudpersonerna är ett träd och en annan är en talande tvättbjörn.

    Men. Finns det dåliga saker att säga om filmen? Ja.
    - Jag tycker inte att det fanns tillräckligt många aktiva kvinnliga karaktärer i förhållande till manliga diton.
    - Jag tycker att ett par av de humoristiska scenerna pågick lite för länge och mjölkade livet ur sina skämt lite väl mycket. Jag har förstått att det är en modern, hipp humorstil men jag är inte jätteförtjust i den.
    - Jag kände inte igen lika mycket av musiken, så även om den var bra så infann sig inte riktigt samma känsla.
    - Det finns en pinsam scen. Tack och lov är den med i alla trailers. För en gång skull var jag alltså tacksam över att ha blivit spoilad via trailers, för det gjorde att jag överlevde den pinsamma scenen.

    Men det är lite nitpicking i en i övrigt skitbra film. Kanske den Marvelfilm hittills som använt 3D bäst också. Både på det där lite mer tillbakadragna sättet, dvs när tre-den bara fyller ut atmosfären, men också i rätt snygga "nu äre uppenbar 3d"-effekter som faktiskt funkade rätt bra. Slowmo-shots gör sig ju generellt bra i 3D, och såna fanns det en hel del av. Jag märkte överlag av väldigt få av de artefakter som ibland kan dyka upp med 3D på bio, som ghosting eller att man märker av den lägre frameraten. Det här var liksom bara njutbart.

    Jag vill se den här filmen igen.

    Gärna imorgon.

    BETYG: 5/5

    Kommentera


    • #3
      Ju mer jag tänker tillbaks på GotG2, desto mer tycker jag att den egentligen bara har en tydlig brist:

      Spoiler: 
      Hur kunde Ego tycka det var en bra idé att avslöja cancer-grejen just då? Det var lite av idot plotting.

      Kommentera


      • #4
        Ursprungligen skrivet av Bolongo Visa inlägg
        Ju mer jag tänker tillbaks på GotG2, desto mer tycker jag att den egentligen bara har en tydlig brist:
        Spoiler: 
        Jag tänker att det mer var Ego som var en idiot. I hans ögon var det ju beklagligt, men liksom ingen big deal. Tänker mig att han har genuint svårt att empatisera med "lesser beings"...

        Kommentera


        • #5
          Jag har sett Three Kingdoms.



          Det är mitt under De tre kungadömena-perioden då de tre kungadömena Wei, Shu och Wu krigar om dominansen. Zhao Zilong (Andy Lao) tar värvning i Shus armé och blir kompis med Luo Ping'an (Sammo Hung). Han får sin första krigserfarenhet i ett bakhåll mot Cao Cao. Så börjar Zhao Zilongs militära bana, där han stiger i graderna tills han slutligen blir känd som den obesegrade generalen.

          Problemet är att alla krigen mot Cao Cao bevittnas av Cao Ying (Maggie Q), hans dotterdotter, och hon har en gås oplockad med honom.

          Så när Zhao är 71, då jävlar!

          ---

          Three Kingdoms var väldigt tight klippt. Den var inte tråkig en sekund, fruktansvärt snyggt gjord med episk och detaljerad rekvisita och massor med statister. Fajterna är välkoreograferad wire-fu, en konst som kineserna bemästrar väldigt väl. Särskilt kul är att spjut är det dominerande vapnet, snarare än svärd.

          Men jag kunde ändå inte fullt ut njuta av den. Det var väldigt mycket handkamera och väldigt mycket damm. Någon har dragit colour grading till 11 också.

          Det kan också vara att jag var för trött.

          Kommentera


          • #6
            Jag har sett The Ninth Gate från 1999.

            Regi Roman Polanski. Riktigt bra kuslig äventyrsmusik av Wojciech Kilar, som tidigare gjorde ännu kusligare musik till Coppolas "Bram Stoker's Dracula" från -92. Johnny Depp i huvudrollen, och Lena Olin i en stor roll (som förövrigt är en avlägsen släkting till mig som jag aldrig träffat men som är oerhört lik min mor till utseendet). Avslöjande trailer här.

            Jag har nyss läst ut bokförlagan, "The Dumas Club" från -93, vilket föranledde att jag såg om filmen. Ett inlägg om boken finns självfallet i Bokklubben och bör kanske läsas först, för detta inlägg blir mycket jämförelse mellan versionerna.

            Huvudpersonen Corso arbetar med att köpa och sälja dyrbara rariteter ur litteraturhistorien och anlitas av Balkan (en rik samlare med fäbless för böcker rörande Djävulen) för att resa till Europa* och fastslå äktheten i en hans senaste investeringar, genom att jämföra boken med de enda två andra existerande exemplaren. (*Corso och Balkan är nämligen amerikaner i filmen och filmen tar sin början i New York, medan de i boken är spanjorer.) Boken är en satanisk besvärjelsebok från 1666 som påstås kunna frammana Djävulen, och givetvis är det fler som vill komma åt dess hemligheter. Cue thriller stuff!

            Egentligen följer filmen boken väldigt väl, om man bortser från att Corsos andra stora uppdrag han fått i boken (rörande att undersöka "The Three Musketeers"-manuset) är helt bortsuddat och därmed alla referenser till det universumet och den författaren. Dock har man behållit alla karaktärer och händelser som rörde "The Three Musketeers"-storyn, och låtit dem ingå i den sataniska storyn istället.

            Sammanslagningen av storyn gör den enklare att följa, förstås, fast det innebär ju samtidigt att mycket av den stora mystiken i boken försvinner. Därmed försvinner också mycket av bokens fyndiga metaupplägg kring litteratur, men det finns en liten hint till det temat även i filmen genom att Depp och Olin säger "det här känns bekant", "ja, det har hänt på film".

            Och efter att ha läst boken uppfattar jag nu små hintar till den i filmen. Även om huvudpersonerna gjorts till amerikaner från New York nämns deras hemstad från bokförlagan, Toledo. Och en liten biroll som i boken berättas vara gammal SS-soldat (vilket inte alls nämns eller har betydelse i filmen) har en diskret Hitler-mustasch.

            Det är även intressant att se att enstaka klassiska storyinslag som distanserat dekonstruerats av författaren i romanen faktiskt exakt förekommer helt ogenerat i filmen. Om det är en medveten referens eller bara standard 1A-manusskrivande är upp till spekulation.

            Boken är betydligt smartare och djupare, så som det förstås ofta blir i skillnaden mellan konstarterna, och Polanski har gått på en kitschigare och mer övertydlig satanistisk touch, men jag gillar fortfarande filmen för vad den är. Ett par saker gör filmen bättre, som ett av dödsfallen som jag faktiskt blev besviken att det inte skedde likadant i boken, och vissa små effektiva visuella inslag som bara film kan skapa (den kvinnliga följeslagarens ögon!!).

            Det är kanske inte jättemycket till höjdarfilm, men den duger som halvspännande underhållning. Musiken är riktigt bra, miljöerna är stämningsfulla och jag tycker att Johnny Depp fångar bokens Corso. Fast det hade varit mycket bättre ifall han (Corso) fått ha sin stora självdistans från romanen och fälla ett par metakommentarer kring handlingsutvecklingen.

            Jag upplever bokens slut och filmens slut som väldigt olika, men det är ganska öppet för tolkning och spekulation i båda fallen.

            En väninna fick för övrigt låna dvd:n för att se den, i ett led att se alla Johnny Depp-filmer, men hon tog sig aldrig förbi dvd-menyn eftersom hon upplevde den och musiken som alldeles för kuslig. Haha! Bra betyg, säger jag.
            Last edited by Daniel; 08 May 2017, 02.59.

            Kommentera


            • #7
              Jag såg The Big Lebowski. Den handlar om en snubbe som kallar sig "The Dude", som drar runt och hinkar i sig White Russians och röker på, i Los Angeles tidigt 90-tal. Jag har inte spelat så mycket Fiasco, men fått det beskrivet som att det är modellerat efter Coen-filmer som Fargo och Burn after reading. Den här hade samma känsla av att "alla är idioter och saker går egentligen aldrig bra", men liksom Dude själv kändes den ganska laid-back. Den var väldigt underhållande.

              Kommentera


              • #8
                Så jag gick ju och såg Guardians of the Galazy Vol. 2 på bio i mitten av förra vecka också (så veckan som denna tråd handlar om), och jag kan ju inte mer än hålla med de flesta på det mesta de har att säga om filmen. Jag skulle ha sätt filmen när den först kom ut veckan innan, men de planerna fick skjutas fram för min syster fick sin andra dotter kvällen innan (eller var det samma kväll? jag har redan glömt... XD )... så min skjuts in till stan, min mor, blev lite upptagen för hon kallades in för att passade min systerts första dotter under ett par dagar runt när jag tänkte se filmen). XD

                Jag föredrar ju ettan över denna, men det handlar ju mest om vad andra kanske har typ sagt... att ettan kom ut före tvåan... XD

                Där var inget jag såg med filmen som drog mig ur den, jag gillade storyn, skådespelarna gjorde sina jobb bra... etc. Så jag kan inte säga mycket mer än så.

                Jag ger GotG v2 en 5/5 i betyg.

                Ursprungligen skrivet av Bolongo Visa inlägg
                Ju mer jag tänker tillbaks på GotG2, desto mer tycker jag att den egentligen bara har en tydlig brist:

                Spoiler: 
                Hur kunde Ego tycka det var en bra idé att avslöja cancer-grejen just då? Det var lite av idot plotting.
                Ursprungligen skrivet av krank Visa inlägg

                Spoiler: 
                Jag tänker att det mer var Ego som var en idiot. I hans ögon var det ju beklagligt, men liksom ingen big deal. Tänker mig att han har genuint svårt att empatisera med "lesser beings"...
                Spoiler: 
                Jag menar... med ett namn som "Ego"... någon som bara helt plötsligt existerade från ingenstans, utan någon/några kända "föräldrar" som tog hand om Ego under de där första miljonerna utav år... för att inte tala om hans lilla dödsrum fullt utav hundratals utav hans döda barn, i hans strävan efter att göra allt i hela universum till honom själv... varför skulle något som att skapa en tumör i hjärnan på ett av hans barns moder ha någon större betydelse för honom? Visst, han sa att han gjorde det för att han kände att han var på väg att verkligen falla för henne, och var oroad över att han inte skulle fortsätta med sin ultimata plan om han gjorde det... men jag skulle inte vara förvånad om det är något som hände ett flertal gånger med andra utav hans barns mödrar... om inte alla utav dem.

                Kommentera


                • #9
                  Jag såg ju en andra film också på bio efter jag såg GotG v2. Det var en film som jag tänkt se en månad tidigare, men blev tvungen till att hoppa över pga att jag behövde köp en ny hårddisk för att min extärn lagringshårddisk dog några dagar innan filmen släpptes.

                  Ghost in the Shell:

                  Jag var faktiskt lite förvånad över att GitS fortfarande visades på bio när jag köpte mina billjetter nån dag innan jag såg filmerna... specielt i min stad (vi har en befolkning på bara ca 40.000 männisor), och när jag först frågade min biograf om filmen i slutet av april så såg det ut som att filmen inte ens skille vissas alls i min stad alls enligt deras papper. Många andra filmer som tenderar få dåliga betyg och/eller har låga besöks siffror generelt i världen tenderar till att försvinna rätt snabbt i min stad (GitS går ju fortfarande på bio i vissa större städer just nu).

                  Jag var den enda personen i salongen när jag såg den också... visserligen var det ju salong 4, den minsta salongen med bara 50 totala platser (vilker stör mig lite... för där finne inte en mitten kolumn i den salongen... armstödet mellan två stolar är mittpunkten för skärmen i varje rad... en sådan liten petites kan ibland göra att jag helt byter dag när jag ser en film för att jag inte kunde få en mitten stol på dagen jag först ville se en film på... XD )... men det kändes lite konstigt ändå först när jag satt där själv, men det försvann rätt snabbt dock, för bara jag i salongen = inga störiga andra människor som prasslar med påsar och allt vad det nu än är... påsprassel tenderar att skära rakt igenom till och med de mest högljuda explosiva actionscener för mig (hörde en del av det medan jag såg GotG v2), så att få slippa det ibland på bio är guld värt. XD

                  I alla fall... trots vad många andra personer i världen säger om filmen (legitima filmkritiker, så som vanligt folk), trots alla eventuella legitima problem som filmen har och som jag definitivt håller med om åtminstone en del utav till varierande nivåer (det mesta som Krank tog upp i sin review på filmen t.ex), trots att de har delvis gått ifrån grundmaterialet på en del punkter, mm... så gillar jag denna filmen skarpt.

                  Där var en grej med filmen som jag tyckte var lite konstigt. Det handlar om längden på filmen. GitS är ca 1h och 46min lång, medan GotG v2 var ca 2h och 18min lång. Och när jag satt där på slutet och väntade på att alla eftertexterna skulle bli klar i GitS (jag sitter alltid igenom det också, även om jag är övertygad om att där inte kommer vara någon eftertext scen) så slog det mig att trots att GitS var ca 30 minuter kortare än GotG v2, så kändes GitS som en mycket längre film.

                  Missförstå inte det dock... det var inte en känsla utav "Men ush vad tråkigt detta är", så att allting man gör känns som det tar för evigt att bli klart. Det var snarare totala motsattsen, något positivt, där filmen engagerade mig så totalt att första gången som jag tappade fokus på filmen alls var när eftertexterna började rulla... där jag samtidigt som jag tänkte "Huh, den filmen kändes väldigt lång, längre än GotG v2", så tänkte jag "Men näää... är den slut redan? Jag vill ju se mer ju!". XD

                  Jaja... som sagt så gillade jag Ghost in the Shell skarpt, och tycker att det är lite synd att filmföretaget bestämde sig för att göra vad de gjorde med de olika aspekterna utav filmen där de har fått kritik från de flesta hållen utav olika typer utav konsumenter. Om filmföretaget inte hade tagit de stegen de tog med de sakerna, så hade Ghost in the Shell haft en legitim chans att kunna ha stridit om första platsen för min favorit film från 2017... men just nu, pga det, så är Logan fortfarande en klar etta för mig för detta året, med GotG v2 på en andra plats, får se hur resten av årets filmer som jag kommer se sätter sig upp mot det.

                  Trots filmens alla eventuella problem dock, och vad alla andra må än säga om den, så måste jag fortfarande ge Ghost in the Shell en 5/5 (på en större skala hade det inte blivit max, men på en sådan här liten skala passar en 5'a tycker jag).

                  Kommentera


                  • #10
                    Gick och såg Guardians of the Galaxy 2. Det var en mycket trevlig stund. Sjukt cheezy på en del bitar. Och jag föll för det helt. Fuktig i ögonvrån och allt. Störde mig mycket mindre på Quill än i ettan.

                    Jag tror förresten jag blev något av ett Sean Gunn-fan i och med den här tittningen.

                    Fyra kraschlandade rymdskepp av fem på den krankiska skalan.

                    Kommentera


                    • #11
                      Jag såg Guardians of the Galaxy vol 2 denna vecka.

                      It's a strange and wondrous universe

                      Den är bra. Gillar man första filmen lär man gilla den här - det är mer av samma - konstiga utomjordingar, rymdfenomen, monster, gudar och familjedrama. Det finns lite slitningar, vi får mer backstory... Bra grejer.

                      Betyg: 5 av 5.

                      Kommentera

                      Arbetar …
                      X