Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Preacher klubben

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av APM, 14 October 2017, 10.29
13 responses
287 visningar
0 gillar
Feuflux
av Feuflux
 
Skapad av Nässe, Igår, 20.36
3 responses
59 visningar
4 gillar
Bifur
av Bifur
 
Skapad av Skarpskytten, 16 January 2017, 23.15
7 responses
266 visningar
4 gillar
Skarpskytten  
Skapad av Magnus Seter, 14 October 2017, 16.31
34 responses
1.164 visningar
1 gillar
Tant Ragnar  
Skapad av Måns, 06 October 2017, 15.56
70 responses
2.128 visningar
3 gillar
Måns
av Måns
 
Skapad av Förstefadern, Igår, 08.39
5 responses
204 visningar
7 gillar
Dunderklumpen  
Skapad av krank, 16 October 2017, 19.17
1 response
57 visningar
0 gillar
Khan
av Khan
 
Skapad av Caligo, 16 October 2017, 13.47
2 responses
88 visningar
2 gillar
Caligo
av Caligo
 
Skapad av Järven, 12 October 2017, 12.49
8 responses
212 visningar
0 gillar
Förstefadern  
Skapad av Platon, 20 September 2017, 15.52
16 responses
552 visningar
1 gillar
Förstefadern  
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Preacher klubben

    Här läser vi serien Preacher av Garth Ennis och Steve Dillon och tittar på tv-serien (när den nu börjar). Jag har nämligen till slut köpt in tpb:s med samma serier som gick i magnum. Serien gavs ut 95-00 på DCs "vuxnare" underförlag Vertigo.

    Det var en av det sena 90 talets absolut viktigaste serietidningar (både för mig personligen och för den västerlänska populturkanonen) och jag misstänker att den inte riktigt håller måttet idag. Men man vet ju aldrig.

    Angående spoilers: Det är INTE tillåtet att prata om avsnitt av tv-serien som inte är sända på amerikansk tv ännu. Allt annat är fritt.

    Tills i morgon eller torsdag kommer jag ha läst #1-7, samma innehåll som i tpb:n Gone to Texas. Och kommer att skriva om den. Om DU är snabbare så känn dig välkommen att vara först!

  • #2
    Tråkig timing för min del, då de närmaste 1-3 veckorna kommer att vara ett inferno av panikslagna elever och högvis med rättning för min del. Men eftersom jag gillar Preacher länge - läste i Magnum, började köpa album på SF-bok när Magnum lades ner, hade Cassidys förnamn som ett av mina tidiga internetnick - så vill jag gärna vara med. Har alla albumen hemma i hyllan och det kan absolut vara dags att läsa om dem.

    Men jag får komma lite sent till festen...

    Kommentera


    • #3
      En av dem bästa som gjorts imo. Hittade också denna via Magnum, men fick fortsätta med samlingsvolymerna när den tidningen las ner. Är det någon serie jag brukar pracka på folk, även ickeserieläsare så är det Preacher. Ska bli kul med en tv version, ser fram emot the good ol boys! Sista maj tror jag den drar igång.

      Kommentera


      • #4
        Jag hatar Preacher. Det gjorde jag inte först, utan var som tonåring trollbunden av hur kaxig och kool den var, men genom åren har jag kommit att förakta den för dess genomvidriga huvudpersoner, genomusla kvinnoporträtt, genomgående homofobi och allmänt människofientliga och känslolösa hållning. Jag bör betona här att mina invändningar inte egentligen är moraliska, jag har sett de sjukaste filmer som överhuvudtaget existerar, utan det jag tycker suger är att Preacher helt saknar substans. Den har inga lager av intressanta frågeställningar eller meningsfulla relationer, inga dimensioner som väcker tankar hos en eller får en att överhuvudtaget bry sig om karaktärerna; den har bara oändliga skildringar av förakt, hat, våldsporr och misär, utan någon skenbar tanke bakom annat än att väcka anstöt. Och jag är alltså all for verk som väcker anstöt - men det ska liksom finnas nån mening med det också, eller at the very least, om det rör sig om ren våldsporr, någon slags huvudpersoner eller handling som vagt går att engagera sig i. Preacher saknar detta.

        Och dessutom är den livlöst och tråkigt tecknad...

        Men den har riktigt välskriven, witty dialog, det förnekar jag inte.


        Vad är det ni ser i Preacher, som får er att älska den än idag? Hur kan du krank av alla mänskor gilla ett så misogynt och homofobiskt verk? Det förvånar mig liksom. Jag fattar inte varför jag verkar så ensam om att tycka att Preacher suger.
        Last edited by Ymir; 17 May 2016, 23.05.

        Kommentera


        • #5
          Ursprungligen skrivet av Ymir Visa inlägg
          Hur kan du krank av alla mänskor gilla ett så misogynt och homofobiskt verk? Det förvånar mig liksom. Jag fattar inte varför jag verkar så ensam om att tycka att Preacher suger.
          Jag tycker att Preacher har åtskilliga problematiska aspekter, men dels finns där ett icke föraktligt mått av nostalgi inblandat, och dels tycker jag nog fortfarande än idag om den här grejen med att

          Spoiler: 
          Cassidy visar sig vara ett as. Vill man vara snäll kan man rentav se det som ett statement mot våldtäktskulturen, Steubenville etc - våldtäktsmän är inte okända, utan våra vänner som visar sig ha varit as under ytan. Och som läsare förväntas vi aldrig, tycker jag, sympatisera med eller ursäkta hans beteende mot Tulip. Det är i nån mån en dekonstruktion av "the lovable rogue".


          Sedan gillar jag Tulip överlag, och att Jesse faktiskt gets called on his shit när det gäller sin drift att "beskydda" henne etc.

          Jag tänker inte påstå att serien saknar problematiska aspekter. Men jag tycker att den har sina positiva sidor också.

          Jag tycker för övrigt om tecknarstilen och en del annat också. Men jag lär väl återkomma till det under genomläsningen...

          Kommentera


          • #6
            Jag är lite beredd på att jag kommer hålla med Ymir efter en nyläsning.

            Kommentera


            • #7
              Preacher anses väl vara satir över den amerikanska självbilden?

              Kommentera


              • #8
                Jag glömde en för mig självklar grej som kan bli viktig i samband med tv-serien.

                Ordet serie refererar alltid till serien och ordet tv-serie alltid till tv-serien. Se det som en regel och inte en rekomendation.

                Kommentera


                • #9
                  Preacher #1
                  Time of the Preacher



                  Vi öppnar på en diner i Texas. Jessie, Tulip och Cassidy sitter och försöker få klarhet i vad som har hänt de senaste dygnen och hur Jesse ska ta sig an sitt sökande efter gud.

                  Jessie Custer, den unga pastorn i Annville har tagit sig en redig bläcka och fått stryk på den lokala puben.
                  Tulip, som är Jessies ex har med viss tvekan get sig ut för att mörda en politiker, men lyckas i stället bara klippa en av livvakterna.
                  När hon flyr försöker hon kapa en bil som körs av Cassidy, som är en irländare med stökig frissa och solbrillor. När de kör iväg tar han ett skott i huvudet men tycks inte bry sig om det.



                  I himmeln så har något mycket besvärligt hänt. Någon, eller något, som heter Genesis har flytt för att smälta samman med en människa och det faller på tre änglar med tråkiga overaller och blåa mohikaner att försöka få nån ordning på det hela. Annars kommer de få fan av några betydligt coolare änglar som har vingar, schysta tvättbrädor och coola fläckar runt ögonen. En av de bättre och tuffare änglarna har nämligen avlidit i sviterna av Genesis flykt till jorden.

                  En av de lite tristare änglarna tar sig till Boot Hill för att väcka Mördarnas Helgon som vilar i en enkel träkista.
                  Genesis slår likt en bomb ner i Jessies kyrka och hela Annevilles församling slits i stycken. Förutom Jessie då, som i stället smälter samman med Genesis.

                  Under tiden har Tulip som kör Cass bil under dagen (Cassidy själv har tagit skydd under en presenning) kommit så pass nära Annville att hon ser den märkliga explosionen. I de rykande resterna av kyrkan hittar hon Jessie och vipps är vår trio samlad.
                  I Dinerns nutid går Jessie ut för att köpa cigg (alla, och då menar jag alla, röker i den här serien), John Wayne gör honom sällskap.
                  En sur, rasistisk och ful sheriff börjar rota i Anneville explosionen, han och hans mannar hittar ganska snabbt trion och uppmanar dem, å de strängaste, att stiga ur Cass flyktbil.

                  Det är här vi för första gången får se vad Genesis kan göra, Jessie kan tala med en röst som inte går att motstå, det han befaller måste utföras. Det är som att det var guds egna ord. Han säger åt snutarna att släppa sina vapen. Jessie, Tulip och Cassidy drar iväg så snabbt bilen bär dem.
                  En man i hatt och lång rock närmar sig uppbådet av poliser. Det är Mördarnas Helgon och han ser bra redo ut att börja Helgonmörda.



                  Det här är helt briljant bra. Det här kan vara det bästa förstanumret på någon serie nånsin! Varenda ruta är välanvänd, varje replik ger oss den information vi behöver för att förstå exakt tillräckligt mycket av vad som pågår. Det är 40 sidor i stället för 24, som är standard och för en gångs skull så gör de extra sidorna sitt jobb.

                  Graalen nämns först i nästa nummer, men förutom de och deras huvudrepresentant Starr så är alla spelare på planen och beter sig redan som de ska. Det är mer än tydligt hur de olika karaktärerna funkar ihop, vi vet egentligen allt vi behöver om Jessies sökande efter gud (även här tar det tills nummer två innan det står klart att gud inte finns i himlen)

                  Alla viktiga teman är tydliga redan här; religionshatet, den välskrivna dialogen, ultravåldet, provokationerna, americanan och berättarglädjen formligen rinner ut ur sidorna.
                  5 av 5
                  Last edited by Jocke; 20 May 2016, 19.55.

                  Kommentera


                  • #10
                    Vad jag gillade bäst var Steve Dillons teckningsstil, inte banbrytande men igenkänningsbar, och den växte ihop med serien. När det gäller innehållet tyckte jag bättre om det som rörde Preachers bakgrund än de stora konspirationerna. Sen fanns det detaljer som var bättre än helheten.

                    Kommentera


                    • #11
                      Hittade denna Reading Guide, som jag kommer försöka hålla mig till.
                      http://www.panelbeats.co.uk/buyers-g...ding-guide.php

                      Kommentera


                      • #12
                        Gone To Texas (#1-4)

                        I den första bågen som sträcker sig från nummer ett till nummer fyra så får vi förutsättningarna för hela serien uppradade, men efter som vi tog det ganska grundläggande i posten om #1 så tänkte jag försöka undvika att upprepa mig.
                        Mördarnas Helgon mördar skiten ur poliser, en helikopter, alla besökare på en krog och sen ett gäng poliser till innan han kommer fram till Jessie. Jessie i sin tur använder guds röst för att få helgonet att dra. Den rasistiska snuten åker på det av bar helvete och änglarna i overaller kastas ned i mörkret av de vältränade änglarna.
                        Vi får reda på att Jessie har haft John Wayne som... spirit animal? sen han som barn såg sin far avrättas.
                        Allt är väldigt rått och hårdkokt hela tiden, ett par gånger går det för långt och blir nästan parodiskt - som när Arseface glad som en lärka assisterar sin fars självmord.
                        Men dialogen är bra och det hela är rätt spännande än så länge. Teckningarna är också rätt vassa, särskilt gillar jag de rejäla bläckfläckarna i revolvrarnas mynnigsflammor när Mördarnas Helgon gör sin grej.

                        4 av 5. Nummer två-fyra är liksom inte lika bra som ettan. Men det är fortfarande vassa pennor både till text och bild, det här är nån slags hjärteprojekt för Ennis och Dillon och det märks att de båda är rejält investerade i sin grej.

                        Här näst:
                        Naked City (#5-7)

                        Kommentera


                        • #13
                          Jag såg just första avsnittet av TV-serien.

                          Den har, som väntat, inte jättemycket med serien att göra. Jag tror inte att den kommer att göra serien rättvisa överlag. Men den var helt klart bra nog för att jag ska kunna tänka mig att se några avsnitt.

                          Om inte annat för att Joe Gilgun spelar Cassidy. Det blir en liten annan smak på Cassidy än jag är van vid, men jag gillar verkligen Gilgun, så...

                          Jag ska se om jag hinner läsa lite under veckan, också. Det är faktiskt hög tid att läsa om serien.

                          Kommentera


                          • #14
                            Jag har också sett första avsnittet av TV-serien.
                            Det var... sådär.
                            Det finns nån lags knasighet med roliga skyltar, landet Afrika och hemgjorda vapen som inte alls är som nått i serien är och känns helt fel. Sen finns det massor av humor som passar väldigt bra också, tex hela storyn om att Jessie försöker gå till botten med om en man i Annville misshandlar sin fru eller ej - vilket såklart slutar med att sydstaternas arme slåss på en bar.

                            Sen så har de valt att inledningsvis inte ha en roadtrip, vilket jag gillar.
                            Jag gillade casten rätt mycket och är väldigt förtjust över iden att se Jessie som Annvilles pastor i upp till hela första säsongen. Den enda jag kände inte funkade på en gång var Tulip, vilket jag hoppas löser sig redan i avsnitt 2 efter som Ruth Negga borde vara perfekt i rollen men mest kändes lite för ansträngd.

                            3 av 5 för avsnittet som sånt, 4 av 5 i hoppfullhet för hur tv-serien kan bli.

                            Kommentera


                            • #15
                              Jag plöjde just serien, och får erkänna att jag gillar Preacher. Välskriven och subversiv.

                              Däremot är serien jäkligt sjunkit rent etiskt - kanske inte a la Frank Miller men fan inte långt ifrån. Det är särskilt den där mästar-slavmoraliteten han delar med Miller. Svaghet och/eller ondska visar sig genom missbildningar, lyte, sexuell läggning och allmänt äckel. Hjältarna och enstaka 'bad ass' skurkar är skurna ur granit och har obegränsad förmåga att förnedra. Småfascisitiskt, helt enkelt.

                              Sedan är Ennis nog inte riktigt lika långt ute i moräset som Miller - kan till och med tänka mig att han ser sig som progressiv. Det finns subversiva budskap, och han leker en hel del med stereotyper. Kanske är det hela ett försök att undergräva hjältesagor? Men troligare är att han helt enkelt är ute efter chockeffekten.

                              Läsvärt, hursomhelst.
                              Last edited by Peter; 24 May 2016, 13.09.

                              Kommentera

                              Arbetar …
                              X