Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Speltimmen v23 2017

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Henke, Idag, 20.34
2 responses
7 visningar
0 gillar
Henke
av Henke
 
Skapad av Tant Ragnar, Idag, 17.21
6 responses
90 visningar
0 gillar
Staffan
av Staffan
 
Skapad av Gurgeh, Idag, 17.38
1 response
50 visningar
1 gillar
Vimes
av Vimes
 
Skapad av God45, Idag, 17.18
3 responses
50 visningar
0 gillar
Ulfgeir
av Ulfgeir
 
Skapad av Twitchy, Idag, 01.15
19 responses
317 visningar
0 gillar
Sodivra
av Sodivra
 
Skapad av Candide, 22 June 2017, 22.22
6 responses
123 visningar
1 gillar
Candide
av Candide
 
Skapad av Hikage, 19 April 2017, 21.48
4 responses
140 visningar
0 gillar
Emmiloppan  
Skapad av avatarex, 21 December 2016, 16.54
51 responses
2.377 visningar
12 gillar
Reddokk Fheg  
Skapad av .113, 18 June 2017, 10.56
28 responses
284 visningar
1 gillar
0.113
av 0.113
 
Skapad av Lemur, 30 April 2017, 11.51
16 responses
401 visningar
0 gillar
Tony88
av Tony88
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Speltimmen v23 2017

    Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

    ​Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

    1. Nytt spel varje vecka.
    2. Helst spela minst 60 minuter.
    3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

    Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

    Ni gör såklart vad ni känner för =)

    Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

    Spoiler: 

    75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
    80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
    85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
    90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
    95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

  • #2
    Jag har fortsatt min kamp genom Kingdom Hearts remix spelen och har nu kommit fram till Kingdom Hearts Birth by Sleep Final Mix som för första gången tar oss bort från historien om Sora. Det utspelar sig flera år tidigare - heartless är ännu inte en plåga för världen, Kung Musse är elev hos Yen Sid osv. Vi får följa tre unga keyblade-svingare som studerar att nyckelsvärdens hemligheter: Terra som kämpar mot sitt inre mörker, Aqua som just utnämnts till mästare och Ventus som av en än så länge oförklarad anledning ser ut exakt som Roxas. De tre skickas ut på olika uppdrag och man spelar deras historia en i taget, i den ordning man vill. Jag valde att inte välja och började med Terra som var vald från början. Han undersöker lite olika världar där det finns monster skapade av ilska och missunnsamhet. I alla världar hittar han också en av ljusets sju prinsessor kända från KH1.

    Stridssystemet är omgjort och till en början med ganska intressant, man lägger in olika skills i en lista och kan använda och levla dem i strid, sen kan man kombinera olika skills för att skapa nya. det enda som har vart ett problem för mig än så länge är att det inte går att bara dra en healing pot vid behov - de måste in och ta upp plats som annars ett förgiftande slag eller en eldboll skulle ha.

    Det är också för många saker som levlar. Gubben, alla skills, finisher moves, kopplingen till andra figurer osv. Det finns också nån slags brädspel som den som är gjord av fritid kan spela.

    Vad jag fattat av storyn hittills är rätt så bra, om man sväljer inflationen i keyblades, det vara faktiskt så att Sora var den enda som kunde ha ett keyblade i KH1 och det var så pass mycket en grej att det var därför Kalle och Långben hängde med honom (och övergav honom när Riku tog det ifrån honom). Nu är det fortfarande så att nyckelklingorna väljer sina bärare, men det är typ som att få hem en lapp i brevlådan att man kan få ett am-ex kort... Efter som spelet kom till PSP från början så är miljöerna rätt så små och kala, men det är inget jag lider av än så länge. Precis som i Re:Chain of Memories så blir portabla spel på konsol ofta lite tomma så även här har jag fått lyssna på pod samtidigt för att få det till ett hållbart nöje. Tror dock inte att det här kommer att kännas lika mycket som ett jobb som de sista sju-åtta timmarna av re:chain gjorde.

    4 av 5

    Kommentera


    • #3
      Efter att jag spenderat helgen med att meka med och uppgradera min gamla X-box (tänk att det är över 15 år sedan den släpptes...) så tänkte jag skapa lite känsla av kontrast genom att spela ett VR-spel - jag råkade se att det var lite rea på FORM och slog till. 150 spänn, typ.

      FORM är... Tja, jag har sett en del likna det vid "The Room", men det måste betyda att de människorna aldrig spelat MYST. För FORM är typ MYST fast i abstrakt scifirymdmiljö och... mycket, mycket kortare.

      Jag spelade FORM i 77 minuter, för det var så lång tid det tog att klara det. Det intressanta är att det inte alls kändes som 77 minuter, och det var inte speciellt betungande att vara inne i VR-världen så länge i ett svep.

      För mig är FORM det yttersta beviset på att VR funkar. Den här sortens spel är som gjorda för VR; glöm alla actionspel och liknande trams, Det här är vad VR gör bra.

      Jag gillade pusslen (lagom mix av linjära självklarheter, faktisk problemlösning och trial and error), jag ÄLSKADE estetiken (musiken! Grafiken! ALLT!), och spelet utnyttjade room scale bra - inte på ett gimmick-sätt utan bara för att skapa ett trovärdigt rum att vara i. Man rör sig inte så mycket egentligen, men ATT man kan röra sig i rummet bidrar till inlevelse och känsla. Det finns alltså ingen riktig mekanik för att flytta "rummet" i det här spelet, allt sånt sker automatiskt. Man placeras i olika pusselrum och ska lösa dem.

      Mycket, mycket, mycket bra VR-spel.

      Värt 150 spänn? Tja, det blir som en biobiljett. Tycker man inte att biobiljetter är värda pengarna så kommer man nog inte att tycka att det här är det heller. Omspelbarheten är inte jättehög om man inte - som jag - nog vill se den där estetiken igen. Och så var det ett val på slutet som jag inte vet vad som händer om man väljer det andra alternativet i...

      BETYG: 90+. Jag hade satt 95 om det var längre, men det är fortfarande ett bra bevis på att VR funkar.

      Kommentera


      • #4
        Jag blev lite inspirerad och bestämde mig för att återvända till ett av världshistoriens bästa datorspel - jag har nu spelat 71 minuter av Indiana Jones and the Fate of Atlantis. Även känt som "den riktiga fortsättningen på tredje filmen".

        Det här är ett gammalt peka klicka-spel, som gavs ut i vad jag betraktar som början av Lucasarts glansperiod. Det föregicks visserligen av Loom och Indiana Jones and the Last Crusade, men även om de är bra spel så är det ändå tydligt att de är tidiga skapelser - formeln har inte riktigt satt sig ännu och grafiken har inte åldrats med samma värdighet som den har i senare titlar. Grafiken i det här spelet är i vacker VGA, som även om den inte är lika detaljerad eller mjuk i animationen som t.ex. The Dig eller Full Throttle ändå gör sitt jobb mycket bra och skapar en riktigt bra stämning. Miljöerna är snyggt gjorda, allt från ljud till ljussättning fungerar väldigt väl. Röstskådespeleriet höjer stämningen ytterligare.

        Fate of Atlantis har dessutom ett par grejer som gör att det är värt att spelas om. I vanliga fall kommer man ju ihåg lösningarna från tidigare omspelningar, men dels finns här tre huvudspår - våld, pussel, samarbete - och dels ändras en del av lösningarna mellan gångerna.

        Storyn är... tja, vad det låter som. Indiana Jones, nazister, Atlantis. Jag gillar den kvinnliga huvudrollen, Sophia Hapgood, som tar rätt lite skit från Indy och även om hon får vara lite stereotypt "bra på att snacka med folk" och "stå för mjuka värden" så ges hon mer djup än så genom att ha egna intressen och mål och inte alls vara överens med Indy om allting. Att hon dessutom har rätt i mycket av det Indy avfärdar som "flum" förstärker intrycket. Tyvärr får man inte spela så mycvket som Sophia, och tyvärr är en majoritet av de dialogalternativ man får när man pratar med henne sexistiska/dryga/dumma.

        Men ja. Ett episkt Indiana Jones-äventyr med kluriga pussel, snygga miljöer och bra röstskådespeleri. Det här var ett av mina första PC-spel och definitivt det första riktiga peka-klickaspel jag spelade, och jag återkommer till det med ett par års mellanrum. Just nu är jag lite sugen på att fortsätta och göra det här till en komplett genomspelning...

        BETYG: 95+

        Kommentera


        • #5
          Ursprungligen skrivet av krank Visa inlägg
          Det här är ett gammalt peka klicka-spel, som gavs ut i vad jag betraktar som början av Lucasarts glansperiod. Det föregicks visserligen av Loom och Indiana Jones and the Last Crusade, men även om de är bra spel så är det ändå tydligt att de är tidiga skapelser - formeln har inte riktigt satt sig ännu
          Booh! Booh! "Loom" är ett spel för sig där de gör en helt egen grej av formeln och är snarare mer fulländat än nästan alla andra av Lucasarts äventyrsspel. Ett helt spel uppbyggt runt balett-musik! Med intro i form av ett kasettband med ljudbok man fick med! Alla actions är toner!

          Sluta dissa! :D

          Kommentera

          Arbetar …
          X