Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

I

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av RasmusL, Idag, 00.51
0 responses
8 visningar
0 gillar
RasmusL
av RasmusL
 
Skapad av Spitfire, Igår, 13.18
3 responses
97 visningar
7 gillar
Robert Jonsson  
Skapad av Khan, 10 January 2018, 11.51
144 responses
5.495 visningar
14 gillar
Khan
av Khan
 
Skapad av Vicotnik, 29 July 2018, 00.00
55 responses
802 visningar
3 gillar
Björn Wärmedal  
Skapad av RedMoon, 11 August 2018, 16.15
4 responses
114 visningar
1 gillar
RedMoon
av RedMoon
 
Skapad av Platon, 13 August 2018, 21.25
4 responses
165 visningar
0 gillar
Rangertheman  
Skapad av skraku, 12 August 2018, 14.01
23 responses
815 visningar
1 gillar
LordXaras  
Skapad av Paco, 13 August 2018, 20.55
1 response
122 visningar
2 gillar
Arfert
av Arfert
 
Skapad av krank, 06 August 2018, 10.51
3 responses
157 visningar
0 gillar
Krille
av Krille
 
Skapad av Äventyr, 16 January 2018, 22.32
23 responses
1.612 visningar
7 gillar
Grisodlar'n  
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • I

    Du står i en nedsläckt korridor. Framför dig färgas väggarna ärggröna av en osedd ljuskälla. Bakom dig: doften av kvardröjande brandrök. Avlägset hörs ljudet av maskiner.

    Vad gör du?

  • #2
    Jag fortsätter framåt, och försöker avgöra från vilket håll ljudet av maskiner kommer.

    Kommentera


    • #3
      Ursprungligen skrivet av Feuflux Visa inlägg
      Jag fortsätter framåt, och försöker avgöra från vilket håll ljudet av maskiner kommer.
      Du märker hur din kropp känns tung, tyngre för varje steg du tar. Maskinernas hummande fyller luften. Det känns som att blyvikter är fästa vid din kropp och du sjunker ner på knä.

      När du vaknar har maskinerna tystnat. En vind blåser torra löv längs marken. Korridorens tak och väggar är borta och över dig är himlen kallt blå.

      Vad gör du?

      Kommentera


      • #4
        Jag provar att röra på mig för att se om det känns som blyvikter fortfarande. Har jag samma kläder på mig? Jag försöker se mig omkring och avgöra om jag känner igen platsen.

        Kommentera


        • #5
          Ursprungligen skrivet av Feuflux Visa inlägg
          Jag provar att röra på mig för att se om det känns som blyvikter fortfarande. Har jag samma kläder på mig? Jag försöker se mig omkring och avgöra om jag känner igen platsen.
          Du reser dig upp. Du har kläderna du kom i på dig: enkla, enfärgade byxor och tröja som vinden river i. Du har inga skor på fötterna.

          Du befinner dig på en hög höjd, en klipplatå, under dina fötter lågt gräs. Luften är klar och du kan se långt ut över landskapet under dig. Klippan du står på verkar uppskjuten ur jorden likt ett anklagande finger eller en gravsten. Långt där nere: en vidsträckt böljande skog. I horisonten anar du en bergskedja.

          Vad gör du?

          Kommentera


          • #6
            Spoiler: 
            Synd att det inte är fler roliga typer som läser det här delforumet...


            Ensam uppe på en hög klippa. Ingen mat eller vatten, inget skydd mot vinden.
            Jag försöker ta mig mot skogen, ivrigt spanande efter annat liv.

            Kommentera


            • #7
              Ursprungligen skrivet av Feuflux Visa inlägg
              Ensam uppe på en hög klippa. Ingen mat eller vatten, inget skydd mot vinden.
              Jag försöker ta mig mot skogen, ivrigt spanande efter annat liv.
              Efter en stunds sökande finner du vad som ser ut som en framkomlig väg ner. Klippan är brant men på dess ena sida finns något som liknar en stig. När du ömsom vandrat ömsom klättrat en bit uppträcker du att det längs stigen med jämna mellanrum sticker upp metallfästen ur stenen. Du anar att de är resterna av en sedan länge försvunnen trappa. Du ser inga fåglar på himlen. Framför dig ligger skogen, mörkt grön med en oljig doft.

              Vad gör du?

              Kommentera


              • #8
                Försiktigt, med stöd och grepp om metallfästen, försöker jag ta mig ned för stigen. Jag trampar försiktigt för att inte skära mig i mina bara fötter på vassa stenar.

                Kommentera

                Arbetar …
                X