Betyg:
Text: 3 Layout: 3 Inneh&ll: 4
Produkt: Tjänaren & Underverket – Spelarbok IV
Produktlinje: Mutant: Undergångens arvtagare, Järnringen
Författare: Mattias Lilja
Omfång och format: 48 sidor US Letter, häftad mjukpärm
ISBN: 91-975098-2-5
Cirkapris: 150
Den fjärde spelarboken till Mutant skiljer sig betydligt från de tidigare. Och mest har det gått till det sämre. Där de tidigare spelarböckerna har spätt på med massor av spännande och rolig information om världen runt de olika klasserna, så innehåller robotboken mest regler. Visserligen är det mesta användbart och bra, men bristen på kampanjmaterial får den att kännas tråkig. Något som jag inte alls tycker beskriver Järnringens tidigare böcker.
Tjänaren & Underverket innehåller kapitel som förklarar hur det är att spela en robot, hur robotarna ser ut och förslag på vilka modeller som kan tänkas finnas, robotornas plats i pyrisamfundet samt om de lagar som styr dem, ett kapitel om olika robotkollektiv och såklart regler och fler optioner för robotarna. Flera kapitel är alltså ungefär likadana som de vi sett i tidigare spelarböcker. Beskrivningarna av modeller går att jämföra med nya yrken, robokollektivens beskrivningar är som människornas klubbar och mutanternas sammanslutningar. Tyvärr så blir jag inte alls lika inspirerad av robokollektiven och det övriga kampanjmaterialet i Tjänaren & Underverket som jag blivit av de tidigare spelarböckerna. Och när jag blir inspirerad och nyfiken så rör det nästan alltid automatstaden i Karle. Och om Karle kommer det ju snart en hel inbunden bok, så den inspirationen vill jag nog vänta med att använda. Men regelmaterialet och tipsen som finns med i boken är däremot bra. Regler för utslitning och uppgradering av robotar gör dem helt klart mer intressanta att spela eller ha med i sin kampanj. Så som ren spelarbok är den nog bra. Men de andra spelarböckerna gav mycket av intresse till spelledare också. Och här når inte Spelarbok IV ända fram.
Ytterligare två anledningar att säga tyvärr är illustrationerna och språket. Trots att omslaget är det snyggaste av spelarböckerna så är bilderna inuti tråkiga och halvdana, därför händer det inte mycket med betyget i layout. Språket måste däremot ha blivit sämre. Jag klagade på att Nordholmia innehöll för många korrekturfel, men det känns som om det här är ännu värre. Och det är tråkigt med tanke på hur hög standard Järnringen har hållit fram tills nu.
Sammanfattningsvis kan jag säga att den här boken är användbar för alla som vill spela robotar men innehåller inget av det där extra som man vant sig vid. Och det känns skönt att det här är den sista spelarboken. Nu kan man strunta i små häften och bara göra sig beredd på alla de stora hårdinbundna böckerna som Järnringen har på sin releaseplan.
Share Link: 
