Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Rollspel.nu's filmklubb 2016 v43

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av anth, Igår, 10.22
29 responses
625 visningar
2 gillar
Björn Wärmedal  
Skapad av Minimoni, 24 September 2018, 15.17
46 responses
1.162 visningar
0 gillar
Bakagan
av Bakagan
 
Skapad av anth, 16 October 2018, 12.03
6 responses
206 visningar
2 gillar
CapnZapp  
Skapad av Basilides, 09 October 2018, 18.35
7 responses
420 visningar
6 gillar
CapnZapp  
Skapad av ceruleanfive, 09 October 2018, 22.28
5 responses
261 visningar
5 gillar
ceruleanfive  
Skapad av Lambendil, 10 October 2018, 21.44
23 responses
515 visningar
3 gillar
Möller
av Möller
 
Skapad av ManU77, 16 October 2018, 22.53
5 responses
140 visningar
0 gillar
ManU77
av ManU77
 
Skapad av God45, 17 September 2018, 19.02
30 responses
1.205 visningar
6 gillar
Cybot
av Cybot
 
Skapad av Swedish Chef, 11 October 2018, 14.38
79 responses
2.539 visningar
2 gillar
gustaf s  
Skapad av jascon, 14 October 2018, 09.32
8 responses
529 visningar
1 gillar
LordTengel  
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Rollspel.nu's filmklubb 2016 v43

    Men vafan...

    Detta är WRNU's filmklubb för v43.

    Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

    Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

    Krank brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

    1) Krank tänker se minst en film i veckan.
    2) Det ska vara minst en film han inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
    3) När krank sett en film skriver han något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
    4) Krank skriver bara om filmer han sett innevarande vecka.
    4) Krank kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som han knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

    (Kranks betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom han främst ser till att se film han redan vet att han gillar eller har god anledning att tro att han kommer att tycka om).

    Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

    Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


    * TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

    [spoiler] [/ spoiler]

    fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

  • #2
    Jag har sett Mission: Impossible – Rogue Nation.



    James Bond Ethan Hunt (Daniel Craig Tom Cruise) har en dålig dag på jobbet. MI6 CIA tror inte riktigt på hans arbetshypotes att det finns ett internationellt brottssyndikat vid namn SPECTRE Syndikatet. Det hjälper inte ens att bli infångad av Syndikatets torterare eller fly med hjälp av Ernst Stavro Blofelds Solomon Lanes (Sean Harris) sexiga underhuggare Pussy Galore Ilsa Faust (Honor Blackman Rebecca Ferguson). Och när Gareth Mallory Alan Hunley (Ralph Fiennes Alec Baldwin) jobbar hårt för att stänga ner 00-sektionen Impossible Mission Force så har 00-sektionens IMFs chef Olivia Mansfield William Brandt (Judi Dench Jeremy Renner) inget annat val än att säga åt Bond Hunt att gå under jorden och göra det han är bäst på.

    Och det gör han, medelst galna biljakter galna biljakter, komplicerade inbrott komplicerade inbrott, tekniska prylar tekniska prylar, snoffsiga fester snoffsiga fester och möten med sexiga kvinnor möten med sexiga kvinnor.

    För det är det Bond Hunt gör bäst!

    ---

    Mission: Impossible – Rogue Nation är nästan den perfekta Bond-filmen. Det faller på tre saker: fel intro, fel brytning och ingen queen and country (aka överklass-snoffs). Annars finns precis allt där som gör en bra Bond-film: exotiska platser, high life, gadgets, biljakter (helst knäppa), infernaliska skurkar och sexiga kvinnor. Och det stör mig faktiskt lite. Jag har egentligen inget emot Mission: Impossible som koncept eller som intellectual property. Det är bara det att jag slogs av att likheterna med en vanlig Bond-film var så stora att det var nästan löjligt. När tv-serien var fokuserad på galna heists hade den en egen poäng, men nu när de fyllt ut mellanrummet med biljakter och opera-konserter och vackra kvinnor med prickskyttegevär så blir summan helt enkelt manuset till en Bond-film. Fast på amerikanska.

    Sen störde jag mig lite på skurkens IT-arkitektur och säkerhetssystem. Men okej, det behövs ett komplext klureplutt-inbrott för att en Mission: Impossible-film ska funka, men seriöst undrar jag hur i hela hälsingland de hanterar situationen om någon skulle råka nyanställas om det krävs ett fridyk genom en dödsturbin för att uppdatera säkerhetsregistret.

    Och jag störde mig på att … well, avsaknaden av Bechdel, men okej, Ilsa Faust (how's that for a Chekov's gun in a name) är i alla fall kompetent på sina egna villkor.

    Bortsett från det stordiggade jag filmen! Jag kan definitivt se den igen nån gång, och jag vill ha ett nytt Bond-rollspel där man kan göra sånt här stuff!

    Men jag måste verkligen jämföra den med SPECTRE efter flytten!

    Kommentera


    • #3
      Jag skulle säga att den stora skillnade är att man ser någon spela Bond, James Bond och kan fundera lite på hur den nya är mot den förra och vem som var bäst som Bond. Mission Impossible handlar i stället om att Tom Cruise gör tuffa agentsaker och råkar vara tvungen att låssas vara en rollfigur samtidigt. Det är en viktig del att han rent fysiskt klättrar på ett tåg/flygplan/höghus/berg osv.

      Kommentera


      • #4
        Idag var jag på bio och såg Cultural Appropriation: The Movie eller som den hette på affisherna, Doctor Strange.

        Den här Marvelfilmen handlar, i korthet, om en läkare vid namn Xaviour Whyte*... Eller jag menar, Doctor Steven Strange. Han är supermegabäst på att vara kirurg och är superegocentrisk och rik, lite som Tony Stark. Sedan blir han allvarligt skadad, lite som Tony Stark. Sedan spenderar han en del tid i en primitiv boning tillsammans med ett gäng icke-västerlänningar och kommer därifrån med de verktyg han behöver för att piska den onda skurken. Lite som... öh, ja.

        * OBS: jag är inte alltid så rolig som jag tänker mig.

        Jag kan kanske börja med att säga att jag tyckte mycket om den här filmen. SPOILER: den kommer att få en fyra. En stark fyra.

        Men. Doctor Strange är, som seriefigur, en av Marvels allra sämsta karaktärer. Jag är säker på att Ditko och Lee inte satt och gnuggade händerna åt den rasistiskt betonade hjälte de just skapat; de tänkte antagligen bara att de skapat en hjälte som var nu, spännande och unik och som vävde in "österländska" teman. Tyvärr är det ju så att när man skapar rasistisk kultur så är det inte alltid så att man själv tänker på den som sådan. Såhär är det, hursomhelst: Stranges krafter kommer från att han sökt upp exotifierade "mystiska asiatiska krigamunkar" som kan magi. Det är inte speciellt nyanserade porträtt av asiater här, kan jag säga. Vi har en Vis Mästare som lär Strange saker, och senare får han en Tyst Asiatisk Tjänare Som Kan Kampsport. Och givetvis blir Strange, som ju är vit och reslig, mycket bättre på de här magigrejorna som asiaterna pysslat med i årtusenden och tränats sedan barnsben i. Det här med vita som kommer och visar sig vara typ bättre på allting än andra, alltså...

        Sedan har vi det här förbannade flummet. Strange känns rätt mycket som en new age-kapelse, eller kanske snarare som något ett par gubbar som ville tjäna pengar på orientalism och new age skapat gör att tjäna pengar. Det här syns en hel del i filmen, hela tramset om "västerländsk medicin" och "västerländskt tänkande" (=faktisk medicin, rationellt vetenskapligt tänkande) som otillräckligt, och "traditionella österländska läror" (=flum och vidskepelse som approprierats av vita new age:are och drastiskt omtolkats / missuppfattats) som de föredragna alternativen. Energier, shakran, "själen", astraltrams. I nästa film böjer Doctor Strange skedar, botar cancer med en spikmatta och helar en döende person genom hopeopati och kristallhealing. Är man det minsta vetenskapligt sinnad börjar blodet koka redan i den rätt tidiga scenen där den "trångsynte" (=rationelle) Strange ska få sitt "sinne expanderat".

        Men å andra sidan är det en jävla snygg film med högt tempo, lagom mycket humor, väldigt lite romantiska dumheter, och riktigt häftiga effekter. Filmen tar tillvara på alla balla effekter från Matrix och Inception, vrider upp volymen till elva, lägger till tolv ton psykedelika och blandar dessutom in youtubern cyriak.

        Filmen failar Bechdel, utan tvekan och den övergripande plotten är inte så spännande och de flesta bifigurer är platta och trista och skurken är en extremt tunt förklädd nidbild av "ateistiska västerlänningar" som inte tror på själen men som oroar sig över universums värmedöd och inte har någon respekt för "naturens lagar".

        Samtidigt låter filmen Strange vara ganska dålig ganska länge. Hans kompetens ligger inte BARA ett träningsmontage bort så att säga. Men inte fan är det några "år" han tränar inte. Han har "naturlig fallenhet"... Men jaja. Tjänaren Wong (spelad av en skådespelare som också heter Wong; sammanträffande eller bara en rasistisk caster som inte orkade lära sig namn? =) ) har här blivit en helt separat entitet som inte alls jobbar för Strange utan snarare står över honom.

        Tilda Swinton gör såklart ett bra jobb. Hon spelar den uråldrige läromästaren. Och ärligt talat, det här var en lose-lose-situation: nu blev det whitewashing (filmen har överlag för få asiater), men alternativet hade i princip varit att spela in i en rätt trist asiatisk stereotyp, om man nu skulle följa serierna. Rasism either way, typ.

        Så... Det här blev nog en så bra film man hade kunnat hoppats på, givet förutsättningarna.

        Och effekterna är väldigt, väldigt balla.

        BETYG: 4/5
        Last edited by krank; 28 October 2016, 21.24.

        Kommentera


        • #5
          Jag har sett silence of the lambs vilket är en helt fantastisk bra film som är en av få filmer på IMDB top100 lista som faktiskt förtjänar att vara där.
          Ett sant mästerverk

          Kommentera


          • #6
            Jag har sett Con Air från 1997.

            Jag blev påmind om den när Adam Savage och Norm pratade om just den och Armageddon i Tested-podcasten. Adam påpekade det där jag alltid brukar säga om dumma actionrullar: Om man efter att ha sett trailers och läst recensioner går och ser Con Air, vad förväntade man sig då? Både Con Air och Armageddon levererar ju till 100% exakt det de lovar. Om man går ifrån dem missnöjd så handlade det helt enkelt om att man inte borde ha sett dem - och borde ha förstått att man inte borde se dem, för då gillar man inte den sortens film.

            Hur som helst; den här rullen handlar om Cameron Poe (Nicholas Cage) som är en nyligen hemkommen ranger som hamnar i fylleslagsmål som slutar med att han dödar en snubbe och hamnar i fängelse. 7-8 år senare ska han släppas ut, och då får han skjuts med ett plan, The Jailbird, som också ska transportera ett helt gäng av de allra farligaste typerna. Hilarity ensues.

            Filmen är full av kända namn - Danny Trejo, John Malchovich, John Cussack, Colm Meaney, Rachel Ticotin, Dave Chappelle, Steve Buchemi, Ving Rhames, MC Gainey... Massor av mestadels manliga kändisar. Lite som Armageddon, ett år senare. Alla gör ett bra jobb, skulle jag säga. Å andra sidan är det här knappast något karaktärsdrama utan istället en av filmhistoriens ösigaste actionfilmer. Den slösar nämligen inte en enda minut av sina 1:55; det blir aldrig tråkigt. Biljakter, attackhelikoptrar, gisslandraman, explosioner, slagsmål... Hej vad det går. Jag tror att filmen lyckas pricka in varenda actionklyscha som finns, och gör det med bravur. Jag kan inte annat än att bli imponerad.

            Con Air fixar naturligtvis inte Bechdel. Det är en machobrölstånkande dumactionrulle från 90-talet liksom. Den har ett par starka kvinnliga karaktärer; vakten Bishop och fången Sally-Can't-Dance, men jag tror inte att de byter några ord - och annars är det mest Poes fru och dotter, och de pratar såvitt jag kan se bara om Poe.

            Värt att nämna, tycker jag, är att Sally är en transkvinna som dels genomgående i hela filmen könas korrekt och inte utsätts för något våld. Hon får dessutom dansa sexigt (typ) i en scen, till de övriga fångarnas uppenbara förtjusning. Hennes transidentitet framkommer, men blir aldrig någon "plot point" på något sätt whatsoever. Kort sagt, rätt imponerande. Det som kastar lite smolk i den bägaren är väl att man med lite elakare glasögon kan se karaktären som "ytterligare ett bevis på att fångarna är degenererade avskum", eller något, men jag tycker snarare tvärtom - se mer nedan.

            En intressant aspekt av den här filmen är att den faktiskt har ett genomgående tema av att nyansera bilden av fången/brottslingen som "den andre", monstret, den oförbätterlige. Cussacks karaktär Vince Larkin är empatisk, smart och cool - och han vägrar se fångarna som "monster", till skillnad från hans skrikige, hetlevrade hot-shot-motsvarighet Duncan Malloy som ser alla fångar som lika illa. Malloy vägrar se att det t.ex. är skillnad på Poe (som i princip dödade i självförsvar och sonat sitt brott) och, säg, Johnny 23 (eller "Johnny 300" som han tydligen skulle heta om det var känt hur många han egentligen våldtagit). Överhuvudtaget gör filmen ett rätt bra jobb med att humanisera "monstren" och visa gråskalorna. Larkin får också åtminstone som hastigast peta in argumentet om att samhället och dess institutioner skapat åtminstone en del av "monstren". Det här var en rätt intressant och oväntat politisk-humanistisk aspekt av filmen.

            Så, betyg? Alltså, jag får nog drämma i ordentligt. Det här är som sagt en av de fläskigaste full-fräs-medvetslös-dumactionrullarna som någonsin skapats; den rivaliserar definitivt Armageddon om positionen som den bästa dumactionfilmen jag sett.

            BETYG: 5/5
            Last edited by krank; 30 October 2016, 01.17.

            Kommentera

            Arbetar …
            X