Jag roar mig med att lyssna på lite rollspelspoddar ity att jag själv ska ut i en ganska snart.Det slår mig att rollspel många gånger handlar om att bokföra och beräkna. Starchallenge har inget av det där mer än ett enkelt satsningssystem eftersom jag vill få in spelkänsla och taktik då man nu för en gång skull ska slå tärningar (inget slå under 50 med T100 här, det är uäck! eller spänning anno 1982). Vad Starchallenge däremot har är ett inlevelsemoment som blir nästan teatraliska. Det finns moment där du fysiskt riktar pistoler i luften och moment där du som medspelare trycker ner armarna på den som gör det för att hindra att hon gör det innan en viss sak inträffar i realtid.

Av någon anledning slår det mig då jag lyssnar på poddar och läser på forum att den spelmekaniken kanske är _för_ inlevelsefull. Jag älskar den. Jag älskar att det bitvis nästan blir inslag av teatersport. Men jag inser att för vissa är det momentet rent skrämmande. Skar jag bort 99% av en potentiellt liten målgrupp där tro? Nu är SC helt spelbart ändå men reglerna pekar på vissa fysiska moment. Efter ett par timmar SC är man ofta lite slut. Det är ett intensivt spel. Jaja bara en reflektion.