Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Speltimmen v52 2017

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Basilides, 09 October 2018, 18.35
8 responses
461 visningar
6 gillar
Basilides  
Skapad av Swedish Chef, 11 October 2018, 14.38
80 responses
2.561 visningar
2 gillar
Basilides  
Skapad av God45, 16 October 2018, 16.18
25 responses
559 visningar
2 gillar
krank
av krank
 
Skapad av jascon, 16 October 2018, 11.00
2 responses
198 visningar
2 gillar
Famine
av Famine
 
Skapad av krank, 15 October 2018, 20.57
2 responses
80 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av Brynolf, 20 August 2018, 15.03
11 responses
492 visningar
1 gillar
Brynolf
av Brynolf
 
Skapad av DanielC, Igår, 21.17
0 responses
63 visningar
3 gillar
DanielC
av DanielC
 
Skapad av ragngand, 20 April 2018, 10.37
8 responses
683 visningar
0 gillar
ragngand  
Skapad av Bifur, 21 December 2017, 13.47
38 responses
1.554 visningar
0 gillar
Paal
av Paal
 
Skapad av Minimoni, 24 September 2018, 15.17
54 responses
1.489 visningar
0 gillar
0.113
av 0.113
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Speltimmen v52 2017

    Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

    ​Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

    1. Nytt spel varje vecka.
    2. Helst spela minst 60 minuter.
    3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

    Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

    Ni gör såklart vad ni känner för =)

    Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

    Spoiler: 

    75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
    80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
    85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
    90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
    95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

  • #2
    Jag spelade, medan forumet låg nere, 90 minuter av This is the police.

    Det är ett bra spel. Man spelar en lite konservativ och inskränkt polischef i en stad som är korrupt och jävlig. Man har 180 dagar på sig att samla ihop 500 000 dollar för att ha något att leva på när man sedan pensionerar sig. Det kanske man kan klara, om man lyckas perfekt med allt och smörjer politikerna på rätt sätt; men det finns som sagt ett svart hål av korruption i staden och det är mycket svårt, närmast omöjligt, att inte dras med ner. Det finns många möjligheter att göra små oskyldiga - eller inte så oskyldiga - avsteg från lagen. Stämningen i spelet är uppgiven.

    I grunden är det ett managementspel; man får larm, väljer vilka poliser man vill skicka ut, avgör om folks anledningar att vilja ta en ledig dag är giltiga, styr upp större utredningar, balanserar kraven från city hall och från maffian med att sköta jobbet. Ibland dyker det upp möjligheter att välja hur ens poliser ska agera på plats. Ibland dyker det upp frestande erbjudanden, ibland obehagliga hot. För min del sattes tonen direkt när jag vägrade City Halls krav på att jag skulle ge alla svarta poliser sparken efter att ett gäng rasister utfärdat hot via den lokala radiostationen...

    Jag kommer att vilja spela vidare på det här, men det är något som gör att jag inte får den där NUNUNU-känslan. Det är välgjort, inget snack om saken. Jag antar att det är känslan av uppgivenhet? Jag tycker ju generellt om att "göra the right thing" i datorspel; här är det valet inte riktigt möjligt. Sådant är såklart livet, ibland går det inte att göra det man tror är rätt, men frågan är om det är en typ av realism jag uppskattar?

    BETYG: 4/5. Inte tillräckligt många drakar och nazicyborger från framtiden

    Kommentera


    • #3
      Spelade klart Wolfenstein: The New Order.


      Nazisterna vinner andra världskriget med supervetenskap, och du hamnar passande nog i koma i 13 år så de får möjlighet att etablera sig. Dags att kavla upp ärmarna och döda en massa maskerade soldater.

      Kompetent genomfört FPS med schysst story. Största problemen är väl egentligen att man har väldigt ont om ammunition, alltid, så man måste sätta nästan alla skott eller så får man problem. Det är också tämligen ojämnt i svårighetsgrad, speciellt första vevan - vissa banor är hyfsat enkla medan andra har delar där man dör hur många gånger som helst eftersom mycket skydd saknas och fiender är väldigt bra på att sikta om man rör sig ur skydd, eller för den delen är i skydd ibland.

      Andra varvet, med den andra parallella storyn, är bättre, men då har man byggt upp levelling-prylarna och lärt sig kartorna. Men flow inträffar aldrig, och de försöker trycka en smygmekanik som är tråkig och väldigt medioker (och slänger in soldater som "teleporteras" in och vet var man är, när larmen väl går).

      Sammanfattning: Det är helt OK. Doom (2016) är löjligt mycket bättre. Har hört att The New Colossus är som det här men med mer smygande, vilket inte gör mig väldigt intresserad av det. Det är något som nog funkar storymässigt men spelmässigt nog inte är helt lysande. Det sagt tittar jag nog på uppföljaren så småningom, kanske när en bra GOTY edition kommit ut.


      Testade också The Curious Expedition



      Du är upptäcksresande och tävlar mot andra upptäcksresande för ära och berömmelse (och en staty av dig själv som den främsta upptäckaren). Varje bana letar du efter en gyllene pyramid och på vägen dit pratar du med infödingar, dödar vilddjur, plundrar ruiner (och gör lokalbefolkningen förbannad)och försöker överleva galenskapen länge nog för att komma vidare.

      Varje bana har en slumpgenererad karta man måste ta sig igenom. Utöver ens galenskapsmätare (delvis kvar från en mer Call of Cthulhu-inspirerad tid) så hanterar man begränsade resurser och utrymme. Resurser är dyra, så att plundra ruiner är ett självklart val, för att fylla på berömmelse eller kassakistan efter en expedition.

      Spelmässigt är det intressant. Är det bra? Eh... Första kartan var hyfsat enkelt, men inför andra kartan kunde jag inte ens fylla på mat hemma i London(?!) för att hålla galenskapen stången. Folk fastnade under träd, blev skadade, anfallna av djur, uppätna av mystiska metallkuber - medan händelserna var underhållande är det lite trist när ens bästa karaktär dör av mitt i vildmarken och man inte har så mycket att göra sig av med.

      Sammanfattning: Kolonialism är dåligt, ok? Sluta orsaka vulkanutbrott genom att sno artefakter med dina dinosaurider. :)

      Kommentera


      • #4
        Ursprungligen skrivet av Max Raven Visa inlägg
        Spelade klart Wolfenstein: The New Order.
        Jag upptäckte just att jag blev av med mina sparfiler i samband med ominstallationen av Windows jag gjorde härom dagen. Varför har inte Wolfenstein:TNO cloud saves? BAH!

        Kommentera

        Arbetar …
        X