Funderingar om Alien RPG

[Organ]

Samtidigt, så jag skulle kör en kampanj är i princip rader av cinematics på något vis kopplat ”platsen” nämnt ovan. Typ en sandboxig ”arken”-situation likt i Mutant. Dock med formbar story där långa tidsspann kan passera och nya karaktärer blir vanligt. Kanske vissa överlevt, men kärnan blir platsen eller det övergripande problemet/hotet/konspirationen.

Obs! beroende på vad man menar med kampanj för övrigt, men det blir nog OT. För mig tänker jag iaf >1 cinematics (möjligen flera speltillfällen) med en röd tråd.

Det är väl exakt det man gjort med Draconis Strain-trilogin (Chariots of the Gods/Destroyer of Worlds/Heart of Darkness)? Tre cinematic-scenarion med den mystiska substansen 26 Draconis Strain som röd tråd.

 

[verec]

Det är väl exakt det man gjort med Draconis Strain-trilogin (Chariots of the Gods/Destroyer of Worlds/Heart of Darkness)? Tre cinematic-scenarion med den mystiska substansen 26 Draconis Strain som röd tråd.

Okej, låter coolt. Äger ej den, men var frestad att köpa under rean på Aliendagen… Nästa rea vet jag ej om jag kommer kunna stå emot. Man blir väldigt sugen att spela av denna tråden!

 

[Oscar Silferstjerna]

Med Alien som rpg så är jag personligen rätt ointresserad av att utforska tex sociala orättvisor (vilket jag tyvärr är något alltid funnits och troligen alltid kommer finnas då intresse finns att utöva makt över andra). Då låter tex Oceana 2084 något jag hellre vänt mig till.

Det är möjligt att du här inte alls svarade på det jag skrev om socialrealism, men jag vill ändå förtydliga vad jag menade med det. Min poäng var inte att man främst bör utforska sociala orättvisor (även om de verkligen finns i settingen och definitivt går att göra spelbara på intressanta sätt). Det jag tänkte på är att RP oftast jobbar för ett jätteföretag som har massor av hemligheter. Som bekant är det därför nästan alla i Nostromos crew stryker med - bara Ash har en aning om vad som väntar. The Company ligger bakom mycket, sannolikt betydligt mer än det vi får se i filmerna. Och det blir ju särskilt relevant eftersom karaktärerna är anställda - permanent eller tillfälligt.

Rent konceptuellt ser jag The Company som ett bra dramaturgiskt verktyg. Vill man ha en idé till en kampanj eller ett scenario kan man utgå ifrån något hemligt projekt som företaget ägnar sig åt. Ju större projekt, desto mer att upptäcka. Vill man göra det riktigt oförutsägbart - skippa xenomorphs helt eller använd dem på ett oväntat sätt (kanske bara genetiskt material eller ett potent men oberäkneligt läkemedel). Eller se till att projektet går riktigt snett. Det viktiga är att det finns något oväntat att utforska, kanske på flera olika platser.

I det socialrealistiska tänker jag också på vad det betyder för RP att de befinner sig långt ner i den ekonomiska näringskedjan. Rimligen har de ont om pengar, annars skulle de inte ge sig iväg på livsfarliga uppdrag långt hemifrån. En del har kanske skaffat sig stora skulder eller gett sig iväg för att de är jagade av någon. Jag tänker mig att spacetruckers, marines och kolonister ofta har problem, antingen ekonomiskt eller på annat sätt (missbruk kanske, det är ju en mörk setting). Det är förstås något man kan använda som krokar i spel. Pengar kan (borde) vara helt centralt, något som gör folk tillräckligt desperata för att utföra även mycket farliga uppdrag.

Lite brainstorming blev det visst nu. Förhoppningsvis har någon nytta av det.

 

[verec]

Det är möjligt att du här inte alls svarade på det jag skrev om socialrealism, men jag vill ändå förtydliga vad jag menade med det. Min poäng var inte att man främst bör utforska sociala orättvisor (även om de verkligen finns i settingen och definitivt går att göra spelbara på intressanta sätt). Det jag tänkte på är att RP oftast jobbar för ett jätteföretag som har massor av hemligheter. Som bekant är det därför nästan alla i Nostromos crew stryker med - bara Ash har en aning om vad som väntar. The Company ligger bakom mycket, sannolikt betydligt mer än det vi får se i filmerna.

Rent konceptuellt ser jag The Company som ett bra dramaturgiskt verktyg. Vill man ha en idé till en kampanj eller ett scenario kan man utgå ifrån något hemligt projekt som företaget ägnar sig åt. Ju större projekt, desto mer att upptäcka. Vill man göra det riktigt oförutsägbart - skippa xenomorphs helt eller använd dem på ett oväntat sätt (kanske bara genetiskt material eller ett potent men oberäkneligt läkemedel). Eller se till att projektet går riktigt snett. Det viktiga är att det finns något oväntat att utforska, kanske på flera olika platser.

I det socialrealistiska tänker jag också på vad det betyder för RP att de befinner sig långt ner i den ekonomiska näringskedjan. Rimligen har de ont om pengar, annars skulle de inte ge sig iväg på livsfarliga uppdrag långt hemifrån. En del har kanske skaffat sig stora skulder eller gett sig iväg för att de är jagade av någon. Jag tänker mig att spacetruckers, marines och kolonister ofta har problem, antingen ekonomiskt eller på annat sätt (missbruk kanske, det är ju en mörk setting). Det är förstås något man kan använda som krokar i spel. Pengar kan (borde) vara helt centralt, något som gör folk tillräckligt desperata för att utföra även mycket farliga uppdrag.

Lite brainstorming blev det visst nu. Förhoppningsvis har någon nytta av det.

Jo men lite var det nog så, men samtidigt inte med någon väldigt djuplodad analys fr min sida, mest min spontana tanke tror jag.

Samtidigt, tror du är inne på en viktig sak här att man lär spela på bottenskiktet, gräsrotsnivå på något vis. Det blir även då intressant vad man som enskild/enskilda personer verkligen kan uppnå. Likt hur somliga företag ”i verkligheten” mer agerar som en opportunistisk biologisk hydra som bara vill smaska i sig mer och mer utan (uppenbart) annat syfte än att bli tjock (självklart innefattandes skallarna i toppen).

Det verkar ligga i linje med Aliens teman, tex ”In space no one can hear you scream”. Det verkar (som du säger) att det är bottenskrapet som är därute, eller iaf de som tvingas till att acceptera misären i en trång burk påväg genom intet.

Samtidigt förloras allt vad mänsklighet är värt. Frusen i tid förloras familjer och vänner på platser man kanske aldrig besöker åter, och då man gör det har ens barn dött av ålder. Kanske är man den perfekta anställda; inga världsliga distraktioner förutom jobbet, eller så är man bara en skugga av en människa.

Det skapar en viss diskrepans när det står i regelboken att colonial marines är de ”finaste” soldaterna i världen, men när hade man val i militären? Och vad finns att längta till ändå?Får citera Johner i Alien 4 (min nr 3 i serien, som jag gillar skarpt): ”Earth, man. What a shithole.”

Edit: En kort sak till bara, jag vet såklart inte vad W-Y visste/ej visste i filmen, men jag väljer nog tro de agerade opportunistiskt på fyndet i 1:an. Arkeologiska fynd var ju känt på W-Y, men jag tror Ash agerade enligt dolda agendor (även för honom själv) vilka ej säkert var så tydligt formulerade. Eller kanske är det bara det jag väljer tro - en opportunistisk entitet med sug efter allt som kan innebära att den kan svälja mer.