Tillkännagivande

Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Projekt barndomsfantasy!

Minimera
X
 
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Theo
    svarade
    Prydain-böckerna är verkligen sjukt bra. Antagligen min tyngsta enskilda influens i fantasyväg. Kul att se att den fick höga betyg här med!

    Bra observerat om trolig influens på Pratchett också. Jag skulle säga att det finns en del delat DNA även i humorn, om man ser till den karaktärsdrivna humorn iaf.

    F ö har Alexander skrivit hur mycket barn- och ungdomsböcker (de flesta mer eller mindre fantasy) som helst, några serier och trilogier men många är fristående böcker. "Katten som ville bli människa" är en favorit bland de sistnämnda.

    Kommentera:


  • Khan
    svarade
    Lloyd Alexander - The Chronicles of Prydain 4 - Taran Wanderer
    Någonstans i förra boken blir Taran säker på att han är kär i Eilonwy och när den här boken börjar har han bestämt sig för att fria. Men hur? Hon är en prinsessa och han är bara en assisterande grisvakt. Dessutom föräldralös och han vet ingenting om sin härkomst eller sin bakgrund. Därför handlar den här boken inte om stora äventyr och dramatiska slagfält. Den handlar om något ohyggligt underskattat i fantasy - självkännedom.

    Boken beskriver Tarans resa genom Prydain där han försöker få reda på var han kommer ifrån och vem han är. Hans första mål är de hemska häxorna i Morva Träsk, som talar om för honom att han bör skåda i Llunets Spegel. Den visar sanningen om alla som ser dess bild.

    Tillsammans med Gurgi, och några andra vänner beroende på när i resan, reser han Prydain runt och söker efter spegeln. Han rör sig från stora hov till små kojor och råkar ut för det ena äventyret efter det andra. Onda legoknektar, Doli förhäxad till en padda, och mycket annat. I ett kapitel erbjuder sig till och med kung Smoit att adoptera Taran, men Taran tackar nej! Han tackar nej till att bli kronprins helt på egna meriter (Smoit har sett hans hjältedåd tidigare, och är imponerad av hans visdom) enbart för att det vore att fuska. Vad har han då lärt sig? Ingenting.

    Boken är episodisk, lite på samma sätt som Bilbo. Det är ett äventyr per kapitel, på ett ungefär, och hjältarna är i konstant rörelse, om än utan ett lika definitivt mål. Men inga episoder känns lika inkrystade som där, utan vart och ett testar Taran på ett specifikt sätt och sätter honom på prov kopplat till den han är och den han vill vara.

    Långsamt glider boken från att handla om att hitta sina föräldrar för att han vill kunna fria till Eilonwy till att han vill hitta sig själv och förstå sin plats i världen. Flera av sekvenserna kan jag inte beskriva utan att spåjla stora vändningar, men jag kan utan tveka säga att det här är en helt annan sorts fantasy än till och med de andra böckerna i serien. Det är så småskaligt, i en redan småskalig värld. Större delen av bokens tredje akt är att Taran går i lära hos olika hantverkare för att se om det är något för honom. Bara det. Inga episka trollkarlsdueller med flygande eldbollar, inga stora härar som tågar genom landet. Bara sökandet efter svaret på frågan "Vem är jag?"

    På det stora hela
    Klart bättre än Black Cauldron, och den var ändå en helt fantastisk bok. Att få djupdyka ner i en karaktär på det här sättet och dessutom via lättförståelig ungdomsfantasyengelska är en helt fenomenal upplevelse. Rekommenderas till allt och alla.

    Kommentera:


  • Khan
    svarade
    Lloyd Alexander - The Chronicles of Prydain 3: The Castle of Llyr
    Prinsessan Eilonwy har först gått i lära i det stora Spiralslottet hos trollkvinnan Achren, för att därefter flytta hem till Taran i Caer Dallben där hon gått i lära hos Dallben, Prydains främste trollkarl. Men nu är det dags att resa vidare, för att fokusera på det där prinsessor måste lära sig, och lämna magin därhän ett tag. Hon ska lära sig hovliv hos kungen och drottningen av ön Mona.

    Taran och gänget gör henne sällskap, och självklart visar det sig vara något skumt på gång när de kommer fram. Kan det vara kungens främste rådgivare, Magg the Steward (absolut inte släkt med Grima Ormstunga. Inte alls. Hedersord), som är skurken tro?

    Det positiva
    Det är en rätt bra handling. De anländer, de förstår att något skumt är på gång, de försöker lösa det, men misslyckas och måste ta sig ur några knipor på vägen, innan de hjältemodigt gör sina hjältedåd på slutet. Funkar fint.

    Taran blir här lite vuxnare än förut - framför allt i sin relation till Eilonwy. När det visar sig att knugen av Mona hoppas att hans hopplöst hafsige son (tänk Neville Longbottom i första Harry Potter) ska gifta sig med honom hugger det till i Taran på ett sätt han inte räknat med. Det får honom att omvärdera allt, och det är banne mig en riktigt fin tolkning av hur det kan kännas att bli kär i sin kompis när man är fjorton-femton någonstans.

    Stora slutfajten är riktigt fräck - ett fåtal hjältar mot ett rövarband av skurkar, ledda av den onda trollkvinnan Achren, allt i ett öde slott innan någon öppnar slussarna och havet forsar in och dränker hela byggnaden. Jag gillar den småskaliga känslan här - det är småkungadömen, Mona beskrivs i förordet som inspirerat av Angelsey. Hela kungadömet är alltså mindre än en tredjedel av Gotland.

    Det negativa
    Det här är första gången jag tycker jag skulle vilja ha mer världsbygge. De två första böckerna balanserar perfekt på knivseggen av för lite och för mycket. Men här hade det behövts lite mer om Eilonwys familj och hennes familjeslott. Är hon ens föräldralös? Varför är slottet övergivet? Är hon enda överlevaren av en hel kungaätt? Det är många frågor som inte besvaras, men som jag gärna hade fått en skvätt info om.

    Sedan är själva mittpartiet riktigt kul, men är alldeles för fritt från resten av storyn. Visst förekommer det en del balla grejer, som försätter Taran, Fflewddur och de andra i situationer där de måste göra svåra val, men det känns som om det kunde ha kopplats mer till det övergripande. Om hela akt två lyftes loss skulle det inte påverka handlingen i stort. Typ. Hela sidohandlingen om jätten med mindervärdeskomplex är kul dock.

    På det stora hela
    Fortfarande en riktigt bra bok, tro inget annat. Bara inte riktigt så bra som jag mindes den. Chronicles of Prydain är fortfarande de som gett mig störst positiv överraskning att återgå till och jag kommer med glädje läsa dem för mina egna ungar när de blir stora nog. Men jag tror nog Black Cauldron är bättre med marginal, och Book of Three bara är snäppet sämre.

    TL:DR
    Alla böcker i Prydain är bra. Den här är inget undantag.

    Kommentera:


  • Khan
    svarade
    Lloyd Alexander - The Chronicles of Prydain 2: The Black Cauldron
    Herrejädrar vad bra den här var. Långt mycket bättre än jag mindes.

    Så. Merlin/Gandalf/Dumbledore/Obi-Wan (Dallben i den här sviten) har bestämt sig. Det är dags att vara proaktiv och sno det främsta vapnet från Arawn, Dödsriket Annuvins konung. Den Svarta Kitteln har alldeles för länge skapat ondskefulla odöda soldater åt honom, men nu har han en plan för att knycka den. Han samlar landets bästa hjältar och ger dem sitt uppdrag. Däribland följer våra vänner från förra boken.

    Naturligtvis är det inte så enkelt. Någon hade redan knyckt Kitteln när Taran, Eilonwy, Fflewddur och alla de andra dyker upp. Arawn är rosenrasande och skickar ut varenda kämpe han har. Av en slump får vår lilla grupp reda på att kitteln antagligen finns i Morva Träsk, hos några som kallas Orwen, Orddu och Orgoch. Nu gäller det att skynda sig dit innan Arawn får samma information.

    Vad är bra?
    Allt. Typ.

    Karaktärerna är klockrena, nästan rakt över brädet. På en bok á 180 sidor får Alexander ut mer ur varenda en av huvudpersonerna än vad Eddings fick på fem böcker á 350 sidor. Taran och Eilonwy känns verkligen som trettonåringar, och Taran växer över boken in i ledarrollen,en plats han bara var inne och trevade på förra gången. Jag förstår verkligen varför Fflewddur, som är minst dubbelt så gammal och dessutom kung i ett eget rike, följer honom istället för tvärtom.

    De nya bekantskaperna är bra. Ellidyr, den arrogante och äresökande prinsen är en finfin sekundär antagonist. Adaon, den lätt melankoliske och längtansfyllda barden är djupt fascinerande. Jag kan verkligen se hans sorgsna leende framför mig när jag tänker på honom. Morgant och Smoit och Gwystyl och alla de andra som dyker upp nu är också intressanta på sitt sätt.

    Boken får över tid en ganska tung känsla. Från att handla om äventyr och rädda världen blir det en historia om öde, om uppoffringar och ren fatalism. Vad har ödet givit dig för lott i livet, och vad gör du med den? Olika svar för de flesta, men det är inga lätta val de får göra. Taran, den assisterande grisvakten, vill ju inget hellre än att få chansen att bli Någon AnnanTM än en assisterande grisvakt. Att bli en HjälteTM är en väg ut ur hans lott i livet, men är det värt det? När en karaktär offrar sig i det sista kapitlet förstår jag verkligen varje steg på vägen dit.

    Det är så jäkla bra.

    Vad är dåligt?
    Tja... Det är ju egentligen till barn. Språket är enkelt och flyter, men det är kanske lite mörka teman för en så ung målgrupp? Om jag nu måste hitta på något? Kanske att den är lite kort?

    Avslutningsvis
    Jag är övertygad om att Pratchett måste ha läst den här boken gång efter annan. Om man undantar humorn fullkomligt osar den här boken Pratchett. Brittisk landsbygd, gamla tanter med magiska krafter och kvick dialog uppblandat med gigantiska konsekvenser för landet, stora teman och tyngd i berättelsen.

    Det flyter också in lagom mycket från förra boken. Om jag minns rätt är det lite som flyter in i nästa dessutom. Jag är ju en sucker för serieövergripande kontinuitet, så jag dras ju in lite extra.

    TL:DR
    Läs. Nu. För bövelen!
    Last edited by Khan; 09 November 2019, 22.08.

    Kommentera:


  • Bifur
    svarade
    Ursprungligen skrivet av erikt Visa inlägg
    Västmark-trilogin. Finns översatt till svenska som "Väster om friheten", "Tornfalken", och "Tiggardrottningen".
    Så var det ja. Finns på biblioteket i alla fall. Kanske något för barnen snart nog.

    Kommentera:


  • erikt
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Bifur Visa inlägg

    Har för mig att Lloyd skrivit en del annan bra ungdomslitteratur. Tiggardrottningen tror jag att den hette. Var en serie på tre böcker. En fiktiv värld även det men utan övernaturliga inslag och mer åt tidigmodern tid.
    Västmark-trilogin. Finns översatt till svenska som "Väster om friheten", "Tornfalken", och "Tiggardrottningen". Antagligen svåra att hitta idag.
    Utspelas mycket riktigt i en fiktiv värld, tidig-modernt samhälle och teknik (tänk sena 1700-talets Europa).
    Lite 'vuxnare' i både stil och inte minst ämne än Prydain-böckerna.

    Jag minns de som bra, men det var många år sedan jag läste dem.

    Kommentera:


  • Bifur
    svarade
    Jag gillar Taran-serien, den håller än som ungdoms/barnlitteratur. Jag läste någon högt för sonen och sedan läste han de senare delarna. Jag tillhör dem som även tycker att den tecknade filmen funkar bra. Älskade den som liten och den är fortfarande helt ok.

    Har för mig att Lloyd skrivit en del annan bra ungdomslitteratur. Tiggardrottningen tror jag att den hette. Var en serie på tre böcker. En fiktiv värld även det men utan övernaturliga inslag och mer åt tidigmodern tid.

    Kommentera:


  • Jocke
    svarade
    Svarta Kitteln var en flopp för Disney och det tog väldigt många år innan de gav ut den igen efter första vändan på bio och video. Det snackas om att det hade att göra med att den var för våldsam, men jag har förstått det mer som att den klassiska Disneymagin inte infann sig och de valde att satsa på annat i stället. Därför har vår generation ganska märkliga minnesbilder av filmen. Den fanns - men bara nästan liksom. Jag läste några av romanerna i mellanstadiet men kan inte säga att jag minns något alls av dem.

    Kommentera:


  • DeBracy
    svarade
    Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg
    Holy shit är The Black Cauldron baserat på en bok?!
    Jag anar en världsomdanande insikt på samma nivå som den jag fick när jag insåg att seriealbumet jag hade som liten var från en film (vilket kom långt efter jag läste böckerna, så jag måste ju ha missat något uppenbart i samma veva som jag fick höra talas om dem).

    Kommentera:


  • erikt
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Khan Visa inlägg
    För övrigt - Var kommer landsnamnet Prydain ifrån? Vet ni hur det låter om man uttalar Britain på walesiska?
    https://en.wikipedia.org/wiki/Prydain
    "Prydain (Middle Welsh: Prydein) is the modern Welsh name for Great Britain."

    Kommentera:


  • Khan
    svarade
    Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg

    Holy shit är The Black Cauldron baserat på en bok?!
    Gäss, fast en ihopbankning av de två första i serien. Hade inte tänkt nämna det förrän jag kom till bok två.

    Kommentera:


  • God45
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Khan Visa inlägg
    Lloyd Alexander - The Chronicles of Prydain 1: The Book of Three
    Efter 21 TP-volymer med Green Arrow har jag återgått till fantasyn. Nu är det dags för det fantasyfierade Wales att ta form i Lloyd Alexanders historier om Prydain.

    Det här är barnfantasy, med ungefär samma målgrupp som Narnia. Men vad jag minns växer våra huvudpersoner upp under böckernas gång och i den femte är de vuxna, istället för de tolv-trettonåringar de är nu.

    Ståry
    Hur som. Allt börjar med vår huvudperson Taran, assisterande grisvakt, som springer iväg från sitt hem när hans gris rymmer. Världens mest episka start på en bok, med andra ord. Men grisen är den magiska orakelgrisen Hen Wen, som kan se in i framtiden, och hemmet är Caer Dallben där landets mäktigaste trollkarl bor. Den första person Taran möter är också prins Gwydion, landets kronprins och mäktigaste hjälte.

    Det är en stapplande, fumlande historia i början, där Taran mest ramlar från äventyr till äventyr, blir tillfångatagen och blir räddad gång på gång, med de stora målen att återfinna Hen Wen, men sedan också varna Gwydions far och stad att en armé marscherar mot dem. Inte vilken armé som helst, förresten, utan en armé ledd av den onde Behornade Konungen, en ärkeskurk klädd i en dödskallemask med hjorthorn. Ondare än så går det ju knappt att bli.

    Karaktärer
    Jag får känslan av att Alexander har läst Bilbo. Många gånger. Inte i språket, men i strukturen. Varje äventyr är ett kapitel eller två, sedan rullar vi vidare. Däremot är det färre biroller och betydligt mer färgstarka. Fflewdur Fflam är fantastisk, en "sanningsförstärkande" bard med hjärtat på rätta stället, men varje gång han ljuger går en sträng på hans harpa. Fantastisk idé. Prinsessan Eilonwy är en nästan perfekt skriven tonåring och jag tror inte jag har läst en bättre flicka skriven av en gammal fantasyförfattare (läs: man) någonstans. Hon är 25% Pippi Långstrump, 25% pratkvarn, och 50% helt mänsklig. Välskriven, kort sagt.

    Avslutningsvis är det en hel drös med schysst setup som inte alls får den utbetalning man tror den ska få. Exempel: Det magiska svärdet som kräver Kungligt Blod för att dras vinkas om att det kan dras av den (självklart) föräldralöse Taran halva boken. Men när han väl försöker i slutstriden går det åt fanders när skyddsmagin sätter in, och han däckar.

    Slutligen
    Boken är betydligt bättre än jag minns. Jag har tidigare mest kommit ihåg bok fyra som den klart bästa, men redan här är det gott om skoj scener och det är massor med bra karaktärer. Skurken är precis sådär läskig så man får kalla kårar, medan världen är precis lagom utvecklad för att det ska kännas både främmande och hemma. Rekommenderas, särskilt eftersom jag är rätt säker på att det blir ännu bättre sen.

    För övrigt - Var kommer landsnamnet Prydain ifrån? Vet ni hur det låter om man uttalar Britain på walesiska?
    Holy shit är The Black Cauldron baserat på en bok?!

    Kommentera:


  • Khan
    svarade
    Lloyd Alexander - The Chronicles of Prydain 1: The Book of Three
    Efter 21 TP-volymer med Green Arrow har jag återgått till fantasyn. Nu är det dags för det fantasyfierade Wales att ta form i Lloyd Alexanders historier om Prydain.

    Det här är barnfantasy, med ungefär samma målgrupp som Narnia. Men vad jag minns växer våra huvudpersoner upp under böckernas gång och i den femte är de vuxna, istället för de tolv-trettonåringar de är nu.

    Ståry
    Hur som. Allt börjar med vår huvudperson Taran, assisterande grisvakt, som springer iväg från sitt hem när hans gris rymmer. Världens mest episka start på en bok, med andra ord. Men grisen är den magiska orakelgrisen Hen Wen, som kan se in i framtiden, och hemmet är Caer Dallben där landets mäktigaste trollkarl bor. Den första person Taran möter är också prins Gwydion, landets kronprins och mäktigaste hjälte.

    Det är en stapplande, fumlande historia i början, där Taran mest ramlar från äventyr till äventyr, blir tillfångatagen och blir räddad gång på gång, med de stora målen att återfinna Hen Wen, men sedan också varna Gwydions far och stad att en armé marscherar mot dem. Inte vilken armé som helst, förresten, utan en armé ledd av den onde Behornade Konungen, en ärkeskurk klädd i en dödskallemask med hjorthorn. Ondare än så går det ju knappt att bli.

    Karaktärer
    Jag får känslan av att Alexander har läst Bilbo. Många gånger. Inte i språket, men i strukturen. Varje äventyr är ett kapitel eller två, sedan rullar vi vidare. Däremot är det färre biroller och betydligt mer färgstarka. Fflewdur Fflam är fantastisk, en "sanningsförstärkande" bard med hjärtat på rätta stället, men varje gång han ljuger går en sträng på hans harpa. Fantastisk idé. Prinsessan Eilonwy är en nästan perfekt skriven tonåring och jag tror inte jag har läst en bättre flicka skriven av en gammal fantasyförfattare (läs: man) någonstans. Hon är 25% Pippi Långstrump, 25% pratkvarn, och 50% helt mänsklig. Välskriven, kort sagt.

    Avslutningsvis är det en hel drös med schysst setup som inte alls får den utbetalning man tror den ska få. Exempel: Det magiska svärdet som kräver Kungligt Blod för att dras vinkas om att det kan dras av den (självklart) föräldralöse Taran halva boken. Men när han väl försöker i slutstriden går det åt fanders när skyddsmagin sätter in, och han däckar.

    Slutligen
    Boken är betydligt bättre än jag minns. Jag har tidigare mest kommit ihåg bok fyra som den klart bästa, men redan här är det gott om skoj scener och det är massor med bra karaktärer. Skurken är precis sådär läskig så man får kalla kårar, medan världen är precis lagom utvecklad för att det ska kännas både främmande och hemma. Rekommenderas, särskilt eftersom jag är rätt säker på att det blir ännu bättre sen.

    För övrigt - Var kommer landsnamnet Prydain ifrån? Vet ni hur det låter om man uttalar Britain på walesiska?

    Kommentera:


  • Khan
    svarade
    [quote)God45]
    Ursprungligen skrivet av Feuflux Visa inlägg
    Dina Belgarion recensioner har varit fantastiskt bra! Tack för att du skrev dem

    Ursprungligen skrivet av Feuflux Visa inlägg
    Medhåll!
    Och jag är helt övertygad om att jag aldrig ska läsa om dem utan behålla det positiva minnet jag har.
    Nämen tack! :D

    Kommentera:


  • Feuflux
    svarade
    Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg
    Dina Belgarion recensioner har varit fantastiskt bra! Tack för att du skrev dem
    Medhåll!
    Och jag är helt övertygad om att jag aldrig ska läsa om dem utan behålla det positiva minnet jag har.

    Kommentera:

Senaste inlägg

Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Started by Schmoo, Idag, 14.51
2 responses
76 visningar
0 gillar
Senaste inlägg PalMer
av PalMer
 
Started by RasmusL, Idag, 17.51
1 response
58 visningar
1 gillar
Senaste inlägg RasmusL
av RasmusL
 
Started by Franz, 05 December 2019, 09.44
51 responses
1.638 visningar
2 gillar
Senaste inlägg Troberg
av Troberg
 
Started by Nässe, Idag, 17.44
2 responses
48 visningar
1 gillar
Senaste inlägg afUttermark  
Started by CapnZapp, Igår, 21.40
5 responses
134 visningar
0 gillar
Senaste inlägg CapnZapp  
Started by 2097, 03 December 2019, 23.12
44 responses
979 visningar
6 gillar
Senaste inlägg Staffan
av Staffan
 
Started by 2097, Igår, 14.21
16 responses
565 visningar
9 gillar
Senaste inlägg RasmusL
av RasmusL
 
Started by Rangertheman, Igår, 11.09
19 responses
206 visningar
5 gillar
Senaste inlägg Rangertheman  
Started by krank, 02 December 2019, 19.51
4 responses
58 visningar
0 gillar
Senaste inlägg krank
av krank
 
Started by kwarnberg, 05 December 2019, 07.45
8 responses
185 visningar
1 gillar
Senaste inlägg Möller
av Möller
 
Arbetar …
X