Tillkännagivande

Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Projekt barndomsfantasy!

Minimera
X
 
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

    #31
    Ursprungligen skrivet av Khan Visa inlägg
    Lloyd Alexander - Prydain
    Läste om dessa med sonen (eller han läste de sista själv) ganska nyligen. Håller bra än.
    Last edited by Bifur; 15 August 2019, 15.30.

    Kommentera


      #32
      Mer LeGuin! Recensera fyran!

      Kommentera


        #33
        Ursprungligen skrivet av Jocke Visa inlägg
        Jag gillade verkligen Amber när de kom på svenska.
        Hm. Jag har dem bara på engelska. Är det värt att läsa dem på svenska istället?

        Kommentera


          #34
          Ursprungligen skrivet av Bifur Visa inlägg

          Läste om dessa med sonen (eller han läste de söta själv) ganska nyligen. Håller bra än.
          Vad jag minns från när jag jag läste om dem senast var första boken usel, men övriga fyra bra. Får se om det stämmer.

          Kommentera


            #35
            Ursprungligen skrivet av Khan Visa inlägg

            Hm. Jag har dem bara på engelska. Är det värt att läsa dem på svenska istället?
            Det kan jag inte tänka mig, det var mer nostalgifaktorn. De kom i Bonniers Fantasybokklubb och gjorde stort intryck på mig, särskilt så här i efterhand känns det som att de format min åsikt om vad som är "bra fantasy". Som jag minns det är det inget som är extra bra eller dåligt med översättningen till svenska.

            Det är inte som Häxkarlen vs the witcher där det kändes som att den svenska översättningen var genomtänkt och stämningsfull och den engelska som något nån stressat ihop på en kafferast.

            Kommentera


              #36
              Ursprungligen skrivet av Khan Visa inlägg

              Vad jag minns från när jag jag läste om dem senast var första boken usel, men övriga fyra bra. Får se om det stämmer.
              De söta är tydligen bra enligt mig :-) Jag minns ingen direkt större kvalitetsskillnad mellan dem, men jag läste som sagt bara om de första två.

              Kommentera


                #37
                Ursprungligen skrivet av Jocke Visa inlägg
                Jag gillade verkligen Amber när de kom på svenska.
                Amber-serien är bra grejer. Min favvo av Roger Z är dock helt klart Lord of Light - fast då snackar vi ju mytologisk sci-fi istället. Känns som det hade kunnat bli en sjukt kul setting..

                Kommentera


                  #38
                  Ursprungligen skrivet av Khan Visa inlägg
                  Jag insåg precis att jag inte lade upp listan över vilka böcker jag tänkt läsa. Den kommer här. Om någon kommer på något jag glömt skadar det absolut inte att få en påminnelse.

                  Katherine Kerr - Deverry
                  JRR Tolkien - Bilbo (Britt G Hallqvists översättning)
                  Michael Ende - Den Oändliga Historien
                  Ursula K LeGuin - Trollkarlen från Övärlden

                  Maggie Furey - Aurian
                  Terry Brooks - Shannaras ättlingar
                  CS Lewis - Narnia
                  Lloyd Alexander - Prydain
                  Roger Zelazny - Amber (1-5)
                  JRR Tolkien - Sagan om Ringen (Åke Ohlmarks översättning)
                  TH White - Svärdet i Stenen
                  David Eddings - Sagan om Belgarion
                  Robert Jordan - Sagan om Drakens Återkomst

                  Hemligt/Lite utanför genren "standardfantasy" 1
                  Hemligt/Lite utanför genren "standardfantasy" 2

                  Jag kommer varva de lååååånga serierna med de kortare böckerna för att få lite variation, så ta ordningen med en näve salt.
                  Kul lista! Har letat en del lästips på senaste och det här känns som det kan bli en skön infallsvinkel - ett par där man blir sugen på!

                  Kommentera


                    #39
                    Aurian (Magikerns Saga 1) - Maggie Furey
                    En av flera serier som splittrade sina engelskspråkiga förlagor i två när de kom på svenska. Så istället för en tetralogi blev det en oktologi, vilket för övrigt inte är ett ord som används tillräckligt ofta i vardagligt tal.

                    Aurian är magiker och har växt upp i en värld där magikerna är få, men mäktiga nog att styra världen. Men eftersom de är just få måste de göra det i samklang med människorna. Aurian växer upp hos sin mor i en ödslig dal, lär sig slåss av en av sin fars gamla vänner och när hon blir fjorton år reser hon till storstaden för att läsa vid magikernas akademi. Det blir hennes första möte med andra magiker än hennes mor, och första mötet med världens storpolitik.

                    Maggie Furey försöker bygga någon sorts känsla för politik, stora frågor, rasism och klassdiskussion, men det går inte. Jag vet inte om jag förstörts av att ha läst GRRM, och hans finfina hanterande av politikens biljardbord där varje händelse puttar på nästa som puttar på nästa... Här är det som en tioårings förståelse av politik, där en svältande pöbel börjar älska Aurian som en drottning när hon ger dem mat för en dag, trots att det var en hungerkravall på grund av storsvält. Storspelaren i sammanhanget - Ärkemagikern själv - är totalt inkompetent, trots att han har lett en hel stad i flera år. Hej och hå.

                    Världen är så gott som obefintlig. Den består av Dalen och Staden, och jag har inte ens en aning om hur stor Staden är, och fick aldrig någon känsla för hur folket lever till vardags. Tydligen finns både trälar och livegna. Eller är de samma sak? Hur många finns? Bor det många i Staden? Finns det fler magiker någonstans än den handfull som bor i Akademin? Styr Ärkemagikern + stadsrådet bara inom stadsmurarna, eller även utanför? Finns det grannland? Grannstäder? Ingen aning. Det känns som om man borde fått något efter 350 sidor.

                    Det här är en rätt kass bok. Översättningen (och/eller originalspråket) är tramsigt, rentav plastigt. Det känns som sagt som om det riktar sig till tioåringar, men handlar om saker som tioåringar absolut inte borde hantera. Våld i nära relationer, barnaga, casual rape, brutala mord, samt sex, sex och åter sex.

                    Jag kommer fortsätta läsa serien, nästan enbart för det ibland hysteriska språket. De många sexskildringarna kan vara de sämsta jag läst på länge, på ett fantastiskt sätt. Hur jag kan ha läst det här från barndomen och gillat det är rätt fascinerande.

                    Kommentera


                      #40
                      Aurians Flykt (Magikerns saga 2) - Maggie Furey
                      Det här med att dela fantasyromaner när de kommer på svenska har jag aldrig riktigt förstått, men det funkar fint här. Bok ett slutar på en stor cliffhanger, och tvåan tar vid direkt efteråt.

                      Efter ett skeppsbrott spolas Aurian och Anvar i land i de Södra Rikena, en kontinent söder om sitt hemland. Det är öken, oaser, kroksablar och kameler för hela slanten. Aurian blir tillfångatagen och blir tvingad att slåss som gladiator, hennes betjänt (och ärkemagikerns hatade oäkting) Anvar blir byggarslav. Den tredje i dramat, Anvars tidigare kärlek Sara, lyckas hastigt och lustigt bli drottning. Jahapp.

                      Efter att i förbifarten ha orkestrerat en statskupp, flytt med kronprinsen, blivit polare med en panter och en val, och gått vilse i en öken av ädelstenar råkar Aurian och hennes kompani ut för det ena äventyret efter det andra. De slåss mot en magisk spindelrobot, fångas av en stor kristall, och mycket mer. I slutet träffar de det mystiska himmelsfolket, befjädrade och änglalika varelser som bor högt uppe i bergen och fastnat i en evig vinter.

                      På det stora hela känns det som om Furey skriver i någon sorts "stream of conciousness", där det är väldigt mycket start och stopp, och allt löser sig i samma kapitel. Jag har tappat räkningen på hur många gånger någon av dem blir sårad, försvunnit, eller blivit tillfångatagen och resten av folket måste välja på att resa vidare eller stoiskt stanna kvar i öknen och rädda sin vän. Vid ett tillfälle råkar Aurian träffa en drake i en magisk stad, frusen i tiden sedan sekler. Där får hon en av världens fyra mäktigaste artefakter (Jordens Stav) och återvänder med den till sina vänner. Det tar typ tre sidor och nämns aldrig igen, utöver att hon nu har staven. Men HALLÅ! Draken? Staden? Tidsmagi? Vad ända in i glödheta? Det är ju fantastiska idéer som bara fladdrar förbi utan att följas upp?

                      Texten är inte vacker i sig heller. Om det bara är översättningen, eller om det är grunden också vet jag inte, men när det dyker upp helt galna meningsuppbyggnader för femtielfte gången eller att folk har "spolierat överraskningen" blir jag bara matt.

                      Jag har svårt att se vad jag såg i den här serien som barn. Ganska ointressanta skurkar, bara något mindre ointressanta hjältar, och en i princip obeskriven värld. Men jag antar att jag som tolvåring kittlades av det förbjudna med så mycket kärlek och snusk. Vi får se om bok tre håller högre nivå.,

                      Kommentera


                        #41
                        Först kort om Maggie Fureys böcker. Vilken jädra dravel. Jag lade ner efter att jag kastade ifrån mig bok tre rakt in i väggen och högljutt vrålade "JAG ORKAR INTE MER" när karaktärerna rantade runt, tjafsade om känslor på ett sätt som fick Smallville att verka trovärdigt och allt hände samtidigt som ingenting hände i flera hundra sidor till. Blä. Betyg: Låt bli.

                        Kommentera


                          #42
                          C S Lewis - Häxan och Lejonet

                          Vad gör alla stölder från Det Susar i Säven i min fantasy?

                          Är det någon som inte har koll på Narnia? Kom igen, alla har läst dem. Eller åtminstone sett filmerna. Eller den gamla TV-serien. Jag skippar recap och går rakt på köttet.

                          Det är massor i boken som jag inte minns alls. Framför allt att den är så otroligt kort. Jag lyckades plöja hela på en dag, knappt tvåhundra sidor med bilder, och då har jag ändå haft en massa annat att göra. Det är heller inget onödigt med i texten, utan Lucy hamnar i Narnia redan på sida fem. Det tickar på fort.

                          Berättarstilen är otroligt mycket barnbok, och även ämnet i första halvan. Det känns som om det är klippt rakt från Kenneth Grahames böcker, särskilt scenen med bävrarna i deras damm. Frun syr på en klassisk trampsymaskin från Singer, de har stövlar och snöskor, och det är självklart att Mr Tumnus bjuder på sardiner och rostbröd när Lucy hälsar på hos honom. Allt är otroligt engelskt, fast i en absurd kontext. Narnias vardagskultur är likadan som engelsk, vilket gör den förvånansvärt välkomnande för barnen. De reagerar knappt över allt det galna i världen, de får ju te.

                          Men sen glider alltihop över i någon sorts gigantiskt stor episk handling, fast sedd genom barnens ögon, och det går liksom inte att kalla det för ett epos, eftersom så gott som allt gôttigt händer utanför texten. Berättaren når inte det stora slagfältet förrän skurken redan är död och allt redan är slut, liksom. Det skulle aldrig hänt i Iliaden.

                          På samma gång får man veta precis lagom mycket om världen och totalt ingenting. Det är ett under av balans, som jag inte kan komma på att jag sett göras så bra någon annanstans. Tolkien brer med stora smörkniven när han pratar om sin värld, men Lewis pratar knappt alls, och ändå ser jag varenda träd och sten framför mig när jag tänker tillbaka på det. Svårt att sätta fingret på exakt vad som gör det, men jag tror mycket hänger på barnboksvinkeln.

                          Och just det, det finns känguruer i Narnia som slåss på det godas sida. Varför är det inte med i en enda av filmerna?

                          Kommentera


                            #43
                            C S Lewis - Caspian, Prins av Narnia

                            Herre min skalman vad fort det går när man läser en bok man tycker om jämfört med när man läser dravel. C:a 180 sidor avklarat på en dag till, trots vård av sjukt barn, matlagning, storhandling och allt annat.

                            Vi skippar återkopplingen av handlingen den här gången med. Ni vet vad som gäller.

                            Caspian har en lite skummar struktur än föregående bok - det är många flashbacks där folk berättar för folk vad som hänt, och Caspian introduceras genom en femtio sidor (dvs c:a 1/3 av boken) lång dito. I den är det också flera plotdumps på flera sidor var i flashbackstuk. Men det blir inte svårt på det sätt jag var rädd för utan allt löper lika fint och ledigt som i förra boken. Språket, barnboksberättelsen och allt sådant är kvar och gör massor för att flytet ska bibehållas. Enkel story, få stora story beats, och ungarna pluggas in i handlingen när den redan är i full gång istället för att det är de som sätter igång allt. Borta är dock all känsla av Det Susar i Säven, och här är det inte lika puttenuttigt och myspysengelskt alls i Narnia. Redan i bok två är det en sorts pseudomedeltid med inslag av Arthurmotiv rakt av. Även om det finns kentaurer, talande djur och allt det där andra är det inte samma sak när ens uppmärksamhet inte dras till symaskiner och annat "anakronistiskt".

                            Här börjar också den kristna allegorin bli för uppenbar för att jag ska undvika att prata om den. I Häxan och Lejonet är den ändå rätt subtil (för ett givet värde av subtil), där man kan undvika den helt om man inte vet vad man letar efter. Men visst, stenbordet = korset och allt det där. Men här är det så jädra direkt att jag rullar ögonen hårdare än en cementblandare rullar maffiaoffer. Aslan återupplivar en död på sjuksängen och hans underhuggare förvandlar vatten till vin. Kom igen.

                            För övrigt dyker Bacchus upp. Alltså den romerske guden Bacchus, komplett med meneader, polaren Silenos och allt. Lite lagom absurdt.

                            Men håller den? Japp. Både den här och den förra är precis så läsvärda som jag mindes dem från senast jag läste dem för tio år sedan eller mer. Då var det en kul "kolla hur många kristendomsreferenser du kan hitta innan du skriker BINGO!"-grej att läsa dem, men nu är de genuint bra böcker. Kommer nog läsa dem för mina egna ungar när de blir lite större.

                            Däremot ska de aldrig få läsa dem själva. Det förekommer nämligen rikligt med genetivapostrofer i böckerna, och det är en dödssynd man inte ska utsätta barn för.

                            Kommentera


                              #44
                              C S Lewis - Kung Caspian och Skeppet Gryningen

                              "En pojke hette Eustace Clarence Scrubb, och det var nästan rätt åt honom." Okej, boken. Du har fångat mig redan i första meningen.

                              För den som inte vet åtföljs Edmund och Lucy på sitt nya äventyr i Narnia av sin kusin Eustace. Han är en avatar för allt Lewis tycker illa om med den moderna världen - och oj oj oj vad det märks. Eustace föräldrar är den där nya, moderna sortens människor. Ni vet, nykterister, icke-rökare, vegetarianer och praktiserar inte barnaga. Undantaget vegetarianismen känner jag mig rätt träffad. Känns lite läskigt att veta att farbror Lewis föredrog motsatsen till sånt jag tycker är rätt viktigt.

                              Eustace är den enda karaktären som genomgår någon sorts förändring under resans gång, från att vara en riktig snorunge till att bli en rätt sympatisk men menlös person. När Edmund i första boken gick från förrädare till trevlig igen fick han åtminstone en detalj i slutstriden som visade att han förstått någonting, men Eustace går från skitstövel till... meh. När hans förändring är gjord händer liksom inget mer med honom. Trist.

                              Hur som. Boken handlar om en rätt fet resa över havet, där de seglar på upptäcktsfärd med skeppet Gryningen långt bortom alla kända kartor och hav. Rätt ball setup för en barnroman. Jag gillar det. Det känns också mer som en struktur man kan knycka till rollspel än de andra, kanske förlagd till Mekanurgs Skymningshavet. Varje äventyr är kort, koncist, handlar om en ö eller liten ögrupp och är avhandlad på några få kapitel.

                              Det är också kul att se att Lewis tänkte på en hel del saker som jag trodde han skulle strunta i. I deras första äventyr avskaffar de slaveriet på De Ensliga Öarna, och återupprättar Narnias överhöghet över platsen. Krossa slaveriet är ju bra grejer, men slavar är också ögruppens största export och det nämns i förbifarten att deras största köpare (Calormen) inte kommer bli glada, och antagligen kommer starta krig. Geopolitisk medvetenhet i Narnia? Vem hade kunnat ana det. Det är inte på GoT-nivå, men det är banne mig långt mycket mer än jag förväntade mig.

                              Övriga äventyr är av varierande grad och längd. De vräker en sjöorm av skeppet, hittar en trollkarls ö full med osynliga fiender och så vidare. Men det jag gillar mest är det som kommer närmast slutet med rent metafysiska idéer. De hittar en pensionerad antropomorf stjärna, som åldras baklänges så han en gång kan bli en vanlig stjärna igen. Ballt. De seglar så långt österut att havsvattnet blir sötvatten. Ballt. De seglar hela vägen till världens ände, och Ripipip paddlar sin kanot över kanten. Ballt.

                              Sedan kommer allt det där kristna in igen. De träffar Aslan, förklädd till Guds Lamm, och meh. Lika osubtilt som förra gången, men inte lika mycket av det. Eustaces förlåtelse som tar formen av ett dop i mitten av boken är inte heller subtil, men åtminstone inte lika överdrivet. Lite kul att han råkar ut för en förbannelse á la Fafner också - undrar om Tolkien blev grinig på Lewis för att han "inte gjorde klassikerna rättvisa" eller något sånt.

                              Boken håller, den här också. Rekommenderas, särskilt som inspiration till rollspel.

                              Kommentera


                                #45
                                Ursprungligen skrivet av Khan Visa inlägg

                                Däremot ska de aldrig få läsa dem själva. Det förekommer nämligen rikligt med genetivapostrofer i böckerna, och det är en dödssynd man inte ska utsätta barn för.
                                Hear, hear!

                                Kommentera

                                Senaste inlägg

                                Minimera

                                Diskussioner Statistik Senaste inlägg
                                Started by Svarte Faraonen, Idag, 21.32
                                3 responses
                                30 visningar
                                1 gillar
                                Senaste inlägg Jocke
                                av Jocke
                                 
                                Started by pingas, 17 November 2019, 23.36
                                36 responses
                                870 visningar
                                1 gillar
                                Senaste inlägg crilloan  
                                Started by ÅkeZorkh, Idag, 13.35
                                5 responses
                                143 visningar
                                0 gillar
                                Senaste inlägg God45
                                av God45
                                 
                                Started by Galdermester, 18 April 2019, 10.26
                                7 responses
                                759 visningar
                                0 gillar
                                Senaste inlägg Lirarn
                                av Lirarn
                                 
                                Started by Sofi, Idag, 13.01
                                3 responses
                                98 visningar
                                0 gillar
                                Senaste inlägg Bifur
                                av Bifur
                                 
                                Started by krank, Idag, 08.50
                                0 responses
                                20 visningar
                                0 gillar
                                Senaste inlägg krank
                                av krank
                                 
                                Started by krank, Idag, 08.49
                                0 responses
                                11 visningar
                                0 gillar
                                Senaste inlägg krank
                                av krank
                                 
                                Started by Nässe, 16 November 2019, 00.06
                                47 responses
                                946 visningar
                                1 gillar
                                Senaste inlägg krank
                                av krank
                                 
                                Started by Mekanurg, 16 November 2019, 18.08
                                17 responses
                                511 visningar
                                7 gillar
                                Senaste inlägg zonk
                                av zonk
                                 
                                Started by clarence redd, Igår, 22.20
                                0 responses
                                35 visningar
                                4 gillar
                                Senaste inlägg clarence redd  
                                Arbetar …
                                X